~Bara jag~

Ibland behövs det inte mycket för att jag ska skratta läppen av mig~

Och en person som är jävligt duktig på att få mig att totalt tappa det är min mamma! Idag skulle vi ut i skogen. Sagt o gjort, hon går åt sitt håll med Michonne och jag går åt mitt håll, i min ensamhet.

Första stället hör jag henne ropa efter mig flera gånger, hon ropar om ”mördar fällor” och att ”dom där är ute efter oss” med mycket mera.. På väg tillbaka till bilen så såg vi ett ”matningsplats” för rådjur/älg med ”vakttorn” bredvid. Med andra ord en avrättningsplats. Sjukt!! Och då har mamma skrikit om att det är mördare och spioner i skogen strax innan 🤷🏻‍♀️

På andra stället åker vi förbi ett flera små stugor, helt ärligt, hela området såg ut som ett ”pundarnäste”, ni får ursäkta ordvalet, men det var CREEPY!! På ett hus står det ”Rednex Paradiset”!!

Grannsamverkan= släng er i väggen!!!!!!

Ändå skulle vi bara en snabbis in i skogen en bit därifrån. Vi kommer ca 5 meter in o då hör jag mamma skrika bakom mig, av lycka tänkte jag, men icke, hon har fastnat i en GREN som fällde henne, så det enda jag ser är huvudet på henne!!

Jag går vidare.. Efter ca 10 minuter ringer min mobil, MAMMA står det. Hon sitter då o bilen, och nojar över REDNEX folket i området. Jag trodde vi gick i samma skog..?

Ni fattar säkert att vi har förbannat kul när vi umgås? Ofta sjukt mycket skratt o tårar!!

Tack mamma ♥️

Kräftor på ballen med min bästa mamma
Ut för att möta mördarfällor i skogen 😂

Nu är jag så jävla övertrött och bara skrattar åt minnesbilden av mammas huvud stick upp i skogen och har faktiskt liiiite dåligt samvete över att jag bara vände ryggen till o lät henne ta sig upp själv 😝

~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Nä du ligger ner o kvider, finns det alltid någon~

~dom vill sparka dig lite extra så att du inte glömmer bort hur dåligt du redan mår!!

Det är faktiskt sant! Idag blev jag så förnedrad av den som ska ha hand om min ”trauma/ptsd” behandling. Han sa fint, att han inte ville framstå som ”nedlåtande” men han sänkte all min sista självkänsla och ork så pass att jag just nu känner att livet , på riktigt, är meningslöst. Hade jag inte, poängterar INTE, haft barn, hade jag gett upp det här livet för länge sen. Varför i helvete ska jag leva om jag inte kan få den hjälp jag behöver när det behövs? Är jag mindre viktig och mindre prioriterad hjälp/behandling & vård just för att jag har fler barn än 2? För tydligen, om man har barn, som blir sjuka o du måste boka av ett besök, i mitt fall är det 4:ta barn, som ”kan” bli sjuka, och ställa till det med mina inbokade läkarbesök, då är JAG inte längre prioriterad behandling. Nä, då ska jag förklara mig, typ be om ursäkt, för varför jag inte kommit på de besök jag haft, o varför de avbokats.

Herre min jävla gud, att stå o trampa på någon som bönar o ber om hjälp, som NU har den uppbackning i form av barnvakt mm som krävs för att kunna gå en fullständigt traumabehandling, och får mig att känna mig ännu mera värdelös, fast jag förklarar exakt hur det varit, och hur det är nu, och att jag inser NU FÖRST att jag inte klarar av allting själv. Det är ett stort steg för mig. Jag har alltid försökt att klara allting själv. Aldrig bett om hjälp. Alltid ansett att mina problem enbart är mina o att andra inte ska blandas in, med andra ord har jag ALDRIg bett om hjälp. Nu fattar jag att jag måste be om hjälp. Jag måste ha ett nätverk runt mig för att klara av mitt egna psyke.

Allt som hänt, alla onda minnen, allting som bara växer sig mörkare inombords just nu, är övermäktigt. Jag har ingen glädje kvar. Jag känner verkligen att livet är meningslöst. Alltså MITT liv. Jag lever enbart för mina barn. Jag vill inte lämna dom men jag tvekar enormt på mig själv som mamma o undrar ibland om det inte vore bättre om jag bara inte fanns. Jag orkar bara inte längre & idag bekräftades den känslan ännu mer, att jag, som mamma till många barn, inte är något psykiatrin vill satsa på, just för att jag kanske behöver boka av besök pga sjuka barn. Alltså får en kvinna, mamma, inte ha barn som blir sjuka, för då är du inte i behov av behandling? Eller?

#primaliljeholmen #traumabehandling #ptsd #utmattningssyndrom

~Bara jag~

På botten av botten~

Jag känner att jag sjunker ner djupare i en känsla av vemod och ångest.. Jag orkar inte något mera nu. Jag behöver ändra min situation och mitt liv kraftigt. Förändringen måste komma ifrån mig själv, ingen kan göra något åt min situation än jag.

Och som första steg måste jag inse att jag behöver hitta en ny arbetsplats. Efter min långtidssjukskrivning så blir jag inte bemött på ett trevligt sätt på min arbetsplats. Känner agg och noll förståelse från mina kollegor. Jag förstår att säkert många undrar vad som hänt och varför jag drabbades av utmattningssyndrom, men då ingen direkt frågar så går inte heller jag och berättar.

Jag ska sätta mig och få ihop ett mejl till min chef. Jag ska kontakta psykiatrin angående ny sjukskrivning. Jag behöver helt enkelt tänka om och hitta en nystart, både med det psykiska och i mitt arbetsliv. Jag ska ta tag i min trauma behandling, något jag medvetet ”knuffat” undan pga rädsla för vad som ska komma upp och hur jag kommer må. Jag känner mig ändå väldigt taggad på att genomgå den behandlingen, för i det långa loppet kommer det med största sannolikhet var exakt det som behövs för att jag ska kunna gå vidare med mitt liv. För med det bagaget jag har och som jag aldrig tagit itu med så måste jag genomgå en lucköppning för att kunna acceptera och läka och släppa och förlåta.

Men, den här bloggen ska inte var negativ.

Idag har jag och mina tre små troll lekt frisör! Alla tre är klippta och duschade.

Sigge ”före”
Sigge ”efter”
Så fin så!!

Efter klipp och dusch blev det att dammsuga av hela lägenheten och skurat av golven i hall, kök, vardagsrum. Måste själv duscha av mig igen oxå då jag fått hår på kroppen när jag klippt.

Igår kom min bejb hit och vi drack lite vin, kollade på ”Quiet Place” & ”Quiet Place II”.. Riktigt trevligt! Klippte av ca 15 cm av hennes hår oxå.. Hon åkte imorse, saknar henne som fan och vill ha henne baka..

Min Bejb & Jag ♥️

Nu ska jag fortsätta med fix här hemma, innan middagen måste planeras och fixas!! Suck!!

~Bara jag~

Dags att besikta psyket~

Nästan så jag känner mig osäker på om jag blir godkänd..? Det är ju mitt egna psyke jag pratar om så hur sjutton kan jag vara osäker..?

Idag har jag varit såå effektiv. Sovit så dåligt inatt, ville ta mig en liten sovmorgon med tanke på att min barnvecka börjar idag. Så blev det såklart inte. Alla ringer mig när jag sover, behöver sova, försöker vila, är upptagen på läkarbesök eller jobbar! Det måste vara något magiskt när jag är upptagen, som att alla känner det på sig..

Iaf, efter att ha blivit väckt, utan att fått sova, så var det bara kliva upp. Mina grejer packade jag igår så det var klart. Drack kaffe och sedan ner med allt i bilen, åkte till Vip och tvättade bort all fågelskit från min fina bil. Den var täckt av bajs, såg ut som en ” såg ut som en röd/vit dalmatiner”.. Efter det åkte jag o tanka. Sen till Coop och handlade lite till middag i veckan. Nu sitter jag på Prima Vuxenpsykiatri och tror jag ska till min läkare. Eller kanske är det min rehabkoordinator jag ska träffa..? Fick ett meddelande i telefonen om att jag hade tid idag kl 15 så nu är jag iaf här. Imorgon ska jag till Handkirurgen i Lilje, äntligen ska knölen bort! På torsdag ska jag på ”bedömning inför Trauma-behandling”.. På fredag fyller sista aprilbarnet år. Veckan kommer att gå fort känner jag.

Vad gör ni? Jobbar? Sitter o njuter av våren? Städar? Berätta!!!

Vad ska ni göra på Valborg??

Ha en fin vecka!!

~Bara jag~

Efter regn kommer solsken~

”Sägs det…”

Jag hade en väldigt jobbig period för ca 2 veckor sedan, mycket psykiskt. Jag hade extrem ångest.

Har haft lite oro över hur det skulle kännas att jobba den här veckan, men idag har jag haft en toppen bra dag på Det sjuka huset. Skrattat, tagit mera ansvar, varit mera hos de patienter jag haft. Det kändes riktigt bra. Dock kvarstår den här jobbiga känslan av vissa kollegor som bemöter en iskallt, men jag tror det beror på att de har en pinne så långt uppkörd i röven och det är den som gör att de överhuvudtaget kan gå rakt, och därför har de glömt hur man bemöter människor. Men det ska inte få knäcka mig. Jag fokuserar på de Kollegor som bidrar till en trygg och bra arbetsplats.

Nu har jag fått i mig lite lunch, trött som attan, men jag ska inte somna! Ska hålla mig vaken..

Har kollat på en utbildning, inom vårdyrket, men något helt annat än det jag gör idag. Inte ens något jag tidigare funderat på.. Men det är grym lön inom det yrket, inte fysiskt tungt, ingen omvårdnad som är tung. Vi får se hur det går, har iaf skickat iväg en intresseanmälan.

Ska kolla lite på ”Nurses” innan alla andra kommer hem!

Hej Hopp

~Bara jag~

Redan tisdag~

Och ett jävla oväder!! Det blåser iskallt! Riktigt svinigt isigt kallt! Inte alls härligt!

Klädde barnen med varma kläder från topp till tå, vill inte att de ska vara barn som fryser så fort de ska på utelek på skola & dagis.

Har plockat lite hemma, packat min väska, druckit min collagen-boost och nu kolla jag på slutet på Nyhetsmorgon. Ligger och drar mig lite inför att lämna och åka till mitt andra boende eftersom kvinnan som bor där alltid ska ha så jäkla kallt hemma! Fönstren öppna året runt så det är fan alltid bara 16-17 grader inne. Efter en vecka där så har mina fötter förfrusit.

Nu blev jag sugen på kaffe.. Men min mjölk är slut. Måste ha Oatley ”No cow No mu” i kaffet annars är det inte gott.. Jag tror iof att jag kanske har en halv kvar hos mamma.. Så kanske värt förfrusna fötter ändå..? 😛

Tjo!!

~Bara jag~, ~En snabbis~

Vardagsbestyr~

Jag känner att det är vår i luften.. Jag får då verkligen behov av att städa och röja. Vill kasta gammalt skit, få undan onödiga saker, rensa ut skåp osv..

Min mamma vecka fick jag rensat i hallen. Blev en svart sopsäck fylld med gamla svettiga och trasiga skor som inte används. Jag rensade tv-bänken i vardagsrummet, den blev helt ren o fin och jag flyttade in bland mina orkidéer så en fick stå på tv-bänken. En sådan liten grej hör enorm skillnad för mitt välbefinnande. Jag dammsög av hyllan över soffan, den hade 1,5 centimeters damm över sig, så jävla vidrigt!

Gick runt och hittade trasiga saker som låg på golven som även de fick flytta ner i en sopsäck. I badrummet fanns mängder av tomma schampo/dusch flaskor, (varför?) som även de fick nytt hem i sopsäcken..!

Att få rent och fint och rensat gör underverk för min själv verkligen. Jag blir lugnare och känner mig gladare faktiskt.

I måndags var jag på Bumm med Ebba. Helt ärligt förstod jag inte varför vi var där, tydligen ville ”vi” påbörja medicinering för henne, men jag har inget minne av att jag bokat tid för det..? Så vi screenade av alla frågor, men jag vill avvakta med medicin in i det längsta. Hon är ju snart 7 år och jag vet ju av erfarenhet att medicin är jätte bra, men biverkningarna på just aptit och så är mindre bra.

Vi kom lite tidigt till Huddinge så vi bestämde oss för att ta en fika innan Bumm. Hittade ett café och både jag & Ebba var så kissnödiga att vi frågade om att få låna toaletten. ”Vi har ingen toalett” säger den höggravida tjejen i kassan…”

Jag fattar att man kanske inte har en toa för 340 gäster varje dag, men en mamma med en dotter som ska fika och frågar akut efter toa & då får Nej, det fanns inga andra kunder där heller.. Men hon tipsade om en offentlig toalett vid McDonalds. Vi sprang dit. Kostade 5 kr.. Jag betalar och Ebba springer in före mig, drar ner byxorna och släpper ut kisset. När hon reser sig från toan ser jag BLOD PÅ HELA TOARINGEN, kanyl förpackningar i toan, blod på toapappershållaren… Fick panik! Skrubbade henne med vatten o tvål, tvättade av sitsen och med ångest halvstor jag själv o kissade. Golvet var fullt med aska efter cigaretter och papper med blod. Narkomanerna hade haft fest på den offentliga toaletten under natten!!

Ebba blev väldigt äcklad och ville ut från toan direkt. Vilket jag förstår. Hon förstod nog inte att några människor suttit med sprutor o nålar där inne, hon såg blodet o trodde nog mera att någon dött.

Jag var så arg när vi gick ut därifrån så jag vrålar ”Äckliga jävla KNARKOMANER”

Utanför står byggarbetare, mammor med barn i barnvagnar & ja, ni förstår nog blickarna och även att jag chockade halva Huddinge Centrum med mitt inte så glada utrop!

På eftermiddagen köpte jag några Norrlands Guld ljusa öl, mellanöl, för att sitta på mammas balle i solen och bara njuta. Fick sällskap av en vän. Vi pratade och skrattade. Hon kämpar oxå med återgång i arbeta så vi har en del gemensamt.

Igår blev en slappdag, tog mig en välförtjänt sovmorgon, när mamma kom hem gjorde vi tonfiskröra med pasta, kollade på tv och jag somnade på soffan o vaknade vid 05 och bytte då soffan mot min säng. Läste lite men somnade snabbt om. Vaknade strax innan 10 idag, liiiiite senare än vad jag hoppats på. Men men, kaffet är drucket, solen skiner. Huvudet mår okej, ångesten är under kontroll. Jag ska jobba lördag o söndag. Imorgon ska jag besikta bilen.

Ja, så såg mina senaste dagar ut. Nu ska jag komma på i vilken ordning jag ska göra saker nu, ska jag duscha först o sedan gå ut och gå, ingen powerwalk bara ut o tanka lite sol o luft.. Vi får se!

Kram o puss

~Bara jag~

Människor~

Vuxna kan vara så elaka. Och jag tror att just ”dessa” jag syftar på är fullt medvetna om hur de beter sig! Det som skrämmer mig ganska mycket är att de har barn. Hur uppfostrar de sina barn när det kommer till hur en bra kompis är, eller att ingen har rätt att ”kolla snett, döma andra, att alla ska bemötas på ett värdigt sätt”.. Det är inte konstigt ibland att det finns så mycket mobbning bland barn, speciellt inte när man ser deras föräldrar 🤐

Att jobba kväll var betydligt trevligare, det var lugnare på Det Sjuka Huset & avdelningen. Jag träffade 3 kollegor som jag inte träffat på Ett år. Och De var så glada att träffa mig! Det värmde i mitt hjärta! Jag fick höra att de verkligen saknat mig och att det har märks tydligt på avdelningen att jag var borta! Det värmde massor i mitt hjärta. Och jag behövde få höra den positiva feedbacken, att få veta att jag varit saknad och att jag är en uppskattad kollega!

Jag är trött. Hopps verkligen att få sova inatt. Det närmar sig en fullmåne 🌕 period, och det påverkar mig mycket.

Imorgon börjar mamma-veckan igen! Mina små troll ska få kramar av sin mamma, jag ska få kramas om av deras gosiga armar!

~Bara jag~

Dag 4:a blir eftermiddags pass~

Hoppas att det finns parkering när jag kommer. Det är ett helvete att hitta parkering när man jobbar kväll, eftersom ”dagen” slutar efter att ”kvällen” börjat blir det kaos med parkeringsplatser. Självklart är det begränsade platser för de som arbetar på Det Sjuka Huset, medans besökare har hur många valmöjligheter som helst! ”Sverige i ett nästan”!!

Sitter och kollar lite ”Sex and the City”, började se den från början igår. Jag är ju ett stort fan av den här serien och de fantastiska karaktärerna! Har sett uppföljaren And just like that…” med. Såg dokumentären om inspelning av just den serien igår, saknar Samanthas härliga karaktär, men den är absolut sevärd.

Så nu plöjer jag om serien, är på säsong 2.. Min stora dotter har fått sitt förnamn efter just ”Carries” skådespelerska Sarah Jessica Parker! Älskar henne! I alla roller hon gör!

Nu ska jag njuta av dessa vassa, starka och roliga kvinnor, innan jag ska göra en proteinshake, släppa in Filmlance vid 12 & själv packa ihop mig själv o åka härifrån vid 12:50 ca..

Så, dag 4:a av återgång till arbete efter en långtidssjukskrivning, med en triggade Ptsd, kraftig ångest, utmattningssyndrom, stora sömnproblem, så kämpar jag på.. Det är en jävla berg o dalbana av känslor, ångest, tankar, prestationsångest.. Och att vara så trött då jag inte kan sova.

~Bara jag~

En vecka tillbaka på Det Sjuka Huset~

Idag är jag så enormt stolt över mig själv. Jag har tagit för mig, känner mig mera ”säker” i mig själv & känner att jag idag uträttat något meningsfullt. Grymt Hanna 🤟🏼

Jag sov så dåligt inatt. Jag tror det var en underliggande ångest då jag visste att det var jobb idag. Jag inbillade mig att jag hade myrkrypningar i benen. Det får jag av Lergigan & Propavan. Och jag äter inte dessa läkemedel för sömnen pga den hemska biverkningen. Så att ligga i sängen & ha sådant obehag och krypningar i benen är helt fruktansvärt. Till slut somnade jag iaf. Mamma & jag gick samtidigt imorse. Lite trevligt faktiskt.

Dagen har varit bra. Jag har gjort mer än vad som förväntas. Jag kände mig mera som en i Teamet. Jag pratade mer. Jag log tillomed. Jag har hopp om framtiden. Just idag. Det här kan vända naturligtvis, men just idag har varit bra!

Har hunnit hämta ut paket och dammsuga efter jobbet. Nu blir det serie på soffan i tystnad och härlig ensamhet.