Etikett: söndag

~Bara jag~

Söndag~

Jojjo

En helt vanlig söndag.. Jag älskar söndagar. Men hatar måndagar. Det går egentligen inte ihop, men så är det. Söndag är bara en skön dag. Det är dagen jag fixar för kommande vecka. Barnen ska duschas, tvätta så det finns kläder för kommande vecka, det kan gå åt en hel del kläder när vädret är så ostabilt som det är nu. Men så vaknar jag på måndagen och bara känner Neeeeeej.. Iof så är en bra sak med måndagar att barnen börjar samma tid. Annars börjar en tidigare än 2 andra. Men måndagar är det en tid för 3 st! Det gillas. Jag är ingen super trevlig människa på morgonen, så just för att det är enklare med lämningar så får måndagen ett litet plus i kanten..

N har fått ett nytt schema. Som ska testas i 3 veckor. Hoppas att det kommer bli bra. Skolan gör verkligen allt för att underlätta och göra skolan till en roligare plats, nu ligger det på honom att verkligen ta till sig det. Håller tummarna för att det kommer bli bra!

Jag är så sjukt trött. Idag fick jag sovmorgon av mina barn. De lekte så fint och lät mig sova. Visst, Stora S, var vaken, men ändå..!? De stängde dörren till sovrummet och jag fick ligga och dra mig bra länge.. Helt underbart! Ändå är jag lika trött nu igen. Längtar till timmarna efter middagen, då barnen duschas, bompa i soffan och sn sovdags! Då är det så satans skönt.

Har planerat att de nya avsnittet av mig Tunna blåa Linjen med S & jag hoppas att jag orkar det. Tror jag somnat ifrån varenda film vi kollat på på kvällarna. Ögonen orkar inte hålla sig öppna.

Tror det till viss del kan bero på att det varit mycket för mig att bearbeta sista tiden. Jag börjar sakta hitta fotfästet igen men tror min kropp reagerar med trötthet. Jag längtar till nästa vecka och att ta mig an meditation och promenader. Jag ska rå om min kropp & själ. Så mycket jag kan. Och jag ska dricka rödvin! De ni 😜

Jag dricker aldrig när jag är med barnen. Känns inte som en speciellt klok sak att göra. De gillar inte alkohol, och varför ska jag sitta i min ensamhet och dricka? Bara att skriva den där meningen, gör att jag ser hur sjukt det låter. Dricka i sin ensamhet? Bland barn? Nää, ingen bra kombo..

Men nästa vecka. Då ska mitt inte få dricka lite rödvin. Och ett gott rödvin. Ett riktigt gott rödvin.. Det ska vara min lilla belöning till mig själv efter allt obekvämt jag gjort sista tiden. Längtar även efter att träna. Börjar få abstinens av att inte fått någon svettas & flåsa, träningsvärk. Även om träningsvärken suger så gör den att jag känner mig stark.

Usch vilket otroligt trist inlägg det här blev. Nu ska jag klura ut vad jag ska utfodra mina troll med.. ”Hon som hatar att laga mat…”

~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Börjar bli lite väl mycket nu~

Jojjo

Denna sabla ADHD kan verkligen både stärka och knäcka en människa. Omgivningen förstår sällan vad Adhd är eller hur olika den kan te sig i olika människor. Tjejer har oftast fallit bort pga att från början fanns endast forskning kring Adhd på det manliga könet.

Nu fick jag min diagnos som vuxen, men sablar vad min värld ändrades. Hur stärkt jag blivit genom att så mycket som jag gjort äntligen fick en liten förklaring. SJag n är händelser inte enbart pga diagnosen, det är Jag som haft fel omdöme. Men ändå, tänk om jag blivit sedd tidigare? Redan i tonåren.. Eller redan som barn..? Undrar hur livet sett ut då?

Min son, den stora, har verkligen ett rent h*****e med sig själv. Inte nog med att han är tonåring, han har sin Adhd att tragglas med. Jag vet så innerligt att mycket kring honom sker pga noll konsekvenstänk. Jag vet att fel kommentar/ord från någon kan få det att brinna i huvudet på honom på bara några sekunder. Jag vet att varje dag i skolan är kämpig. Att varje tanke i hans huvud går så mycket fortare att han inte hinner med att fatta vad han just tänkte. För i samma sekund trängs 75 andra tankar i hans huvud och jag vet att det blir övermäktigt och öronbedövande. Enda sättet att ibland få tyst i huvudet är genom agerande. Att göra något, och ibland agerar man fel.. Fast man vet att det är fel, så hinner man inte uppfatta det. Inte förrens man redan agerat.

Jösses så luddigt och knasigt det skrevs nu. Min son är avstängd från skolan imorgon. På tisdag möte med rektorn.

Jag vill hjälpa honom. Jag vill stötta. Men sista tiden har många olika incidenter skett, och han är alltid nära, men aldrig delaktig?? Ni som fattar, fattar…

Jag känner att min ork tryter. Mitt tålamod tar slut. Jag orkar inte vara en arbetande glad mamma till fem barn. Alla i behov av mig. Jag håller på att gå sönder inombords. Jag är inte tillräcklig.. Jag hör inte rätt. När jag väl har lediga dagar så är det möten, städa, disken, tvätten, handla, mediciner, osv osv. När jag väl jobbar är det upp tidigt och fixa allt för ungarnas dagar på fsk/skola. För naturligtvis hinns det inte med att få ordning på allt kvällen innan. Lämna ban, oftast är en alltid arg och ledsen. Hem, ut med hunden, hinna duscha, käka, försöka slappna av för att vara alert på jobbet. Men det sista hinns inte med. För då är klockan 12 och jag har nerverna utanpå av stress för att komma sent till jobbet (?) och hur sjukt är inte det? Redan kl 10 börjar räkna minuter tills det är dags att åka.

Imorgon ska jag försöka prata med mitt barn. Få honom att våga vara ärlig med mig. Få honom att tala om för mig vad han vill att jag ska göra! Hur kan jag stötta? Vad krävs för att han ska våga prata mer med mig? Han ska få berätta hur han vill att det ska funka, hemma o i skolan, och hur vi ska nå det målet..

Snälla, säg att det någon gång blir bättre!?! Snart är M tonåring, tätt följd av E som redan är helt obstinat och full av hormoner i obalans, och S kommer åka på ”samma tåg”.. Jösses!! Hur ska dessa barn slippa den hemska delen av tonårstrotts??

Kram & Hej

~Familjen~, ~Men USCH~, ~Varför~

8 år~

Jojjo

Sedan jag startade upp den här bloggen! Lite roligt faktiskt!

Idag har varit en väldigt lugn dag.. Endast varit hemma och tagit det lugnt.. Ebba klagade på illamående vid frukostbordet.. Jag blir alltid lite knepig när någon av barnen klagar på just magen och illamående.. Blir lite ”extra” observant. Vi kollade på ”Den Lilla Sjöjungfrun” på eftermiddagen, och vid 14 ca kräks hon.. Sen somnade hon till en stund, vaknade efter några timmar o kräktes igen. Så, ja, hon och Sigge får vara hemma imorgon. Än så länge har hon haft en väldigt enkel magsjuka. Endast 3 kräkningar, men känns som att hon säkert kommer att börja om inatt. Hoppas inte såklart, men vi brukar sällan ha ”tur” eller snälla magsjukor.

Jag hoppas att jag inte åker på skiten heller, jag ska jobba kväll imorgon! Men jag sitter med en 8 i magen och känner mig frusen.. Vill inte!! Jag får ångest bara jag tänker på magsjukan jag åkte på i juni 2019, när jag kräktes 1 gång i timmen i 16 timmar! Det var hemskt! Hade så ont i varenda muskel i kroppen i flera dagar efteråt. Vill inte få så någonsin igen..

Nä, nu ska jag kolla lite barntv med kidsen innan de ska sova. Sen ska Baby få lite Coca-Cola så hon får i sig lite socker.. Hon har fått resorb i omgångar oxå..

Ha det fint!

Puss puss