~Familjen~, ~Förståelse~

Bästa~

Jag är så glad att jag har mina barn nu i påsk. Högtider är så speciella och det betyder massor att jag får ha mina barn hos mig och känna av deras glädje.

Igår blev det tacos till middag. Idag har vi varit ute i flera timmar, krattat av ”gården” utanför mammas hus, grillat korv & haft kul. Min fina brorson kom, så det blev mera positiv energi.

Imorgon ska alla barn, även den som fyller 19 på torsdag, ut på ”äggjakt”. Jajamensan, jag träffade påskharen när jag gick ut på sista kissen med Ziri, han hoppade runt o hade fullt up med att plantera ut alla barns påskägg!

Påskharen ”in action”

Imorgon ska vi äta lite ”påskmat”.. Men vi har bara plockat ut det godaste, så det blir en Janssons Frestelse, egenrullade köttbullar, potatis, lax och grönsaker. Och nu när vädret börjar skärpa till sig så kommer vi naturligtvis vara UTE!! Tjohej! Blir nog något grillat oxå!

Det har varit grymt kul att få vara hos mamma med barnen, då deras pappa inte ville ha dom i påsk. Och jag har hitills haft dom nästan alla högtider, men han ville inte. Ändå är hon hos våra barns kusiner, de som verkligen skulle uppskatta att få träffa varandra och leka.. Men men, jag ger mina barn den bästa påsken med massa skratt o kärlek o sötsaker. Och utomhuslek.

Baby katt
Siggis räv
Max ”The kyckling”
Flower-Baby
Ägg ägg ägg
Fyra små troll
Coola ”storingarna” gungar tillsammans ♥️
Den här sköna bönan och hennes fucked up glasögon..
”Vad händer med hennes jävla glasögon…?
Glad jävla Påsk på er alla!
Kusiner i diskussion, mycket viktigt och mitt älskade barn kan ändå inte ha sina solglasögon korrekt placerade

Glad påsk till er alla!

Hoppas ni tar hand om varandra och visar er omtanke och kärlek tydligt till dom som är viktiga för er. För, imorgon, kan det vara försent.

🙏🏻

~Bara jag~

Det släppte lite~

Det har tagit tid att hitta mig själv som ”uska”. Jag har känt mig vilse, osynlig, dum och korkad. Men idag, på eftermiddags jobb så kände jag att jag gick på automatik och typ visste vad som behövdes göras. Jag tog för mig mer & kände mig inte lika nollad när det kom till mitt arbete. Kändes riktigt skönt.

Nästan så skönt att jag längtar efter flera timmar på Det Sjuka Huset, men jag vet att jag måste skynda långsamt. Sovit asdålift inatt. Haft så mycket konstiga drömmar, nästan då det känts som att jag varit vaken, det kändes som att det jag drömde verkligen hände på riktigt. Riktigt jobbigt. Och tidigt imorse började det ringa på dörrar o telefon här och där blev sömnen drabbad. Så hoppas på att kunna sova riktigt gott inatt.

Lyckades byta till morgonpass imorgon, så slipper det bli så stressigt när jag på eftermiddagen ska hämta barnen. Den här veckan har gått väldigt fort. Kanske för att jag faktiskt jobbat 5 av mina 7 barnfria dagar..!? Idag har det varit strålande väder oxå, bara det lättar upp sinnet litegrann.

Bjuder på denna 😂

När jag lämnade Det sjuka Huset så hade jag jackan uppknäppt & när jag öppnade bildörren strömma det ut värme från bilen. Precis som det kan göra på sommaren. Så blev att köra hem utan jacka. Riktigt härligt!

Tänka att min äldsta son blir 15 år imorgon! Vart tar tiden vägen..? Tyvärr rök vi ihop idag, kanske var det mitt fel, men jag är så slut i mitt huvud och jag hade bara klivit innan för dörren efter jobbet.. Så ledsen att det blev så.. Och jag hoppas innerligt du kan sluta kalla mig för de där orden. Jag blir så ledsen varje gång. Jag älskar dig mer än du kan ana, och är så mega stolt över det du presterar! Glöm aldrig det ♥️

Nu ska här läsas och sedan sova 🛌

~Bara jag~

Riktigt mycket jobb på Det Sjuka Huset~

De här tre dagarna har varit både bra och tuffa. Men inget emot vad fredagens pass bjöd på.. Jag stod med omläggning av ben i 1,5 timme, gjorde omvårdnad lika länge. Det var tufft. Tungt! Svettigt! Stressigt! Jag brukar under 4-5 timmar gå ca 4-5000 steg inne på jobbet, i fredags gick jag 9632 steg under den tiden. Första gången jag fick sitta ner i ca 10 minuter var vid 10:30. Det var riktigt många patienter i behov av mycket stöd och omvårdnad, hjälp mm. Det var sjukt tungt. Och jag som var ”mellan” ska hjälpa till överallt, där det behövs, men när jag är bara en person, är det svårt att hjälpa till överallt där det behövs, så blir det nästan övermäktigt. Jag prioriterar alltid patienten. Visar ingen stress framför dom. Gör mitt jobb lungt och noggrant och låter patienten få min uppmärksamhet på ett fint sätt. För det är God Omvårdnad för mig och det är så jag vill jobba med människor.

Efter jobb åkte jag o hämtade mamma på hennes jobb, därifrån till Bredäng o handla till middagen. Sedan hem till min bostadsadress och tejpade och lindade om Max’s tå. Sedan hem till mamma. Jag gjorde en laxpasta med babyspenat och körsbärstomater. Mycket gott!

Drack några glas vin för att slappna av och släppa alla tankar, all ilska över jobbet och vuxna människor, attityder & missförstånd. Och alla KRAV!

Att säga till någon med utmattningssyndrom att jag är dålig för att jag inte orkar allting en ”frisk” människa gör, är elakt! Det gör att jag mår ännu sämre. Jag mår väldigt dåligt av att jag inte kan hålla lika många bollar i luften idag som jag kunde för ca 1-1,5 år sedan. Minsta grej extra att göra är ett enormt påfrestande projekt för mig. Jag behöver typ bara ha en sak per dag. ”Till jobb & hem, Till affären & hem.. I går var det Till jobb & sedan till Vårberg o hämta mamma, vidare o handla, kolla Max, sedan hem. Och efter just den arbetsdagen var jag så slut i min hjärna o kropp. Jag var så totalt trött o slut. Och att då bemötas av kritik från en annan vuxen för att H inte själv kan ta sitt ansvar eller be sin F om hjälp..? Blir så less.

Så, nu är det här avskrivet och jag släpper det här o går vidare!

Tack o Hej

~Bara jag~

Efter regn kommer solsken~

”Sägs det…”

Jag hade en väldigt jobbig period för ca 2 veckor sedan, mycket psykiskt. Jag hade extrem ångest.

Har haft lite oro över hur det skulle kännas att jobba den här veckan, men idag har jag haft en toppen bra dag på Det sjuka huset. Skrattat, tagit mera ansvar, varit mera hos de patienter jag haft. Det kändes riktigt bra. Dock kvarstår den här jobbiga känslan av vissa kollegor som bemöter en iskallt, men jag tror det beror på att de har en pinne så långt uppkörd i röven och det är den som gör att de överhuvudtaget kan gå rakt, och därför har de glömt hur man bemöter människor. Men det ska inte få knäcka mig. Jag fokuserar på de Kollegor som bidrar till en trygg och bra arbetsplats.

Nu har jag fått i mig lite lunch, trött som attan, men jag ska inte somna! Ska hålla mig vaken..

Har kollat på en utbildning, inom vårdyrket, men något helt annat än det jag gör idag. Inte ens något jag tidigare funderat på.. Men det är grym lön inom det yrket, inte fysiskt tungt, ingen omvårdnad som är tung. Vi får se hur det går, har iaf skickat iväg en intresseanmälan.

Ska kolla lite på ”Nurses” innan alla andra kommer hem!

Hej Hopp

~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Tråkigheter~

Kortslutning ( i mitt huvud)~

Fy helvete vad allt jävlades med mig förra veckan. Det började på tisdagen, jag skulle besikta bilen 14:30 innan jag skulle hämta tre små troll och min mammavecka började.

Noel kom direkt upp till mig hos mormor efter skolan och skulle åka med o besikta. Jag föreslår att vi ska ta en lunch innan på McDonalds. Vi går ner till bilen vid 13:30.

Då är min bil INPARKERAD av arbetarna i huset bakom mamma. Alla är från polen, Ukraina & Ryssland så ingen pratade svenska. Noel sprang o letade efter någon i huset som kunde flytta på bilen. Cattis kom åkandes så även hon började leta efter någon som kunde hjälpa oss.

Hur tänkte han här liksom…

Jag blir VANSINNIG! Klockan blir 13:55 och fortfarande ingen som förstår vad vi säger och ingen som kan hjälpa oss.

Börjar leka Google-polis. Jag söker på regnumret. Får tag i ett företag i Tumba som står som ägare. Lyckas vid 14:00 får jag tag i ett nummer och ringer. Killen som svarar ska ringa till killen som har bilen och se till att den flyttas. Jag säger att jag har besiktnings tid och att det måste skyndas på lite. –Absolut, fixar detta direkt!!

14:15 ingen som flyttat bilen. Ringer igen.. Han säger att han pratat med killen.. Men skulle ringa igen.. 14:25 en kille kommer, stannar, tittar, vänder och försvinner 👀👀

14:30 ringer igen, då säger han att han sålt bilen. 💩 Jävla lögnaktiga skitstövel!

15:00 två killar kommer. Ena polack som inte kan ett ord svenska, den andra säger ”oh förlåt, trodde din bil var en av arbetarnas”… Men Ööö, det här är inte en privat parkering, du står åt fel håll och ni parkerat IN två bilar…?

Arg som fan. Missade besiktningen men fick en ny tid på onsdag kl 16:00.

På onsdag morgon får jag ett mess från besiktningen att tiden måste bokas om pga Akut sjukdom! Får ny tid till den 1/4 kl 13:30.

På torsdag när jag hämtar E från skolan, då laddar batteriet ur på bilen. Jag står precis utanför M & E’s skola med död bil! Stora S får tag på din kompis som kommer o ska hjälpa med startkablar.. Men jag som är totalt korkad glömmer att mitt batteri sitter i bakluckan!! Vi står i 1 timme och försöker koppla under huven utan att den startar 🥵

Får lämna bilen. Åker tillbaka vid 18:40, och xet åker med. Bilen startar direkt när man kopplar kablarna rätt.

Besiktningen den 1/4… 3 nedslag som ska åtgärdas inom en månad.. N och jag så osams så mina tårar sprutar hela dagen. Jag vill inte ens åka hem utan att ha sällskap av annan vuxen. Och detta på Babys födelsedag..

Jag hatade min bil ganska mycket där ett tag! Jag hatade människor som inte kan läsa skyltar eller vet hur man parkerar ett fordon! Jag hatade mitt batteri! Jag blev vansinnig på alla skolbarn som stod o stirrade o skrek o tjöt när jag försökte starta min bil.

Det har varit väldigt mycket känslor alltså. Och utmattning o stress utöver det.. N och jag har bråkat hela jävla helgen. Hans humor knäcker mig totalt. Det går inte att prata med honom. Det är bara han som gäller, alla andra ska foga sig efter honom. Han slår sina syskon, han kallar mig allting som jag avskyr, han kallar sina syskon det oxå.. Jag har gråtit mer än vad jag skrattat faktiskt.

Må allt vända nu. Må hans humör stabiliseras. Ge mig tålamod och styrka att orka kämpa och fortsätta lite till. Låt demonen som tagit över mitt barn bara försvinna och aldrig komma tillbaka.

~Bara jag~

Det sjuka huset~

Jajamensan, jobb hela helgen.. Plus Måndag & Tisdag. Min rehabkoordinator kommer inte gilla det här!

4 dagar i rad, han kommer bli vansinnigt irriterad. Men vad gör man? Jag har förklarat för jobbet hur jag vill jobba. Min rehabkoordinator har sagt hur passen ska fördelas samt tryckt på hur viktig återhämtning är för mig.. Men icke, det går lixom inte fram.

Det är dags att hitta nytt jobb. Söka sig till något nytt inom vården. Men jag måste komma in i arbetet helt, känna mig ”hel” inuti och utanpå, innan jag startar om med nytt arbete. Men nytt ska det bli! Jag måste vidare i livet. Vill inte stå och stampa och ha ångest när jag inte bör ha det

Det blir en tidig kväll. Mentalt slut i huvudet!

Träffade min Frusemus idag! Som jag saknat den vackra människan!

~Bara jag~

Människor~

Vuxna kan vara så elaka. Och jag tror att just ”dessa” jag syftar på är fullt medvetna om hur de beter sig! Det som skrämmer mig ganska mycket är att de har barn. Hur uppfostrar de sina barn när det kommer till hur en bra kompis är, eller att ingen har rätt att ”kolla snett, döma andra, att alla ska bemötas på ett värdigt sätt”.. Det är inte konstigt ibland att det finns så mycket mobbning bland barn, speciellt inte när man ser deras föräldrar 🤐

Att jobba kväll var betydligt trevligare, det var lugnare på Det Sjuka Huset & avdelningen. Jag träffade 3 kollegor som jag inte träffat på Ett år. Och De var så glada att träffa mig! Det värmde i mitt hjärta! Jag fick höra att de verkligen saknat mig och att det har märks tydligt på avdelningen att jag var borta! Det värmde massor i mitt hjärta. Och jag behövde få höra den positiva feedbacken, att få veta att jag varit saknad och att jag är en uppskattad kollega!

Jag är trött. Hopps verkligen att få sova inatt. Det närmar sig en fullmåne 🌕 period, och det påverkar mig mycket.

Imorgon börjar mamma-veckan igen! Mina små troll ska få kramar av sin mamma, jag ska få kramas om av deras gosiga armar!

~Bara jag~

På Helios med N~

Tur i oturen att det är sportlov, så flera bokat av sina tider till Helios i Lilje, då fick N en snabbare tid. Så idag var vi där på uppföljning av EBV. Nya leverprover ska tas om ca 14-18 dagar. Om ca 2 månader vill läkaren träffa honom för uppföljning och ny utvärdering. En fantastisk läkare fick han, som var tydlig och väldigt bestämd men ändå pedagogisk i vad som krävs nu, även av Noel, för att han ska bli frisk. Hon hade tidigare arbetat på NKS och berättade att hon lagt in tonåringar för längre perioder pga det här viruset. Tack o lov går det åt rätt håll, iaf just nu, men det är ändå jätte viktigt att han följer de schemat för mediciner, dricker mycket vatten, alltid äta frukost, två mellanmål varje dag. Detta för att rensa ut infektionen ur hans kropp och skölja igenom ”systemet”. Hon förklarade så himla bra.

Idag går mina barn på sportlov. Eftersom jag hade läkarbesök så har de fått gå till idag på dagis & fritids. Men nu ska de få lite ledigt.. Och jag ska passa på att njuta av tiden med dom innan min vecka är slut och nya rutiner ska införas för mig!

Vi har hundvaktat Bobby sen i måndags. En underbar fralla! Jag kallar honom ”lilla grisen” då han låter som en liten gris. Alla barn blev förälskade i den här coola och härliga hunden. Vilken personlighet alltså! Och han log med hela ansiktet när han njöt av kramar, klappar och kel.

Grisen
Nyfiken på vad Max håller i..
Lite inre heeling till Noel via Bobbys stora hjärta och tillgivenhet..
Bobby och Jag snosar varandra..

Nu ska jag hitta orken att ta mig ut i köket och se vad jag ska fixa ihop till barnens magar.. Känner mig så trött dock, och har ingen som helst lust.

Nu har Ebba tappat det helt på Max för att han drack ur hennes vattenflaska så nu är det dagliga tjafset igång oxå.

🤟🏼 ouups, glömde posta inlägget, så det här skrevs vid 16:30 tiden🤫

Ikväll har det varit fullt ös här. Blev makaroner med korv till middag. Då kom Linda hit. Strax efter dök Yasmine in. Så tre stora tjejer, en extremt hormonell tonårskille, och mina 3 små troll!!

Riktigt mysig avslutning på kvällen, alla satt vi i vardagsrummet med popcorn och kollade på Space Jam..

Nu är det krama kudden och sova som gäller! Imorgon kommer Ryggraden hit! Efterlängtat och ska bli mysigt! Kanske lura henne att baka med mina barn, eller få med henne till en park så barnen får leka lite!

Godnatt 😴 SovGodis

~Bara jag~

• 14 februari 2022 • ~

Hmm.. Det känns som att det är något speciellt idag. Kan inte komma på ”vad”..?

Jo, såklart, det är vårt HJÄRTAS dag! En dag att glädjas över vilken fantastisk muskel Ditt hjärta är som utan tvång varje mikrosekund, minut, timme och dag slår för just Dig! Världens osjälviska muskel! Helt otroligt! Sedan är dagen tänkt att man ska slösa pengar på geléhallon och gelehjärtan, choklad, små nallebjörnar som sitter o samlar damm på en hylla eller kastas i en kartong och glöms bort! Det bästa är nog att lägga pengar på blommor som dör efter 1-2 veckor!

Är jag ironisk? Eller bara bitter??

Sanningen är, att Alla hjärtans dag alltid varit lite överreklamerad enligt mig. Även fast jag levt i ett förhållande och utanför ett. Visst blev jag så lycklig över att få en blomma just denna dag, men det är för att jag älskar både kruk/-snittblommor. Men, jag har alltid varit av den åsikten, att det ska inte behövas EN dag per år att typ ”komma ihåg” sin älskling..? Det betyder så mycket mer att få bli uppmärksammad en dag jag minst anar det, speciellt om jag känner mig ful, har mens, sovit dåligt, det är just då jag vill känna att jag är tillräcklig för någon. Eller då jag behöver påminnas om att jag ändå alltid är lika viktig för någon. Just att enbart komma med en liten gåva på Alla Hjärtans dag känns inte så märkvärdigt, speciellt inte när den uppvaktningen enbart sker när nästan alla går o köper en present till sin partner. Jag menar inte att jag på något sätt ser ner eller är otacksam, jag menar mer att vilken dag som helst på ett helt år kan vara en bra dag att överraska någon.

Hänger ni med i tanken?

Jag skickar gärna en hälsning till de människor jag vill ska veta att jag tänker på dom, så vänner har större prioritet i mitt liv, än en käreste. Självklart skickar jag något till mina barn, de är ju mina största förälskelser i mitt liv.

Idag skulle vara en dag att ägna åt reflektion. Blev det så? Nope.. Först hittade jag smuts på golvet. Sen blev jag väldigt irriterad över att jag inte har en sänggavel på ”nya” sängen, så lyckades övertala min mamma att fixa en ”skiva” åt mig som hon tog med hem från VIP. Den är brun! Behöver jag säga mer..? Ni som känner mig vet att bruna möbler inte är i min smak. Så självklart har jag nu ett kommande projekt framför mig, antingen klä in den i något mjukt och sen spika, limma och fixa med ett snyggt tyg, eller så köper jag någon riktigt coolt mönstrad dekorationsplast och sätter på. Jag ska googla och kolla under veckan, se vad som faller mig bäst i smaken.

Tanken var att idag försöka skriva av mig och tömma hjärnan på tankar, men då jag ringde mamsen o fråga om de hade någon gammal skiva till övers, och sa att bredden skulle vara 140 cm och höjden ”typ till dina bröst” och fick till svar;

-”Med Eller Utan Bh????”

…höll jag på att sätta kaffet i halsen och var helt enkelt tvungen att ringa T och dela med mig av det. Lilla mamma.. Hon är bara för rolig ibland..

Råkade kolla mig i spegeln och såg att en noppning av ögonbrynen pront måste göras.. Så ja, allt annat än att reflektera blev gjort idag. Jo, jag renbäddade min säng oxå! Det var sjukt viktigt 🤥 speciellt då jag flyttar hem imorgon och inte ska sova i den på en vecka.. Ja, jag suckar åt mig själv ibland. Nu blir det ändå som en reflektion, åt allt jag gjorde istället idag!

Imorgon får jag känna mjuka små armar runt min hals, höra deras skratt, se deras glittrande ögon. Även höra allt tjafs, bråk, gnäll, men det är ändå välkommet! Ljud som saknas efter en vecka ifrån dom. Träffa min psykopatt och stinkbomb till hund! Stå i mitt kök och ha diskmaskin.

Just det, ska försöka få hem min gamla säng i veckan, så M får ärva den. Vågar inte be om hjälp med det, så jag får försöka kånka och bära själv. Jag börjar bli van att fixa det mesta själv. Lyckades få in 140 sängen och få på ben och välta den utan att knäcka sängbenen, lite slitigt & svettigt och ett jäkla meckande med just vältningen men det gick!

Nu har jag nog reflekterat klart för idag. Eller inte..