Etikett: sorg
Sorg & känslor~
Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt att visa när jag är ledsen. Jag kan vara arg eller glad, hysterisk & euforisk framför andra, men just sorg och tårar är jag ganska privat med. Några få utvalda får dela det med mig.
Pratade med B idag i telefon. Blev så glad när han ringde upp. Det var en liten lättnad att höra hans röst, även om det inte var den rösten jag älskar att höra. Han har ont, strålningen ger sin beskärda del.. Jag har ont i hjärtat.. För mig är han Mannen, Myten & Legenden! På alla sätt och vis. Han har visat mig tillit, han fick mig att lita på honom till 100%, han öppnade sin famn för mig & jag älskar att bli kramad av honom. Jag känner mig trygg i hans famn. Hans skratt är så jäkla smittande, han säger alltid något riktigt sant eller helt tokigt. Han valde att steppa in och bli min pappa när min biologiska var en riktig skitstövel. Han valde mig, på sätt & vis.. Jag älskar dig Bobben! Så mycket!
Igår kväll lyckades den äckliga cancern vinna över ännu en själ. Hon har kämpat länge men nu tilläts hon inte kämpa längre. Jag sönder all kärlek och värme till hennes närmsta familj & vänner. Gå i Frid, rocka med Änglarna. Nu är du fri från smärta & begränsning & hela Evigheten är din tills dina nära kommer! ♥️
Cancer.. Guud så jag hatar den sjukdomen. Rena jävla giftet för en människa. Jag hatar cancer! Jag vill utrota cancer!
Jag hoppas att fler stöttar cancerforskningen, ger bidrag eller köper deras gåvor, UngCancer har olika paket man kan köpa. Där vet man att pengarna går till bra forskning. Eller Barncancerfonden. Bara en sådan enkel ska som att köpa Rosa eller Blå bandet stöttar cancerforskningen. Helt klart värt det, istället för annat onyttigt eller onödigt som man inte alls behöver köpa egentligen.
Nu ska jag läsa och sova. Imorgon kommer R hem hit och har barnen i helgen. Jag flyttar ut och ska jobba helgen. Får se hur det kommer kännas, vara ifrån barnen, om så bara för 3 dagar till att börja med, så är det mycket för mig, som aldrig är ifrån dom, ensam, om jag inte jobbar då. Nu kommer jag hem igen på måndag då jag har 3 lediga dagar, så slipper R stressa med lämning innan jobb osv. Så jag småstartar med att vara borta fredag eftermiddag till måndag eftermiddag.
Hann iaf få upp julstjärnor och ljusstakar i fönstren nu ikväll. Orkar dock inte byta gardiner i år, där går min gräns känner jag..
Hej hopp..
Fantastisk kväll~
Det är såna här kvällar jag bara älskar mitt jobb! Jag känner att jag har tid att ge lite extra omsorg, kanske byta några extra ord. Trösta lite, skratta lite. Utföra alla moment som krävs men med tid. Hinna det där lite andra som att städa sköljen med god marginal, fylla på material, stickvagnar och allt!
Då, när jag går hem är jag riktigt glad!
Tiden hann iväg fort på slutet, blev lite övertid idag, tacksamt så det blir mindre imorgon pga möte med N’s rektor & mentor via Teams. Förhoppningsvis bara några minuter sent om jag får min vilja fram och lyckas planera rätt.
Imorgon är min Fru på jobbet! Älskar att jobba med henne! Även om vi inte jobbar ihop så är hon där på golvet med mig! Det är kärlek och tryggt och kul!
Idag får vi på kirurgen (avd 61) tacka ICA Edsberg för enorma leveranser av frukt, 36,6 kilo bananer, en miljard äpplen typ, fruktyoghurt, proteinbars, kolsyrat vatten, nöt/fruktmix, kiwi, 14 kilo päron. 7 limpor bröd, 5 paket Bregott, flera förpackningar skivad ost. Det var helt vansinniga partier, och såklart är vi tacksamma! Vi delade med oss ner till 63:an där covid patienter vårdas. De kan behöva lite extra energi just nu! Hela sjukhuset drabbas av mycket arbete, mycket oro och stress och det på en redan tung vård väntelista för akutsjuka som behöver hjälp.
Det är tufft och oxå enormt fint att ni tänker på oss! Mycket glädjande! Barsen var fantastiska att stoppa is sig när man behöver extra energi! Stort tack till er!
Nu, kommit hem. Min säng är överbelamrad av en mjuk penis på 2 meter som Sigge har lindat in sig i och självklart har han hamnat på tvärsan i sängen o lämnar noll utrymme till sin trötta mamma. Så är livet med småbarn.. Och stora barn.
Ja, nu är jag bokad för ett snabbt återbesök av min fantastiska välgörare, han kommer in en snabbis, blåser på mig o sen får jag sova. Tack Mr John Blund!
Men först fixa en flaska.
Upp vid 6.30 imorgon o bråka med trötta barn och få iväg som i tid.
Hej hopp!
Bara En sak till som är FÖR MYCKET~
Robban Eriksson! Älskade charmiga stora människa! Ditt liv slutade 12/1-19 och helt utan att vi som älskar dig fick veta något! Så jäkla brutalt och orättvist! Glömmer aldrig den varma kramen du gav mig på pressbyrån på HS, hade jag vetat att det var sista gången jag träffade dog hade kramen varat så mycket längre… Jag & Tessa satt och skratta för bara några veckor sedan till minnet av dig och din svarta Saab!
Nu får du återförenas med din bästa kompis Jonna! Jösses vilka bus ni kommer att göra där uppe!! Hälsa honom att det inte går en dag utan att jag saknar honom och att jag nu känner mig lite mer harmonisk över tanken att ni två är tillsammans.. Som det ska vara! Lev i frihet bland molnen älskade Robban! På återseende 💙
Imorgon ska jag göra en väldigt tidig abort. Låter kanske konstigt, men det här är så otroligt olyckligt och så oplanerat och oönskat just nu. Jag hade inte den minsta misstanke om graviditet förens jag bara skulle kolla min mens kalender och såg att jag var 4 dagar sen.. Tog mässling vaccin för 1.5 vecka sen och man ska inte vara eller bli gravid under 3 månader med tanke på att det är ett levande vaccin som orsakar fosterskador. Så imorgon redan har jag tid. Jag vill verkligen inte ha fler barn. Fem stycken är fullt hus, och jag ska dessutom ut på APL om 2 veckor, väntar svar på ett sjukt jobbigt blodprov så jag varken vill eller kan ens tänka mig en graviditet till. Min rygg skulle dessutom gå av om jag gick en fullgången graviditet..
Och Nej, vi har inte sagt något till ALLA runt oss, så ni som får veta det här får gärna låta det stanna mellan dig och oss… Allt är otroligt jobbigt som det är ändå, utan massa skvaller och tyckande från andra..
Ja, allt är för mycket just nu.. Så mycket tankar, många känslor som ligger dolt, jag orkar inte plocka fram de just nu och börja hantera det. Jag gör det sen när jag är pensionär, för att bli gammal i det här landet är inget att satsa på, då kan jag ändå ta tag i allt bagage i ryggsäcken och braka helt så slipper man kanske bo på gatan iaf..
Nää, missförstå mig rätt, bara jävligt trött på alla motgångar och bortgångar och jobbiga besked som bara väller in över en.. Jag orkar faktiskt inte hur mycket som helst! Känns som en jävla prövning är på G nu igen för att se hur mycket en människa orkar…
Ja, vad ville jag egentligen med den här bloggen då… Bara lätta på trycket i hjärna & hjärta, ventilera med mig själv, och faktiskt verkligen känna att det val jag gjort nu, är det enda rätta valet och exakt det jag vill. Jag vill leva mitt liv med stora barn och inte alltid fylla på med småbarn. Vill hinna ge tid till dom jag har. Jag kommer inte att ångra mig.
Ha en fin natt, dröm sött, och Jonna, ta hand om Robban och säg till honom att hade vi fått veta så hade vi varit med honom ända till sista andetaget!!
Hej hej……
M@rdröm~
Hur mycket kan drabba en Familj på EN och samma gång?? Finns det inga rättvisor när det gäller fördelningen av sjukdomar och åkommor?
Jag ”ber” till det JAG tror på, att den här mardrömmen ska vara över och att Mampap snart är på bättringsvägen!! Att De båda i sommar kan gå på en picknick och njuta av grönska och fågelkvitter, åka till sin dotter och dotterdotter och fika, äta goda luncher i sommarsolen, krama om sina söner och bara må bra! Jag vill att det ska vara så! Allt annat är bara orättvist!
Är livrädd för hur min bästis ska kunna ta några andra besked än att allt går bra! Inget annat är ens ett drägligt alternativ.
Livet… och…. Döden.. Hatar det faktum att man inte vet vad som sker efter att en kropp dött. Det finns inget att ta på, ingen forskning som visar vad som händer ”sen”.. Vi vet att man föds, vi vet att man sedan lever, men ingen vet vad som kommer sen. Därför som döden är så skrämmande oxå..
Jag tror ändå att något finns kvar.. Att man efter döden är en energi, ande, ja något som kan hålla koll på sina anhöriga, göra små bus för att påkalla uppmärksamheten, på något sätt visa med känsla att man finns ”kvar”.. Jag tror så! Sen får alla tro vad de vill såklart, men att tro som jag gör döden mindre läskig och skrämmande.
Jag avskyr maktlösheten när jag egentligen vill göra allt jag kan för att hjälpa dom alla. Vill lyfta upp, lätta bördor, ta deras sorg och oro, lugna och krama om, trösta, sitta bredvid, hålla en hand, ta emot ilskna utbrott.. Men hela tiden finnas där.. Nära.. Jag lider inombords med henne.. Vill gråta med henne.. Vill säga att allt blir bra.. Allt Blir Bra!
Imorgon skola och sen tänker jag åka o möta upp henne.. Hälsa på med henne.
Puss kram
Glöm aldrig bort hur skört ett liv är.. Det kan vara för evigt, eller slockna på någon sekund.. Gör alltid allt varje dag du vaknar, njut av livet, älska med hela din kropp, ångra ingenting… Rätt som det är kan det vara försent… Det finns ingen reklamation på livet, du kan inte göra om! Kasta inte bort ditt liv på någon som inte är värd din tid, du vill inte på slutet ångra ditt liv.. Ta hand om dig! Ta hand om de du älskar! Låt dom veta.. Låt dom alltid veta.. ♥️
Beslutet är taget~
Nu är det dags för vår katt att lämna betongdjungeln och gå vidare över de gröna fälten och flytta till katthimlen. Tjejen har tappat kontrollen över sina bakben. Misstänker att hon kanske fått en mindre hjärnblödning.
Kl 19 ikväll åker vi med henne. Det är väldigt jobbigt, jag hade väl ställt in mig på det här för nån/några veckor sen, men R har haft mycket svårare att acceptera. Men igår såg han själv att det går inte längre att hålla henne vid liv. Hon har inte ont, hon ”gråter” inte, men kan knappt gå, kan inte hoppa & hör inget längre.
18 år fick vi äran att ha henne i vårat liv. 18 år med en rolig, trogen, envis & mysig katt. Vi kommer alltid minnas henne. Hon lämnar ett tomrum efter sig, men kommer följa oss ändå i våra tankar & hjärtan.
Beslutet är fattat och nu är det det värsta kvar. Att följa henne till sista andetaget..
Det är skitjobbigt att vara själv hemma med Sigge och Tjejen. Jag vågar inte kolla till henne heller. Har bokat tvättstugan kl 14 för att få annat att tänka på. Just nu sover Siggis så jag ska väl ta och sysselsätta mig med något och hoppas att klockan blir 14 snabbt.
Ebba börjar på dagis idag. Tårarna brände i morse när jag vinkade av henne & Max. Känns otroligt konstigt att bara ha ett barn hemma. Känns olustigt..
Mycket har hänt på sista tiden, många saker som har påverkat mig negativt. Mitt beteende mot andra har varit under all kritik. Och så har jag tyvärr druckit när saker & känslor, outtalade ord, legat o pyrt under ytan och då har jag helt tappat mina begrepp när jag druckit. Jag har varit elak. Jag har gjort så många fel och det får jag bära med mig. Jag kan inte mer än att Be om ursäkt, säga Förlåt, och nu gå vidare. Jag har fått mig en tankeställare. Jag har insett vart det brister. Jag behöver hitta mig igen och jobba på mig. Att förlåta mig själv är det svåraste. Och det vettefan om jag kan. Kanske måste jag acceptera. Och gå vidare… Först och prio 1 är att min familj ska förstå hur mycket jag älskar dom, hur viktiga de är för mig, och jag kan bara hoppas att de kan återfå förtroendet för mig och vilja leva med mig.. Det är min främsta prio just nu..
Men just idag, tänker jag inte göra annat än att sakta ta in att en av mina bästa vänner nu lämnar jordelivet.
Ha det bra!
Hanna
Sorg!!!!!~
Just nu är jag ledsen! Ända in i botten av min själ…
Min dotter dumpa mig här på landet FÖR ATT HÄNGA MED KOMPISAR HEMMA!!!!! Vad är det för stil lixom? Hon är den jag verkligen kan snacka med, skoja med här på landet. Svärmor är bra i alla ära, men min dotter o jag delar samma humor!
Min man är alltid upptagen med måsten här ute, och jag hjälper till så mycket jag kan å i den mån jag kan gå ifrån mina tre små busfrön vill säga.
Känner mig så ensam och ledsen just nu! Men vill tillägga att jag unnar verkligen Sara att få åka hem och vara med kompisar. Hon har ingen här ute att vara med och tyvärr är nästan aldrig hennes kusiner här heller. Har R varit här hade Sara med glädje stannat kvar, men som sagt dom är här sammanlagt 8-10 dagar på ett helt sommarlov. Och kommer dom så stannar de aldrig längre än max 3-4 dagar. Så visst unnar jag Sara att få åka hem och träffa kompisar. Vara 14 år och vara här helt utan umgäng är ju skittråkigt.
Önskar så att det varit annorlunda! Att kusinerna och svägerskan faktiskt kunde vara här, hjälpa till med arbeten på tomten, badplats, nya huset, leka, skratta, åka båt, tälta och framförallt umgås…
Jag sörjer just nu… Fina älskade bitchiga starka underbara Sara ❤️ Vi ses om alldeles för många dagar igen!!!!
Hej hopp!
Drygt 16 års vänskap~
… Verkar vara över. Hon som alltid kommit när jag gråtit, haft sin mjuka nos mot min kind, buffat mig i håret för att få en på bättre humör.. Du, som liten kattunge skrämde slag på våra vänner genom att backa upp mot deras fötter för att sedan attackera deras fötter & ben. Du som alltid haft en viloplats på din Husses mage.. Nu är du inte hemma, du gick imorse och vi har letat efter dig överallt. Jag önska så att vi hittar dig och får kram och kyssa dig Adjö..
I alla dessa år har du varit den bästa vännen, berättar aldrig vidare vad du fått höra, tröstar på ditt sätt, Ebba och du har klickat riktigt bra!
Kom hem kära kissemiss! Så vi får rå om dig en sista gång.
Vi köpte dig för 16 år sen av R’s arbetskamrats syster! DU valdes direkt för du backade och fräste det första du gjorde när vi såg dig första gången! Just därför blev det just du som kom till oss…
Älskade Tjejen💜
~Alltid En Diva~ 