Etikett: trött
Så trött så jag mår illa~
Kvällen pass, dra mig baklänges, var nog ett av de tyngsta på länge. Först var jag så arg när jag kom till jobbet när jag såg tavlan. Jag hade fått byta grupp. Till en grupp där jag inte kände till någon av patienterna. Det låter kanske inte så avancerat, men det blir en hel del mer att läsa på. Bakgrunds kolla och skriva. Jag var riktigt sur och arg i typ en timme sedan släppte det.
Dock blev 2 riktigt sjuka. Väldigt väldigt sjuka. Det blev mängder av kontroller, blododlingar, infarter, mera kontroller, bladderscan, osv osv. Jag var så slut när jag satte mig i bilen. Och sen ilskan jag känner inför en del vårdanställda! Det tar på en att bli arg. Det tar på en att vårda sjuka. Det blev en väldigt tung kväll, men härliga arbetskamrater räddade kvällen.
Trött är jag. Så trött att jag känner mig spyfärdig.
Vid 10.15 var jag med Sara på Eastman. Årskontroll. När jag kom hem satt Kåka i soffan. Blev glatt överraskad. Det var så länge sen jag träffade henne. Fina Blondie. En kort visit men ack så värdefull! Jag hann vara hemma ca 40 min sen var det iväg till det VÄLDIGT Sjuka Huset!
Nu checkar jag ut för två dagars ”ledighet från sjuka huset” men checkar istället in i 24/7 föräldratjänst! Som iof aldrig checkas ut ifrån..
Ska försöka sova nu. Hoppas illamåendet lägger sig. Ska nog dricka lite vatten innan jag sluter ögonen.
Tack för titten.
Hej Hopp!
Amitriptylin~
Vilket jäkla gift!! Vilken hemsk effekt denna pyttelilla tablett på bara 10 mg har..
Min läkare på vc har övertalat (kanske mera erbjudit) mig att prova på ovan nämnde tablett då den kanske (observera k a n s k e ) kan hjälpa mot min kroniska smärta i ryggen. Dock är inlärningsprocessen lång, ca 6-8 veckor innan jag kan märka om den fungerar eller inte. Nu har jag ätit den. Jag har sovit hela dagen! Tack o lov att den ska tas på kvällen. Jag har varit vaken sammanlagt 3 timmar idag. Sen bara sovit, slumrat, känts som att jag levt i ett ”töcken”, bomull runt och i huvudet. Det har varit hemskt. Sån jäkla tur att jag var ledig idag. Hade aldrig klarat av att arbeta med den i kroppen. Jag vågar inte ta den igen. Jag ska jobba imorgon och jag kan inte vara väck i huvudet då. Det går bara inte. Nä, fy vilket vidrigt litet piller. Undrar hur man blir om man tar typ 150-200mg som är den vanliga dosen förr vid depression. Nä, hua. Vill inte äta den här skiten. Jag måste då bli sjukskriven under 8 veckor så jag kan sova bort tiden under inätning. Och tänk då om den inte funkar på mig. Då måste jag ändå försiktigt ”fasa” ut den under en viss period. Bläääää!
Ja, så vad kan jag ens skriva om idag? Att jag sovit? Eller jo, vaknade av att en så vacker människa kom in och väckte mig. Tessa stod bredvid min säng. Hade bestämt att träffas idag, men då jag varit helt borta så har jag inte hört telefonen eller något. Så läskigt obehagligt att inte kunna ”vakna” till ordentligt.
Nu har jag krupit ner igen. Ska läsa lite sen sova. Och jag är faktiskt dödstrött. Att sova efter en hel dag med sömn kommer inte bli några som helst problem. Det ska bli skönt bara. Längtar.
Ha det fint nu!
Njut av hösten och det kyligare vädret, färgerna och framförallt kläderna! Bästa med hösten är kläderna!
Puss & Godnatt ♥️
En kväll på det Sjuka Huset~
Mitt yrkesval är det absolut bästa. Och roligaste yrket som finns. Mycket variation och så mycket kunskap som jag suger åt mig o lagrar. Älskar!!
Idag var mitt första kvällspass när min avdelning tagit över hela våningsplanet. Självklart hamnade jag på ”nya” sidan, och det var väldigt intressant. Gick bara fel 7 ggr typ. Jobbade med en fin ssk som gjorde kvällen riktigt trevlig! Dessutom gick min chef ”på golvet” ikväll, väldigt roligt! Att en Chef kommer ner och är på nivå med ”Golvfolket” är nog inte ofta det händer! Inte inom vården. Sen har jag en mycket ”speciell” chef. Hon är helt fantastisk som medmänniska. Och det bevisar hon vara mer genom att faktiskt hoppa in som ssk när det är brist på personal pga sjukdomar.
Nu är jag så trött. Att ha jobbat ett kvällspass efter en tids sjukdom tar på kroppen. Och psyket. Så nu ska jag krypa ner i min säng bredvid Sigge och bara låta sömnen komma och ta mig till drömmarnas land.
Just ja, när jag åkte till jobbet så åkte Sigge & Ebba med mig ner i hissen. Deras kusiner var hos ”farmor” i porten bredvid så de träffades o lekte på gården. Hann vinka snabbt till min Guddotter Ellie och lillebrorsan Victor. Kände i hjärtat att jag saknar dom barnen så mycket! Vi har inte haft möjlighet att delta i kalas eller åka dit på ”spontan övernattning”, dels för att jag jobbat de helgerna när kalas är, och sn pga Covid. Men ååååå så jag saknar alla (deras) mina ungar!!
Nä, nu måste jag kliva av bloggen. Nu ska jag sova! Förhoppningsvis hela natten o vakna pigg o utvilad imorgon!
Vi hörs! Kanske ♥️
Sakta mot det ”friskare”~
Både jag och Stora S ligger hemma förkylda. Vi snorar, harklar, hostar och mår nog allmänt rätt pissigt.
Fick veta av R att han ska med M till landet i helgen. Blev lite förvånad men samtidigt bryr jag mig inte faktiskt. Han får göra som han vill. Är landet dit han vill åka så inga problem för mig. Jag är van att ta hand om allt hemma så jag känner ingen speciell oro eller ångest för det. Kanske liiite, då jag är förkyld. Men han har aldrig brytt sig speciellt mycket innan när jag är sjuk, så varför börja nu?
Jag väljer mig, och tänker på vad som blir bäst och roligast för mig & barnen.
Idag, trots hosta och snuva och värk i kroppen, lyckades jag dra fram dammsugarn och fräschade till hemmet lite snabbt. Sen hade jag bokat tvättstugan 14-18, sååå skönt när det blir tvättat och torrt alltihop. Nu var det bara 1 veckas tvätt så det blev bara 4 maskiner kläder och 3 med 60 graders tvätt. Satte upp ny tid till på söndag.
Efter tvättstugan var jag helt slut. Men hunden ska ju ut, så Sara o jag tog det. Sen har jag legat på soffan och hostat.
Fick återigen ett mindre roligt samtal från N’s rektor. Jag hoppas bara att han kan ”tagga ner” med allt och landa i sig själv, hitta tryggheten i skolan och i hjärta och knopp. Jag vill honom så väl, men ibland vet jag verkligen inte hur jag ska gå till väga. Hela tiden maler tankarna ~
”Tänk om jag fått mera uppbackning med regler för flera år sedan… Hade det varit annorlunda nu då?”
Sjukdomar kommer &… kommer~
Kan knappast skriva ”går” eftersom det känns just nu som att sjukdomarna endast kommer. Trodde M var på väg att bli bra och att han skulle kunna gå till skolan idag. Men så har han ont i halsen. Säger han, och jag måste tro honom. Lilla S är fortfarande dålig i magen och imorse hörde jag det vidriga ljudet av ”krupp” i hans luftrör när han hostar. Så något ”värre” är på G hos honom.
Hoppas innerligt att E klara sig. Att hon inte blir sjuk hon med. Jag har fått samma mage som Lilla S, men annars mår jag bra. Spelar ingen roll egentligen vad Jag har, vabbar ändå.
Just nu sitter M och jag och tittar på Guardians of the Galaxy på tv. Vi älskar GROOT och Rocket! Sen är väl ”humorn” i filmen mer anpassad för mig, men den humorn som syns är ju hysteriskt rolig. Som när Rocket legat o sovit och reser sig och är helt PLATT på kinden i pälsen. M höll på att skratta ”på sig”..
Morgonen var relativt bra idag. E bråkade bara i ca 20 minuter om att vägra leggings/strumpbyxor till en kort jeanskjol. Hon skulle gå i endast kjol och strumpor när det regna ute. Tillslut fick jag på henne kläder, men hann såklart bli sena ändå.
Självklart blir det ännu mera bråk då R hämtar och låter barnen gå hem från dagis i det de har på sig just då. Oftast är det lite bättre väder på eftermiddagarna och han lämnat då mössa, vantar, stövlar, utebyxor & jacka kvar. Så på morgonen ska jag lyckas hitta en ”hel” garderob att lämna barnen i. Så vansinnigt trött på det! Därför fotade jag barnet idag så jag kan skicka bild på vad hon har på sig så kan han förhoppningsvis ta med en full garderob hem.
Nu tog orden slut och tankarna går omlott.
Ha det!
Vab, vab, vab~
Är det roligaste som finns! Inte!!
Nu är näsorna våta och magarna oroliga, och då får man vara hemma från förskola och skola. Så är det! Hårdare riktlinjer just nu, och det är bara att acceptera och följa.
Just nu sitter M och bygger ett helt fantastiskt hus i Lego och S sitter uppkrupen bredvid mig i soffan och tittar på Zootropolis. Jag har hunnit städa av i köket, dammsuga, klippa av tomaterna från plantorna och lagt in i fönstret. De kommer aldrig bli röda ute nu, för lite sol och värme.
Tog in paprika-plantan oxå, hoppas den fortsätter gro inne och att paprikorna växer sig stora. Men så fort den togs in så satt den Lilla Katten mitt i krukan och lekte kurragömma i jorden under alla gröna blad. Hon lekte ca 25 ggr innan hon fattade att jag hittade henne innan hon gömt sig! Tillslut fick jag flytta krukan till ett annat rum och förhoppningsvis hittar hon den inte.
På fredag ska jag träffa min husläkare, hon vill fortsätta följa upp min rygg. Värken har spridit sig, nu har jag ont både i rygg, skuldror, överarmar, armbågar och fingrar. Antingen så har muskler & leder tagit så mycket stryk av tiden med diskbråcket, tog nästan 1 år från det att jag fick själva ”bristningen” i diskbråcket tills jag blev opererad, och jag kunde ju knappt gå, eller så har något annat hänt som gör att jag har mera värk. Hon skickade ny remiss till sjukgymnast, så får jag se om jag helt gör mina övningar fel, eller om jag kan komplettera med några nya övningar. Den som lever får se!
Nu ska jag gosa ner mig i soffan med S och kolla på någon konstig tecknad film med knasiga fåglar.
Önskar alla en fantastisk dag!
Börjar bli lite väl mycket nu~
Denna sabla ADHD kan verkligen både stärka och knäcka en människa. Omgivningen förstår sällan vad Adhd är eller hur olika den kan te sig i olika människor. Tjejer har oftast fallit bort pga att från början fanns endast forskning kring Adhd på det manliga könet.
Nu fick jag min diagnos som vuxen, men sablar vad min värld ändrades. Hur stärkt jag blivit genom att så mycket som jag gjort äntligen fick en liten förklaring. SJag n är händelser inte enbart pga diagnosen, det är Jag som haft fel omdöme. Men ändå, tänk om jag blivit sedd tidigare? Redan i tonåren.. Eller redan som barn..? Undrar hur livet sett ut då?
Min son, den stora, har verkligen ett rent h*****e med sig själv. Inte nog med att han är tonåring, han har sin Adhd att tragglas med. Jag vet så innerligt att mycket kring honom sker pga noll konsekvenstänk. Jag vet att fel kommentar/ord från någon kan få det att brinna i huvudet på honom på bara några sekunder. Jag vet att varje dag i skolan är kämpig. Att varje tanke i hans huvud går så mycket fortare att han inte hinner med att fatta vad han just tänkte. För i samma sekund trängs 75 andra tankar i hans huvud och jag vet att det blir övermäktigt och öronbedövande. Enda sättet att ibland få tyst i huvudet är genom agerande. Att göra något, och ibland agerar man fel.. Fast man vet att det är fel, så hinner man inte uppfatta det. Inte förrens man redan agerat.
Jösses så luddigt och knasigt det skrevs nu. Min son är avstängd från skolan imorgon. På tisdag möte med rektorn.
Jag vill hjälpa honom. Jag vill stötta. Men sista tiden har många olika incidenter skett, och han är alltid nära, men aldrig delaktig?? Ni som fattar, fattar…
Jag känner att min ork tryter. Mitt tålamod tar slut. Jag orkar inte vara en arbetande glad mamma till fem barn. Alla i behov av mig. Jag håller på att gå sönder inombords. Jag är inte tillräcklig.. Jag hör inte rätt. När jag väl har lediga dagar så är det möten, städa, disken, tvätten, handla, mediciner, osv osv. När jag väl jobbar är det upp tidigt och fixa allt för ungarnas dagar på fsk/skola. För naturligtvis hinns det inte med att få ordning på allt kvällen innan. Lämna ban, oftast är en alltid arg och ledsen. Hem, ut med hunden, hinna duscha, käka, försöka slappna av för att vara alert på jobbet. Men det sista hinns inte med. För då är klockan 12 och jag har nerverna utanpå av stress för att komma sent till jobbet (?) och hur sjukt är inte det? Redan kl 10 börjar räkna minuter tills det är dags att åka.
Imorgon ska jag försöka prata med mitt barn. Få honom att våga vara ärlig med mig. Få honom att tala om för mig vad han vill att jag ska göra! Hur kan jag stötta? Vad krävs för att han ska våga prata mer med mig? Han ska få berätta hur han vill att det ska funka, hemma o i skolan, och hur vi ska nå det målet..
Snälla, säg att det någon gång blir bättre!?! Snart är M tonåring, tätt följd av E som redan är helt obstinat och full av hormoner i obalans, och S kommer åka på ”samma tåg”.. Jösses!! Hur ska dessa barn slippa den hemska delen av tonårstrotts??
Kram & Hej
No pain, No gain~
Jag är ingen trevlig morgonmänniska, alla som känner mig vet det. Jag har blivit ”liiiite” bättre med åren, men fortfarande HATAR jag mornar!
Jag avskyr speciellt att jobba kväll och behöva kliva upp tidigt. Men, eftersom T inte vill behöva jobba 30-40 minuter längre på eftermiddagen så har jag ett schema där jag endast jobbar kväll. Det innebär såklart att jag får lämna barnen varje dag. Vilket betyder att jag måste upp runt 6-6.30 varje morgon. Med min Adhd, så innebär det att vid 13 tiden är jag helt mentalt slut. Psykiskt trött. Och då kliver jag på mitt arbetspass kl 13.30. Jag är konstant trött. Mentalt slut. Men, vad göra? –Det finns ingen annan lösning!
Längtar lite tills Sigge fyller typ 10, då kan alla barnen gå till o från skola själv. Ja, de tre yngsta kommer alltid ha sällskap av varandra, så ensamma går de ju inte.
Nu sitter jag i soffan, känner tröttheten lägga sig som ett tungt moln över mig, men att sova/vila nu vore idiotiskt. Då funkar inte mitt huvud igen vid 18 ca. Bara att hålla igång. Har hantverkare här som fixar vårat handfat på lilla toan. Det gamla släppte från väggen, så nu får vi ett nytt.
Jobbar lördag kväll igen. Ytterligare en dag på helgen på jobbet. Fattar inte hur jag la mitt schema, misstänker att de ändrade mitt schema efter att jag la in min planering. Att jobba en dag i helgen, är helt värdelöst!!
Nu ska jag glo lite mer på buketterna, dricka en shake och bara sitta här innan jag får dra till jobbet.
Ha det!!
~Alltid En Diva~ 