Etikett: ont

~Bara jag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Hatar~

Jojjo

PÅ RIKTIGT HATAR Stora S reumatiska sjukdom! Om jag kunde skulle jag ta över den helt. Låte henne slippa Enbrel 1 gång i veckan! Låte henne slippa ha ångest inför varje spruta och känna smärta när vätska går in. Hon lider verkligen. Jag HATAR att det är jag som sticker henne. Jag som ”gör” henne illa. Jag känner mig som ett monster som gör så mot min stora vackra tjej. På torsdag är det planerat att vi ska till Reuma för uppföljning och utvärdering av Enbrel och leder. Men nu återstår det att se om vi är friska till att börja med. Hostar hon eller jag imorgon då måste vi boka om.

Jag blir så himla ledsen och känner mig så elak när jag ger henne sprutan. Jag ser hur hennes muskler spänns, kroppen blir som en fiolsträng, hon kniper ihop ögonen, och många gånger efteråt springer hon in på toa och gråter.

Jag kan aldrig förstå vad hon genomlider. Jag har inte den minsta susning om hur det är att leva med reumatism. Jag vet vad kronisk värk är, med tanke på diskbråcket, men jag vet inte alls hur det är att ha ont i lilltå, käken, fingrar, underarmar och i stort sett alla leder… Jag kan aldrig fatt den biten. Därför hatar jag att ge henne medicinen. Jag hatar att göra mitt barn ledset och besviket. Jag avskyr att orsaka henne smärta.

Jag hatar Reumatism!

~Bara jag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Hatar~

Jojjo

PÅ RIKTIGT HATAR Stora S reumatiska sjukdom! Om jag kunde skulle jag ta över den helt. Låte henne slippa Enbrel 1 gång i veckan! Låte henne slippa ha ångest inför varje spruta och känna smärta när vätska går in. Hon lider verkligen. Jag HATAR att det är jag som sticker henne. Jag som ”gör” henne illa. Jag känner mig som ett monster som gör så mot min stora vackra tjej. På torsdag är det planerat att vi ska till Reuma för uppföljning och utvärdering av Enbrel och leder. Men nu återstår det att se om vi är friska till att börja med. Hostar hon eller jag imorgon då måste vi boka om.

Jag blir så himla ledsen och känner mig så elak när jag ger henne sprutan. Jag ser hur hennes muskler spänns, kroppen blir som en fiolsträng, hon kniper ihop ögonen, och många gånger efteråt springer hon in på toa och gråter.

Jag kan aldrig förstå vad hon genomlider. Jag har inte den minsta susning om hur det är att leva med reumatism. Jag vet vad kronisk värk är, med tanke på diskbråcket, men jag vet inte alls hur det är att ha ont i lilltå, käken, fingrar, underarmar och i stort sett alla leder… Jag kan aldrig fatt den biten. Därför hatar jag att ge henne medicinen. Jag hatar att göra mitt barn ledset och besviket. Jag avskyr att orsaka henne smärta.

Jag hatar Reumatism!

~Bara jag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Hatar~

Jojjo

PÅ RIKTIGT HATAR Stora S reumatiska sjukdom! Om jag kunde skulle jag ta över den helt. Låte henne slippa Enbrel 1 gång i veckan! Låte henne slippa ha ångest inför varje spruta och känna smärta när vätska går in. Hon lider verkligen. Jag HATAR att det är jag som sticker henne. Jag som ”gör” henne illa. Jag känner mig som ett monster som gör så mot min stora vackra tjej. På torsdag är det planerat att vi ska till Reuma för uppföljning och utvärdering av Enbrel och leder. Men nu återstår det att se om vi är friska till att börja med. Hostar hon eller jag imorgon då måste vi boka om.

Jag blir så himla ledsen och känner mig så elak när jag ger henne sprutan. Jag ser hur hennes muskler spänns, kroppen blir som en fiolsträng, hon kniper ihop ögonen, och många gånger efteråt springer hon in på toa och gråter.

Jag kan aldrig förstå vad hon genomlider. Jag har inte den minsta susning om hur det är att leva med reumatism. Jag vet vad kronisk värk är, med tanke på diskbråcket, men jag vet inte alls hur det är att ha ont i lilltå, käken, fingrar, underarmar och i stort sett alla leder… Jag kan aldrig fatt den biten. Därför hatar jag att ge henne medicinen. Jag hatar att göra mitt barn ledset och besviket. Jag avskyr att orsaka henne smärta.

Jag hatar Reumatism!

~Bara jag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Hatar~

Jojjo

PÅ RIKTIGT HATAR Stora S reumatiska sjukdom! Om jag kunde skulle jag ta över den helt. Låte henne slippa Enbrel 1 gång i veckan! Låte henne slippa ha ångest inför varje spruta och känna smärta när vätska går in. Hon lider verkligen. Jag HATAR att det är jag som sticker henne. Jag som ”gör” henne illa. Jag känner mig som ett monster som gör så mot min stora vackra tjej. På torsdag är det planerat att vi ska till Reuma för uppföljning och utvärdering av Enbrel och leder. Men nu återstår det att se om vi är friska till att börja med. Hostar hon eller jag imorgon då måste vi boka om.

Jag blir så himla ledsen och känner mig så elak när jag ger henne sprutan. Jag ser hur hennes muskler spänns, kroppen blir som en fiolsträng, hon kniper ihop ögonen, och många gånger efteråt springer hon in på toa och gråter.

Jag kan aldrig förstå vad hon genomlider. Jag har inte den minsta susning om hur det är att leva med reumatism. Jag vet vad kronisk värk är, med tanke på diskbråcket, men jag vet inte alls hur det är att ha ont i lilltå, käken, fingrar, underarmar och i stort sett alla leder… Jag kan aldrig fatt den biten. Därför hatar jag att ge henne medicinen. Jag hatar att göra mitt barn ledset och besviket. Jag avskyr att orsaka henne smärta.

Jag hatar Reumatism!

~Familjen~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~

Uttråkad och trött på att vara trött~

Jojjo

Nu har jag fått nog av att vara sjuk. Jag vill inte alls vara hemma längre. Jag vill gå till jobbet och prata med lite mognare människor än mina barn. Få vara social med andra vuxna. Även om vi kan bete oss som knäppa ungdomar ibland.. Min förkylning har ändrat karaktär igen.. Näsan rinner igen, rinner konstant! Och nyser hela tiden. Hade det inte varit för att jag även har ont i halsen och hostar skulle jag faktiskt tro att jag är pollenallergiker.. Nu är jag inte det, vad jag vet.. Överlag är jag så himla trött på det här nu. Trött på corona. Trött på virus. Trött på Covid-19..

Jag vill ha en normal vardag tillbaka. Där jag går till jobbet, barnen går på dagis och skola, man äter middag efter vardagliga rutiner, städar som vanligt. Nu blir det ibland manisk städning vissa dagar, för att jag är så vansinnigt uttråkad, eller så blundar jag bara för skiten och mår psykiskt skit för det istället.

Hela den här situationen som Corona skapat, gör att jag och min äldsta son bråkar mer än vad vi någonsin gjort. Vi blir osams för inget. Han kallar mig saker han aldrig gjort förut. Han har en attityd som får mig att tappa andan ibland. Ett språk som gör mig helt vansinnig och det vet han och därför trycker han extra på just det, han vet att jag blir arg, och kan sitta och skratta mig rakt upp i ansiktet när han lyckats.

Känner en enorm oro inför hans umgängen. Vissa han hänger med lurar jag inte alls på, och jag gör mitt yttersta att förhindra att han träffar dom. Men självklart lyckas jag inte alltid. Vi får veta mycket om vart han är och vilka han är med, har goda kontakter med våra lokala Fältassistenter, nattvandrar-grupper, och andra föräldrar. Men allt vet man ju inte, såklart, men en hel del mer än vad han tror. Han är verkligen i en helt fruktansvärd 13 års fas. Han är sååååå mycket tonåring i hans lilla kropp. Han vet inte vad han känner och inte känner & hans språkstörning har exploderat på sista tiden. Han kan knappt styra hur högt han pratar, han går runt och visslar, ska han säga något så skriker han fast det är helt knäpptyst runt honom. Jag fattar ju att han har ett inre kaos just nu, och han har väldigt svårt att förstå Corona situationen och allvaret i det, många saker har rubbats och blivit annorlunda, och det här blir omfattande mycket ostrukturerat i hans huvud och kropp… Jag kan förstå det. Men jag vet inte hur mycket mer jag själv orkar heller. Hur länge till jag kan hålla alla känslor någorlunda i balans, försöka att vara logisk och pedagogisk. Jag börjar ta slut som mamma. Jag vill ha en vecka för mig själv i skogen i ett tält, utan telefon, men en radio vore trevligt, där jag kan sova, skrika, gråta, slå på träd och bara vara jag. Ladda upp mig själv igen. Säger bara Fuck Vuxenansvar & Fuck Corona & Fuck Tonårstrots!

Det händer inte så mycket här just nu. Sara har sina studier på distans. Idag ska hon ha Hantverk, gissar på att jag får vara ”modell” för någon sminkning eller frisyr.

Igår var det dags igen för hennes spruta mot reumatismen. Den här nya medicinen gör ont när den sprutas in. Den svider tydligen jätte mycket. När jag ska ge henne den så känns det som att vi är tillbaka till när hon fick Metotrexat i injektioner som 7-9 åringen. Hon grät, skrek och gjorde motstånd, men den medicinen gjorde henne sjuk. Hon fick biverkningar av själva Cellgiften mer än vad cellgifterna hjälpte hennes leder. Humiran som hon fick, det biologiska läkemedlet, för ca 1,5 år sedan, har varit ”lättare” att ge. Har inte gjort ont att ta. Men då byggde hennes egen kropp såklart upp anti-kroppar MOT Humiran så den fyllde ingen funktion. Nu får hon då Elebra, ett annat biologiskt läkemedel, som gör ont att ta. Igår låg hon och gömde sig för mig i 40 minuter sen var det en kamp att få ge henne sprutan, sen grät hon i en timme, gömd under sin huvudkudde i sin säng. Jag hatar att vara den som sticker henne. Hatar att se hennes panik och ångest över att få ont av injektionen. Hatar att nu ska vi göra det här 1 gång i veckan. HATAR REUMATISM!! Hatar JIA!! Hatar att hon fick reumatism. Jag vill ta över den sjukdomen. Jag önskar att det fanns en forskning kring att föräldrar kan få överta deras barn kroniska sjukdomar. Jag vill inte att hon ska lida. Jag vill överta allt! Varför just hon???

Usch, börjar känna av huvudvärk igen, fan, den har varit borta i 2 dagar. Nu slog den till igen..

Vi hörs 🖤

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~

Sjuka~

Jojjo

Nu är jag trött på att vara just trött och sjuk. Jag är så mega less på mina barn som är sjuka då de tyvärr inte har förstånd att vara ”hängiga, medtagna, trötta och lite lugna”.. Utan E & S är emellanåt UPPE I TAKET och röjer. Ebba får dock en sjukt jobbig hosta när hon varit igång 10 minuter, så när hon inte längre kan fara runt längs väggar tak & golv, så hostar hon frenetiskt och blir skitförbannad på hostan och då lägger hon till ett hysteriskt ”gris tjut” som gör att jag kryper ur mitt eget skinn. Sigge älskar att provocera. Han är inne i en period av ren och skär 3 års trotts & hans dagar går ut på att reta gallfeber på mig, på pappa, på syskonen, på stackars lilla hunden. Han kan ta en tidning, slita den i småbitar och strö i hela lägenheten.. Han tar tofflorna från hallen och kastar mot fönstren så att blommor och lampskärmar flyger. Han tar SKORNA i hallen och ställer på rad.. Rad inne på toaletten, rad inne på golvet i deras rum, rad innanför ytterdörren!!! Fast vi har en stor jävla skohylla så ska den gapa tom!!!!

Saras gymnasieskola har stängt. Den har gått i karantän. Men de har en väldigt bra plan för att få hemstudierna att fungera. Redan när skolan vanligtvis börjar så ska eleverna logga in på sina datorer där de sen har en ”gruppchatt” med läraren. Så just nu läser hon svenska. Framför datorn. I sitt rum. Med mentor och klasskompisar. Riktigt bra planering som faktiskt kommer att fungera.

Tror inte att Noels skola kommer att kunna få till det lika bra med skolarbeten på distans som Gymnasierna. Där gäller det att vi, föräldrar, måste hjälpa och stötta och se till att barnen i mellanstadiet sköter sina uppgifter. Men men, än har inte låg-mellan-högstadierna stängt.

Jag har fortfarande ont i kroppen, ont i halsen, hosta och är så jävla trött 24/7.. Och jag längtar till jobbet. Jag längtar tillbaka till den sociala kontakten. Att få prata med vuxna människor (i alla olika nivåer av ”vuxenhet”) att skratta, få hjälpa och stödja en annan människa, få lugna och trösta, få vara uppskattad.

Jag saknar min lilla AsianCrazyCatWomen- Linda! Så jävla mycket! Saknar ditt leende, din glädje, din pyttelilla mini kropp, din perfekta mage som bajsar konstant, din alldeles underbara HUMOR som verkligen är exakt som min. Din kunskap och ditt sätt att ta hand om patienter. JAG SAKNAR DEJ!!! For Fuck Sake!

Jag saknar min mamma!!!! Som jag inte kan träffa alls just nu. Annars brukar vi iaf ses 1 gång i veckan.. Nu har hon varit och handlat mat åt oss och lämnat utanför dörren. Hon ringer varje dag för att kolla hur vi mår, men det är ju inte samma sak. Jag vill krama min mamma. Jag vill skratta med henne. Ja, jag saknar mamma så mycket! Min fina lilla mamma.

Min Spättan!!! Vi brukar oxå kunna dejta en gång i veckan, beroende på hur mitt schema ser ut. Men nu kommer vi inte kunna ses på några veckor. Hon är en sån där som tillhör ”riskgruppen” hon har astma & allergier, väldigt känsliga lungor, får lätt lunginflammation eller halsfluss, så jag vill ”inte” träffa henne pga det. Sen är hennes föräldrar multisjuka och jag ser hellre att hon kan kolla till dom än att riskera att dejta mig och dra på sig något som går över till både henne själv och dom.

Ja.. Jag saknar mitt vanliga liv! Allt det här vanliga som att åka till jobbet, gå och handla, åka o storhandla, kunna hälsa på grannar utomhus osv. Jag tar alltid hunden efter maten. Då får jag möjlighet att gå ut, själv, i luften, och njuta av lite blåst och friskluft. Men det är det enda jag går ut. Jag vet ju inte vad jag när på. Är det en vanlig förkylning? Är det en snäll form av COVID? Jag vet inte, eftersom Sverige valt bort att ta prover på människor. För att de inte vill att STAPELN på smittade ska fortsätta stiga. Istället så struntar vi i att ta prover, stapeln går ner, Sveriges befolkning luras in i en falsk trygghet om att antalet smittade i Sverige inte alls är särskilt hög. Detta är rent vansinne. Det är att leka med människors liv och hälsa! Jag har en kollega som blivit så otroligt dålig. Hon har åkt ut och in på sjukhus, med feber, extraslag på hjärtat, ledvärk mm, men sjukvården vägrar testa henne för Corona! För att det är för dyrt. Hon kostar för mycket pengar om hon läggs in, hon som under flera veckor knappt fått i sig näring, fått diagnos på diagnos, och nu även fått TJATA till sig en lungröntgen som visar på lunginflammation.. Ändå blir hon inte testad. Ändå blir hon inte inlagd för observation. Hon, som dessutom, är vårdpersonal. Skulle hon haft minimala symptom och istället gått och arbetat hade Hon fört viruset vidare till våra akut sjuka på avdelningen. Och personal. Och De kanske skulle få de symptomen Hon nu idag faktiskt har… Fattar ni hur sjukt lilla Landet Lagom Är?????

Så snälla Regering! Snälla Folkhälsomyndigheten! Snälla Socialstyrelsen! Börja berätta sanningen och sluta upp att lura folk. Börja ta prover igen, låt de med uppenbara jobbiga symptom få en plats på sjukhus och övervakning.

Så, nu har jag skrivit av mig för idag. Nu ska jag fortsätta titta på Trassel med Ebba & Sigge. Fortsätta vårt fantastiskt roliga liv i isolering.

Ta hand om Er!

Fokus ligger mycket på handhygienen, men glöm inte bort att det är de sociala kontakterna som behöver MINSKAS! Undvik att träffa vänner. Undvik folksamlingar! Undvik buss och tåg i den mån det går. Minst symptom på förkylning innebär enorma risker för äldre och riskgrupper. Så ta Ditt Ansvar! Var en Bra Medmänniska. Håll ditt avstånd!

Puss puss Divan 💋

~Familjen~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Bara En sak till som är FÖR MYCKET~

Jojjo

Robban Eriksson! Älskade charmiga stora människa! Ditt liv slutade 12/1-19 och helt utan att vi som älskar dig fick veta något! Så jäkla brutalt och orättvist! Glömmer aldrig den varma kramen du gav mig på pressbyrån på HS, hade jag vetat att det var sista gången jag träffade dog hade kramen varat så mycket längre… Jag & Tessa satt och skratta för bara några veckor sedan till minnet av dig och din svarta Saab!

Nu får du återförenas med din bästa kompis Jonna! Jösses vilka bus ni kommer att göra där uppe!! Hälsa honom att det inte går en dag utan att jag saknar honom och att jag nu känner mig lite mer harmonisk över tanken att ni två är tillsammans.. Som det ska vara! Lev i frihet bland molnen älskade Robban! På återseende 💙

Imorgon ska jag göra en väldigt tidig abort. Låter kanske konstigt, men det här är så otroligt olyckligt och så oplanerat och oönskat just nu. Jag hade inte den minsta misstanke om graviditet förens jag bara skulle kolla min mens kalender och såg att jag var 4 dagar sen.. Tog mässling vaccin för 1.5 vecka sen och man ska inte vara eller bli gravid under 3 månader med tanke på att det är ett levande vaccin som orsakar fosterskador. Så imorgon redan har jag tid. Jag vill verkligen inte ha fler barn. Fem stycken är fullt hus, och jag ska dessutom ut på APL om 2 veckor, väntar svar på ett sjukt jobbigt blodprov så jag varken vill eller kan ens tänka mig en graviditet till. Min rygg skulle dessutom gå av om jag gick en fullgången graviditet..

Och Nej, vi har inte sagt något till ALLA runt oss, så ni som får veta det här får gärna låta det stanna mellan dig och oss… Allt är otroligt jobbigt som det är ändå, utan massa skvaller och tyckande från andra..

Ja, allt är för mycket just nu.. Så mycket tankar, många känslor som ligger dolt, jag orkar inte plocka fram de just nu och börja hantera det. Jag gör det sen när jag är pensionär, för att bli gammal i det här landet är inget att satsa på, då kan jag ändå ta tag i allt bagage i ryggsäcken och braka helt så slipper man kanske bo på gatan iaf..

Nää, missförstå mig rätt, bara jävligt trött på alla motgångar och bortgångar och jobbiga besked som bara väller in över en.. Jag orkar faktiskt inte hur mycket som helst! Känns som en jävla prövning är på G nu igen för att se hur mycket en människa orkar…

Ja, vad ville jag egentligen med den här bloggen då… Bara lätta på trycket i hjärna & hjärta, ventilera med mig själv, och faktiskt verkligen känna att det val jag gjort nu, är det enda rätta valet och exakt det jag vill. Jag vill leva mitt liv med stora barn och inte alltid fylla på med småbarn. Vill hinna ge tid till dom jag har. Jag kommer inte att ångra mig.

Ha en fin natt, dröm sött, och Jonna, ta hand om Robban och säg till honom att hade vi fått veta så hade vi varit med honom ända till sista andetaget!!

Hej hej……

~Familjen~, ~Känslan idag~

Då vad det dags igen~

Jojjo

Eftersom det nu är december så måste det ju räknas till att vi haft vår beskärda del av VINTERKRÄKSJUKAN i år.. Halva förra december och jul och nyår var vi hemma med spysjuka barn. Det var så himla jobbigt!

Med tanke på hur trångt vi bor och hur många vi är i familjen så är det inte speciellt lustfyllt när magsjukan hittar hit. I morse hann Sara knappt vakna innan toaletten fick en kram av henne (🤢) och vid 8.30 messade R att Noel släppt sin första kaskad.. Jag var precis på väg in k skolan för Voms2 lektion.

Sen, älskade Ni, sprid vidare vilka regler som gäller kring vinterkräksjuka OCH maginfluensa.

Det är 36 timmar efter sista symtom=kräkning ELLER diarré, som man ska utgå ifrån för barn i Skola. Barnet ska äta och dricka, kunna BAJSA HELT VANLIGT och inte ha kräkts på 36 timmar!!

För förskolebarn gäller 48 timmar från sista kräkningen eller diarrén. Alltså ska barnet äta och dricka, bajsa helt normalt/vanligt och inte ha kräkts på 48 timmar!!

Anledning till att det här måste UPPREPAS OCH SPRIDAS på nytt varje JÄVLA år är för att det är FÖRÄLDRAR SOM Slarvar med den enkla tidsregeln! Är Du osäker, håll ALLTID BARNET HEMMA EN-TVÅ extra dagar! Visst är det jobbigt med vabb, men det är Du inte ensam om att tycka!

Vi tycker det är skittråkigt att vabba ca 3 veckor i sträck för att andra inte ens kan försöka hålla tidsregeln. Vi vill oxå få en lön i december-januari och inte ha avdrag pga vabb.

Hade tänkt att efter lektion kila bort till Medborgarplatsen och krama lite på svägerskan men då R oxå börjat må dåligt blev det raka vägen hem. Noel var väldigt pigg och allert då, han ville äta, men fick vänta. Sara hade inte kramat toaletten något mer efter 8 tiden. Men hon har legat på rummet hela dagen ändå.

Jag frös så mycket när jag kom hem, så jag tog en kaffe och en smörgås sen kröp jag ner under tjocka täcket i soffan och slumra till en stund. Hämta småttingarna på förskolan vid 15.15.. Eller jag kom dit då, men kom inte därifrån förrens klockan var 16.08. ”Bommis” hade en sån där jätte jobbig hämtning. Hon gjorde ALLT hon inte skulle, for runt i alla rum och på alla olika avdelningar. Jag har börjat nästan fasa inför hämtningar. Självklart har inte R dessa problem.. Hon vägrade sen stövlar. Och då var jag helt knäckt efter att ha letat på alla avdelningar efter henne och samtidigt hålla koll på Siggis & Smarre. Tillslut blev jag så less så jag tog hennes stövlar i handen och killarna och gick. Hon kom efter springande men vägrade fortfarande stövlar. Tillslut kände hon nog kylan från marken och ville ha stövlarna ändå. Jag blir så himla uppgiven och maktlös. Jag får jaga, leta, hitta kläder hon springer o gömmer, traggla och truga, muta.. Tillslut så pressar tårarna bakom ögonlocken och jag ger upp. Där står andra barn och föräldrar och tittar och tänket säkert tankar som ”en mamma utan ”pli” på barnen” eller ”vilka problem”… Säkert tänker de oxå ” Guuud va skönt att det inte är mitt barn som alltid skriker och kastar allt omkring sig”

Det här tär numera väldigt mycket på mig.. Jag känner mig på riktigt som en dålig mamma som helt tappat stinget.. Som inte längre har ork, tålamod eller självkännedom om mig för att klara av att vara den bästa mamman till mina 5 barn..

Samtidigt, ni ska inte tro att jag sitter hemma och gråter och har gett upp, Nej nej, jag kämpar med alla krafter jag har för att ändå vara glad, le, ge minst 5 positiva feedbacks till andra varje dag, jag kämpar mot ryggsmärtan, jag kämpar med sjukt många inlämningar och skolarbeten och prov nu. Jag kämpar för mina barn iom diverse motgångar pga olika diagnoser.

Och nu är julen på ingång! Hur härligt är det inte???

Har bytt till julgardiner i vardagsrum o i lilla fönstret en julstjärna och julgardiner kök. Fått upp staken och en XMAS-led skylt i småttingarnas rum.. Imorgon ska jag fixa lite mer i fönstren, men tänker inte lägga sådär extremt mycket krut i gardinbyten i alla rum i år.. Storingarna vill ha sina svarta mörkläggningsgardiner och det får dom. Får pimpa deras fönster med stjärna eller stake.. Tänkte ha den stora ljusstaken i stora v-rums fönstret. Den är 1*1 meter. Sen tycker jag att den riktiga julkänslan kommer när granen kommit upp. Och våran gran med inbyggd ledbelysning är bland den vackraste plastgran jag sett och den sprider både ljus, värme och julkänslan. Måste börja slå in julklappar oxå. Men nu blir de 2 stora hemma imorgon (FOLK- GLÖM INTE 36 timmar EFTER SENASTE SYMTOM för skolbarn och 48 timmar EFTER SISTA SYMTOM på förskolebarn) så ska jag försöka hinna fixa det på onsdag efter voms klassen.

Uscha, nu har jag så sjukt ont i min rygg, ska ta en värktablett och sovmedicin och en stor kopp te med honung innan jag ska sova.

Tack för titten och önskar er en fantastisk December 2018.

Kram Hanna

adhd, ~Bara jag~, ~Känslan idag~

Låååångsamt~

Jojjo

Jag är inte bättre, inte heller sämre. Jag har typ fastnat i något ”mellanting” då jag har ont varje dag, svårt att gå, svårt att sova. Jag har nu fått remiss för röntgen och det är 16/12. Så det är ju väntetid dit och jag ville nog helst få en röntgen redan igår.

Sjukgymnasten misstänker att jag kan ha ett diskbråck även högre upp i nacken, men det återstår att se. Mina armar domnar bort konstant nu.

Och snö! Det har varit så upplyftande med vitt på marken och en hel del snö! Mycket ljusare ute och framförallt roligare för barnen.

Har kommit igång med vattengympan igen, gått 2 veckor. Hoppas kunna gå 2 ggr i veckan snart igen. Vill komma ner 3-4 kg till gärna.

Ja, dagarna rullar på fort som sjutton. Julen närmar sig alldeles för fort, knappt jag hinner med. Och köpa julklappar…. Fy!! Ångest Felix varje PR och fantasin tryter snart. Det löser sig alltid, det vet jag ju.

Imorgon är det torsdag. Äntligen! Sista dagen den här veckan som Max & Ebba går, sen är det ledig fredag. R ska till Fjäderholmarna på julbord på fredag och jag bli själv med barnen. Får nog be mamma komma förbi och hjälpa mig.

Ha det fint, mina ögon är såååå trötta nu

Kram puss

adhd, ~Bara jag~, ~Känslan idag~

Förlängt~

Jojjo

Sjukskriven ytterligare en månad. Det är inte alls vad jag vill vara just nu. Eller sjukskrivningen i sig skiter jag i, det är det här med att ha konstant smärta & värk som jag inte klarar av. Jag hade äntligen lagt till med nya vanor, nya rutiner. Fått i ordning på saker o ting och verkligen förändrat mitt liv. Inte så att jag helt tappat mig och nu är tillbaka på ruta 1, utan att jag måste avstå mina promenader och är mer stilla. Det funkar inte för mig psykiskt.

Jag har gått ner ca 7 kilo i vikt. Har tappat många centimetrar och känt mig så jävla stolt och stark! Idag var jag på vattengympa igen efter 3 veckors uppehåll. Fick ta det ganska lungt och inte använda benen fullt ut, men det var så skönt att vara där igen. Jag vill verkligen bara ha tillbaka mina funktioner. Ha tillbaka min rörlighet.

Idag (15/11) (pssst, påbörjade bloggen igår men var tvungen att bryta då Sigge vaknade) var jag hos sjukgymnasten igen. Hon skulle idag försöka töja ut mina muskler. Och det, kära du, gör man genom att hon drar ut leder,skelett,”någonting” och sen med all hennes tyngd sätter armbågen i muskeln och stretchar och drar. JÄTTESKÖNT!! Eller inte. Det kändes inte så farligt just då, det var nästan lite skönt men nu ikväll, aj aj aj!!! Det gör ont! Fick även akupunktur för första ggn i mitt liv. Det var säkert 18-25 nålar hon satte. Några gjorde riktigt on när hon satte dom andra kändes knappt. Kände mig lite snurrig och onykter när jag skulle gå därifrån. Men hon är helt underbar denna kvinna. Trevlig, duktig, noggrann, ödmjuk. Jag älskar att hå o ”plågas” hos Eva ♥️

Hade även läkartid igår på vårdcentralen. Blev sjukskriven 1 månad till och remiss är skickad för magnetröntgen (MR) och jag hoppas jag får en tid snabbt. Bara så jag får bekräftat vilken (om det är diskbråck) typ av diskbråck och om dom kanske kan försöka få bort det som ligger i kläm på något sätt. Nu är jag inne på 5te veckan med smärta.

Ja! Livet händer! Hela tiden! Det bara springer förbi o jag undrar just nu varför jag sitter på en läktare och tittar på när mitt liv bara rusar förbi. Jag vill gärna rusa med det.

Å andra sidan så är det här en prövning i mitt liv just nu. Jag måste gå igenom den här fasen för att komma ut starkare och kanske lärt mig något av det. Jag väljer att se det så!

#jagväljermig

Puss puss