~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~, ~Varför~

Fuck U Covid-19~

Så känner jag just nu! Och igår och imorgon! Satans jävla virus att krossa liv, hopp och människor! Det värsta är dock de som har noll hänsyn till detta vidriga virus som tar Sverige med storm! EN ANDRA GÅNG!! Var det inte jobbigt och skrämmande nog i våras? Var det nödvändigt att fortsätta testa virusets gränser genom att träffa vänner, gå på café/restaurang/bio/konsert? Var det så livsviktigt att det inte kunde vänta?

Nu är vi i Stabsläge på sjukhusen. Man kan tro att man ska vara lite rutinerad sen i fjol, men icke! Den ”andra vågen” känns mera brutal, snabbare, ilsknare, nästan giftigare på något sätt. Den biter hårdare på människor och invaderar deras lungor.. Utan lungor är det mycket svårt att leva. Prova andas genom ett sugrör.. Du får inte använda näsan.. Kolla hur länga du orkar.. Tänk dig att ligga så i veckor..? Nää, ingen vill hamna där. Så ge fan i att åka runt. Håll varenda centimeter ni kan i avstånd. Använd munskydd om ni absolut måste åka kommunalt. Vid minsta symtom på halsont, hosta, snor, stanna hemma. Det är skit tråkigt! Att behöva vara hemma endast för lite snor i näsan, men kanske hellre det än att aldrig mer träffa den familjemedlemmen? Stanna hemma!

Jag ser panik. Jag ser oro. Jag ser sådan hjärtskärande ångest.. Jag försöker trösta, genom mitt munskydd som döljer halva mitt ansikte, genom ett visir som jag måste skrika genom för att höras, prasslande förkläder som stör en konversation. Svetten rinner under förklädet, i pannan under visiret ner i ögonen, men jag får inte torka bort det inne hos patienten. Jag biter ihop. Jag känner ångesten. Jag tar med den hem. Det är inte bara min ångest, jag tycker det är så fruktansvärt att se människor bli rädda och oroliga, men jag kan inte trösta. Till viss del kan jag såklart, men jag känner mig ganska hjälplös. Idag har satt sina spår. Det är tungt med all oro. Det är tungt att säga isolering.

Jag fick ett så otroligt uppskattat samtal idag. Och oväntat, fast ändå inte. Jag hoppades någonstans att han skulle fått höra om det här och faktiskt skulle reagera på hur allt gick till. Och det gjorde han. Min bror fattade precis vilket övertramp det blivit, och försvarade mig! Tack för det! Jag blev så jäkla glad! Spelar ingen roll vilka ”rykten” som går. Du är min storebror och jag älskar dig! Jag vet att du kämpar och jag är stolt över att Du ringde mig! Stolt över att Du hittar styrkan att kämpa åt rätt håll. Jag tror på Dig!

I förrgår fick jag så fina, och väldigt oväntat, ord från Lisa. Som kom från hennes mamma. Det värmde ska ni veta. Jag blev nästan helt mållös, och det är sällsynt. Jag tar verkligen till mig era ord. Jag lägger dom längst in i mitt hjärta och ska plocka fram som när livet känns tufft igen! Tack till Er!

Efter denna tunga dag, med känslostormar, förvirring, för lite tid, för mycket kaos, lättnad, för lite tid för att kissa, så har jag ont i varenda muskel och längtar nu efter en natts sömn.

Imorgonbitti är det lämna barn igen, Skolsköterskan med Max för vaccin och kontroll.

Men, inget jobb imorgon.. Bara obetalt jobb hemma..

Puss hej Ses Ej!!!

~Bara jag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Hatar~

PÅ RIKTIGT HATAR Stora S reumatiska sjukdom! Om jag kunde skulle jag ta över den helt. Låte henne slippa Enbrel 1 gång i veckan! Låte henne slippa ha ångest inför varje spruta och känna smärta när vätska går in. Hon lider verkligen. Jag HATAR att det är jag som sticker henne. Jag som ”gör” henne illa. Jag känner mig som ett monster som gör så mot min stora vackra tjej. På torsdag är det planerat att vi ska till Reuma för uppföljning och utvärdering av Enbrel och leder. Men nu återstår det att se om vi är friska till att börja med. Hostar hon eller jag imorgon då måste vi boka om.

Jag blir så himla ledsen och känner mig så elak när jag ger henne sprutan. Jag ser hur hennes muskler spänns, kroppen blir som en fiolsträng, hon kniper ihop ögonen, och många gånger efteråt springer hon in på toa och gråter.

Jag kan aldrig förstå vad hon genomlider. Jag har inte den minsta susning om hur det är att leva med reumatism. Jag vet vad kronisk värk är, med tanke på diskbråcket, men jag vet inte alls hur det är att ha ont i lilltå, käken, fingrar, underarmar och i stort sett alla leder… Jag kan aldrig fatt den biten. Därför hatar jag att ge henne medicinen. Jag hatar att göra mitt barn ledset och besviket. Jag avskyr att orsaka henne smärta.

Jag hatar Reumatism!

~Bara jag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Hatar~

PÅ RIKTIGT HATAR Stora S reumatiska sjukdom! Om jag kunde skulle jag ta över den helt. Låte henne slippa Enbrel 1 gång i veckan! Låte henne slippa ha ångest inför varje spruta och känna smärta när vätska går in. Hon lider verkligen. Jag HATAR att det är jag som sticker henne. Jag som ”gör” henne illa. Jag känner mig som ett monster som gör så mot min stora vackra tjej. På torsdag är det planerat att vi ska till Reuma för uppföljning och utvärdering av Enbrel och leder. Men nu återstår det att se om vi är friska till att börja med. Hostar hon eller jag imorgon då måste vi boka om.

Jag blir så himla ledsen och känner mig så elak när jag ger henne sprutan. Jag ser hur hennes muskler spänns, kroppen blir som en fiolsträng, hon kniper ihop ögonen, och många gånger efteråt springer hon in på toa och gråter.

Jag kan aldrig förstå vad hon genomlider. Jag har inte den minsta susning om hur det är att leva med reumatism. Jag vet vad kronisk värk är, med tanke på diskbråcket, men jag vet inte alls hur det är att ha ont i lilltå, käken, fingrar, underarmar och i stort sett alla leder… Jag kan aldrig fatt den biten. Därför hatar jag att ge henne medicinen. Jag hatar att göra mitt barn ledset och besviket. Jag avskyr att orsaka henne smärta.

Jag hatar Reumatism!

~Bara jag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Hatar~

PÅ RIKTIGT HATAR Stora S reumatiska sjukdom! Om jag kunde skulle jag ta över den helt. Låte henne slippa Enbrel 1 gång i veckan! Låte henne slippa ha ångest inför varje spruta och känna smärta när vätska går in. Hon lider verkligen. Jag HATAR att det är jag som sticker henne. Jag som ”gör” henne illa. Jag känner mig som ett monster som gör så mot min stora vackra tjej. På torsdag är det planerat att vi ska till Reuma för uppföljning och utvärdering av Enbrel och leder. Men nu återstår det att se om vi är friska till att börja med. Hostar hon eller jag imorgon då måste vi boka om.

Jag blir så himla ledsen och känner mig så elak när jag ger henne sprutan. Jag ser hur hennes muskler spänns, kroppen blir som en fiolsträng, hon kniper ihop ögonen, och många gånger efteråt springer hon in på toa och gråter.

Jag kan aldrig förstå vad hon genomlider. Jag har inte den minsta susning om hur det är att leva med reumatism. Jag vet vad kronisk värk är, med tanke på diskbråcket, men jag vet inte alls hur det är att ha ont i lilltå, käken, fingrar, underarmar och i stort sett alla leder… Jag kan aldrig fatt den biten. Därför hatar jag att ge henne medicinen. Jag hatar att göra mitt barn ledset och besviket. Jag avskyr att orsaka henne smärta.

Jag hatar Reumatism!

~Bara jag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Hatar~

PÅ RIKTIGT HATAR Stora S reumatiska sjukdom! Om jag kunde skulle jag ta över den helt. Låte henne slippa Enbrel 1 gång i veckan! Låte henne slippa ha ångest inför varje spruta och känna smärta när vätska går in. Hon lider verkligen. Jag HATAR att det är jag som sticker henne. Jag som ”gör” henne illa. Jag känner mig som ett monster som gör så mot min stora vackra tjej. På torsdag är det planerat att vi ska till Reuma för uppföljning och utvärdering av Enbrel och leder. Men nu återstår det att se om vi är friska till att börja med. Hostar hon eller jag imorgon då måste vi boka om.

Jag blir så himla ledsen och känner mig så elak när jag ger henne sprutan. Jag ser hur hennes muskler spänns, kroppen blir som en fiolsträng, hon kniper ihop ögonen, och många gånger efteråt springer hon in på toa och gråter.

Jag kan aldrig förstå vad hon genomlider. Jag har inte den minsta susning om hur det är att leva med reumatism. Jag vet vad kronisk värk är, med tanke på diskbråcket, men jag vet inte alls hur det är att ha ont i lilltå, käken, fingrar, underarmar och i stort sett alla leder… Jag kan aldrig fatt den biten. Därför hatar jag att ge henne medicinen. Jag hatar att göra mitt barn ledset och besviket. Jag avskyr att orsaka henne smärta.

Jag hatar Reumatism!

~Bara jag~, ~En snabbis~, ~Helt Galet~, ~Men USCH~, ~Varför~

Bläää~

Ahh.. Allt är bara blä.. Jag är snorig, hostig & har halsont. Och muskel/ledvärk.. Och en huvudvärk som inte är mänsklig..

Om värken i kroppen beror på att jag ganska nyligen börjat aktivera min kropp, och i Lördags körde jag både kondition och styrka ganska hårt, så kan det vara en anledning till att musklerna har ont. Det mest i armar, nacke och ben jag har ont. Konstigt nog inte speciellt mycket mera ont i ryggen än vad jag alltid har/haft sen jag fick diskbråcket. Därför jag tror det beror på träningen.

Men huvudet. Vad i helvete kommer denna sjuka huvudvärk ifrån?? Hostan är inte så farlig, ännu, men det gör ont i bröstkorgen när hostattackerna blir som längst.

Ebba blev risig igår igen. Hör hennes astma riva i hennes lilla bröstkorg. Gör ont i mig att hon har det så jobbigt. Men allmäntillståndet är ganska bra. Ingen feber. Men vi är i karantän. Ingen i familjen går ut eller drar iväg i onödan. Det enda idag är att Sara har Bumm pga sin sjukt höga vilopuls som vi måste få bukt på och svar på vad den beror på, så hon och R får glida dit.

**Oj, här råkade jag visst logga ut från bloggen och göra något annat, så upptar den igen idag den 12 maj**

Hostan är lite jobbigare idag. Huvudvärk som moler konstant så är väldigt ljuskänslig just nu.. På det fick jag såklart mens idag! Alldeles för ”tidigt” men med spiral så vet man egentligen aldrig när en period ”börjar” eller ”slutar”.. Ebba hemma, Sigge hemma & Max hemma. Alla tre förkylda. Hörde Sigge hosta för en liten stund sedan. Han har börjat ”skäll-hosta” så det låter fruktansvärt. Han fick en dos av astma medicinen på eftermiddagen, men imorgon måste jag börja ge honom enligt schema.

Var med om något så sjukt idag. Hemtjänsten här i Axelsberg, Roo Hemtjänst, tar näsprov och blodprov på en av deras anställda mitt i centrum kl 11.00 på förmiddagen. Så jäkla sjukt! Såg riktigt äckligt ut! Och runt går pensionärer och bara stirrar på dom. En man ryter ifrån tillslut.. De kastar provmaterial i allmänna papperskorgen. Allt som används vid en misstänkt covid-19 smittad ska hanteras enligt vissa ”ritualer” och läggas separat bland smittrisk-avfall. Allt ska tas av i en viss ordning, spritas av i en viss ordning. Här följdes INGA sådana regler. Jag blir ju helt tokig när jag ser sånt här! Blir så vansinnigt förbannad över att sjuksköterskor gör på det här sättet. Ett hemtjänst företag med Röda Korset Sjuksköterskor som chefer, där chefen själv går ut och bryter mot allt vad socialstyrelsen, folkhälsomyndigheten, WHO säger. Alla fel de kunde göra, gjordes. Jag hoppas innerligt att Roo Hemtjänst får sig en varning och lär sig något av det här.

Annars, är både psykiskt och mentalt slut. Av att vara sjuk och har 3 barn som är sjuka, men som barn funkar, bara är sjuka varannan timme… Ena sekunden är allt bra, sen hostas det helt sjukt, det hlr ont i halsen, ont i öronen, ont i bihålor, nästa sekund kör de springtävling genom lägenheten, mitt i det ligger jag och försöker hyscha som, så att motorsågen som drar genom mitt huvud ska få jobba ifred. Utan deras skrik på det. Jag börjar oxå känna av att jag har stickningar i bihålorna och ont i vänster öra. Haft öroninflammation 1 gång som vuxen och det var riktigt brutalt. Vill inte ha det igen..

#fuckallavirus #fuckdettaår #fuckattcoronakom #varförgjordejagsåmångabarn #fucköronvärk

#följriktlinjerna #lyssnapåFHM #stannahemma #håll2metersavstånd, #respekteravårdpersonalen #höjuskorslöner #vägrasänkaskyddenochkravenförvårdpersonalundercovid-19

Thats’all!

Dags att sova. Längtar redan till morgondagens 800 decibel som kommer dra genom vårt hem..

😫

~Familjen~, ~Helt Galet~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Vuxna människor gör mig besviken~

Kan fan inte tro gott om människor längre. Här, i mitt bostadsområde, finns så mycket barnfamiljer och överallt finns barn och ungdomar. Ungdomar som busar, ungdomar som inte gör någonting osv osv

Igår var Noel ute med tre kompisar och busringde på dörrar. Ja, så irriterande jobbigt för den som bor där, men så sjukt roligt för barn och ungdomar. Vem har inte själv någongång busringt eller plingar på en dörr och sedan sprungit o gömt sig??

Igår, blev lägenhetsinnehavaren, en 44 år gammal man, pappa till 2 barn, så arg att han tar strypgrepp på en 12 år ung pojke. Han lyfter en annan 12 årig pojke i luvan på jackan och hoddien, så han blir hängd i luften och sedan kastas iväg på golvet, 2 andra 12 åriga barn sliter han i armarna så de ramlar runt och den här mannen, 44 år gammal två barnafar, försöker DRA IN DESSA POJKAR i sin lägenhet!

WTF!!!!!! Vad tänkte han göra med pojkarna om han fått in de i lägenheten? Varför går han på barn med fysiskt våld?

En polisanmälan mot denna vidriga vuxna man är såklart upprättad från alla 4 pojkars föräldrar. Mannens grannar såg även det här då de öppnade sina ytterdörrar när de hörde pojkarna skrika.

Hur FAN tänker en förälder till två barn, när han utan problem kan använda fysiskt våld mot 4 unga pojkar? Pga att de en gång plingade på hans ytterdörr??

En av min sons förälder gick till den här mannen och plingade på och frågade vad han gjort och hur han tänker… Mannen stod då fortfarande och skakade av ilska i kroppen.

Ena pojken, han som blev tagen med strypgrepp, är den enda av barnen som är mörk i hyn, stod längst bort från mannen innan han blev våldsam och mannen kastar sig över honom och tar strypgrepp.

Jag är så vansinnigt jävla arg. Jag vill gärna själv gå och plinga på hos honom och fråga hur hans lilla hjärna fungerar.

Självklart kan man bli irriterad på barns ”pranks” men att strypa, hänga ungar i luften via deras kläder, putta omkull dom….?????

Nä. Fy vad jag tappar förtroendet för vuxna människor. Vi som ska finnas som trygghet och stöd i samhället för unga vuxna. Föregå med gott exempel, förhindra misshandel och mobbning.

Så…

Over and out för nu!

~Familjen~, ~Men USCH~, ~Varför~

8 år~

Sedan jag startade upp den här bloggen! Lite roligt faktiskt!

Idag har varit en väldigt lugn dag.. Endast varit hemma och tagit det lugnt.. Ebba klagade på illamående vid frukostbordet.. Jag blir alltid lite knepig när någon av barnen klagar på just magen och illamående.. Blir lite ”extra” observant. Vi kollade på ”Den Lilla Sjöjungfrun” på eftermiddagen, och vid 14 ca kräks hon.. Sen somnade hon till en stund, vaknade efter några timmar o kräktes igen. Så, ja, hon och Sigge får vara hemma imorgon. Än så länge har hon haft en väldigt enkel magsjuka. Endast 3 kräkningar, men känns som att hon säkert kommer att börja om inatt. Hoppas inte såklart, men vi brukar sällan ha ”tur” eller snälla magsjukor.

Jag hoppas att jag inte åker på skiten heller, jag ska jobba kväll imorgon! Men jag sitter med en 8 i magen och känner mig frusen.. Vill inte!! Jag får ångest bara jag tänker på magsjukan jag åkte på i juni 2019, när jag kräktes 1 gång i timmen i 16 timmar! Det var hemskt! Hade så ont i varenda muskel i kroppen i flera dagar efteråt. Vill inte få så någonsin igen..

Nä, nu ska jag kolla lite barntv med kidsen innan de ska sova. Sen ska Baby få lite Coca-Cola så hon får i sig lite socker.. Hon har fått resorb i omgångar oxå..

Ha det fint!

Puss puss