Både jag och Stora S ligger hemma förkylda. Vi snorar, harklar, hostar och mår nog allmänt rätt pissigt.
Fick veta av R att han ska med M till landet i helgen. Blev lite förvånad men samtidigt bryr jag mig inte faktiskt. Han får göra som han vill. Är landet dit han vill åka så inga problem för mig. Jag är van att ta hand om allt hemma så jag känner ingen speciell oro eller ångest för det. Kanske liiite, då jag är förkyld. Men han har aldrig brytt sig speciellt mycket innan när jag är sjuk, så varför börja nu?
Jag väljer mig, och tänker på vad som blir bäst och roligast för mig & barnen.
Idag, trots hosta och snuva och värk i kroppen, lyckades jag dra fram dammsugarn och fräschade till hemmet lite snabbt. Sen hade jag bokat tvättstugan 14-18, sååå skönt när det blir tvättat och torrt alltihop. Nu var det bara 1 veckas tvätt så det blev bara 4 maskiner kläder och 3 med 60 graders tvätt. Satte upp ny tid till på söndag.
Efter tvättstugan var jag helt slut. Men hunden ska ju ut, så Sara o jag tog det. Sen har jag legat på soffan och hostat.
Fick återigen ett mindre roligt samtal från N’s rektor. Jag hoppas bara att han kan ”tagga ner” med allt och landa i sig själv, hitta tryggheten i skolan och i hjärta och knopp. Jag vill honom så väl, men ibland vet jag verkligen inte hur jag ska gå till väga. Hela tiden maler tankarna ~
”Tänk om jag fått mera uppbackning med regler för flera år sedan… Hade det varit annorlunda nu då?”
Men jag kan inte gå runt och undra! Då går jag sönder. Det är bara kämpa på, tjata, pusha, uppmuntra, hålla regler, ge konsekvenser. Stå på sig! Våga Bli Hatad för en stund! Jag är ändå hans mamma!! Inte hans kompis!! Kompisar har han så det räcker & blir över, medans mig har han bara en av och det är Mamma!
Nu ska jag läsa vidare i min bok jag tragglar med. Snart är den slut, hoppas på en sjysst avslut, så jag kan gå på nästa bok!
Ta hand om Varandra!
~Alltid En Diva~ 