Att vara mamma är fantastiskt. Att bli mamma var helt omtumlande, det förändrade hela min värld, det fick mig att inse att från den stund jag fick mitt lilla knyte i famnen skulle inget jag tidigare trott eller tänkt om livet någonsin bli detsamma. Allt jag tidigare trott skulle från o med nu inte betyda ett skit.
Allt förändras den dagen du får ett litet liv i dina armar. Ett liv som är helt beroende av dig för att överleva. Vad jag ville, det upphörde där och då. Nu var det någon annan som alltid var viktigare.
Så här har det varit varenda gång jag fått ett barn. Första gången var självklart mest omtumlande, men varenda gång ett nytt litet liv kom så ändras livet och prioriteringar.
Jag har varit mamma i 20 år. Jag har varit mamma till fem barn i snart 7 år.
Alla mina barn har sina förväntningar av mig som mamma, jag själv lever för att se till att deras liv blir det bästa de kan få. Med detta vill jag påpeka att vara mamma, förälder, är det absolut svåraste jobbet som finns. Det är alltid en kamp. Alltid en oro som inte går att beskriva. Självklart även en kärlek utan gränser, men det absolut svåraste att leva med är oron, kampen, jagandet & rädslan att göra fel.
När barnen blir tonåringar, dom tror dom vet bäst, att de själva kan göra alla val kring deras liv, då blir jobbet ”Mamma” så svårt. För en tonåring vet inte bäst. En tonåring har inte ett konsekvens tänk som fungerar helt o hållet. De lever för dagen, men glömmer vad ett beteende kan göra på längre sikt. Och här ska jag då kliva in och fråga hur ”tänkte Du nu?”
Att vara mamma innebär att du aldrig sover en hel natt igen. Att du alltid är rädd & orolig. Att du blir hatad emellanåt för att du ringer och frågar en sådan enkel fråga som ”Hur mår du? Vad gör du?” Eller ”Kommer du hem till middagen?” Det innebär att du jobbar heltid för att få in pengar, samtidigt som du är totalt slut av sömnbrist, men vet att Du måste jobba samtidigt som du även jobbar 100% i din föräldratjänst, du arbetar alltid dubbelt.
Det innebär att du efter en dag på ditt jobb, ett arbetspass som klarats av trots att du bara sover som mest 4 timmar per natt, kommer hem och är så trött och mör att du skulle kunna stå o sova, men då ska se till att börja jaga runt efter barn, laga mat, sköta disken, se till att rena underkläder finns, boka in alla tandläkarbesök, läkarbesök mm på den enda lediga dagen du har, för annars blir ditt jobb lidande, det går inte.
I mitt fall har jag fem barn med väldigt olika behov. Något barn har väldig problem ute i samhället, ett annat har kraftigt utåtagerande beteende, en annan vill ha den här nära närheten för att må bra, en kanske vill prata om sitt favvo intresse varenda sekund det går.. Allt detta ska hinnas med på dygnets få timmar. Helst ska allt göras under den tiden då jag står vid spisen eller sköter disken eller hänger en maskin tvätt.
Samtidigt som jag lyssnar och försöker komma på bra svar, så går hjärnan på högvarv över det barn jag kanske inte fått tag på & oron hopar sig över vad som kan ha hänt som gör att det barnet inte svarar i telefon..? Och jag får inte bränna maten, kanske pastavattnet kokar över exakt just då, och jag måste vispa i smöret till såsen jag ska göra..
Att vara mamma innebär att Du får inga pauser. Du slutar stänga toadörren för så fort du satt dig där är det familjmöte i dörren. Du kommer misslyckas ibland och det ger dig ångest. Du kommer aldrig mer känna dig lyckad och att du har all den tid som behövs som dina barn vill ha. Din semester är inte en semester. Det är en ny tjänst, som förälder. Ledig tid spenderas med att åka till o från träningar, med en bli full av missnöjda barn som hellre gör annat.
Att vara mamma är det finaste Du kan bli. Men det är oxå det som gör att Du får en självinsikt och du inser hur egoistiska människor är som inte har barn. Dom kan aldrig förstå hur tufft jobbet som mamma är. De ser sig själva som prio 1 i sitt liv, en mamma ser sina barn som prio 1, sen kanske ett djur och en själv är ingen prioritet alls.
Vad vill jag med detta?
Jag vill försöka öka förståelsen bland människor, speciellt ni som inte har barn, sluta kom med Goda Råd gällande barn & barnuppfostran, för er åsikt är fel. Ni kan aldrig förstå. Ni kan inte det oavsett om ni läst 5 böcker om barnuppfostran eller 300 böcker. Har Ni inte barn så kan ni omöjligt veta hur livet med barn ser ut och är. Och det går heller inte att beskriva hur ett liv som förälder är. Det är en enskild upplevelse, och det är en heltidstjänst som är både lycklig och full av kärlek samtidigt som den helt kan dränera en.
Så sluta kom med goda råd.
Vill du göra något, erbjud dig att vara barnvakt, bjuda på middag, komma över med matlådor, lyssna gärna men skit i att kommentera. Och framförallt inga Goda Jävla Råd!
Tack o Hej:
Från en väldigt trött mamma
~Alltid En Diva~ 