Redan tisdag.. Och jag lever fortfarande. Iaf rent kroppsligt är jag här.. Mentalt och psykiskt, kanske inte så mycket..
Inatt har jag sovit. Första natten på länge då jag faktiskt sovit ordentligt och bara vaknat 4-5 gånger. Känner mig ändå helt kokt i huvudet kan jag säga, inte direkt utvilad.
Igår firades min 14 åring ihop med sin ”pseudo-tvilling-kusse”, de är födda samma dag med bara 3 timmar emellan. N fick jag n fantastisk födelsedag ihop med M. Jag är så enormt tacksam till mamma T som fixade och bjöd in min pojke till detta storslagna firande och häftiga upplevelse. Otroligt Tacksam!
Tiden går, men läker den alla sår, det är den stora frågan just nu. Jag hade kurators tid igår och det var ganska givande. Finns så mycket jag behöver ta tag i och fixa, men så lite ork och energi, och lite för lite tid.
Jag lever fortfarande i en väldigt begränsad vardag. Skräcken och orden ligger och pyr under ytan. Fick frågan igår av min samtalskontakt, om jag lever som vanligt, och insåg att det gör jag inte. Jag väljer andra platser att vara ute på. Jag undviker folksamlingar. Jag kollar över axeln. Jag litar inte på någon. Så visst är mitt liv begränsat efter den här David Tobias. Personen är igång igen. Under ett nytt namn. Och så länge polisen fortsätter som de gör nu så kommer ”han” att få fortsätta härja fritt och sätta skräck i mammor. Så vidrigt och skevt rättssamhälle vi har i Sverige.
Ny dag, ny känsla av maktlöshet. Bara bita ihop och försöka göra det som är absolut nödvändigt. Sen hoppas på att få sova inatt igen. Längtar redan nu till ikväll. Så har en dag till passerat.
Ta hand om er!
~Alltid En Diva~ 