Etikett: kbt

~Bara jag~

Känslan av att vunnit på lotto~

Jojjo

Jag har aldrig vunnit på lotto, men kan tänka mig att de som gjort det känner ett stort lyckorus, känner sig starka och ser positivt på framtiden. Nu pratar jag inte om att vinsten är några hundra kronor, jag menar en vinst som gör en ekonomiskt oberoende ett tag. Den känslan av en storvinst!

Så känner jag idag!

Jag vaknade vid 06.. Kissnödig, pigg och utvilad. Somnade inte om utan höll mig vaken, koka kaffe, tog på mina nya tröningsbyxor från Lager157. Och jag kände, för första gången på mycket länge, att det är en bra dag. Jag är glad och energisk, trots en förkylning som härjar i kroppen.

Träffat min dotter och bästa vän! Hur lyckligt lottad är jag inte??

Men så slog det ner som en blixt, jag ska ha samtal med min psykolog idag, återkoppling på Trauma bedömningen, kvalificerar jag? Uppfyller jag kriterierna för behandling?? Där blev det mörkt i mitt sinne. Jag kände direkt att dagen har börjat så bra att nu kommer jag få negativa besked och så står jag mellan ”stolarna” igen och kommer känna mig värdelös och utlämnad.

13:15- Psykologen ringer. Mitt hjärta slår fort & hårt. Jag får det svar jag ändå vill ha! Jag har nu diagnosen Ptsd. Jag uppfyller kriterierna. Det finns skäl till att jag mår som jag mår då Ptsd & Utmattningen ”bråkar & krockar” med varandra. Jag kommer få behandling. Jag är hörd & sedd!

För mig är inte Ptsd’n ett negativt besked. För mig förklarar det mycket. Jag kanske kan försöka vara snällare mot mig själv nu, när jag vet att allt som jag varit med om faktiskt slagit tillbaka och skriker inuti mig och försöker tala om för mitt undermedvetna att något är fel. Något måste göras. Och nu kommer jag få den behandling jag så länge velat ha. Det kommer absolut bli tufft och det kommer göra ont. Men med rätt verktyg och rätt ledarskap så kommer jag kunna leva på ett annat sätt i framtiden med min Ptsd. Den kommer kanske inte längre vara en fiende! Jag är så glad. Spänd och förväntningarna är höga. Jag ska ge mig själv all kärlek och all cred för att jag står ut med mig själv. Jag ska ta hand om och vårda min kropp som varje dag kliver upp ur sängen och hänger med i allt jag tar mig för. Jag ska älska mig själv! Till 100% nu och alltid! För det förtjänar jag!

Tack Prima Liljeholmen och min psykolog för att Du lyssnade och gav mig av din tid!

~Bara jag~

Lite lättare att andas~

Jojjo

Jag har varit helt ärlig mot mig själv o min terapeut på kbt’n. Vi kom fram till att det just nu inte är rätt tid för mig med kbt. Utan att jag ska fortsätta efter att bebis är född & jag ätit in mig på concerta igen. Vi pratade oxå om hur jag mår, att jag mår extremt dåligt just nu, att sömnen är obefintlig osv. Hon sa att hon kunde kontakta min läkare och se om inte hon kunde pressa in mig på ett litet akutbesök för att diskutera ev höjning av sertralin och även kanske något tillägg till min propavan jag tar till natten. Så länge det inte är skadligt för bebin, så är jag nog villig att prova något mer för att få sova! 

Hon skulle även skicka en remiss till arbetsterapeuten ang utprovning av kjedjetäcke, och jag hann inte mer än komma hem förren just en ringde därifrån och redan på onsdag ska jag dit! Snacka om att hon är pålitlig min fina terapeut. Hon sa även att om jag mår sämre, eller känner att jag skulle vilja ha samtal så kunde hon erbjuda mig det.. 

Det känns otroligt skönt att jag vågade ta upp det här, för jag är gärna sån att jag ser sånt här som ett personligt misslyckande, och måste klara av allt jag tar för mig. Men jag är inte misslyckad! Jag är bara tillfälligt slut som människa!

Tack o hej!

Puss

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Känslan idag~

Splittrad~

Jojjo

Vet varken ut eller in just nu.. Brukar psykiskt må väldigt bra under graviditeten, men just nu gör jag inte det.. Jag mår skit. Vet inte om det kan ha lite att göra med concertan oxå, att jag inte kan äta den just nu.. Jag mådde nog ganska bra med den i kroppen. 

Imorgon har jag kbt igen. Och det känns inte bra. Jag känner mig inte alls redo för allt som kommer med kbt’n. Jag har inte koncentrationen, inte fokuset, inte ens tiden som krävs för att jag ska klara det här. Jag har så mycket hela tiden, jag gör det jag hinner med i ett ganska aktivt liv med 4 barn, som har olika krav, olika förutsättningar osv. Det finns verkligen inte tid för mig i vår vardag. Och det låter helt sjukt egentligen, men dom få åren som barnen är små är det ändå viktigt att dom får tid. Tid till allt! Jag kan skjuta upp mitt liv ett par år för deras skull.. Jag måste ta upp det här med min kbt terapeut imorgon, och se vad hon tycker. Även om beslutet ligger hos mig, vill jag gärna höra nån annans perspektiv på det hela. Vad tycker Du?

Idag hade Max sin 3 års kontroll på bvc. Det ska skickas remiss till logoped, då han har svårt för ”M” & ”R”. Annars klarade han av allt en 3 åring ska kunna! Hän är hela 95 cm lång och väger nästan 14 kilo. 

Ebba hade sin 1 års vaccinering idag. Och 1 års kontroll i det, hon är ca 76 lång och väger 11 kilo.

Båda är alltså i tiptop skick! 

Imorgon ska Max få gå på dagis igen, som han längtat! Leka, busa, utvecklas! Även om jag tycker det är såååå mysigt att få ha honom hemma, så längtar han verkligen till dagis och kompisar. 

Igår, oj vad det hoppas mellan idag och igår 👀, efter middagen gick vi ner till Ica för att handla ny tandborste och tandkräm till Ebbis & Smarre, och Ebba fick gå både dit och hem, hon var såå mallig och stolt över att få vara ute och gå. Åkte lite rutschkana ute på gården innan vi gick in 🙂 

   
    
 Faktiskt hur mysigt som helst..

Tillbaka till ingenting då, jag kanske får in en blogg imorgon om hur det gick hos terapeuten. 

Tack för titten!

Puss

~Bara jag~, ~Härligt~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Varför~

Riktigt jobbig dag~

Jojjo

Vissa dagar bara är ”PAIN in the ass”-dagar, det går inte att komma ifrån. Och jag har så jäkla svårt att kliva ur ett beteende.. Alltså, har jag blivit riktigt riktigt ledsen, så jag gråtit, då är jag ledsen i flera timmar. Oavsett om jag bara gråtit i 5 minuter.. Jag avskyr själv det här. Att jag inte bara kan vända på allt, känna att nu är det över, och bara bli typ glad och se det som är roligt just då.. Nä, flera timmar tar det.. Imorse grät jag.. För att jag vart riktigt ledsen. Jag gråter ungefär vart annat år.. Om ens det, och det behövs en del för att jag ska gråta för att jag blir just ledsen. Jag kan bli arg, förbannad, men sällan ledsen. Däremot kan jag börja gråta av skratt väldigt mycket oftare, eller lycka nån enstaka gång. Har självklart fälla fylle-tårar, men dom räknas inte, för det är alkoholen som frammanat dom. 

Jag tänker inte skriva öppet om varför jag blev så ledsen, det är inget jag tycker jag har rätt att göra. Jag kan prata om det, idag pratade jag med Kåka om det, och det kändes bra. Jag brukar inte ”erkänna” gör andra, eller mig själv, om något är jobbigt, eller om jag blivit ledsen.. 

Jag hoppas så att vi snart kan få den hjälp vi behöver, dels för att hjälpa piiip och dels för att kunna stärka upp familjen lite mer. Vet inte annars vad jag ska göra längre, allt har lixom gått för långt. 

Idag hade jag även min kbt. Session 2. Klarade min hemuppgift till denna vecka, att införskaffa ett anteckningsblock samt läsa en bunt med papper.. Säkert 15 sidor.. Om adhd och om kbt, om moduler, verktyg, tjatande osv. Dagen session gick ut på att Prioritera olika sysslor. Oftast gör vi människor, oavsett om man har en diagnos eller inte, den sysslan som är lättast att utföra.. Tex ”boka tid hos frissan” eller ”boka tid i tvättstugan”.. Automatiskt gör vi det första för det är inte jobbigt. Jag förstod iaf vad hon menade, och ska börja tänka och lära in ett nytt sätt att prioritera. Ska även varje fm sätta mig och göra en ”Att-göra-Lista” som jag ska utgå ifrån varje dag. Än så länge känns det lite spännande och roligt, även om det är otroligt krävande för mig, just det här med koncentrationen. Är som en spräckt ballong när jag går därifrån. Trött i huvudet och mentalt färdig. 

Nä, nu kallar boken på mig, blev sent i säng idag, var ju tvungen att se Black Widows!

Pussenutte 💞

~Bara jag~, ~En snabbis~, ~Familjen~

Första kbt-sessionen~

Jojjo

Idag var det då dags för första mötet. Blev väldigt mycket information, ganska snurrigt och ångesten över att misslyckas totalt överväldigad. Men min terapeut är verkligen så skön. Hon har gått igenom precis allt som kan komma, reaktioner, att det kommer bli tufft osv. Jag harmycket förtroende för henne, och jag hoppas verkligen att jag klarar av det här. 

Imorse, eller kl 9, hade Ebbis läkartid på vårdcentralen. För hennes lösa mage och kräkningar nattetid. Ingen maginfluensa, men ett elakt virus. Men idag har vi märkt att hon börjar bli bättre, ingen kräkning inatt och hon har ätit o druckit en hel del idag! 

Sen vi bestämde oss för att lämna Stockholm, och faktiskt satsa på Gnesta, har möjligheterna till att få större ökat väldigt! 

Vi har möjlighet att få byta vår lägenhet mot ett hus på 130 kvm (hus att hyra) strax innan Gnesta med egen brygga, en mindre 4a på 89 kvm, en 5a på 109 kvm, och en 4a på 117 kvm med 2 plan. Den sistnämnda 4an och huset är det som känns mest intressanta! Bara hålla tummarna för en av dom!

Nu ska jag fortsätta i min bok, sen sova! Snart fredag!

Puss puss

~Bara jag~

Fredag redan~

Jojjo

Den här dagen har gått fort.. Efter Bedömningssamtalet inför KBT var jag mentalt slut som människa. Jag blir så upp i varv av hur mycket jag ser fram emot att komma igång, samtidigt som jag är rädd. Rädd för att misslyckas.. Det är nog lite därför jag ibland skjuter på saker, för att det är lättare att ”strunta” i något, än att misslyckas.

Men, 3/3 börjar jag en 14 veckors lång Kbt behandling med syftet att försöka dämpa mina ADHD-problem.. Mycket spännande. 

På eftermiddagen var jag typ redo att ge upp, jag var så slut i huvudet. 

Imorgon är en ny dag… Ytterligare en dag.. 

Vi hörs!

Puss

~Dagligt~, ~Härligt~, ~Känslan idag~

Hej~

Jojjo

Träffade min läkare på Prima idag första besöket hos henne. Vi gick igenom skattningar, papper, svarade på nya frågor, svarade på ”tidigare-ställda-(typ 8-10 gånger)frågor” igen. Fram och tillbaka, hit o dit, ut o in. I slutänden måste det vara värt det! Eller??

På måndag 15.30 kommer jag träffa min läkare och psykolog samtidigt. Då ska jag få den slutgiltiga domen. Då ”vet” de om jag är färdigutredd för Adhd eller ej. Känns konstigt ändå. Från att psykiatrin totalt tappade bort mig i 2 år, så pass mycket att de inte ens ringde upp fast jag ringde dit och lämna namn & nummer & allt man ska, så var jag bara ”borta” ur systemet, och nu på bara 3 månader har det börjat hända grejjor. Förhoppningsvis kommer samtalen igång oxå, kbt, fort. Det är nog det jag på nåt sjukt sätt oxå längtar efter. Med tanke på att jag ligger högt på poustramatiskt stress syndrom.

På nåt sätt är det oxå en Aha-upplevelse för mig! Jag kanske äntligen förstår varför jag gjort vissa saker jag gjort, betett mig som jag gjort. Alltså, söker inte efter en Ursäkt, mer en förklaring till vissa av mina beteenden. 

Nog om psyk. Det kan jag, om jag vill, skriva om på måndag. 

Igår hade Noel fotbollsträning. Vi åkte med ner hela familjen. Medans Noel träna så gick vi andra upp till Aspuddsparken och lekte! Hade riktigt roligt faktiskt! 

  
    
   Dom har byggt om så mycket där och det hade blivit jättefint! Självklart gick vi ner och kolla lite när Noel tränade oxå :). Han är duktig! Växer in mer och mer i laget på varje träning! Vågar mer! Riktigt imponerad av hans framsteg. För lite mer än en månad sen klev inte min älskade grabb utanför dörren själv ens. Nu är han med i ett lag, han är ute och cyklar och leker varje dag nästan. Han är COOL min Noel!!

Och Ebba växer och utvecklas! Idag, 1/10-15, är älskade lilla Snufflan 6 månader!!! Kan inte fatta det! Hon föddes ju inte alls för så länge sen! Min lilla bebis! Hon är så vansinnigt rolig oxå. Skrattar och ler mot allt och alla. Vill vara med o titta på allt. Vet nig knappt hur hon gör för att gråta! Hon älskar Max! Skrattar mot honom så hon kiknar, skrattgroparna syns och ögonen bara glittrar! Min blåögda tjej. En grönögd tjej & en blåögd tjej! Mina killar har ”pepparkorns-ögon”. (alltså mina ögon)

Störd som jag är, verkligen älskar jag att hösten har kommit! Älskar löven, dofterna & längtar lite efter svalkan och kylan i luften som hösten ska komma med. Än är det lite för varmt för min smak. Idag, när vi var ute på kvällspromis, så njöt jag av den lite svala kvällen med gula löv. Tycker det är så mysigt. Föredrar höst framför en varm sommar! 

Nä, nu blir det läsa lite om Barnmorska Cecilia!! 

Godnatt & Kyss💋