~Bara jag~, ~Familjen~

Ett litet uppehåll~

Jag har äntligen fått ta bort min ganglion från min högra handled. Den har växt och växt och gjort ordentligt ont. Så i onsdags blev den borttagen.

Har haft väldigt ont efter operation. De råkade dra i muskeln när de avlägsnade ganglionen och det gjorde vansinnigt ont. Nu smärtar det ibland, speciellt om jag använder handen eller armen fel. Första tre dagarna skulle jag ha högläge och fick inte lyfta någonting. Ha ha ha!!! Säg det till en fembarnsmamma med curlade & bortskämda barn!! Det har såklart gått ”sådär” att hålla mig till direktiven jag fick.

Idag tog jag bort bandaget helt. Behövde duscha. Och det går inte med bandage, oavsett om jag plastar in armen, jag kan inte tvätta mig ordentligt och känner mig då inte ren.

Fem dagar efter operation

Det ser väldigt fint ut tycker jag. Det kändes väldigt obehagligt att inte ha bandaget på, men jäklar så mycket skönare det var att duscha. Blev sjukskriven EN MÅNAD!! Jag trodde det skulle räcka med 1,5 vecka, men icke. En månad utan belastning! När jag återgår till jobbet så går jag upp på 50%..

Maxen hade tandläkaren idag. Han har haft ont i en tand i underkäken. Det visade sig att det var en mjölktand han gjort en lagning i för 2 år sen som behövde lite påfyllning av lagning bara. Annars såg hans tänder bra och fina ut. Så skönt! Efter det åkte vi till Lager 157, han vill kolla efter kläder för sina födelsedagspengar. Han köpte nya strumpor bara. Sen kikade vi in på stadsmissionen och där hittade han en tavla med en orm på som han verkligen ville köpa så det gjorde han. Efter det kollade vi på Stadium Outlet, han ville hitta en väst, och där fanns en jättefin i blått. Så vi hade en mysig dag, bara han & jag! Så mysigt att kunna få umgås lite ensam med mina barn. Noel fick en eftermiddag med mig. Ebba fick samma på sin födelsedag & nu Max. Sara var jag yta och åt med förra veckan. Nu är det Sigge som ska få en stund med mig ensam.. Det är så viktigt att få bara någon timme på tu man hand med barnen själva. Jag känner mig mera avslappnad & jag får tid att lyssna och ställa frågor. Det är kvalitet som mamma det!

Imorgon tar deras pappa över. Jag håller på och planerar för fullt inför den episka DAGEN när min förstfödda tar STUDENTEN! Hon är den första på min sida som tar stundenten på…. ja, hur många år vet jag inte, men jag har inte tagit studenten, inte min mamma heller.. Så min dotter bryter den onda spiralen genom att ha klarat av 12 år i skolan med godkända betyg! Det är stort! Riktigt mäktigt!

Nu ska jag kolla lite Bompa med barnen. Sen ska vi avnjuta apelsin glass i en apelsin 🍊 och citron glass i en citron. Hittade till bra pris på Lidl idag & kände att vi ska avsluta min vecka med glass och mys. Så känns det inte lika hemskt att lämna alla trollungar imorgon..

TjoHej!

adhd, ~Bara jag~, ~Familjen~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~

Kan bara säga ”wow”~

Jag satt på operationsläktare igår.. Det var bland det häftigaste jag fått vara med om. Så himla imponerande hur en människa kan bli ”fixad” genom en annan människas hand.

Jag hade dock siktet hårt inställt på operationssköterskan. Hennes arbete var så häftigt. Hon hade sådan koll! Hon styrde typ operatören. Utan henne hade det varit kaos i operationssalen. Jag vill verkligen vara henne! Jag vill bli operationssköterska! Jag brinner verkligen för det yrket.

Jag kan inte berätta något mer tyvärr, eftersom jag lyder under sekretesslagen. Men det var ett otroligt imponerande arbete att få beskåda. En ära att få den insynen.

Idag lämnade jag småttingarna vid strax innan 9. Det var ett jäkla puzzel att få ihop morgonen med dessa 3 små tokar och en vild hund. Det gick, men hua. Imorgon blir spännande. Ska lämna dom till strax efter 7 för att sedan hinna hem och göra mig iordning för att åka igen vid 8 till skolan. Känns som att det kan bli lite stressigt faktiskt.

Är allmänt trött just nu, känns som att jag går runt i ett töcken, vaknar inte riktigt helt. Hör nog lite till underbara hösten oxå.

Nä, nu ska jag landa lite, dricka kaffe, ta en ingerfärsshot, sen plugga lite socialpsykologi 🤓

Puss på Er

~Bara jag~

Opererad~

Nu är operation utförd och klar. När jag vaknade ur narkosen hade jag så ont att jag ville skrika. Det var sån fruktansvärd smärta i mitt ben. Nerverna var sjukt påverkade…

Fick 10 ml morfin & 12 ml av något annat starkt. Tillslut lättade det i benet! Tillslut! Nu har jag faktiskt ”okej” ont. Jag överlever, men det känns absolut, men lite av den värsta smärtan i benet är borta tror jag! Helt fantastiskt!

Nu kan det bara bli bättre!

⬆️Innan operation. Jag var då ensam i sovsalen för 4 personer. Strax innan jag kördes ner så fick jag en manlig granne mitt emot mig.

⬆️på uppvaket efter att den värsta smärtan lagt sig!!!

⬆️LAXPUDDING!!! Den godaste jävla mat jag ätit på länge! Har inte rökt på 2 dygn och jag lovar att min aptit skenar iväg 🤩

Min älskade make kom med choklad till mig! Det behövde jag verkligen! Och nu kom nattpersonalen in o gav mig piller och frågade om jag var hungrig, och dessa smörgåsar var bara för goda!

Vill tacka alla som messat, pm’at, skicka hälsningar på Facebook eller via min man, ETT STORT TACK TILL ER! Känns fantastiskt fint att ha så många som bryr sig runt omkring mig! Så stort tack till er Alles!!

Puss ”nyopererad Diva som ska återfå sitt liv”

adhd, ~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Länge sen~

Tänker ibland ”Hur mycket ska man gå igenom för att visa att man prövats klart”, att man som människa gått igenom alla prövningar man kan och orkar och snart faktiskt inte orkar mer…

Om det finns en Gud så sitter han där uppe och har jävligt roligt just nu. Han måste verkligen sitta vid ett roulettbord och bara ösa på just min familj olika prövningar. För det tar aldrig slut.

R är hemma nu, men jösses det är så långt ifrån över att jag aldrig kan slappna av. Dessutom blir det nu extra jobb för mig då jag står själv med ALLT ansvar. Han kan ju inte göra något. Först hade vi flunsan medans R låg på sjukhus. Sen fick Ebba öroninflammation. När han kom hem så fick barnen på måndagen gå till dagis, jag behövde ett andrum, fick veta att det gick magsjuka och valde att låta Ebba & Max gå sista dagen igår för att minimera risken för magsjuka här hemma. Självklart tänkte jag inte på att Ebba just avslutat en penicillin kur och har immunförsvaret på NOLL och inatt började hon kräkas! Välkommen (Inte) magsjuka! Jag fick svar på min röntgen igår. Gissa, fler dåliga besked, jag har diskbråck mellan kotorna L3 & L4 samt en förträngning av något slag som de var lite oroliga över så nu är en remiss skickad till Nacka Ortopedi för bedömning om operation. Jag har dessutom fått mer ont och känner mig allmänt ledsen & orolig. Så står julen inför dörren. Jag orkar inte. Helt ärligt, jag o r k a r inte. Jag är EN människa som ska ta hand om 6 personer, göra 2 vuxnas arbete i hemmet, se till att alla tider funkar, matlagning, hunden ska rastas, dessutom ska julklappar inhandlas. Och jag börjar få blackouter, jag har verkligen ingen aning om vad jag köpt till någon. Det ligger paket inslagna med namn på, men jag vet inte vad de innehåller. Det är hemskt.

Jag har fått ett roligt besked. Jag har kommit in på min utbildning till Undersköterska. Börjar den 9/1-18. Jag log igår, idag kan jag inte le. Det tar stopp. Ler jag så börjar jag gråta tror jag.

Rädsla, ångest, oro, adhd, ptsd, diskbråck, konstant värk. Vad ska jag göra? Vem är jag?

Nä….

God JÄVLA Jul Bitches!

adhd, ~Bara jag~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Inget går enligt planen~

Hur mycket otur kan egentligen få drabba EN familj? Hur mycket prövningar ska man behöva utstå? Om det finns en Gud så sitter han/hon däruppe och asgarvar åt min familj just nu! Måste var hysteriskt roligt att se en sjukskriven mamma med konstant smärta ta hand om 3 småbarn ensam som dessutom är sjuka med feber, hosta och väldigt sänkt allmäntillstånd. Dessutom ska den lilla hunden ut och mamman som har svårt att gå, ska då rasta vovven såklart, men med 3 småbarn? Hur går man tillväga?

Och pappan i familjen åker in akut till sjukhus i lördags kväll pga smärtor i mellangärdet. Det visar sig att han har fått hål i magsäcken och måste opereras. Jag tror det kallas ”perforerat magsår” men är inte säker. Nu ligger han på sjukhus och oroar sig för mig, jag är hemma och oroar mig för honom. Hur kan det vara rättvist någonstans????

Han är nu opererad, ligger med slang genom näsan ner i magsäcken, och efter operation har han även dränage från magen.

Jag lider med min man. Den smärtan han hade här hemma var hemsk. Jag är så glad att jag stod på mig och tvingade honom att åka till akuten. För envis som han är skulle han såklart inte åka upp. Tur att han gjorde det, vem vet hur mycket värre det kunnat bli om han inte fått så snabb hjälp som han fick.

Men alla problem kvarstår. Nu kommer han bli sjukskriven med restriktioner (såklart) och det är ju en självklarhet. Men jag ser problemen som nu kommer. Nu är vi 2 vuxna med olika former av handikapp, och 5 barn som kräver sitt & en liten oskyldig hund som blir missunnad.

Tro mig, jag kommer göra allt för att R ska kunna få vila och läka, jag kommer lägga bort min smärta och köra på. Men med risk för att jag kommer få mera värk och så, men det får jag ta.

Min mamma ska ta vab för barnen för att hjälpa mig, istället är hon nu hemma och agerar psykolog till min missbrukande storebror!

PRIORITERINGAR!!! Betyder inte mycket för somliga!

Varför ska allt hända oss OCH alltid på en och samma gång?

Önskar alla en fin dag!