Etikett: stress

~Bara jag~, ~Känslan idag~

Sakta mot det ”friskare”~

Jojjo

Både jag och Stora S ligger hemma förkylda. Vi snorar, harklar, hostar och mår nog allmänt rätt pissigt.

Fick veta av R att han ska med M till landet i helgen. Blev lite förvånad men samtidigt bryr jag mig inte faktiskt. Han får göra som han vill. Är landet dit han vill åka så inga problem för mig. Jag är van att ta hand om allt hemma så jag känner ingen speciell oro eller ångest för det. Kanske liiite, då jag är förkyld. Men han har aldrig brytt sig speciellt mycket innan när jag är sjuk, så varför börja nu?

Jag väljer mig, och tänker på vad som blir bäst och roligast för mig & barnen.

Idag, trots hosta och snuva och värk i kroppen, lyckades jag dra fram dammsugarn och fräschade till hemmet lite snabbt. Sen hade jag bokat tvättstugan 14-18, sååå skönt när det blir tvättat och torrt alltihop. Nu var det bara 1 veckas tvätt så det blev bara 4 maskiner kläder och 3 med 60 graders tvätt. Satte upp ny tid till på söndag.

Efter tvättstugan var jag helt slut. Men hunden ska ju ut, så Sara o jag tog det. Sen har jag legat på soffan och hostat.

Fick återigen ett mindre roligt samtal från N’s rektor. Jag hoppas bara att han kan ”tagga ner” med allt och landa i sig själv, hitta tryggheten i skolan och i hjärta och knopp. Jag vill honom så väl, men ibland vet jag verkligen inte hur jag ska gå till väga. Hela tiden maler tankarna ~

”Tänk om jag fått mera uppbackning med regler för flera år sedan… Hade det varit annorlunda nu då?”

Fortsätt läsa ”Sakta mot det ”friskare”~” →
~Känslan idag~

Sjukdomar kommer &… kommer~

Jojjo

Kan knappast skriva ”går” eftersom det känns just nu som att sjukdomarna endast kommer. Trodde M var på väg att bli bra och att han skulle kunna gå till skolan idag. Men så har han ont i halsen. Säger han, och jag måste tro honom. Lilla S är fortfarande dålig i magen och imorse hörde jag det vidriga ljudet av ”krupp” i hans luftrör när han hostar. Så något ”värre” är på G hos honom.

Hoppas innerligt att E klara sig. Att hon inte blir sjuk hon med. Jag har fått samma mage som Lilla S, men annars mår jag bra. Spelar ingen roll egentligen vad Jag har, vabbar ändå.

Just nu sitter M och jag och tittar på Guardians of the Galaxy på tv. Vi älskar GROOT och Rocket! Sen är väl ”humorn” i filmen mer anpassad för mig, men den humorn som syns är ju hysteriskt rolig. Som när Rocket legat o sovit och reser sig och är helt PLATT på kinden i pälsen. M höll på att skratta ”på sig”..

Morgonen var relativt bra idag. E bråkade bara i ca 20 minuter om att vägra leggings/strumpbyxor till en kort jeanskjol. Hon skulle gå i endast kjol och strumpor när det regna ute. Tillslut fick jag på henne kläder, men hann såklart bli sena ändå.

Påklädd efter 20 minuters bråk.

Självklart blir det ännu mera bråk då R hämtar och låter barnen gå hem från dagis i det de har på sig just då. Oftast är det lite bättre väder på eftermiddagarna och han lämnat då mössa, vantar, stövlar, utebyxor & jacka kvar. Så på morgonen ska jag lyckas hitta en ”hel” garderob att lämna barnen i. Så vansinnigt trött på det! Därför fotade jag barnet idag så jag kan skicka bild på vad hon har på sig så kan han förhoppningsvis ta med en full garderob hem.

Nu tog orden slut och tankarna går omlott.

Ha det!

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Känslan idag~

Vab, vab, vab~

Jojjo

Är det roligaste som finns! Inte!!

Nu är näsorna våta och magarna oroliga, och då får man vara hemma från förskola och skola. Så är det! Hårdare riktlinjer just nu, och det är bara att acceptera och följa.

Just nu sitter M och bygger ett helt fantastiskt hus i Lego och S sitter uppkrupen bredvid mig i soffan och tittar på Zootropolis. Jag har hunnit städa av i köket, dammsuga, klippa av tomaterna från plantorna och lagt in i fönstret. De kommer aldrig bli röda ute nu, för lite sol och värme.

Tog in paprika-plantan oxå, hoppas den fortsätter gro inne och att paprikorna växer sig stora. Men så fort den togs in så satt den Lilla Katten mitt i krukan och lekte kurragömma i jorden under alla gröna blad. Hon lekte ca 25 ggr innan hon fattade att jag hittade henne innan hon gömt sig! Tillslut fick jag flytta krukan till ett annat rum och förhoppningsvis hittar hon den inte.

På fredag ska jag träffa min husläkare, hon vill fortsätta följa upp min rygg. Värken har spridit sig, nu har jag ont både i rygg, skuldror, överarmar, armbågar och fingrar. Antingen så har muskler & leder tagit så mycket stryk av tiden med diskbråcket, tog nästan 1 år från det att jag fick själva ”bristningen” i diskbråcket tills jag blev opererad, och jag kunde ju knappt gå, eller så har något annat hänt som gör att jag har mera värk. Hon skickade ny remiss till sjukgymnast, så får jag se om jag helt gör mina övningar fel, eller om jag kan komplettera med några nya övningar. Den som lever får se!

Nu ska jag gosa ner mig i soffan med S och kolla på någon konstig tecknad film med knasiga fåglar.

Önskar alla en fantastisk dag!

~Känslan idag~

Lilla snigel akta dig~

Jojjo

Bästa jag kunde komma på att skriva just nu. Lämning av 3 små troll gick förvånansvärt okej idag. M blev bara 2 minuter sen, E var den som gömde sig under Ssäng och vägrade komma fram för att jag bad henne ta på en kofta, och så råkade jag ifrågasätta hennes klädval, korta shorts och kortärmat, och då förstörde jag hela hennes morgon så hittade henne tillslut under sängen. ”Dumma mamma”, att jag aldrig lär mig 🤦🏻‍♀️

Men ändå, förvånansvärt bra!

N kom iväg ganska bra, tog sin medicin, och Stora S sköter sig ju själv. Så nu sitter jag här, i tystnaden, med en kopp kaffe och bara släpper på allt. Bara andas. Försöker fokusera, men det går inte. Jag ska nog bara släppa på alla krav idag och bara glida med. Låta dagen blir som den blir och vara nöjd så. Jobbar kväll på ”Det sjuka Huset” och det ska bli skönt. Åka hemifrån och bara vara ”Jojo på jobbet”. Lägga all min fokus på andra i behov av mitt stöd, det är precis vad jag vill göra ikväll.

Jobbar dag på fredag! Fy farao, säger jag bara!! Hur kunde jag lägga DAG på schemat? Jag som verkligen avskyr dagpass!! Ska se om någon av de som verkligen vill jobba dag kan tänka sig att byta! Det är ju köer till jobbet vid den tiden, bläää! Nä, Dag passar inte mig.

Nu ska jag dricka mitt kaffe, innan det ska duschas.

Önskar alla en fantastisk höstdag!

Puss kram Ses

~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Börjar bli lite väl mycket nu~

Jojjo

Denna sabla ADHD kan verkligen både stärka och knäcka en människa. Omgivningen förstår sällan vad Adhd är eller hur olika den kan te sig i olika människor. Tjejer har oftast fallit bort pga att från början fanns endast forskning kring Adhd på det manliga könet.

Nu fick jag min diagnos som vuxen, men sablar vad min värld ändrades. Hur stärkt jag blivit genom att så mycket som jag gjort äntligen fick en liten förklaring. SJag n är händelser inte enbart pga diagnosen, det är Jag som haft fel omdöme. Men ändå, tänk om jag blivit sedd tidigare? Redan i tonåren.. Eller redan som barn..? Undrar hur livet sett ut då?

Min son, den stora, har verkligen ett rent h*****e med sig själv. Inte nog med att han är tonåring, han har sin Adhd att tragglas med. Jag vet så innerligt att mycket kring honom sker pga noll konsekvenstänk. Jag vet att fel kommentar/ord från någon kan få det att brinna i huvudet på honom på bara några sekunder. Jag vet att varje dag i skolan är kämpig. Att varje tanke i hans huvud går så mycket fortare att han inte hinner med att fatta vad han just tänkte. För i samma sekund trängs 75 andra tankar i hans huvud och jag vet att det blir övermäktigt och öronbedövande. Enda sättet att ibland få tyst i huvudet är genom agerande. Att göra något, och ibland agerar man fel.. Fast man vet att det är fel, så hinner man inte uppfatta det. Inte förrens man redan agerat.

Jösses så luddigt och knasigt det skrevs nu. Min son är avstängd från skolan imorgon. På tisdag möte med rektorn.

Jag vill hjälpa honom. Jag vill stötta. Men sista tiden har många olika incidenter skett, och han är alltid nära, men aldrig delaktig?? Ni som fattar, fattar…

Jag känner att min ork tryter. Mitt tålamod tar slut. Jag orkar inte vara en arbetande glad mamma till fem barn. Alla i behov av mig. Jag håller på att gå sönder inombords. Jag är inte tillräcklig.. Jag hör inte rätt. När jag väl har lediga dagar så är det möten, städa, disken, tvätten, handla, mediciner, osv osv. När jag väl jobbar är det upp tidigt och fixa allt för ungarnas dagar på fsk/skola. För naturligtvis hinns det inte med att få ordning på allt kvällen innan. Lämna ban, oftast är en alltid arg och ledsen. Hem, ut med hunden, hinna duscha, käka, försöka slappna av för att vara alert på jobbet. Men det sista hinns inte med. För då är klockan 12 och jag har nerverna utanpå av stress för att komma sent till jobbet (?) och hur sjukt är inte det? Redan kl 10 börjar räkna minuter tills det är dags att åka.

Imorgon ska jag försöka prata med mitt barn. Få honom att våga vara ärlig med mig. Få honom att tala om för mig vad han vill att jag ska göra! Hur kan jag stötta? Vad krävs för att han ska våga prata mer med mig? Han ska få berätta hur han vill att det ska funka, hemma o i skolan, och hur vi ska nå det målet..

Snälla, säg att det någon gång blir bättre!?! Snart är M tonåring, tätt följd av E som redan är helt obstinat och full av hormoner i obalans, och S kommer åka på ”samma tåg”.. Jösses!! Hur ska dessa barn slippa den hemska delen av tonårstrotts??

Kram & Hej

~Bara jag~, ~Känslan idag~

Semester, men känner bara panik~

Jojjo

Så mycket känslor som drar igenom min kropp & knopp.. Allt på en gång samtidigt vill jag egentligen ingenting. Känner ångest över att jag har semester, känner ångest över att redan mina 5 första dagar är över.

Varför är livet så himla knepigt att leva? Varför ska vissa ha det så jobbigt med krav, tankar, känslor? Varför påverkas jag så hårt av mina tankar?

I tisdags fyllde min brorson år. Firades med närmsta familjen i vacker miljö. Så himla kul att träffa honom. Tänk att han fyllde 18 bast! Helt otroligt.

Jag saknar mina söner så mycket. De är med R på landet och jag längtar efter dom så himla mycket. Samtidigt vill jag inte åka ut i flera dagar, kan inte lämna Tezzla för länge. Och jag vill inte att de stackars barnen ska komma hem och bli uttråkade i lägenheten. Efter maten tog jag, Sara & Ebba en promenad.. Vi hittade en mängd smultron. Lite mysigt. Det var skönt att bara strosa ute och komma bort från lägenheten. Nu ligger jag i sängen och känner klumpen i magen sakta växa sig större. Känner hur andningen påverkas. Känner tårar bränna.. Känner hopplöshet.

Imorgon ska jag ta mina döttrar o åka o handla. Köpa hem lite mat till frysen & frukt! Saknar frukt. Kanske handla så vi kan gå ut och äta imorgon. Vädret verkar iaf vara fortsatt bra ett tag till.

Vi får se. Imorgon kanske jag mår hur bra som helst. Man vet aldrig.. Man kan alltid hoppas.

Jag orkar inte skriva mera.. Ska drömma mig bort i en bok och hoppas på sömn hela natten.

Puss Jojo

~Familjen~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~

14/6-2020~

Jojjo

Datumet för vår första gipsbärare!! Som är ett barn då alltså.. Majen har haft gips några ggr genom livet, jag har endast stukat fötter och handleder under mina tonår.

I fredags ramlade Ebba ner från ett äppelträd inne på förskolan. Det är endast 1,5 meter upp, men det räckte visst för en ”krossad” armbåge. Det är andra gången hon klättrar och ramlar ner från just det trädet.

I fredags när hon kom hem var hon så ledsen, hon grät och höll ”om” sin vänstra arm hela tiden. R åkte till HS akut, de gav henne 1 gram Alvedon och sa att deras röntgen är stängd och tyckte att vi tidigt på Lördagen skulle söka upp ALB istället, där de har barnröntgen. Men de kände lite lätt på armen men tyckte vi kunde vänta då de inte rådde oss att sitta hela natten på ALB.

Hon fick Alvedon när de kom hem och somnade ganska snabbt. På lördagen var hon ganska ”normal”. Använde inte vänster arm, men jag lindade om den med gasbinda, då vi skulle på Konfirmation i Gnesta kl 11.00. Hon lekte knappt hos kusinerna. Fick Alvedon på kvällen då hon hade ont.

Imorse såg det bara konstigt ut, lindade av armen och hon vägrar använda den.

Blev HS närakut. Röntgen visade en ”krossade” armbåge, en rejäl fraktur som ”tur i oturen” ligger rätt. Vanligtvis opereras frakturer i armbågar, men Ebbas borde läka med 4 veckors gips. Om en vecka ska hon röntga om armen igen på Huddinge Sjukhus.

Stackars barn! Hon har gått sen i fredags med fraktur i armen. Knappt gnällt. Använt hela kroppen när hon ska förflytta sig, klättra, sätta sig, utan att använda vänster sida av kroppen.

När vi kom hem från sjukhuset hade Ebba med sig glass till syskonen. Och av röntgen fick hon såpbubblor som hon delade med sig av ute på gården på kvällen. Röntgen tyckte hon var läskig. Och hon hade så vansinnigt ont när de skulle lägga armen rätt för bilderna. Jag fick hjälpa till så att det blev bäst för BomBom. Dessutom ”lärde” jag röntgen usk & ssk något helt nytt om hur man röntgar ett barn som har ont och är rädd.

Nu sover 2 av tre små troll. Sigge sitter som en ”glödlampa” i soffan. Imorgon är det dagis och 6års och jobb som gäller.

Ha det bäst!

~Familjen~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~

Uttråkad och trött på att vara trött~

Jojjo

Nu har jag fått nog av att vara sjuk. Jag vill inte alls vara hemma längre. Jag vill gå till jobbet och prata med lite mognare människor än mina barn. Få vara social med andra vuxna. Även om vi kan bete oss som knäppa ungdomar ibland.. Min förkylning har ändrat karaktär igen.. Näsan rinner igen, rinner konstant! Och nyser hela tiden. Hade det inte varit för att jag även har ont i halsen och hostar skulle jag faktiskt tro att jag är pollenallergiker.. Nu är jag inte det, vad jag vet.. Överlag är jag så himla trött på det här nu. Trött på corona. Trött på virus. Trött på Covid-19..

Jag vill ha en normal vardag tillbaka. Där jag går till jobbet, barnen går på dagis och skola, man äter middag efter vardagliga rutiner, städar som vanligt. Nu blir det ibland manisk städning vissa dagar, för att jag är så vansinnigt uttråkad, eller så blundar jag bara för skiten och mår psykiskt skit för det istället.

Hela den här situationen som Corona skapat, gör att jag och min äldsta son bråkar mer än vad vi någonsin gjort. Vi blir osams för inget. Han kallar mig saker han aldrig gjort förut. Han har en attityd som får mig att tappa andan ibland. Ett språk som gör mig helt vansinnig och det vet han och därför trycker han extra på just det, han vet att jag blir arg, och kan sitta och skratta mig rakt upp i ansiktet när han lyckats.

Känner en enorm oro inför hans umgängen. Vissa han hänger med lurar jag inte alls på, och jag gör mitt yttersta att förhindra att han träffar dom. Men självklart lyckas jag inte alltid. Vi får veta mycket om vart han är och vilka han är med, har goda kontakter med våra lokala Fältassistenter, nattvandrar-grupper, och andra föräldrar. Men allt vet man ju inte, såklart, men en hel del mer än vad han tror. Han är verkligen i en helt fruktansvärd 13 års fas. Han är sååååå mycket tonåring i hans lilla kropp. Han vet inte vad han känner och inte känner & hans språkstörning har exploderat på sista tiden. Han kan knappt styra hur högt han pratar, han går runt och visslar, ska han säga något så skriker han fast det är helt knäpptyst runt honom. Jag fattar ju att han har ett inre kaos just nu, och han har väldigt svårt att förstå Corona situationen och allvaret i det, många saker har rubbats och blivit annorlunda, och det här blir omfattande mycket ostrukturerat i hans huvud och kropp… Jag kan förstå det. Men jag vet inte hur mycket mer jag själv orkar heller. Hur länge till jag kan hålla alla känslor någorlunda i balans, försöka att vara logisk och pedagogisk. Jag börjar ta slut som mamma. Jag vill ha en vecka för mig själv i skogen i ett tält, utan telefon, men en radio vore trevligt, där jag kan sova, skrika, gråta, slå på träd och bara vara jag. Ladda upp mig själv igen. Säger bara Fuck Vuxenansvar & Fuck Corona & Fuck Tonårstrots!

Det händer inte så mycket här just nu. Sara har sina studier på distans. Idag ska hon ha Hantverk, gissar på att jag får vara ”modell” för någon sminkning eller frisyr.

Igår var det dags igen för hennes spruta mot reumatismen. Den här nya medicinen gör ont när den sprutas in. Den svider tydligen jätte mycket. När jag ska ge henne den så känns det som att vi är tillbaka till när hon fick Metotrexat i injektioner som 7-9 åringen. Hon grät, skrek och gjorde motstånd, men den medicinen gjorde henne sjuk. Hon fick biverkningar av själva Cellgiften mer än vad cellgifterna hjälpte hennes leder. Humiran som hon fick, det biologiska läkemedlet, för ca 1,5 år sedan, har varit ”lättare” att ge. Har inte gjort ont att ta. Men då byggde hennes egen kropp såklart upp anti-kroppar MOT Humiran så den fyllde ingen funktion. Nu får hon då Elebra, ett annat biologiskt läkemedel, som gör ont att ta. Igår låg hon och gömde sig för mig i 40 minuter sen var det en kamp att få ge henne sprutan, sen grät hon i en timme, gömd under sin huvudkudde i sin säng. Jag hatar att vara den som sticker henne. Hatar att se hennes panik och ångest över att få ont av injektionen. Hatar att nu ska vi göra det här 1 gång i veckan. HATAR REUMATISM!! Hatar JIA!! Hatar att hon fick reumatism. Jag vill ta över den sjukdomen. Jag önskar att det fanns en forskning kring att föräldrar kan få överta deras barn kroniska sjukdomar. Jag vill inte att hon ska lida. Jag vill överta allt! Varför just hon???

Usch, börjar känna av huvudvärk igen, fan, den har varit borta i 2 dagar. Nu slog den till igen..

Vi hörs 🖤

~Bara jag~, ~Känslan idag~

Sjukt less på sjukdomar~

Jojjo

Här går såklart bara allt runt och runt och runt. Är man 7 i familjen så blir det väl så, ganska självklart egentligen. Och under rådande Corona kris så är det extremt hårda riktlinjer naturligtvis. Men det är jobbigt. Jätte tungt fysiskt och psykiskt. Känner mig otroligt frustrerad. Varje gång ett av barnen inte snorar på typ 5 timmar så börjar de helt plötsligt hosta sig blå och astmamedicinen måste ges och näsan öppnas som en kran..

Frustration! På HÖG nivå.

Så vad gör man då när man sitter som i karantän?

Jo, har städat balkongen. Städat hemma. Kollat på nya ”Dora utforskaren” på tv ca 17 gånger då Ebba & Sigge älskar den. Och ja, jag måste medge att den är faktiskt riktigt bra gjord om man sett den tecknade serien som gick på tv för x-antal år sedan.

Igår, när ungarna somnat så passade jag på att se på lite ”vuxnare” film, nej inte sån vuxen tv, utan det blev först en komedi, Like a Boss, så himla bra. Älskar den typen av ”tjej-filmer” och skådespelarna är så jäkla bra.

Rekommenderar den starkt.

Efter den gick vi en nivå högre i vuxenfilmerna och såg The invisible man

Den var riktigt bra. Lämnade lite till ”fantasin” med slutet men absolut bra. Och Elisabeth Moss är en av mina absoluta favorit skådespelerska. Hennes roll i THE HANDMAIDS TALE på HBO är ju helt jävla amazing. Vilken kvinna. Har du inte sett den serien så är den ett MÅSTE!

Ja, vad gör vi mer? Möjligen om orken finns så ut på promenad, mest för friskluftens skull. Orka gå eller springa för mycket går inte helt, med tanke på astma och små lungor.

I fredags, 17/4, så lämnade min mammas ”partner” jorden. Hon som stått vid mammas sida i vått och torrt varje dag i 12 år. Älskade Krissie orkade inte längre. Cancern hade spridit sig mycket bland hennes juver, hon ville inte äta, inte jaga boll, inte ens gå på promenad, kunde inte ens sätta sig och kissa.. Sista dygnet för henne blev hon dålig väldigt fort.

Min älskade lillasyster på 4 tassar. En fantastisk hund på alla sätt och vis. Minns dig för alltid med glädje och massa kärlek fina Jullan 💖

Idag försökte jag mig på att städa. Svetten rann och jag blev äckligt blöt. Kändes som värsta fys-passet på 1,5 timma.

Ebba knäckte idag koden för att cykla på 2 hjul. Blev ca 20 minuter ute på gården med deras cykla och sparkcyklar och hon lärde sig direkt. Trampade på runt runt och runt. Nu sitter de utslagna i soffan efter att ha tittat på Dora och just nu otecknade Skönheten & Odjuret.

Ha det fint!

Kram