Etikett: utmattningssyndrom

~Bara jag~

Tystnaden~

Jojjo

Så härligt det är med tystnad just nu.. Det har varit så mycket ljud, röster, spring, skratt, tjut, ”mamma mamma mamma”, ”vår är mamma” osv.. Och just när det gäller det sista uttrycket, så sitter jag oftast på toaletten eller står och lagar mat. Då har jag inte synts på 3 sekunder och då måste barnen såklart kolla upp vart jag befinner mig..

Men det är påfrestande. Igår fick jag hjärtklappning. Kändes som att hjärtat slog oregelbundet, hamnade helt i otakt och det var så obehagligt. När jag gick ut med Ziri så kom en moped uppifrån H-åsen, jag härden den först när den var cirka 20 meter bakom mig & jag hoppade högt verkligen. Fick sådan panik och hela kroppen blev stel. Riktig panikkänsla i hela kroppen. Ptsd börjar ta knäcken på mig. Jag ”hör” inte omgivningen, jag blir så jäkla rädd för ingenting.. Så jobbigt. Vaknar flera gånger per natt med ett ryck, ingen aning om vad som väckt mig, bara vaknar kallsvettig och med rädsla i kroppen.

Jag är så trött. Trött på att må såhär. Trött på att alltid stressa. Aldrig känna mig tillräcklig i någon situation.

Idag är det alltså en typisk ”måndags-känsla” och jag mår piss. Jag avskyr måndagar.

Tjohej..

~Bara jag~, ~Familjen~

Morgonpromenad efter att ha lämnat 2 små troll~

Jojjo

Stressig morgon, som vanligt. Alltid komma iväg i sista sekund är inte roligt. Men det är så livet är med utmattning, dålig sömn, många barn och jäkligt dålig på att planera mina timmar och minuter.

Idag fick E gå tillbaka till skolan. Mycket bättre i luftrören. Lilla S är hemma någon extra dag. N kom iväg sent, han är så himla svår att få upp på morgonen.

Jag och Lill-S tog Virpan på en lite annorlundare promenad. Upp på berget bakom mammas hus. Aldrig varit där förut men jäklar vilken utsikt.

Finns en supermysig koja där uppe, säkert många barn som har skoj och leker där.

Nu intas kaffe, ryggen skriker av ONT, och jag har fått ”höst-allergi”.. Jag kallar det så, för så fort det blir kyligare, löven trillar av grenarna, allt börjar ruttna, då får jag snuva, kli på hela kroppen, svullna ögon. Så nu har jag börjat med antihistamin och hoppas symtomen lägger sig inom några dagar. Älskar hösten, men hatar allergin.

Ha en fin dag!

~Bara jag~, ~Dagligt~

Något varje dag~

Jojjo

Ni som tror att vara sjukskriven innebär vila, återhämtning, träning, ta igen sömn, osv, THINK AGAIN!!!!

Denna vecka har varit full av möten. I måndags 8:30, i onsdags 8:30.. Gällande N. Idag 14:15 ska vi till hans tillfälliga skola. Ser fram emot att få se och höra hur de jobbar där, undrar lite hur planen är att få honom till skolan, när avståndet ökat drastiskt. Ikväll kl 19 ska jag tvätta.. Orkar inte men nödvändigt.

Det är jobbigt att bo med barnen hos min mamma. Men skulle inte orka bo i byggdamm och hantverkare som jobbar, inte ha toa eller dusch, inte ha rinnande vatten.. Då är det såklart att föredra att bo här. Men den ena vuxna här, driver mig till vansinne. Han är sur o grinig, hatar mina djur, måste kommentera på onödiga saker. Jag är inne i en kraftig brand pms period just nu så ”Glad & trevlig” finns inte i min personlighet just nu.

Jag sover som en jävla kratta. Jag har sammanlagt sedan i söndags sovit En hel natt.. Jag kommer inte till ro. Jag är spänd som en fiolsträng konstant. Jag har ont i kroppen, ont i nacke o axlar, känner mig extremt äcklig och ful..

Jag har försökt att öka på motionen den här veckan. Finns en riktigt bra trappa utanför mamma, den försöker jag att gå i varje dag. Det är ca 40 steg upp, och tanken är att jag ska springa i den. Uppför och gå nedför. Men försöker börja långsamt o sedan öka på.

Igår blev jag så jävla sur, tydligt tecken på pms, när mammas lilla katt ska hoppa upp på köksbordet och misslyckas och drar ner tidningen med all svamp jag plockat i golvet.. Jag blev rosenrasande inombords och kunde inte dölja det. Fattar väl såklart att katten inte menade det, men jag blev sur ändå. Jag ville koka katten och mata hunden med henne… Nä, inte riktigt kanske, men du fattar kanske vad jag försöker komma fram till.

Jag vill ut i skogen igen. Jag vill bara gå och gå och gå… Andas friskluft, filosofera utan att ändå behöva tänka, krama ett träd, sparka på en stubbe, leta efter tomtar och troll… Ja, det vill jag göra.

Alla andra, okej NÅGRA, runt mig är så fulla av äckel energi och vill åka till parker, badhus, nya jätte-lekparker/äventyrsbanor, och jag vill egentligen bara för skrika Nej!!!! Men då blir mina barn drabbade av det och det vore egoistiskt av mig. Jag ska inte vara negativ. Men just nu är jag väldigt N E G A T I V….

Jag vill ha vin! Massor av vin! Inte bli full egentligen, bara sitta och mysa i en stor stickad tröja, tända ljus, mysig film, ett/två/tre glas (flaskor) rött vin 🍷.. Skojar om mängden om inte det får fram. Är både ironisk och negativ: blivande komiker kanske..?

Imorgon har jag dessutom lovat att åka med äldsta till DS & fixa lite till L.

Jag skulle vilja kunna ta ett piller varje dag som bygger upp självkänsla, tar bort alla negativa tankar, får kroppen att slappna av, men skärper sinnena och ökar på prestationen, får en att känna genuin äkta glädje, ökar kreativiteten och tålamodet, får en att djupandas varannan timme, ger en pigga ögon och rosiga sinnen, låter kroppen somna på 5 minuter och sedan sover i 8 timmar helt utvilad och full av energi!!

• Finns det något sånt????

Kram Kyss ”Kolsyra” Knopp Kropp… Divan

~Bara jag~, ~Dagligt~

PBM Globen~

Jojjo

Då var det tredje besöket på PBM. Idag läkare. Känns mindre hoppfullt efter dagens besök, det är så många faktorer som gjort att jag kraschat att ”jag” inte platsar någonstans. Hur kan man bli ”sjuk” men inte kvalificeras in på någon form av behandling eller rehabilitering? Vad ska jag göra för att komma tillbaka?? Om det inte finns någon form av terapi, behandling eller något program som vill hjälpa mig att få rätt verktyg och stöd för att hitta Johanna igen, vad gör jag då?

Motgångar är till för att besegras, det är ju prövningar som behövs för att klara av livet, men när jag nu är helt vilse, och verkligen behöver hjälp att hitta tillbaka, men på egen hand är det övermäktigt, hur blir jag då ”hel” igen?? Jag har aldrig varit den som ger upp. Jag har alltid varit väldigt driven och driftig. Jag har ”rest” mig upp så många gånger och kämpat mig tillbaka till dit jag vill, men nu är kämpaglöden bortblåst. Orken är slut. Psyket vill inte samarbeta. Tårarna tar över. Ilskan tar över. Vet knappt vem jag är längre…

Jag ser inte fram emot onsdag. Förväntar mig ett nytt bakslag..

Däremot verkar de vara inne på att kanske erbjuda mig Trauma behandling. Via en annan enhet då, och det känns ganska bra. Min Ptsd har aldrig blivit behandlad, så det kan absolut vara viktigt att ta tag i. Men jag vill ha mer.. Smärtbehandling verkar oxå vara aktuellt.. Låter även det bra. Men jag vill verkligen ha Gruppbehandling med andra med utmattningssyndrom. Jag vill känna någon form av gemenskap och kanske lättare förstå och acceptera att alla kan drabbas av utmattning. Jag vill se hur andra lever och mår, få en acceptans till mitt egna tillstånd. Just nu lever jag med en ”skam” över att må såhär. Jag fattar inte hur min egna kropp o knopp kan svika mig. Varför samarbetar inte huvud, hjärta och kropp med ”mig”..? Men jag släpper det här nu, för stunden.. Bara vänta tills på Onsdag!

I Lördags var vi i skogen. Hittat röda trattkantareller och svart trumpet!! Några få gula kantareller fanns med, men så himla små. Det vart ca 3 timmar i skogen, välbehövligt. Barnen älskade miljöombytet. De somnade som små stockar på kvällen. Jag har fått värsta träningsvärken i låren av allt klättrande och knäböjande. Saknar att träna även fast det just nu gör ganska ont. Jag o E stekte svampen på kvällen och hon stod o åt massa svamp när det var klart. Kul med ett barn som gillar svamp!!

Den här veckan är alla i skola och på dagis, förutom Stora S. Nu är det hennes tur med förkylning. Förra veckan var det de 4:a andra, nu hon. Och hon blir ju så himla supersjuk när hon blir förkyld. Hon har beställt ett Corona test som kommer inom 1 timme. De andra var negativa, så hon är nog det oxå, men lika bra att testa då FHM rekommenderar det.

Nästa vecka börjar stambytet här. I 5 veckor ska de hålla på hos oss.. Jag kommer ta katten med mig o bo hos mamma. Barnen får vara där med mig varannan vecka. Stora S och jag har planer på att börja fixa hemma efter stambytet. Ska köpa färg från rusta o börja måla om väggarna. Skiter i tapeter. Väggarna är så äckliga och fula, samma tapeter som suttit i 25 år. Aldrig omtapetserat. Linoleummattorna är fläckiga, hål på flera ställen, aldrig utbytta de heller. Men jag tänker fokusera på att måla om i M’s rum och N’s rum, sedan hallen, men där funderar jag på tapet. Sedan ”mitt” rum. Till köket tänker jag satsa på bättre färg, som man kan torka av. Det kommer ta sin tid att få ordning, men när jag verkligen vantrivs av hur FULT det är hemma, då måste något hända.

Så senare i höst blir det några ”vinkvällar” med Tessa så får hon hjälpa mig med att spackla o måla! Kan bli som en ”terapi” kanske. För mår jag bra hemma, kanske psyket hakar på oxå..? Kan alltid hoppas..

Nu har jag sådan sjuk smärta i armar o nacke, så måste sluta blogga..

Ta hand om er! Glöm inte bort att älska massor och se till att få den vila och uppmärksamhet just Du behöver! Ge komplimanger!

GoodBye!

~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Varför~

Ganglion~

Jojjo

Som om jag inte redan har tillräckligt lixom…

Ganglion! Senknuta! Vätskeansamling i handleden!!! Gör ont som fan!!!

Igår kväll kände jag har det stramade, värkte, ömmade i högra handledens undersida. Sen känner jag en KNÖL!! Paniken inombords var inte att leka med kan jag säga.. Det första jag tänkte var såklart, nu har jag fått Cancer!!!

Men, tur för mig, läser äldsta just nu till Nagelterapeut i skolan, och då säger hon ”Ganglion, mamma”! Wtf??? Googlade, då hon oxå nämnde Karpaltunnelsyndrom, vilket jag är opererad för i båda handlederna, och det stämmer precis på vad jag har. Jag har antagligen överansträngt handleden och det här charmiga Gangliolet har uppstått..

Omkretsen är ca en gammal femkronas storlek, men själva knutan/kulan som syns med ögat är som guldpeng.. (en tiokrona alltså)

Började fundera vad jag gjort som kan ha orsakat överansträngningen, och kom fram till att det enda jag gjort extremt MYCKET mera än vanligt, är överdriven tvättning, plockning, bilkörning.. Så fatta att det kommit av att jag bara gjort lite mera av mina vanliga sysslor…? Så jäkla absurt!

Nu ska jag bara försöka låta handleden vila, det ”kan” gå tillbaka av sig självt, men risken för ”återfall” är stor. Jag tänker att gör det fortfarande ont nästa vecka så får jag ringa min husläkare och visa upp Ganglionet och få det inskrivet i min journal.

Igår var jag på PBM Globen och träffade först psykolog och sedan fysioterapeut/rehabkoordinator/arbetsterapeut. Min Människa kom hit och tog hand om mina 4:a yngsta så jag kunde ta mig iväg dit. Det kändes bra. Jag känner mig väldigt hoppfull och hoppas innerligt att de erbjuder mig plats i deras program och att jag inom kort kan ha tillräckligt med verktyg för att återgå i jobb. Känns dock väldigt typiskt att jag nu då åker på ganglion oxå! Why?!?!? Ska det aldrig bara få vara ”bra”??

E & S, N är hemma idag oxå. M fick gå till skolan idag, då han varit hemma hela veckan, han är testad för covid och är Negativ, han har inte haft feber sen i söndags, lite snuva kvar bara. Så jag kände att vi testar iaf! S är såklart i skolan, med halv panik över att hon inte har några kläder alls att bära, fast hennes garderob är full 🤷🏻‍♀️

I det här inlägget vill jag även flagga för att ”David Tobias” är igång igen, nu under namnet DANIEL JACOB, så blir någon mer kvinna i detta avlånga land utsatt för den här psykopaten, anmäl! ANMÄL OCH ANMÄL!!! Den här saken har förstört mitt liv! Tack vare dessa sjuka meddelanden och ”outtalade” hot mot mina barn så blev det droppen som fick min bägare att svämma över”- Jag Brakade Helt! Hoppas du är nöjd nu, ditt smutsiga as!?! Så många kvinnor som lidit alla helvetets kval för att du ska få hålla igång Ditt sadistiskt kränkande vidriga spel! Hur fungerar du egentligen? Du måste vara väldigt ensam! Det är väldigt synd om dig som utsätter kvinnor för det här. Du är nog en väldigt patetisk och liten människa, inga vänner i världen, din familj har säkert vänt dig ryggen för att de inte står ut med dig, och du är Ful oxå!! Med fil menar jag inte enbart fysiskt, jag menar att du är genom ful, så ful både inuti och utanpå att enda sättet att stå ut med dig själv är genom att kränka och skada andra. Klarar du ens av att se dig själv i spegeln?? Du har säkert inga speglar hemma.. Du är en väldigt patetiskt och oälskad smutsig sak. En dag är ditt terroriserande slut, kom ihåg det!

Så, ni har jag fått rensa mina tankar idag. Ska kolla på tv med lilla S nu.

Ha en bra dag!

~Dagligt~, ~Härligt~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Tråkigheter~

Magiska Playa Del Ingles~

Jojjo

Vilken vecka! Jag har totalt förälskat mig i Gran Canaria! Mysigt, nära till allt, varmt, mysigaste lägenhetshotellet, bra städning, skön pool, Atlanten bara 20 minuter bort, stort köpcentrum, Yumbo, bara 10 min bort, god mat, goda drinkar, gott sällskap!

Att jag fick den här möjligheten att resa bort under den här perioden när jag är så utmattad, betyder verkligen massor. Jag var nervös innan att jag skulle ha tråkigt, kanske känna mig utanför, eller känna att jag är i vägen eftersom resesällskaper är familj med varandra.. Men icke! Jag blev varmt mottagen av Denise & Stefano, och jag gillar dom verkligen massor. Trevliga och väldigt roliga människor. Lätt för skratt och roliga berättelser.

Vi har spelat Bonanza, Svarte Petter och ett nytt kortspel jag lärt mig som heter ”Din mamma”. Superskojsigt spel! Många kvällar blev det sällskapsspel, även Yatzy.. Jag förlorade i typ allt, men hade lika kul för det. Några av dagarna tog jag min bok och gick de där 15 stegen upp till poolen o parkerade mitt arsle i en solsäng o låg där några timmar. En dag sov jag nästan hela dagen. Dels för att fullmånen ”fuckade” min sömn dagarna innan så jag tog igen det ett helt dygn nästan. Det var nog välbehövligt.

Sista kvällen i Yumbo med tapas och god paella, drinkar och underhållning.
På väg ut ur hamnen i Puerto Rico för delfinsafari!
Låååångt ute på Atlanten
Väntar in paellan.
Honungs rom
Tapas, vinkokta musslor, friterad bläckfisk, räkor i vitlök och chili, svamp med vitlök

Maten var amazing! Varenda tugga var en njutning! Sällskapet var väldigt trevligt! Poolen var nästan dagligen 27 grader och saltvattenspool. Så mysiga ”små” lägenheter/radhus. Hit vill jag verkligen tillbaka!

Just här passar det att lägga till att jag såg massor av vackra blommor, men just denna vackra dock mig att tänk på mina fem vackra barn som nu startat upp skolor för ht 2021. Sara sista året på gymnasiet, Noel årskurs 8, Max årskurs 2, Ebba förskoleklass, Sigge-lillen går sista året på dagis! Jag längtar till att få träffa er sön-tis.. Jag har tänkt på er varje dag. Önskar att ni varit med mig, men ändå varit enormt tacksam över den här resan och det verkliga andrum jag fick, att bara vara jag. Men oavsett, är jag alltid er mamma och ni är alltid med mig i tankarna!! Älskade vackra barn, ni är som världens vackraste blommorna!
Catten o Jag tog en runda biljard
En irländsk pub vi titta in på en snabbis , Djurgården!!!!!
Vår uteplats, direkt till vänster bodde de andra 🙂
Poolen ”by night”. Poolbaren som syns.

Nu, när jag väl lyckas få klart det här inlägget så är det torsdag. Torsdagen den 26/8. Dagen som inte många sett fram emot. Ove ”pappin” begravdes. Det blev ett sista farväl i kyrkan. Kändes bara overkligt.. Jag var väldigt avtrubbad av oro för hur min människa skulle klara den här dagen. Jag tittade på henne hela tiden. Jag ville att hon skulle bryta ihop, samtidigt ville jag att hon skulle se till att få gråta ut och få ett ändå vackert avsked. Du vet ju att han alltid är med dig. Han finns vid din sida varje sekund. Han ser dig/Er ❤️ Jag är enormt tacksam för att jag fått dela så mycket med Ove och hans familj. Så mycket villkorslös kärlek, respekt, kramar och trygghet. Jag är evigt tacksam för att Ove & Irene skapade min människa som jag kommer att ha i mitt liv tills mitt sista andetag. Utan Er två, hade jag inte varit komplett, för hon är så viktig för mig, och kommer alltid att vara. Mitt löfte till pappin är, jag ska ta hand om din dotter! Jag lovar!

Vi ses igen, någon annanstans, det vet jag ♥️
adhd, ~Bara jag~, ~Familjen~

Städa, skura & damma~

Jojjo

Jahopp, så fick dagen börja här, efter att jag och tre små troll rastat vovvarna och intagit frukost. Nu är golv och toaletter rena. Ska gå på bord o bänkar, samt dörrlister. Snuskigt så smutsiga de blir. Varför har man inte svarta dörrkarmar och lister egentligen??? –Jo, för att det är FULT, enligt mig!!

Sitter på ballen och försöker få svettningarna att lägga sig. Blir så extremt svettig av att städa, så svetten rinner ordagrant ner i ögonen och det svider ganska bra.

Mamma är på återbesök på SÖS. Gipset borta och hon har läkt jätte fint! Dock får hon inte bära mer än en kopp te. Så fortsatt sjukskriven till början av september. Jag får helt enkelt hjälpa henne lite till, men det gör jag så gärna. Nu är det nedräkning på riktigt med barnen. Nästa vecka drar skolor igång. Och om 13 dagar reser jag iväg! Det går så himla fort allting nu! Hösten är på intågande och det är skönt! Efter en så här varm sommar så känns det väldigt bra! Jag tror dock att både augusti och september kommer bli varma med mycket sol.

Nä, nu ska jag fortsätta inne, så det är fint när mamma kommer hem från sjukan!

Puss på Er!

~Bara jag~

Att leva med PTSD~

Jojjo

Jag har haft PTSD ända sen ganska ung ålder. Den har dock aldrig behandlats eller blivit uppmärksammad förren jag i vuxen ålder utredde mig för Adhd.. Då märkte läkaren snabbt att jag har ganska stora trauman i bagaget som på verkar mig väldigt mycket. När jag nu även fått Utmattningssyndrom, så gör sig PTSD’n till känna. Jag har både fysiska och psykiska symtom. Det värsta är nästan värken i huvud, nacke o axlar. Samt att jag är extremt lättskrämd. Ljud, mobilsignal/meddelande signaler, får mig att rycka till och få panikkänslor. Oväntade ljud, eller som att någon går om mig i matbutiker eller på gatan, kommer bakifrån då alltså, kan få mig att skrika högt och bli livrädd. Det här är extremt jävla jobbigt, och människor måste tro att jag är helt galen. Jag sover inte som jag ska. Jag har vidriga mardrömmar. Ibland låser sig min röst, jag kan inte få fram ett ljud, det är som att hjärna och tunga inte vill samarbeta med varandra. Jag känner inte igen mig själv. Kan titta i spegeln på min egna spegelbild och undra vem är hon i spegeln med helt kall blick, munnen som ett streck, ingen glöd eller glädje i ansiktet.. Vem är hon?

Jag mår väldigt väldigt dålig av att ha PTSD, Adhd, utmattningssyndrom. Adhd släpper eller stänger aldrig av min hjärtverksamhet, utmattningen gör mig totalt slut, bara av gå ut med sopor eller försöka komma på middagsmat.. PTSD har gjort mig skakig, alltså mina händer skakar konstant, värken k huvud och nacke är vidrig, lusten att höra något finns inte, inte något är roligt. Jag är kall och avstängd. De här tre diagnoserna är inte ultimata att ha samtidigt. De vill inte jobba hand i hand och motarbetar varandra ganska intensivt. Har äntligen fått remissen skickad till BPM o hoppas innerligt att de vill ta emot mig. Ge mig en chans att få min hjärna o kropp under kontroll så att jag kan bli mig själv igen.

Jag är glad att jag är singel, och slipper visa eller ta hänsyn till någon annan varannan vecka. Jag har bara mig själv att tänka på just nu. Även om det oxå är ansträngande.. Livet är bara inte så kul just nu..

Jag har en hel del arbete som ligger framför mig, det kommer bli tufft, men förhoppningsvis kanske jag kommer må bättre. Nu är det knappt 19 dagar kvar tills jag ska rehabiliteras i solen och det ser jag fram emot massor. Även om glädjen inte är vad den borde vara. Men det blir bra. Det kommer bli okej allting. Jag måste bara låta allt få ta sin tid.

Bara det här inlägget gör mig helt slut. Känns som att jag sprungit ett maraton. Kroppen är helt svettig, pulsen har gått upp, svetten rinner och ögonen värker. Ska försöka dricka lite vatten och sedan blunda en stund.

Ta hand om er ♥️

~Bara jag~

23 dagar~

Jojjo

Nedräkningen har börjat.. Håller tummar o tår för att allt nu bara fortsätter smärtfritt och utan problem..

Haft en fin dag idag. Mått relativt okej, inte haft någon större ångest eller känt att tårarna bränt sönder insidan av mina ögonlock. Varit ute nästan hela dagen. Varit i parken med barnen och grannflickan. Rastat Ziri. Ett kvällsdopp för barnen i Arken Parken. Vid 20 tiden var alla hemma och då duschades all sand och smutsigt badvatten bort. Sen gick det fort för barnens ögon att stängas och det var dags att hänga med John Blund i drömmarnas land..

Nästa vecka, eller från tisdag, är min vecka borta från barnen, sedan ska jag ha dom i två veckor. Blir nog ett byte på söndagen v 32 så jag hinner fixa det sista, slippa kaoset som lätt blir.

Imorgon blir det en tur till CityGross, fylla upp kyl, frys och lite skafferi inför en vecka borta. Ska hjälpa mamma att tvätta i veckan. Hon kan ju inte bära o kånka själv med tanke på gipset. Sedan tänkte jag försöka satsa på att komma igång med träningen. Dags att få in ett mönster/schema nu innan hösten kommer. Så jag har hittat en någorlunda fungerande rutin. Kommer inte bli sådär super ”seriöst” nu, avvaktar till efter sommar & semester, men måste försöka komma igång för mitt psykiska måendes skull. Kan inte bara sitta o glo in i väggen eller titta på värdelöst skit på tv.. Blir knappast piggare eller friskare av det. Nu väntar remiss till PBM oxå, hoppas jag kan få tid dit om ca 1-1,5 månad. Och att dom är villiga att låta mig gå ett av deras program.

Nä, nu är det dags att fightas mot månen 🌕 och överlista fanskapet så jag får sova. Fasiken vad månen stör min sömn och mitt mående. Otroligt irriterande.

Ha det bäst!

~Bara jag~, ~Känslan idag~

Gå i frid~

Jojjo

Med stor sorg och enorm saknad har ”Vovve, Pappin, Ove” lämnat jorden och gått över till den evighetslånga Efterfesten. Den 16/7 gav hans kropp upp och hans varma, roliga & kärleksfulla själ lämnade hans sjuka kropp! Tack för all kärlek 💓!

Varma och kärleksfulla kondoleanser till hans fina barn, Tessa, Tobbe, Ted. Hans kärlek Irene, och till Alla hans syskon, svågrar/svägerskor, syskonbarn och anhöriga! Jag beklagar 💙

Just nu händer så mycket på en o samma gång. Jag har fått diagnosen Utmattningssyndrom. Men rehabiliteringen tycker mitt liv är för stressigt för att vilja behandla mig i deras 12 veckorsprogram.. Det kom lite som en chock faktiskt. Som om mitt liv kommer ändras nämnvärt de närmaste 5-10 åren!! Är jag ett hopplöst fall??

Jag är trött.. Ibland nästan trött på allt. Jag är less på att känna mig så fullkomligt avtrubbad och samtidigt så superkänslig hela tiden.

Jag tror oxå att den här extrema värmen vi haft, gjort människor fullkomligt galna! Jag tror både 1 & 3-4-18 st människor blivit fullkomligt knäppa av värmeslag.. Det har på riktigt brunnit i huvudet på folk.. Och jag har haft den enorma turen att drabbas av 3 av dessa människor. Och det känns otroligt knäckande. Ungefär som att sparka på någon som ligger ner redan.. Sista tiden har varit helt galen. Både på Gott & Ont dock. Varit mycket glädjetårar och skratt, samtidigt som det varvats med att hjärtat dig lite av sorg över Pappin, och sedan andra som jag tycker så mycket om men som verkligen inte kan välja när det är lämpligt att kasta ur sig onödiga beskyllningar och kommentarer, som verkligen sårar mig på djupet, speciellt då jag redan sörjer. Fullkomligt omtumlande har senaste 2,5 vecka varit.

Jag försöker resa mig. Jag saknar min bästa vän! Jag blir så ledsen och arg när jag inte blir förstådd och respekterad. Varför kan människor inte ta in att ett Nej är ETT NEJ! Släpp taget. Gå vidare. Lyssna på vad jag säger. Kärlek kan inte tvingas fram, respekt kan inte köpas, känslor styrs inte av vilja, allt som ska ske och kännas kommer när det ska. Allting annat är bara nonsens..

Låt mig andas. Låt mig känna det jag känner. Låt mig vara. Respektera min tid och ge mig utrymme. Jag väljer Mig.. Jag måste få bli hel, både inuti och utanpå.

Så… Låt mig va!!!