PÅ RIKTIGT HATAR Stora S reumatiska sjukdom! Om jag kunde skulle jag ta över den helt. Låte henne slippa Enbrel 1 gång i veckan! Låte henne slippa ha ångest inför varje spruta och känna smärta när vätska går in. Hon lider verkligen. Jag HATAR att det är jag som sticker henne. Jag som ”gör” henne illa. Jag känner mig som ett monster som gör så mot min stora vackra tjej. På torsdag är det planerat att vi ska till Reuma för uppföljning och utvärdering av Enbrel och leder. Men nu återstår det att se om vi är friska till att börja med. Hostar hon eller jag imorgon då måste vi boka om.
Jag blir så himla ledsen och känner mig så elak när jag ger henne sprutan. Jag ser hur hennes muskler spänns, kroppen blir som en fiolsträng, hon kniper ihop ögonen, och många gånger efteråt springer hon in på toa och gråter.
Jag kan aldrig förstå vad hon genomlider. Jag har inte den minsta susning om hur det är att leva med reumatism. Jag vet vad kronisk värk är, med tanke på diskbråcket, men jag vet inte alls hur det är att ha ont i lilltå, käken, fingrar, underarmar och i stort sett alla leder… Jag kan aldrig fatt den biten. Därför hatar jag att ge henne medicinen. Jag hatar att göra mitt barn ledset och besviket. Jag avskyr att orsaka henne smärta.
PÅ RIKTIGT HATAR Stora S reumatiska sjukdom! Om jag kunde skulle jag ta över den helt. Låte henne slippa Enbrel 1 gång i veckan! Låte henne slippa ha ångest inför varje spruta och känna smärta när vätska går in. Hon lider verkligen. Jag HATAR att det är jag som sticker henne. Jag som ”gör” henne illa. Jag känner mig som ett monster som gör så mot min stora vackra tjej. På torsdag är det planerat att vi ska till Reuma för uppföljning och utvärdering av Enbrel och leder. Men nu återstår det att se om vi är friska till att börja med. Hostar hon eller jag imorgon då måste vi boka om.
Jag blir så himla ledsen och känner mig så elak när jag ger henne sprutan. Jag ser hur hennes muskler spänns, kroppen blir som en fiolsträng, hon kniper ihop ögonen, och många gånger efteråt springer hon in på toa och gråter.
Jag kan aldrig förstå vad hon genomlider. Jag har inte den minsta susning om hur det är att leva med reumatism. Jag vet vad kronisk värk är, med tanke på diskbråcket, men jag vet inte alls hur det är att ha ont i lilltå, käken, fingrar, underarmar och i stort sett alla leder… Jag kan aldrig fatt den biten. Därför hatar jag att ge henne medicinen. Jag hatar att göra mitt barn ledset och besviket. Jag avskyr att orsaka henne smärta.
I förrgår fick jag hem mitt provtagnings kit för Covid-19. Då flera kollegor på min avdelning blivit testade positiva , bad jag min chef om att få testas. Har samma symtom som dom.
Men igår kväll kom mitt svar. Jag var negativ i mitt test. Men sen står det så finurligt beskrivet i texten att jag ska meddela min chef om test resultatet samt att jag kan återgå till jobb när jag är symtomfri. Behöver inte vänta 48 timmar innan jag går till jobbet. Sedan står det att provet ej till 100% kan utesluta Covid-19 så jag ska vara helt symtomfri ett par dagar innan jag återgår i arbete..
Alltså va??
Hur ska ni ha det? Hur ska jag tänka? Jag kommer dela bilden av vad de skrivit till mig.
Va? Ska jag gå till jobbet eller ska jag fortfarande ”anta” mig som att jag är ”positiv” fast jag är ”negativ”??
Alltså väldigt luddigt och väldigt oklart.
Men, eftersom jag tänker på mina medmänniskor, och samhället, så håller jag avstånd, går inte ut i onödan, går endast egentligen promenader med hunden. Har varit tvungen att gå in på Ica 2 ggr för att köpa mjölk och popcorn. Men då har jag hållit avstånd, spritar händerna noga, endast rört det jag ska köpa. Jag kommer absolut vänta tills jag är symtomfri, såklart. Men ska ringa min chef imorgon och dela med mig av mitt provsvar, men eftersom jag fortfarande blir andfådd av att gå från soffa till toa, hostar, ont i huvudet och halsen, så blir det minst 4-6 dagar hemma. Sen är alla tre små troll förkylda med astma besvär på det. Alla tre hostar & skäller!! Hemskt jobbigt! Men deras energi är ju ändå på TOPP! Vilket min inte är. Jag är så slut. Både psykiskt och fysiskt. Igår försökte R gå ut med barnen en timme. Låta dom göra av med lite energi utomhus i en lekpark. Men vad händer då, Jo, astman tar över. De hostar och hostar och hostar.
Jo, jag blev så glad i går, jag har ju jobbat lite med att öka min motion, röra mig mera, dels för att stärka min stackars rygg, så kör en del ”core” övningar hemma och tränar rumpa, rygg och nacke via en jätte bra app. Sen har jag övertalat Sara att vi måste ta minst 2 långa promenader i veckan, utöver de vanliga med Ziri. Vi har hållit det här nu i ca 5-7 veckor. Och det syns på vågen! Väger mindre än på många är & Det syns i mitt ansikte. Det känns i mina lår. Vi har kört mycket ”egen” träning i lekpark! Japp, vi är båda för korta för ”utomhusgym” så vi tränar i en lekpark. Använder oss av leksaker för barn för att öka på våran träning. Jag är så sjukt stolt över att hon hjälper mig att hålla mitt löfte till mig själv. Att jag måste förändra mitt liv och göra förändringar, då främst i mitt rörelsemönster, annars kommer inte min rygg att hålla mig upp i mitt yrke.. Jag ska kämpa på. Är så ledsen över att jag inte kunnat göra någon träning nu på 4-5 dagar pga sjukdom. Men jag måste försöka intala mig själv om att det är ”ok”!! Jag är sjuk. Jag kommer återuppta allt när jag inte blir andfådd för minsta lilla. Men jag ser alldeles för snabbt det negativa. Tycker att jag presterar för dåligt och skyller på mig själv. Jag måste sluta med det. Sluta klanka ner på mig själv. Jag kommer dit en dag, och nu ska jag fokusera på att bli frisk. Sen jäklar, ska jag börja igen. Jag SKA! Jag KOMMER att göra det!
Min energinivå är låg just nu, alltså i mig själv, men det är bara tillfälligt.
Sara har distansstudier fortfarande. Hon är så jävla duktig. Hon har så fina omdömen från alla lärare, hon har höjt sina betyg så jäkla mycket från Högstadiet. Hon ligger först i alla ämnen, hon ber om extra uppgifter för att se om hon kan höja betyget till det högsta, och då ligger hon redan väldigt bra betygsmässigt. Som hon kämpat! När hon blir vuxen, ska jag ge henne en liten bok. Där ska jag skriva upp allt jag ser hos henne, hur hon tar sig upp igen fast något sparkat undan benen på henne. Gång på gång på gång, reser hon sig och kämpar lite till. Hon är smart! Så jävla smart att jag ibland inte tror att hon kommer ifrån mig.. Hon är så jäkla häftig. Hon säger att hon är glad över att vi var så hårda mot henne när hon var 12-15 år. Att vi ställde krav och inte släppte på alla regler som hennes kompisars föräldrar gjorde. Det var vi och en mamma till som höll hårt på regler. Dom två tjejerna går det förbannat bra för idag. De andra tjejerna går det åt helvetet för (iaf just nu), de tar droger, bråkar o dricker, sköter inte skolan, de kom inte in på gymnasierna de ville utan får gå kompletterande linjer. De hänger med äldre kriminella. S är så glad att vi inte lät henne fortsätta ”spåra” som de andra. Och nu kan man se att regler och gränser är det enda rätta. Jag är i första hand hennes mamma. Inte kompis. Som hon avskydde mig emellanåt. Men idag, jäklar i gatan, vilken kämpe hon är. Klivit ur sin ”Comfort zon” och konfronterat livet och utmanar sig själv varje dag. Alltså wow!
Noel är i den härligaste tonårsgrabbar-fasen. Han är en 13 åring *150. Med humör, röstresurser, offerkofta, humor osv. Typisk tonåring. Samma regler för honom. Ställer krav för att han ska lära sig. Han ska hålla tider till skolan, ta medicin dagligen, gå ut med hunden 1 gång, annars blir det konsekvenser. Det är inte lätt. Inte någonstans. Men jag ger mig inte. Han får hata mig nu. Förhoppningsvis älskar han mig igen om några år. Jobbar mycket med hur man talar till andra. Vilka ord som är okej och inte. Vikten av att hålla vad man lovar. Att ta ansvar för att komma i tid, sköta sysslor, förstå vad ansvar innebär både för honom och hur det påverkar andra.
Kan säga såhär… Jag kommer behöva fortsätta med det här i sååååå många omgångar och år till!!! Snart är det Max’s tur. Sen Ebba (😱) och sist Sigge.
Vad fan tänkte vi på när vi skaffade 5 barn? Ja, vi kommer aldrig att ha det tyst och tråkigt hemma. Förhoppningsvis så ger allting utdelning för våra barn i framtiden. Om inte, så älskar jag varenda jävla cell i deras kroppar oändligt mycket. Men jag tvivlar inte, de kommer alla gå långt. På sina egna kreativa sätt och vägar genom livet.
Jo, måste rekommendera en komedi på Netflix. ”The Wrong Missy”. Riktigt knäpp och galen komedi med en helt knäpp tjej. Slutar fjantigt lyckligt dock, men sevärd.
Oja, en film till som finns på Netflix. Som jag ÄLSKADE när jag var tonåring!!! Alltså jag kan replikerna typ utantill fast det är mer än 24 år sen (ish) jag såg den. ”Den onda cirkeln” eller ”The Craft” på engelska. Jag vet inte vad som drog så med den filmen men jag verkligen älskade den. Igår, när jag såg den, så blev jag lite full i skratt av vissa effekter, men den är ändå bra. Påminner mig om en tid då jag var så lycklig. Ger en ”feelgood” känsla i mig.
Så, nu är det uppdaterat här och jag ska försöka ta mig upp från soffan, gå och kissa, sen bara L Ä N G T A tills det är kväll och jag får säga godnatt till barnen. Så det blir T Y S T ! Tyst o lugnt och skönt. Och jag själv får gå och sova.
Nu är jag trött på att vara just trött och sjuk. Jag är så mega less på mina barn som är sjuka då de tyvärr inte har förstånd att vara ”hängiga, medtagna, trötta och lite lugna”.. Utan E & S är emellanåt UPPE I TAKET och röjer. Ebba får dock en sjukt jobbig hosta när hon varit igång 10 minuter, så när hon inte längre kan fara runt längs väggar tak & golv, så hostar hon frenetiskt och blir skitförbannad på hostan och då lägger hon till ett hysteriskt ”gris tjut” som gör att jag kryper ur mitt eget skinn. Sigge älskar att provocera. Han är inne i en period av ren och skär 3 års trotts & hans dagar går ut på att reta gallfeber på mig, på pappa, på syskonen, på stackars lilla hunden. Han kan ta en tidning, slita den i småbitar och strö i hela lägenheten.. Han tar tofflorna från hallen och kastar mot fönstren så att blommor och lampskärmar flyger. Han tar SKORNA i hallen och ställer på rad.. Rad inne på toaletten, rad inne på golvet i deras rum, rad innanför ytterdörren!!! Fast vi har en stor jävla skohylla så ska den gapa tom!!!!
Saras gymnasieskola har stängt. Den har gått i karantän. Men de har en väldigt bra plan för att få hemstudierna att fungera. Redan när skolan vanligtvis börjar så ska eleverna logga in på sina datorer där de sen har en ”gruppchatt” med läraren. Så just nu läser hon svenska. Framför datorn. I sitt rum. Med mentor och klasskompisar. Riktigt bra planering som faktiskt kommer att fungera.
Tror inte att Noels skola kommer att kunna få till det lika bra med skolarbeten på distans som Gymnasierna. Där gäller det att vi, föräldrar, måste hjälpa och stötta och se till att barnen i mellanstadiet sköter sina uppgifter. Men men, än har inte låg-mellan-högstadierna stängt.
Jag har fortfarande ont i kroppen, ont i halsen, hosta och är så jävla trött 24/7.. Och jag längtar till jobbet. Jag längtar tillbaka till den sociala kontakten. Att få prata med vuxna människor (i alla olika nivåer av ”vuxenhet”) att skratta, få hjälpa och stödja en annan människa, få lugna och trösta, få vara uppskattad.
Jag saknar min lilla AsianCrazyCatWomen- Linda! Så jävla mycket! Saknar ditt leende, din glädje, din pyttelilla mini kropp, din perfekta mage som bajsar konstant, din alldeles underbara HUMOR som verkligen är exakt som min. Din kunskap och ditt sätt att ta hand om patienter. JAG SAKNAR DEJ!!! For Fuck Sake!
Jag saknar min mamma!!!! Som jag inte kan träffa alls just nu. Annars brukar vi iaf ses 1 gång i veckan.. Nu har hon varit och handlat mat åt oss och lämnat utanför dörren. Hon ringer varje dag för att kolla hur vi mår, men det är ju inte samma sak. Jag vill krama min mamma. Jag vill skratta med henne. Ja, jag saknar mamma så mycket! Min fina lilla mamma.
Min Spättan!!! Vi brukar oxå kunna dejta en gång i veckan, beroende på hur mitt schema ser ut. Men nu kommer vi inte kunna ses på några veckor. Hon är en sån där som tillhör ”riskgruppen” hon har astma & allergier, väldigt känsliga lungor, får lätt lunginflammation eller halsfluss, så jag vill ”inte” träffa henne pga det. Sen är hennes föräldrar multisjuka och jag ser hellre att hon kan kolla till dom än att riskera att dejta mig och dra på sig något som går över till både henne själv och dom.
Ja.. Jag saknar mitt vanliga liv! Allt det här vanliga som att åka till jobbet, gå och handla, åka o storhandla, kunna hälsa på grannar utomhus osv. Jag tar alltid hunden efter maten. Då får jag möjlighet att gå ut, själv, i luften, och njuta av lite blåst och friskluft. Men det är det enda jag går ut. Jag vet ju inte vad jag när på. Är det en vanlig förkylning? Är det en snäll form av COVID? Jag vet inte, eftersom Sverige valt bort att ta prover på människor. För att de inte vill att STAPELN på smittade ska fortsätta stiga. Istället så struntar vi i att ta prover, stapeln går ner, Sveriges befolkning luras in i en falsk trygghet om att antalet smittade i Sverige inte alls är särskilt hög. Detta är rent vansinne. Det är att leka med människors liv och hälsa! Jag har en kollega som blivit så otroligt dålig. Hon har åkt ut och in på sjukhus, med feber, extraslag på hjärtat, ledvärk mm, men sjukvården vägrar testa henne för Corona! För att det är för dyrt. Hon kostar för mycket pengar om hon läggs in, hon som under flera veckor knappt fått i sig näring, fått diagnos på diagnos, och nu även fått TJATA till sig en lungröntgen som visar på lunginflammation.. Ändå blir hon inte testad. Ändå blir hon inte inlagd för observation. Hon, som dessutom, är vårdpersonal. Skulle hon haft minimala symptom och istället gått och arbetat hade Hon fört viruset vidare till våra akut sjuka på avdelningen. Och personal. Och De kanske skulle få de symptomen Hon nu idag faktiskt har… Fattar ni hur sjukt lilla Landet Lagom Är?????
Så snälla Regering! Snälla Folkhälsomyndigheten! Snälla Socialstyrelsen! Börja berätta sanningen och sluta upp att lura folk. Börja ta prover igen, låt de med uppenbara jobbiga symptom få en plats på sjukhus och övervakning.
Så, nu har jag skrivit av mig för idag. Nu ska jag fortsätta titta på Trassel med Ebba & Sigge. Fortsätta vårt fantastiskt roliga liv i isolering.
Ta hand om Er!
Fokus ligger mycket på handhygienen, men glöm inte bort att det är de sociala kontakterna som behöver MINSKAS! Undvik att träffa vänner. Undvik folksamlingar! Undvik buss och tåg i den mån det går. Minst symptom på förkylning innebär enorma risker för äldre och riskgrupper. Så ta Ditt Ansvar! Var en Bra Medmänniska. Håll ditt avstånd!
Jösses vad tungt vi haft på avdelningen sista tiden. Helt sjukt höga vårdpoäng på alla grupper.
Men allt går om man vill. Bara kämpa på! Det är trots allt inte jag som är sjuk..
Nu är det tredje kvällspasset som väntas imorgon, och hoppas innerligt att det kan roddas om lite eller att iaf några ska vidare på rehab.
Men attans vad kul jag ändå har på jobbet. Idag var jag x för första gången. Hade fullt upp hela kvällen, men fann ändå tid att tvätta sköljen, städa expeditioner, fylla på skåp, tvätta o städa behandlingsrummet.
Riktigt kul att ha lite mera att göra, eller snarare annat att göra!
Jaja, nu ska jag läsa, lämna 3 små troll imorgon o sen vila.
Robban Eriksson! Älskade charmiga stora människa! Ditt liv slutade 12/1-19 och helt utan att vi som älskar dig fick veta något! Så jäkla brutalt och orättvist! Glömmer aldrig den varma kramen du gav mig på pressbyrån på HS, hade jag vetat att det var sista gången jag träffade dog hade kramen varat så mycket längre… Jag & Tessa satt och skratta för bara några veckor sedan till minnet av dig och din svarta Saab!
Nu får du återförenas med din bästa kompis Jonna! Jösses vilka bus ni kommer att göra där uppe!! Hälsa honom att det inte går en dag utan att jag saknar honom och att jag nu känner mig lite mer harmonisk över tanken att ni två är tillsammans.. Som det ska vara! Lev i frihet bland molnen älskade Robban! På återseende 💙
Imorgon ska jag göra en väldigt tidig abort. Låter kanske konstigt, men det här är så otroligt olyckligt och så oplanerat och oönskat just nu. Jag hade inte den minsta misstanke om graviditet förens jag bara skulle kolla min mens kalender och såg att jag var 4 dagar sen.. Tog mässling vaccin för 1.5 vecka sen och man ska inte vara eller bli gravid under 3 månader med tanke på att det är ett levande vaccin som orsakar fosterskador. Så imorgon redan har jag tid. Jag vill verkligen inte ha fler barn. Fem stycken är fullt hus, och jag ska dessutom ut på APL om 2 veckor, väntar svar på ett sjukt jobbigt blodprov så jag varken vill eller kan ens tänka mig en graviditet till. Min rygg skulle dessutom gå av om jag gick en fullgången graviditet..
Och Nej, vi har inte sagt något till ALLA runt oss, så ni som får veta det här får gärna låta det stanna mellan dig och oss… Allt är otroligt jobbigt som det är ändå, utan massa skvaller och tyckande från andra..
Ja, allt är för mycket just nu.. Så mycket tankar, många känslor som ligger dolt, jag orkar inte plocka fram de just nu och börja hantera det. Jag gör det sen när jag är pensionär, för att bli gammal i det här landet är inget att satsa på, då kan jag ändå ta tag i allt bagage i ryggsäcken och braka helt så slipper man kanske bo på gatan iaf..
Nää, missförstå mig rätt, bara jävligt trött på alla motgångar och bortgångar och jobbiga besked som bara väller in över en.. Jag orkar faktiskt inte hur mycket som helst! Känns som en jävla prövning är på G nu igen för att se hur mycket en människa orkar…
Ja, vad ville jag egentligen med den här bloggen då… Bara lätta på trycket i hjärna & hjärta, ventilera med mig själv, och faktiskt verkligen känna att det val jag gjort nu, är det enda rätta valet och exakt det jag vill. Jag vill leva mitt liv med stora barn och inte alltid fylla på med småbarn. Vill hinna ge tid till dom jag har. Jag kommer inte att ångra mig.
Ha en fin natt, dröm sött, och Jonna, ta hand om Robban och säg till honom att hade vi fått veta så hade vi varit med honom ända till sista andetaget!!
Eftersom det nu är december så måste det ju räknas till att vi haft vår beskärda del av VINTERKRÄKSJUKAN i år.. Halva förra december och jul och nyår var vi hemma med spysjuka barn. Det var så himla jobbigt!
Med tanke på hur trångt vi bor och hur många vi är i familjen så är det inte speciellt lustfyllt när magsjukan hittar hit. I morse hann Sara knappt vakna innan toaletten fick en kram av henne (🤢) och vid 8.30 messade R att Noel släppt sin första kaskad.. Jag var precis på väg in k skolan för Voms2 lektion.
Sen, älskade Ni, sprid vidare vilka regler som gäller kring vinterkräksjuka OCH maginfluensa.
Det är 36 timmar efter sista symtom=kräkning ELLER diarré, som man ska utgå ifrån för barn i Skola. Barnet ska äta och dricka, kunna BAJSA HELT VANLIGT och inte ha kräkts på 36 timmar!!
För förskolebarn gäller 48 timmar från sista kräkningen eller diarrén. Alltså ska barnet äta och dricka, bajsa helt normalt/vanligt och inte ha kräkts på 48 timmar!!
Anledning till att det här måsteUPPREPAS OCH SPRIDAS på nytt varje JÄVLA år är för att det är FÖRÄLDRARSOM Slarvar med den enkla tidsregeln! Är Du osäker, håll ALLTID BARNET HEMMA EN-TVÅ extra dagar! Visst är det jobbigt med vabb, men det är Du inte ensam om att tycka!
Vi tycker det är skittråkigt att vabba ca 3 veckor i sträck för att andra inte ens kan försöka hålla tidsregeln. Vi vill oxå få en lön i december-januari och inte ha avdrag pga vabb.
Hade tänkt att efter lektion kila bort till Medborgarplatsen och krama lite på svägerskan men då R oxå börjat må dåligt blev det raka vägen hem. Noel var väldigt pigg och allert då, han ville äta, men fick vänta. Sara hade inte kramat toaletten något mer efter 8 tiden. Men hon har legat på rummet hela dagen ändå.
Jag frös så mycket när jag kom hem, så jag tog en kaffe och en smörgås sen kröp jag ner under tjocka täcket i soffan och slumra till en stund. Hämta småttingarna på förskolan vid 15.15.. Eller jag kom dit då, men kom inte därifrån förrens klockan var 16.08. ”Bommis” hade en sån där jätte jobbig hämtning. Hon gjorde ALLT hon inte skulle, for runt i alla rum och på alla olika avdelningar. Jag har börjat nästan fasa inför hämtningar. Självklart har inte R dessa problem.. Hon vägrade sen stövlar. Och då var jag helt knäckt efter att ha letat på alla avdelningar efter henne och samtidigt hålla koll på Siggis & Smarre. Tillslut blev jag så less så jag tog hennes stövlar i handen och killarna och gick. Hon kom efter springande men vägrade fortfarande stövlar. Tillslut kände hon nog kylan från marken och ville ha stövlarna ändå. Jag blir så himla uppgiven och maktlös. Jag får jaga, leta, hitta kläder hon springer o gömmer, traggla och truga, muta.. Tillslut så pressar tårarna bakom ögonlocken och jag ger upp. Där står andra barn och föräldrar och tittar och tänket säkert tankar som ”en mamma utan ”pli” på barnen” eller ”vilka problem”… Säkert tänker de oxå ” Guuud va skönt att det inte är mitt barn som alltid skriker och kastar allt omkring sig”
Det här tär numera väldigt mycket på mig.. Jag känner mig på riktigt som en dålig mamma som helt tappat stinget.. Som inte längre har ork, tålamod eller självkännedom om mig för att klara av att vara den bästa mamman till mina 5 barn..
Samtidigt, ni ska inte tro att jag sitter hemma och gråter och har gett upp, Nej nej, jag kämpar med alla krafter jag har för att ändå vara glad, le, ge minst 5 positiva feedbacks till andra varje dag, jag kämpar mot ryggsmärtan, jag kämpar med sjukt många inlämningar och skolarbeten och prov nu. Jag kämpar för mina barn iom diverse motgångar pga olika diagnoser.
Och nu är julen på ingång! Hur härligt är det inte???
Har bytt till julgardiner i vardagsrum o i lilla fönstret en julstjärna och julgardiner kök. Fått upp staken och en XMAS-led skylt i småttingarnas rum.. Imorgon ska jag fixa lite mer i fönstren, men tänker inte lägga sådär extremt mycket krut i gardinbyten i alla rum i år.. Storingarna vill ha sina svarta mörkläggningsgardiner och det får dom. Får pimpa deras fönster med stjärna eller stake.. Tänkte ha den stora ljusstaken i stora v-rums fönstret. Den är 1*1 meter. Sen tycker jag att den riktiga julkänslan kommer när granen kommit upp. Och våran gran med inbyggd ledbelysning är bland den vackraste plastgran jag sett och den sprider både ljus, värme och julkänslan. Måste börja slå in julklappar oxå. Men nu blir de 2 stora hemma imorgon (FOLK- GLÖM INTE 36 timmar EFTER SENASTE SYMTOM för skolbarn och 48 timmar EFTER SISTA SYMTOM på förskolebarn) så ska jag försöka hinna fixa det på onsdag efter voms klassen.
Uscha, nu har jag så sjukt ont i min rygg, ska ta en värktablett och sovmedicin och en stor kopp te med honung innan jag ska sova.
Tack för titten och önskar er en fantastisk December 2018.
Snacka om att det verkligen känns som snö i luften. Det är nästan så det luktar snö.. Kan det ens lukta snö??
Idag gjorde jag andra delprovet i spanska nationella provet för gymnasienivå. Kan säga att jag inte känner mig direkt smart i klassrummet. Jag tycker att gymnasienivå borde vara ganska enkelt, men, njae, det krävs vissa kunskaper, även inom ett svenska ämne.
Igår fick äntligen Sara & Noel varsina vinterjackor. Riktigt bra nu när kylan kommit. Mamma var snäll och betalade deras jackor, mycket uppskattat ur min plånboks perspektiv.
Själva har jag ingen jacka. Jag går ”jack-lös”.. Har inte råd att köpa mig en ordentlig jacka. Hittade en på Igor Sports som jag blev helt förälskad i.. Den var varm, mjuk och följsam, men näää, kan inte köpa en. Allt för att det här jävla vårdbidraget inte hann förnyas i tid!!!! Om FK faktiskt kunde ta mer ansvar för att informationen går ut och når fram till mottagaren och inte bara blint lita på postgången så skulle många föräldrars liv bli så mycket lättare. Har jag tur, så kanske jag kan köpa mig en vinterjacka i slutet av december. Jävla piss-FK..
Så, nu har jag beklagat mig klart.
Efter provet idag så lunchade jag med Anita. Så himla trevligt och välbehövligt! Vi träffas ju i klassrummet och säger Hej, men mer hinner vi inte med! Så det kändes så mysigt att ta en lunch och få prata lite. Hon är imponerande den kvinnan. Så mycket kunskap och så mycket kärlek och ödmjukhet och Glädje i henne. Så jäkla glad att hon började utbildningen samtidigt som mig. Utan henne hade skolan varit såååååååå mycket tråkigare!
Alla människor behöver en Anita.
Jag ska bli lite mer som Anita!
Jag är glad för att jag får äran att umgås med henne och ha henne i min närhet.
Imorgon dags för praktik igen. Tänk att nästa vecka är sista veckan. Men, jag kommer nog ansluta som timmis på Roo Hemtjänst.
Har en APL-uppgift jag ska slipa lite på under helgen så att jag blir klar med den. Sen en So-läxa som ska in innan torsdag.
Imorgon ska maken på julbord, jag och barnen ska frossa i lite Fredags-tacos, det är ju så ovanligt. Idag blev det kokt kyckling med ris och currysås. En favoriträtt bland barnen och mig, men inte min mans favorit.
Nä, ha det bäst! Sov så gott!
Förresten, ett Ljudbok-tips. ALLA borde under sin livstid lyssna på Selma Lagerlöfs ”Kejsaren av Portugallien”
Otroligt härlig bok, många tankar går igång, och faderns kärlek till sin dotter… Lyssna på dem!!
….poäng till avklarade… Så grymt stolt över min insats i Psykologi! Jag har haft så svårt att verkligen förstå vad jag läser, men sista delen om socialpsykologi, kriser & trauman var ”lättare” att relatera till. Jag klappar mig på axeln och sträcker på mig! Bra jobbat Johanna!!
Skrev från 17.00-19.15. Skrev så handlederna gjorde ont! Pennan glödde emellanåt!
Imorse hade vi studiebesök på Ekerö Brandstation. Mycket roligt! Fick släcka eld med brandsläckare och släcka en ”människa” som brann med brandfilt. Sen teori på det. Så nu har jag även Brandskyddsutbildning! Coolt! Som uska har man en fördel om man vill arbeta som Brandsoldat, lite ballt att veta om! Och även fördel om jag vill jobba för Ambulansen! Helt plötsligt ligger ”hela världen med många möjligheter” framför mig och jag älskar känslan att kunna välja!! Redan NU älskar jag mitt framtida yrke.. Och det är en magisk känsla..
Resterande vecka har jag hemstudier. Ska lämna in sista uppgiften i medicinkursen sen är det betygssamtal kvar där. 15 oktober har jag upprop i V&O 2 och Samhälle. Spännande!!
Så trött nu av alla intryck från idag, får se hur många sidor jag hinner med i boken innan John Blund förfört mig denna gång.
Ta och blogga lite….. Eller inte.. Det är den stora frågan just nu.. Egentligen vet jag inte om vad.
Jag har bytt skola. Från Consensum till Åsö vuxengymnasium. Känns väldigt bra! Den här skolan har en studieplan som de följer! Jag har ett schema på kurserna jag läser nu fram till oktober. Jag vet redan nu vad jag ska läsa sen i 10 veckor. På min gamla skola bytte de varje vecka kursplan, bytte dagar i skolan med väldigt kort varsel, mejlade ut felaktiga uppgifter och vilken lärare vi skulle ha bestämdes i sista sekund. Så det blev bara mera oro när jag aldrig visste hur dagarna eller veckorna skulle se ut.
Just nu läser jag medicin 1 och psykologi 1 så jag är i klassrum 4 dagar i veckan. Medicin är så himla intressant! Våra kroppar är helt fantastiska, alla dessa kapilärer, vener, hur kroppen varje mikrosekund arbetar för att Jag ska kunna leva. Det är verkligen helt otroligt häftigt!
Jag har helt tappat suget för att fortsätta röka. Mycket tack vare medicin kursen. Att veta hur kroppen förstörs av rökning är en nyttig erfarenhet som fått mig att känna äckel över att vara rökare. Så jag har börjat trappa ner och införskaffat snus för att kunna undvika cigaretter ännu mera. Mitt hopp är att till jul kanske vara helt fri från ciggen.
Ja, i skolan går det faktiskt bra och jag känner mig nöjd med min prestation där.
Hemma då… Ja…. Det går framåt. Jag är kärare än någonsin, skörare än någonsin, visar mer känslor än någonsin förut. Jag satsar allt i mitt äktenskap och på att min man ska känna sig älskad och viktig. Jag har blivit mer ödmjuk med mina barn, jag talar om för dom varje dag att de är viktiga och att jag älskar dom.
Det har funnits dem som velat skada min familj, helt utan anledning, och jag säger bara Karma is the shit! Allting kommer tillbaka i slutänden och det är inte sällan karma slår tillbaka hårt! Jag hatar inte, men väljer mitt umgänge med noggrannhet numera. Jag kanske inte har jätte många vänner, men de vänner jag har räcker så för mig. De älskar mig, de stöttar mig, de finns där oavsett tidpunkt på dygnet. Och det värdesätter jag mer än antalet vänner. Kvalitet före kvantitet! Stämmer så bra!
Hösten är här! Jag älskar hösten! Ljumma vindar, solens höstliga ljus, färgerna som går från grönt till gult & orange. Jag verkligen älskar hösten! Dels älskar jag höstmodet oxå. Stickade tröjor, sjalar, klänningar i sjystare material, så småningom även halsdukar som åker på. Allt känns ”murrigare” och att få sitta i soffan på kvällarna med en kopp the och kanske (kan vi i år faktiskt ha) tända ljus på bordet!
Max & Ebba började på dagis i måndags. De har verkligen längtat! Max cyklar till dagis och är så mallig att han kan. Ebba har en cykel med stödhjul och är mallig hon med. Och den 28 augusti börjar vår bebis Sigge på dagis!!
Tänk, vi kommer inte ha några barn hemma längre. Vår föräldraledighet är nu slut. Ja, att vabba och sånt kommer att göras ändå, men det är första ggn på många år som Robert och jag båda har jobb & skola dagtid och alla barn i skola och dagis. Ganska spännande!
Vi har möblerat om i vårt sovrum. Dels skänkt bort vår KURA våningssäng som Max och Ebba hade. Vi hämtade en bäddsoffa från Jysk som låg på blocket som bortskänkes. En jätte smidig bäddsoffa. Tror längden är 180 och bredden 109. Den är perfekt för dom två. Sen så tar den inte så stor plats heller. Vi bäddar ihop den dagtid.
Vi funderar på att söka efter en 160 säng åt oss, och flytta vår säng till köket. Så får Max, Ebba & Sigge ett större rum att dela på. Dels så får vi då oxå bort leksakerna från vardagsrummet, så vi får ha köksbordet i v-rummet.. Försöker hitta alla möjliga sätt att typ ha ”compact Living” här hemma, utan att det ska kännas rörigt eller plåtrigt. Alltså typ ”smartaförvaringsmöjligheter” som även är stilrena.
Tips på såna tas tacksamt emot 👌🏼
Oj, från att vara osäker på vad jag skulle fylla detta inlägg så blev det ju förbannat långt inlägg ändå. Tänk att en vanlig vardag i en 5 barnsfamilj kan innehålla så mycket 👀
Ja, det får nog räcka med novellen för idag! Hoppas ni har fått lite underhållande läsning iaf.
~Alltid En Diva~ 