Etikett: stress

~Bara jag~

Härliga regniga fredag, min lediga dag~

Jojjo

Jobbat dagspass 4 dagar i rad. Så kommer den här efterlängtade dagen, inget jobb, planen att vädra lägenheten & få lite städat. Att vädra är bara glömma, det blir bara fuktigt och rått inomhus. Städa är jag tvungen att göra då det är så jäkla skitigt på golven. Intorkade fläckar från saft/läsk. Det här golvet är inte skurat den senaste veckan.

Jag röjde hemma som bara den innan barnen skulle vara med sin pappa 2 veckor. Jag bad honom göra 2 saker som min rygg inte orkade. Det var att antingen ”sälja eller skänka eller kasta eller bära ner i förrådet” de 3 lackhyllorna som står på golvet i sovrummet. Och att ”bära ner EN KARTONG” i förrådet.

Kommer hem och detta är INTE GJORT! Två små saker, jämfört med de mängder av skit jag rensade bort samt möblerade om, tvättade allt, dammsög och skurade allt; dagen innan jag lämnade över. Jag blir så himla ledsen i hjärtat. Jag har en trasig rygg. Jag gör så mycket jag kan och jag gör det för att alla ska trivas i lägenheten. Barnen bor här på heltid, endast vi två som bor på halvtid. Fortfarande någon som undrar varför vi separerade?? Här är en del av orsaken! Inget stöd, ingen hjälp, inget intresse, massa snack men inget som händer.

Just nu sitter jag o tjurar över det.

Måste skruva ner köksbordet. Har hittat ett nytt lite mindre som jag ska ställa upp. Det vi har nu är riktigt stort, robust & stadigt & utrymmet i köket blir så tajt o trångt. Så ska skruva isär det, se om det går att skänka iväg, annars måste jag åka o kasta det. Samt ta hand om lackhyllorna OCH kartongen!

”Lämna inte över ett ansvar= skapar bara mer ångest, frustration, sorg och trötthet”

⬆️Mitt nya mantra tror jag⬆️

Nä, ska bälja i mig mitt kaffe och sedan försöka dra igång allt måste innan helgen med alla Trollen börjar!

Men, det bästa med det här vädret dock, att ikväll blir det mys med tända ljus! Att få sitta på kvällen framför tv med lite fredagsmys med mina älskade Troll, se lågorna på ljusen fladdra, känna doften av ljus och nystädat hem, den känslan som kommer av det; den är dunder!!

Trevlig helg på Er!!

Kram Jojo

~Bara jag~

Den här dagen~

Jojjo

Nu börjar ångesten. Nu kommer allt har och alla nedtryckande o förnedrande ord tillbaka. Samma jävla minnen varje år. Som jag fått med mig från mitt fosterhem. ”1/7 borde inte finnas, det finns inget att fira, du är en knarkarunge & ingen vill fira såna, du är inte viktig eller prioriterad, du är en äcklig unge, förvänta dig inget, ingen minns dig”.. Så är jag uppväxt.

Kanske dags att jag tar tillbaka kärleken o glädjen i att faktiskt låta mig själv och andra fira min födelsedag. Börja värdesätta 1 juli igen. Det är ju ”min” dag. Jag är nu fri från den där hemska familjen o människorna, men orden sitter kvar inuti. De där orden har ett sig fast.

Min stora tjej ringde från Spanien på FaceTime och sjöng för mig! Hur fint o gulligt är inte det?? Självklart grina jag!

Dom hade problem med AirPods’en så S var tvungen att prata via N’s öra!

Jag älskar er, både dig Tuttan & dig Nosis! Som lägger en stund på mig o ringer! Jag uppskattar det så mycket även om jag grät, så var det av lycka.

Grattis Johejna på din 25+ års dag! Fira den!

~Gör Din Dag~ hälsningar Bobben

Ja, idag, när jag vaknat igen, ska jag ha kul! Hela jävla dagen! Jag ska njuta av min födelsedag! Av människor!

Puss Tack Hej!

~Bara jag~

Midsommarveckan~

Jojjo

Fy farao! Sådant knas det blivit, men allt löste sig tillslut!!

Jag tappade bort mammas katt. Den 18/6 kom hon inte tillbaka efter att jag släppte ut henne på morgonen. Gick ut på alla ”katt-sidor” på sociala medier och delade bild & info. Ut på vilse.se och la upp annons. En granne skrev ut lappar med bild och info som mina barn sprang o satt upp.

Två otroliga påfrestande grejer till med möten, oro och prat till, men de har båda löst sig bra! Men inget jag vill skriva öppet om, lite väl privat karaktär på det.

På onsdagen skulle S till reumatologen för en ”akut” injektion av kortison i fotryggen pga hela vänstra benet svällt upp o hon ej kunnat gå. Så eftersom hon flyger idag, måndag, småviltet hon ha injektionen innan. Där får hon (vi) jorden smäll i ansiktet av läkaren, inte fysiskt, utan psykiskt!! Hon tror S kan ha propp och skickar en akut remiss till Capio på St Göran. S grät, jag grät. Ingen av oss hittade ord, vi bara grina. Och väntan på det akuta ultraljudet var helt jävla fruktansvärd. Lättnaden när hon ringer o säger att hon inte har propp, där står jag o tre små trollen på Coops godis avdelning, och mina tårar rinner av lättnad. Lyckan var total.

Nu behövde katten hittas så skulle allt bli bra.

Midsommar var vi ute från kl 13. Satt i skuggan med god mat, lugnt sällskap, goda drinkar och massa jordgubbar, melon, gottis, kallt vatten mm. Så varmt men grymt skönt i skuggan o svalka vindar.

Kl 20 ringer en granne till min mamma o säger att katten är utanför hennes port. Jag sprang dit och fångade upp henne. Lite mager o hungrig som sjutton, halsbandet borta, men katten mår bra! Så jäkla underbart!! Så ca 6 dygn utomhus utan mat & vatten innan hon äntligen dök upp!!

Allt ordnade sig till det bästa!

Idag har jag jobbat. Min stora dotter sitter på flyget till Alicante. Jag har pratat allvar med min son och det kändes som att vi förstår varandra. Varit o handlat glass, bubbelvatten, frukt, yoghurt, kattsand. Tömt kattlådan och skurat ur den, kör en maskin tvätt och disk. Kastat sopor i grovsoprummet i två omgångar.

Börjar tidigt imorgon igen, sen tar pappan över barnen.

Just nu ligger jag på rygg i soffan. Tre små troll är ute o sparkar boll o tränar på ”hopp & klättring” innan jag ska fixa mat.

Mentalt är jag helt slut.

Ha en bra vecka!

~Bara jag~

Blir bättre dag för dag~

Jojjo

Varje pass på jobbet känns lite liiite lättare för varje gång. En dag avslutade jag med att skratta hjärtligt ihop med en kollega. Det trodde jag inte skulle hända på länge. Så tråkigt att hon ska sluta, jag kommer verkligen att sakna henne. Hon är en glad, hjälpsam, noggrann, omhändertagande & fantastisk undersköterska. Önskar henne såklart all lycka på nya arbetsplatsen!! Hoppas hon får ett lönelyft oxå!

Jag är långledig då en röd dag infaller då jag ska vara på pass. Men inga chefer är på plats då och då inte jag heller. Nästa gång Det Sjuka Huset kallar är på måndag.

Idag sällskapade jag & mamma till Arken Zoo, Hemköp, Lidl. Nu är hon på Mindrullness & jag har kastat in en fläskytterfilé i ugnen på 125 grader och hoppas få en fin Pulled Pork till kvällen. Ska hämta henne 16:00.

Min arbetsplats är verkligen annorlunda sen innan sjukskrivning. Det är stor omsättning på personal, då inte enbart undersköterskor som söker nytt, utan 3 fantastiska läkare har slutat, ssk är det flera nyutexaminerade (noll erfarenhet av arbete på avdelning) och undersköterskorna flyr avdelningen. Dessutom är vårdtyngden så mycket högre nu. Många med mera behov av stöd och hjälp med allt för daglig hygien, stöttning med mobilisering. Det känns inte som att det är en avdelning som är vad den heter, utan att vi blivit en Geriatrik. Det är så sorgligt. Det ska inte vara en sådan omsättning av personal. När så många byter på så kort tid så är det ett tecken på att något är mindre bra. Och ofta är då problemet ”Ledningen”.. Men ingen säger något. Alla går tysta & missnöjda. Jag älskar mina usk-kollegor. De är helt otroliga människor som är fantastiska på sitt jobb. Men utan rätt stöd och backning o uppskattning av befintlig personal så söker man nytt.

Usch vad jag klagar. Men vad vore livet utan att få gnälla lite, speciellt på sitt arbete. Det sker inom alla olika arbetskategorier.

Nä, ska kolla klart nästa avsnitt av Modern Family innan jag måste åka o hämta mamsen!

Ha de!!

~Bara jag~

Snigelfart~

Jojjo

Så kan jag beskriva hastigheten på min återgång i arbete. Men, 1,5 vecka avklarad, det är inte illa. Och jag lever. Jag har överlevt. Nä, jag lever faktiskt. Även om det är jobbigt, psykiskt påfrestande, jag känner mig så skör och är orolig, så är jag på plats på Det Sjuka Huset! Helt ärligt trodde jag inte det. Trodde inte ens att en dag skulle gå.

Kanske är det nu en vändning sker? Är det nu allt bara ska fungera och Jag ska må bra hela tiden och hitta trygghet o självsäkerheten i mig? Det vore ju drömmigt värre.. Nä, att det kommer motgångar är jag väl medveten om. Och det är inget jag ser fram emot. Känner mig som ett uppblåst ballong i psyket, så är rädd att den spricker och att jag bara tappar all ork, all lust, all kämpaglöd & bara ger upp. Jag vill inte det. Vill inte alls Ge Upp! Vill fortsätta framåt, vill hitta lösningar. Vill kunna vara som ”alla andra” och göra det alla andra klarar av, såsom att arbeta.

Nu är det ledigt imorgon och helgen, så just nu är jag helt slut. Så trött. Ska tvinga mig att duscha innan sängen. Har psykoterapi o b-mott imorgon. Så upp med tuppen!

Tack för titten!!

Puss

maskrosbarn, psykisk ohälsa, psykoterapi, suicidal, ~Bara jag~, ~Känslan idag~

Möte~

Jojjo

Möte med personalansvarig & HR för n anpassad återgång.. –känns inte alls som att jag blir helt hörd, trots att jag använder min röst!

Hur sjutton ska jag få en omgivning att litegrann förstå, när jag inte vill outa mig själv helt o hållet? Jag vill absolut inte berätta allting, jag vill fortfarande vara någorlunda anonym på min arbetsplats, och den biten är jäkligt svår att få behålla, när människor är nyfikna, trångsynta och inte är intresserade av hur människor i omgivningen ”mår”, inte utan att få ”gotta” sig i alla detaljer.

Jag är så känslig för ord. Hur man säger en sak och hur orden når mig. Exakt det hände såklart. Utan att ens ha påbörjat min återgång får jag höra vad jag inte får göra för då blir det jobbigt för min närmsta chef. HR såg min reaktion, och försökte lugna mig, men orden har redan slagit till med full kraft. De har redan börjat gro i mig och redan planterat sig som ett mörker och orosmoln.

Jag känner enorm stress. Ångest. Det här kommer bli tufft och svårt. Det kommer innebära sömnlösa nätter och många känslor. Det vet jag. Till viss del är det okej. Det är normalt efter en långtidssjukskrivning. Jag är bara orolig att det kommer bli betydligt mera svårt än jag klarar av. Jag är orolig att jag ska hamna nere på botten igen. Jag som alltid strävar efter att vara bäst på det jag gör. Göra mitt yttersta i alla situationer. Få människor runt mig att må bra och känna sig sedda. Den här prestationsångesten suger faktiskt. Önskar att jag inte hade den. Att jag kan känna att ”tillräckligt” är lagom. Att acceptera att ”mitt bästa” är alldeles lagom. Men min hjärna funkar inte så.

Ja, på måndag börjar jag. Då är jag återigen på ”Det sjuka Huset” och…. där tog orden slut..

maskrosbarn, psykisk ohälsa, psykoterapi, suicidal, ~Bara jag~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Känns inte bra.. Inte ens lite~

Jojjo

Nu känns det som att min grund håller på att fallera helt. Det som kändes ganska stabilt för en månad sen är bortblåst.

Dela fick jag då vet att jag enbart hade 4 behandlingstillfällen kvar på psykoterapin. Ena blev jag sjuk ifrån, de andra två försvann pga påsken & röda dagar. Så här sitter jag nu i väntrummet och undrar, – är jag ”frisk” nu? Är jag färdigbehandlad?”

Har jag sen i November behandlats för 11 år av trauma i foster hem? 4 år av mina första år i livet? Övergrepp? Allt som varit smärtsamt? Har allt det blivit behandlat och anses som ”rimligt”?

Nej!! Hela min själ skriker NEJ! Jag är inte klar. Känns som jag knappt börjat och nu ska jag vara klar? Det här var inte vad som SAS när jag fick samtalet om traumabehandling. Då hette det att jag inte hade ett slutdatum, vi skulle gemensamt jobba med mina minnen, återuppleva och exponera i min takt. Och det kändes så bra!!

Nu känner jag mig lurad av psykiatrin. Jag har varit tydlig med att jag inte haft förtroende för kurator/psykologer, terapeuter just pga när jag gått hos någon så kommer helt plötsligt en käftsmäll och de säger att ”tyvärr har jag inga flera tider till dig, dina 10 samtal har gått åt”.. Men jag kan alltid söka privat, vilket innebär bekosta själv. Vem fan har råd med det? Inte jag!

Jag litade på den här behandlingen. Jag litade på den informationen jag först fick. Återigen är det jag som blir drabbad psykiskt. Min självkänsla far i botten.

Vad ska jag göra nu?

~Bara jag~

Så fucking stolt~

Jojjo

Över mig själv! Jag har satt ner foten. Dock har jag pratat högt för mig själv, morrat & svurit, men jag har verkligen förstått vad Jag vill och vem eller vilken typ av människa jag vill ha i min närhet. Jag är så glad för den insikten!

Det känns befriande att själv inse, att sätta mig först. Det har nästan varit så att i alla ”konversationer” jag haft med mig själv, slutat med att jag skrattar åt någon annans patetiska åsikt kring vänskap! Jag vet att det kan framstå som att jag är elak nu, jag ska inte döma någon annan, men, när någon behandlar min omtanke på ett fult sätt, vänder min snällhet och vänskap emot mig själv, då jävlar sa jag ifrån! Och det känns så himla bra! Något positivt som kommit av terapin! Skönt att äntligen stå upp för när jag känner mig felbehandlad och fullfölja det som behövs för att Jag ska må bra! De ni..?! Det är framsteg!!

Igår tog jag en dans med snabeldraken (om du inte vet vad det är, skäms inte, jag fick veta vad det betydde när jag var 30+, det betyder Damsugare) och diskade lite, kastade sopor, packade ihop min ryggsäck med det jag måste ha med hem och tvätta. En del kläder lämnar jag kvar här i min låda, men har mina favvokläder som får åka med fram o tillbaka när det är veckobyte.

Ska dricka upp kannan med kaffe som jag bryggt, sn ta ett varv o se så det ser sjysst ut innan mamma kommer hem, jag har hunnit åka hem till mina troll då!

Så skönt att högtiden är över. Det har varit en prövning att sitta helt solo när man ser och hör familjer mötas upp för påskfirande. Men jag klarade det med. En ny erfarenhet. Inte så kul erfarenhet, men nu är den avklarad. Glad att midsommar är min vecka med mina barn! Och jag ska börja kolla upp vart det firas riktig midsommar med stång & lek som vi kan delta i. På landet finns allt planerat o färdigt av föreningen, men jag måste börja hitta andra ställen med firanden då jag inte är där ute längre.

Ha en fin vecka!

~Bara jag~

Här sitter Jag och är helt fantastisk~

Jojjo

Känner så just nu.. Första gången på 24 år jag är ensam, utan barn, utan vänner, helt själv. Det är väldigt annorlunda och konstigt.. Men jag kan. Jag gör något utan andra. Det är nyttigt.

Andra dygnet ensam. Det går strålande. Katterna springer så fort jag kommer in i samma rum som dom. Tror att dom helt ledsnat på min röst och allt mitt prat. Dom ”mjauar” inte ens efter mat, jag får påminna dom om att det är middagsdags. Dom är så trötta på att behöva lyssna på allt mitt prat, stackars katter.

Dammsög o skura golv här tidigare. Och såg hur jäkla skitig toan var i stora badrummet så blev tvungen att rengöra den. Höll faktiskt på att spy, men nu är den ren.

Hmm, vad mer.? Vet inte. Jag är så otroligt ovan och obekväm i det här att vara ensam och själv. Men jag lär mig. Jag försöker tänka att jag behöver det här. Efter 21 år med en man och våra barn, så har jag inte gått in i ett nytt förhållande. Alltså måste jag ”på nytt” lära mig leva själv och sköta allt ensam. Det är väldigt nyttigt & lärorikt. Hade jag träffat en ny man, då hade jag kunnat undkomma den här erfarenheten, men jag vill inte att mitt liv ska gå ut på att jag måste ha en partner eller en annan person att hela tiden luta mig mot. Jag vill lära mig att vara själv. För först nu uppskattar jag tystnaden, mina tankar, jag kan göra vad jag vill o allt på mina villkor, det är kul. Det är nödvändigt.

Ska fortsätta kolla min serie innan jag får gå o lägga mig. Fast jag kan ju gå o lägga mig nu om jag vill, jag är ju ensam och har ingen att anpassa mig efter. Jo, jag ska gå ut med sopor först, tömma kattlådan i gå ner i kasta det. På ”Gösta” har de nu stängt sopnedkasten och hänvisar till att kasta sopor på gården i nya behållarna. Så det ska jag göra innan jag går o lägger mig!

Glad Påsk på er!

~Bara jag~

Ny vecka & Jag bestämmer hur den ska bli~

Jojjo

För visst är det så?

Det är ju bara Jag som kan avgöra och bestämma hur jag vill att den här kommande veckan ska bli. Vill jag ligga i soffan och slösa bort timmarna; fine, mitt val! Vill jag satsa på att få minst 6000 steg 3 dagar denna vecka? Eller kanske 11000 steg vid 3 tillfälle ..? Vill jag äntligen ta mig till simhallen? Mina val!

Morgonen var bra. Glada och fina barn. Max stormade dock in till mig redan kl 6:00 och väckte mig med rop, ”mamma vi måste upp, klockan är 6 redan”.. Hmm, måndagar börjar alltid Trollen kl 9:00. Alltid gjort. Så han var bara en timme för tidig med att väcka mig 😁

Noel kom upp utan problem. Skönt morgonhumör. Stora S fick jobb så hon och killen gick samtidigt.

Jag har tvättat, plockat, fixat med mina orkidéer, putsat speglar. Nu äntligen lite kaffe och bara soffhäng framför Nyheterna. Shajze så vuxen jag lät nu! Tro mig, en tillfällig ”vuxenhet” idag!

I påsk är jag helt solo. Inte bara singel utan solo från familj. Inga barn, ingen mamma. Men jag ser fram emot hur det kommer kännas & upplevas. Tror det är första gången någonsin som jag kommer vara helt ensam under en högtid. Så blir det när man är varannan vecka förälder. Så det kommer bli intressant att uppleva en helt ny situation.

Det får räcka för idag, jag ska uppdatera mina ”sidor” i menyn. Både ”Backflash” & min egna historia. Men med allt som pågår inuti mig med terapi och exponering, så fastnar orden ofta i huvudet när jag ska skriva. Det blir en låsning typ.. Men det kommer!

Njut av Aprilsolen nu! Snart kommer mera snö 🤯

Puss