~Bara jag~, ~Känslan idag~

Sakta framåt~

Eller bakåt, just nu är allt bara kaos i mitt huvud. Känner att det är mycket nu. Jag längtar till att få ledigt, på riktigt, med barnen. Att orka ge mera av mig själv. Just nu är jag inte en fullt presterande mamma eller människa.

Det är så mycket, jag ska bli helt frisk så jag kan jobba. Längtar dit kan jag säga.. Jag hjälper mamma så mycket jag kan, med att handla, eller jag gör det när hon ringer såklart. Men det blir mycket. Det är ganska mycket på en gång.

Jag är trött. Jag är pigg. Jag sover och sover men är ändå trött. Min man är allmänt tjurskallig och ganska tråkig för tillfället. Har en taskig attityd, och känns inte alls kul. Men han är oxå trött. Det vet jag. Jobbet tär, han längtar efter ledigt han med. Barnen är aldrig trötta. Inte de tre yngsta. De är pigga tills dess att ögon slår igen och direkt de öppnar dom på morgonen är energin på topp. Jag är inte ens i närheten av vad de orkar. Ändå kämpar jag med att hinna med alla deras behov, hundens behov, att vila och ta hand om mig själv, att röra på mig för att kanske få en bättre omfördelning i knoppen av att bli ”bra” trött och att bli ”bättre” pigg när jag är vaken.

Det är säkert bara en ”pre-semester” svacka, men usch vad jag bara vill stoppa tiden, frysa allt och alla runt om mig så jag bara kan ”lalla” på i min egen takt.

Alltså hur coolt vore det inte att kunna göra så? Det är ju den bästa superkraften någonsin!

Nu ska jag poppa popcorn innan jag ska dejta Mr John Blund! Förhoppningsvis, om han inte hoppar över mig inatt..

Puss på Er!

Var försiktiga! Tänk först en extra gång ALLTID!

~Familjen~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Skrämmer livet ur mig~

Den här FUCKING jävla Corona! Vidriga jävla virus!!!

Min mamma har varit sjuk i lite drygt 4 veckor. Med förkylningssymtom. Stannar hemma från jobbet, blivit sjukskriven då symtomen ej gett vika. Då hon redan har astma så har den naturligtvis förvärrats kraftigt under dessa veckor. Hon har starkaste dosen på inhalationer upp till det dubbla under en dag. Ändå hjälper den inte. Hon har sista tiden knappt kunnat gå 4 meter utan att bli riktigt andfådd. Alltså hon har behövt stanna och sätta sig. Balansen har försämrats, huvudvärk dagligen. Hon har haft videomöten med sin husläkare på vårdcentralen som förlängt hennes sjukskrivningar, sagt att hon ska fortsätta med inhalationerna.. Mamma har bett och tjatat om att få testas för Covid-19. Bett om en lungröntgen. Men läkaren på vårdcentralen säger Nej. Du har bara astma. Och är förkyld. ”Jag sjukskriver dig en vecka till, ring igen om du behöver längre sjukskrivning” Alltså MORR!! Jag blir så förbannad. Hon är i riskgrupp med tanke på hennes astma.

Igår ringer hon mig, i panik, hör knappt vad hon säger, hör bara hennes kippande efter luft. Jag ringer direkt min svärmor och får låna hennes bil. Åker direkt till mamma. Hon sitter på toa, håller i väggarna för att allt snurrar, varje andetag både in och ut är ett ”väsande” och tjutande och helt sjukt obehagligt ljud. Får bära henne till soffan. Hon hade ringt 1177.se och bett om hjälp. Bett om ambulans. Försökt få fram att hon inte får någon luft.. Till svar får hon ”vi lägger upp ett ärende om att ambulans ska åka till dig

Det här var 18.43. Jag kom dit 19.15. Hör hur hon kippar efter luft, känner inte igen min mamma. Jag ringer 112. Berättar att min mamma ringt 1177 och bett om hjälp, och jag vill veta om de kan se vart ambulansen är. Hon på 112 hittar ärendet. De har lagt in att mamma vill ha ambulans, men de har inte skickat ut det till någon bil!!! Tjejen på 112 kopplar in en sjuksköterska i vårt samtal, samtidigt som de ställer frågor om hur mamma mår, ber mig kolla och göra vissa saker med mamma så sitter hon och kontaktar en akutbil med sjuksköterska. Det var svårt att få tag på någon, men hon sa att första bil som blir ledig kommer till mamma. Efter 20 min ringer 112 upp igen. Denna gång en Sjuksköterska som vill kolla hur det är med mamma. Han säger att de kommer att ringa upp mig med jämna mellanrum ända tills akutbilen anlänt. Han ställer frågor. Säger att blir det minsta försämring ska jag ringa 112 direkt. Efter ytterligare 15 minuter kommer akutsjuksköterskan. Han kontrollerar, gör tester på och med mamma. Hon syresätter sig bra på rumsluft, men andas 26 andetag i minuten i ”vila”. Han ber mig hjälpa till att få upp henne och gå 15 steg i lägenheten. Andningsfrekvensen går upp till 40. Han bestämmer där och då att ambulans ska tillkallas och mamma ska till sjukhus och undersökas grundligt.

På akuten tas EKG, bastester, lungtester, extra blodprover, Covid-19 test. Något vajsing med lungkapaciteten. Lungorna jobbar inte som de ska. Hon får syrgas och dropp. Först vill Läkaren lägga in henne några dagar med syrgas. Sen har de platsbrist. Och hon tillhör den ”friskaste” av alla sjuka så hon skickas hem vid 04.00 på morgonen. Att hon hade Corona var det inga tvivel om. En långdragen sådan som tyvärr gett efterdyningar på hennes lungor.

Nu får det sluta att ”spelas” med människors liv!!

Varför skiter man i att testa? Det finns tester, det finns kapacitet att få fram svaren. Allt finns! Men människor testas inte! Inte ens de som varit sjuka längre, som är äldre, som har kraftig astma, som ber om hjälp, som blir sämre och sämre för varje vecka.. Istället sjukskriver man och sen skiter man i ordentliga uppföljningar.

Och nu, Landet Lagom, bestämmer man att det ska börja släppas på restriktioner!! HerreGuuud!!! Vi har inte ens nått kulmen av detta! Folk måste förstå att hålla avstånd är så viktigt! Stanna hemma vid minsta symtom, även om man tror det är allergi, det kan vara Corona! Och eftersom sjukvården inte prioriterar de i riskgrupp, så måste de som inte är i riskgrupp tänka steget längre! Tänk på andra! Var hänsynsfull och luras inte ut av sol och värma. Om man gör det, håll för fan avståndet!! Tvätta händerna när du kommer hem, byt kläder och tvätta. Spruta av skosulorna. Tänk Tänk Tänk!!!

Att se mamma kippa efter luft, vara livrädd, att behöva åka ensam till sjukhus pga besöksförbuden. Inte kunna hjälpa och följa med i ambulansen. Inte finnas där och lugna, trösta, stötta när hon blir isolerad på akuten.. Bara via telefon, det är inte kul. En av mina största mardrömmar i denna speciella tid med Corona blev på riktigt. Att någon nära blev sjuk. Väldigt sjuk. Inte kunna andas..

Nu kan jag inte skriva mer. Jag försöker själv bearbeta alla känslor som rasar inom mig. Först nu förstår jag nog vad som hände. Det gör ont och jag vill inte gråta.

Ta hand om varandra. Ta hand om andra genom att stanna hemma.

~Helt Galet~, ~Känslan idag~

Gooooodmoooorgon~

Alltså, wow, jag är så jäkla mallig! Så otroligt stolt och glad över mig själv!!

Träningen har ju hamnat lite på ”is” nu när jag är sjuk, men jag har ändå försökt behålla promenaderna. De får vara långa, även om de inte är så himla pulshöjande. Och jag ser och känner resultat. Så jäkla glad är jag!

Igår var det dags för återgivning från Bumm i Huddinge. Älskade Ebba tilldelades 3 diagnoser inom NPF. Kändes sådär.. Men, hon är Ebba! Kommer alltid att vara Ebba. Oavsett vilka ”stämplar, diagnoser, hårfärger, eller piercingar hon har.

Nu ska vi äta lite frukost här, sen blir det ut på en promenad! Tjolahopp!!!

Pussen Kramen

~Bara jag~, ~Känslan idag~

Sjukt less på sjukdomar~

Här går såklart bara allt runt och runt och runt. Är man 7 i familjen så blir det väl så, ganska självklart egentligen. Och under rådande Corona kris så är det extremt hårda riktlinjer naturligtvis. Men det är jobbigt. Jätte tungt fysiskt och psykiskt. Känner mig otroligt frustrerad. Varje gång ett av barnen inte snorar på typ 5 timmar så börjar de helt plötsligt hosta sig blå och astmamedicinen måste ges och näsan öppnas som en kran..

Frustration! På HÖG nivå.

Så vad gör man då när man sitter som i karantän?

Jo, har städat balkongen. Städat hemma. Kollat på nya ”Dora utforskaren” på tv ca 17 gånger då Ebba & Sigge älskar den. Och ja, jag måste medge att den är faktiskt riktigt bra gjord om man sett den tecknade serien som gick på tv för x-antal år sedan.

Igår, när ungarna somnat så passade jag på att se på lite ”vuxnare” film, nej inte sån vuxen tv, utan det blev först en komedi, Like a Boss, så himla bra. Älskar den typen av ”tjej-filmer” och skådespelarna är så jäkla bra.

Rekommenderar den starkt.

Efter den gick vi en nivå högre i vuxenfilmerna och såg The invisible man

Den var riktigt bra. Lämnade lite till ”fantasin” med slutet men absolut bra. Och Elisabeth Moss är en av mina absoluta favorit skådespelerska. Hennes roll i THE HANDMAIDS TALE på HBO är ju helt jävla amazing. Vilken kvinna. Har du inte sett den serien så är den ett MÅSTE!

Ja, vad gör vi mer? Möjligen om orken finns så ut på promenad, mest för friskluftens skull. Orka gå eller springa för mycket går inte helt, med tanke på astma och små lungor.

I fredags, 17/4, så lämnade min mammas ”partner” jorden. Hon som stått vid mammas sida i vått och torrt varje dag i 12 år. Älskade Krissie orkade inte längre. Cancern hade spridit sig mycket bland hennes juver, hon ville inte äta, inte jaga boll, inte ens gå på promenad, kunde inte ens sätta sig och kissa.. Sista dygnet för henne blev hon dålig väldigt fort.

Min älskade lillasyster på 4 tassar. En fantastisk hund på alla sätt och vis. Minns dig för alltid med glädje och massa kärlek fina Jullan 💖

Idag försökte jag mig på att städa. Svetten rann och jag blev äckligt blöt. Kändes som värsta fys-passet på 1,5 timma.

Ebba knäckte idag koden för att cykla på 2 hjul. Blev ca 20 minuter ute på gården med deras cykla och sparkcyklar och hon lärde sig direkt. Trampade på runt runt och runt. Nu sitter de utslagna i soffan efter att ha tittat på Dora och just nu otecknade Skönheten & Odjuret.

Ha det fint!

Kram

~Familjen~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~

Varför? Varför alltid just hon~

Min stackars unge. Min stora vackra flicka, som kämpat sig hela sitt liv. Hon är bara 17 år (den 21/4) och hon har fan haft så många motgångar i sitt korta liv och hon förtjänar fan att bara få må bra och få bra besked. Humiran… Denna magiska medicin som vi tjatade om i flera år innan hon äntligen fick ett biologiskt läkemedel. Nu har hennes kropp bildat antikroppar mot Humiran!! Så den funkar inte på henne.. Hennes vilopuls ligger på 109-120 och är alldeles för hög för hennes lilla kropp och hjärta.

Nu ringde Reumatologen och berättade om antikropparna. Nu blir det ett medicinburksfabrik.. igen.. Nya sprutor som nu ska tas varje vecka istället för varannan. Sprutor, som tack o lov, innehåller biologiskt läkemedel, men i starkare form och som ska angripa den molekylen o Saras kropp som behöver bekämpas, samt som även kan gå ”förbi” antikropparna. Dessa nya sprutor kan även svida när hon fått den.

Nu förstår läkarna varför hon inte mår bra i kroppen när hon självskattar sig.. Men de har typ kliat sig i huvudet och inte förstått varför, då Humiran ska få hennes leder att må bra.. Men, såklart, bygger hennes kropp en jävla antikropp som slukar Humiran så den inte kan arbeta aktivt i henne. Varför inte? Varför jävla inte lixom…?

Kan hon inte bara få må helt 100? Som andra friska glada hormonstinna 17 åringar? Nä, hon ska alltid behöva kämpa emot ALLA odds jämt.. Inget får någonsin bara vara bra.. Skulle vara glad om hon någongång kunde få 50% så bra som andra i hennes ålder bara några veckor om året.. Jösses vad jag önskar att jag fick ta över hela din inre kamp. Bara bära dig i min famn och ta emot alla smällar åt dig. Mitt hjärta brister.. Jag sitter och gråter. Min dotter bara sväljer allt och säger inget. Det är när hon blir tyst som jag vet att det tar henne hårt.. Tystnade från Sara är det värsta som finns..

Helvetes jävla skit Reumatism!

Varför var du tvungen att angripa mitt barn? Varför förpestar du och gör hennes leder sjuka? Varför kan du inte bara dra ÅT Helvete och låta hennes mediciner få göra sitt jobb, varför bygger du upp ett eget skydd i hennes kropp när hon gör allt för att bekämpa dig??? Jag hatar Dig! Jag hatar dig din jävla reumatism!!!!

~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Allt handlar om…~

…. corona ….

Ja, hela världen är drabbad av detta elaka och nya virus. Klart som sjutton att allt just nu handlar om Corona. Alla inlägg på Facebook, Instagram, Twitter osv.

Något som dock retar mig någe så otroligt mycket ÄR att De flesta, majoriteten faktiskt, skriver

  • Hostar massa, ska jag stanna hemma från jobbet?
  • Kan man åka till Lekland med barnen?
  • Jag hostar & nyser, ont i kroppen, men det är ”bara” pollenallergi, så visst kan jag gå till mitt jobb inom äldreomsorgen??
Fortsätt läsa ”Allt handlar om…~”
~Bara jag~, ~Dagligt~, ~Känslan idag~

Februari 2020~

Dags att rensa huvudet lite.. Det har varit så många läkarbesök och bokade tider överallt de senaste tre dagarna. Mina tre lediga dagar jag haft! Inte en sekund av vila eller återhämtning, vilket den lediga tiden egentligen ska bestå av.

Sara är nu insatt på ELVANSE för sina ADD-symtom. Började i fredags för en vecka sen & på måndag ska det följas upp med blodtryck och puls kontroll på Bumm. I tisdags var jag med henne till folktandvården för att begära en prövning för tandställning till ”specialisten”. Nu ska den sk specialisten sitta och bestämma om hon kan få det beviljat och underlaget denna person ska bestämma det utifrån är 3 fotade bilder på Saras tänder/mun & via 2 rader text den hennes tandläkare.

Nu har vi ju inte fått svar ännu om det blir avslag eller ej, men redan nu är jag förbannad över att någon som aldrig träffat Sara, pratat med henne, fått höra hur hon mår psykiskt av sina sneda framtänder, ska avgöra om hon ska få hjälp med tandställning eller inte…!

I onsdags var det ett annat bokat besök och efter det åkte jag och var med Max i hans skola. Det finns vissa saker han säger som får mig att ”hajja” till och känner att något inte står helt rätt till i skolans miljö. Självklart var typ 20 elever i hans klass sjuka just denna dag och jag fick inte riktigt den inblicken jag ville ha. Så ska ta en dag längre fram i vår och vara med en heldag då.

Max ritar

Igår, torsdag var det dags för halvårskontroll på Reumatologen på ALB Solna karolinska. Ny läkare, kanske den hon ska ha nu några tillfällen framöver. Mycket noggrann läkare, hon läste på ordentligt och jag verkligen grundlig i att lära känna Sara och få veta hur hon mått/mår och vad som ska kollas extra osv. Nya remisser till Olmed, nya prover för att kolla TSH, prover för Humira, prover för att se om Saras kropp motarbetar Humiran. Fick rådet att boka tid på Gyn ganska omgående, för att hennes mensvärk inte alls är ”normal”.. Alltid massa ”nya” saker som tillkommer känns det som, aldrig att vi går dit och bara ”allt är toppen, inga konstigheter, ses om ett halvår”… Det händer lixom aldrig..

Idag har Sigge feber. Såklart! Så nu är jag ”ledig” men hemma med sjukt barn. Helgen är det inga jobbpass inbokade, utan ”ledig helg” med alla barn hemma och sjuka barn bland dom! Känner mig lite sliten faktiskt! Eller inte sliten, men trött. Vill verkligen få möjlighet att VILA. Sova några extra timmar och bara njuta av tystnad och lugn. Kunna ligga på rygg i soffan, stänga av teven, stänga av ljud och vibration på telefon och höra absolut ingenting.

Jaja, vem är jag att gnälla egentligen! Finns de som har det betydligt värre men som inte klagar för det. Bara att tänka positivt och köra på… Rakt in i kaklet bara.

Tack för att Du kika förbi!

Puss puss Divan

~Känslan idag~

Jag tror jag behöver ledigt~

Haft sammanlagt 6 kvällspass med en dag ledig.. ”Ledigt”… Om man anser att man på sin lediga dag har barn hemma med feber och snuva, tvättbart som attackerar, golv som behöver dammsugas och skuras. Det är vad ”en ledig dag” innebär när man arbetar inom vården. Jag är psykiskt så utmattad just nu. Minsta ord, röstläge, pryl kan få mig att gråta.. Jag kan inte ta emot kritik, varken positiv eller negativ.

Jag känner i hela min kropp att något mer kommer hända snart.. Det är inte bara Kalles död som hänt, utan något mer kommer… Jag vet inte vad, men känner mig smått orolig..

Tårarna rinner.. Oron kryper i ryggraden.. Ångesten lurar bakom varje hörn och vill äta upp mig..

Men jag orkar fortfarande lite till. Jag ska och jag kan.

Fick ta en semesterdag på torsdag då jag ska ta bort stygnen ur munnen. Det är sååååååå välbehövligt! Det är otroligt välkommet just nu. Efter ikväll är jag ledig 5 dagar! Ska bli så skönt. Hoppas jag.. Bara barnen håller sig friska.

Nu ska jag fortsätta kämpa i mig kaffet, sen sätta på mig stödstrumpor och förbereda inför att åka till jobbet. Sista kvällen innan långledigt!! Jippie!!!

Ha det fint allihopa!

~Känslan idag~

Ibland brister det~

Idag var en sådan morgon..

Allt som varit, med tanden, tandläkarskräck, tungt på jobbet, sjuka barn, Kalle som dött, minimalt med sömn… Jag bara grinade! Tårarna sprutar!

Stress stress stress…

Alla måsten, alla bokade läkarbesök, hinner inte sålla bort eller för den delen handskas med mina känslor. Allt hamnar i skymundan inuti mig tills jag nu bara exploderar..

Saker som sker och händer människor i min omgivning. Människor som lever farligt… Varför?

Känner mig som en kass mamma, har aldrig tid att sitta ner med barnen.

Jag längtar så till min lediga helg som nu kommer. Ska bli vansinnigt skönt! Och behövligt.

Allt snurrar. Måste duscha. Måste skynda mig.. Inte bli sen till jobbet..

Måste.. Alla dessa måsten

~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~

Tungt~

Jösses vad tungt vi haft på avdelningen sista tiden. Helt sjukt höga vårdpoäng på alla grupper.

Men allt går om man vill. Bara kämpa på! Det är trots allt inte jag som är sjuk..

Nu är det tredje kvällspasset som väntas imorgon, och hoppas innerligt att det kan roddas om lite eller att iaf några ska vidare på rehab.

Men attans vad kul jag ändå har på jobbet. Idag var jag x för första gången. Hade fullt upp hela kvällen, men fann ändå tid att tvätta sköljen, städa expeditioner, fylla på skåp, tvätta o städa behandlingsrummet.

Riktigt kul att ha lite mera att göra, eller snarare annat att göra!

Jaja, nu ska jag läsa, lämna 3 små troll imorgon o sen vila.