~Bara jag~

Förbannad & besviken~

Ytterligare en gång har hemma lämnats i kaos.

Hemmet VI delar för och med våra barn!

När en människa väljer att helt strunta i att tömma kattlådan på EN HEL vecka ”bara för att” då är det omoget och djurplågeri. Och att skylla på ”jag fick inte katten”, glöm det Gubben, du tömde aldrig kattlådan efter Tjejen eller Killen heller, om jag inte tjatade o bad dig. Inte ens under graviditeterna kunde du ställa upp o göra det. Och de två katterna älskade du, men struntade i deras kattlåda. Så du kan gott ställa upp och rensa efter Tezzla, allt annat är bara rent plågeri mot det lilla djuret.. Man gör inte så!!

Och att stoppa in sönderrivna och trasiga plast och pappförpackningar under diskbänken, utan att stoppa det i en papperspåse, stänga luckan och tro att det är ”borta” och gömt…? Snälla, inte ens en 5 åring städar så….?!?!

Och Ni, som står och kissar, varför ser ni inte urin skvätter på toalettringen? Varför torkat NI inte av efter er??? Kvinnor sitter, vi kissar inte mellan ryggstöd o sits på toan…! Det borde för i helvetet vara eran skyldighet att torka bort erat kiss!!

Att inte dammsuga, tvätta av toaletter och badrum är själviskt, ohygieniskt och taskigt mot våra gemensamma barn. Att strunta i att plocka ner Julen är bara löjligt, bara för att ”han inte ställde upp det”.. Nä, det var min vecka, så självklart julpyntar Jag med barnen. Då kan han under sin vecka plocka ner julen. Att lämna kräks på kläder är bara äckligt. Det går faktiskt att skölja upp & torka bort.

Förra gången vi bytte vecka fick jag en chock och kände mig gråtfärdig när jag gick in genom ytterdörren. Men då bad han iaf om ursäkt och sa att han varit trött. Den här gången har han varit lika ledig som jag är men kan ändå inte lämna över hemmet i ett sjysst skick. Det är bara så vedervärdigt lågt och omanligt (eller kanske JÄTTEmanligt egentligen) och främst oschysst mot våra barn. De får hem en mamma som blir arg och ledsen, irriterad och trött. Jag VILL INTE KOMMA HEM OCH STÄDA EFTER EN ANNAN VUXEN!! Idag kände jag samma sak. Jag är totalt utpumpad.. Min adhd svajar, sköldkörteln känns inte helt i balans, kom från ett läkarbesök, jag har blivit verbalt kränkt av andra vuxna.. Och kommer hem till en soptipp. Det är inte okej! Det är respektlöst. Det är att vara elak mot de man delar bostad med.

Jag städar i stort sett hela min vecka, dammsuger varannan dag, plockar, torkar. Jag lyckas klämma in det fast jag har barnen, matlagning, tvätt, hund & katt. Och även när jag jobbade städade jag. Varför kan inte en penisbärare klara av samma sak?? Är det mammor som gör fel i uppfostran av pojkar? Är pojkar mera bortskämda? För sällan jag hör att det är det kvinnliga släktet vara orsaken till att det inte städas…?

Jag är så satans less på det här. Ska jag lämna tillbaka lägenheten som han gör skulle han bli skit irriterad. Och jag tycker av hänsyn, så gör man inte så. Man lämnar så som man vill komma hem till. Hur jävla svårt ska det vara??

Kalla mig gärna Bitter, jag håller med om att jag är det. Pga en man jag valt att inte leva med då han sällan (mera aldrig) självmant kunde plocka fram dammsugaren, knyta ihop en överfull soppåse, eller gå ut med den, se när diskmaskinen skulle köras eller tömmas.. Sånt är avtändande och får mig att inte orka längre.

Skvallra på nu allihopa, för ber jag om att något ska stanna på bloggen då blir det ju express post på snacket bakom min rygg.

Har man inget vänligt att säga, eller behöver skvallra om andra, ta dig en titt i spegeln och rannsaka dig själv.

Tack och Godnatt jävla helvetestisdag!!!!! Må nästa bli RENARE och trevligare!!

~Familjen~, ~Känslan idag~, ~Varför~

26 december 2021~

Denna jul är avklarad. Har ändå nöjda barn och självaste julafton var som den ska vara.. Avslappnad, massor av god mat, kramar och glittrande barnaögon, kussefiner som lekte och hade kul ihop.. Precis som det ska vara.

På förmiddagen den 24/12 kom barnens pappa hit. Vi åt frukost ihop, öppnade klappar, fixade oss, kollade Kalle Anka och sedan över till barnens Farmor.. (skulle skrivit ”svärmor”, men tror inte det är så poppis, då jag ej lever ihop med hennes son) Väl på plats var den absolut största fröjden att få träffa min älskade o underbara Guddotter Ellie!! Hon var den första som mötte mig i hallen. Vi kramades och jag sa att jag saknat henne så mycket, och den här söta lilla tös svarar- Jag har saknat dig med!!

Mitt hjärta höll ihop, men för en sekund trodde jag att jag skulle börja gråta. Min fina lilla guddotter, min bonus-tjej!! Det är med en enorm sorg jag inser att relationen till henne blir lidande av att jag tog beslut om separation med hennes morbror. Hon är så viktig för mig!

Julafton gick bra. Blev en del skratt och mycket värme i kropp o själ.

Men, finns alltid ett men, så finns alltid den där osmarta människan, som förstör allting. Min ena dotter fick inte krama din Farmor när hon skulle gå hem. Pga Corona. Men att sitta i samma rum i 5-7 timmar, andas samma luft, ta på samma bestick när man tar mat, det går bra, men en kram är inte okej.. Mitt barn blev jävligt ledsen och besviken. Hon fick Farmors handflata upptryckt i sitt ansikte när hon kramade sin Faster. Så Farmor hade redan då bestämt att min dotter inte fick en kram.. Jag tycker det är sorgligt och ledsamt. En sådan sak kan förstöra allting.

Ibland har jag känt mig bort knuffad från den enda familj jag har, men jobbat desto mer på en bättre relation till mina barns pappa. För om vi två fungerar så har jag trott att allting ska fungera. Och vi fungerar jätte bra. Vi pratar, vi kan skratta, vi strävar både gemensamt mot att våra barn ska må bra och få känna trygghet. Egentligen är ju det det enda som räknas. Men, ytterligare ett men, jag har varit delaktig i den här familjen i 21 år. Jag kommer ALLTID HA ETT band till deras familj, iom att jag är mamma till barnen. Jag är ingift.. Jag har fört deras gener vidare genom fem barn. Jag har fått äran att bli gudmor.. Alltså borde både jag och mina barn räknas som familj… Eller??

Ställer en fråga nu, till er som läser, svara gärna;

Är familj något man föds i? Kan man skapa sin Egna familj? Måste blod vara inblandat för att kalla sig familj? Är det så hemskt att separera? Kan en familj bestå av separerade ”parter”?

Vad anser Du är familj?????

Nu är klicken sååååå mycket igen. Jag ska försöka bläddra o läsa några sidor i boken, men först måste jag kissa och vill strypa min katt då hon är i ett löp igen och går o gormar o ylar efter en man!

Well Well well, aint gonna happen!!!!

Julafton 2021
Hos Maud/Farmor/ Svärmor
I mitten, mitt gudbarn!!
Mitt vackra barn, som blev dissad av sin egen Farmor.

Så, nu väntar ett Nyår. 2022 är på ingång.

Det här nya året ska bli min vändpunkt. Jag har redan bestämt det. Jag ska kämpa mig tillbaka, jag ska hitta min träning igen, jag ska bli hel, utanpå o inuti, jag ska aldrig mer ta skit från någon, stå upp för det JAG tror på, hitta och hylla mitt egna värde, och ta till mig att ”familj” kanske är skörare än vad jag trott.. Kanske kan man inte bygga sin egen familj? Måste man verkligen födas in i en familj? Om det är så, är jag enormt rik, då jag fött upp fem personer som är min familj, nu och alltid.

Med önskan och kärlek till Er alla, om ett fantastiskt Nytt år en riktigt GOD FORTSÄTTNING, och massa god mat o dryck och fina människor vid er sida;

Gott Nytt År 💋

~Bara jag~

Ångest & huvudvärk~

Första gången på många år jag känner att kommande Julafton känns extremt jobbig. Jag har sådan fruktansvärd ångest och känner sorg konstant.

Känns inte alls roligt.. Jag har jobbat med att älska julen och göra den fin för mina barn. I år är allt bara så svart, kallt och jobbigt. Har enorm prestationsångest då jag vet att jag inte kan köpa o uppfylla mina barns önskningar. Ekonomiskt så suger den här julen redan. Jag är vanligtvis en sådan som försöker förmedla att ”julafton ska handla om familj, umgänge, mat och kärlek”. Att klappar och gåvor är inte det viktigaste..

Men ”Hey”, vem försöker jag lura?? Jag gick igenom det som är inhandlat igår och inser att två av mina barn har typ 3 julklappar, medans den andra tre har ca 10…?? Vad fan hände lixom?? Hur har jag kunnat glömma köpa till just dom?? Kände tårarna ta över, kände bara hur jag ville ge upp och gå ut i skogen och bara gå och gå & fortsätta gå och komma tillbaka lagom till att det blivit 2022.. Jag är så jävlas mentalt slut. Min hjärna har fullständig kaos. Jag minns inget. Jag glömmer allt. Jag blandar ihop saker. Jag blir så frustrerad och irriterad men ändå orkar jag knappt reagera.

Tro mig, är glad att jag upptäckte det här igår, för bara tanken på att detta upptäckts på självaste julafton hade fått mig att skämmas enormt.

Idag ska jag hem till mina barn. Granen ska upp! Jag ska få lukta och krama på mina älskade trollungar. Känna dofterna av mitt hem, och förhoppningsvis känna mera glädje inför den 24:de..

Nu måste jag bege mig ut i julhandeln den 23:dej, något jag hoppats slippa, men paketen måste bli mera jämna.

Så, här kom en liten blogg om ångest, julklapps-knas, julångest, tårar och skam.

God Jävla Jul 🎄

~Bara jag~, ~Hysteriskt~, ~Varför~

Flyttat hem~

Igår var första gången på 12 veckor som jag klev in genom vår ytterdörr för att faktiskt stanna hemma, laga mat och sova. I 12 veckor har jag bott hos min mamma. Det har varit både jobbigt, psykiskt påfrestande och väldigt roligt. Men enormt skönt att stambytet är klart i vår lägenhet.

Inatt har jag dock inte sovit en endaste sekund. Har haft klåda och kli över ben och armar och rygg. Imorse förstod jag varför.. Ziri har legat i min säng, jag vägrar ha hunden i sängen just för att jag reagerar på hennes päls och kvalster. Så inatt har varit helt vansinnigt. Försökte stänga boken vid 03:10 för att sova. Klockan 4:00 hör jag att Max går upp på toa, för att sedan sätta på teven.. Ebba börjar röra sig i sängen och så hör jag ; Mamma…. Var är snoppen..?

Och det här kan ju låta lite knasigt.. Men jag köpte en sån där mega stor gose-snorre på Dollarstore för ett år sedan, tyvärr har Ebba adopterat den och kan inte sova en natt utan den här mega stora saken bredvid sig. Den är längre och bredare än vad hon är..

Jag försöker säga att hon ligger bredvid den men får till svar ; Men jag ser den inte

Bara tända lampan på mobilen och leta efter monstret till snopp klockan 4:30. Den hade bara åkt ner med ”huvudet” på golvet..

Klockan 5:00 tycker Max att Tezzla ska in i vårt rum. Så han öppnar dörren och in kommer katten som ska lukta på alla blommor, bakom rullgardinen, i ett kolsvart rum.. S U C K !!!

Kl 6:10 ringde alarmet. Dags att gå upp. Då har jag kliat sönder hela mina lår, är gråtfärdig för att jag är så vansinnigt trött, fly förbannad när jag inser att det är hunden som sovit i sängen..

Sagt o gjort, upp och fixa frulle med jordens klåda. Hittar tillslut areus i skåpet och slänger i mig. Skjutsar barn och tar en ordentligt promenad med hunden. Upp och bråkar med stora sonen som sagt sedan kl 7:30 att han ska kliva upp o gå till skolan. Jag kom hem efter lämning osv vid 8:30, då ligger han fortfarande i sängen och skriker åt mig ; om du inte stör mig varje jävla kvart kanske jag skulle hinna sova klart och palla gå upp..!!

Vad svarar man på det? Jag har varit hemifrån i nästan 45 minuter men tydligen har jag stört hans sömn..?! Hmm.. Men att han ligger o pratar i telefon fram till 01 på natten, det stör ju ingen??

Nu har jag som sagt slitit ut alla sängkläder, startat en maskin. Ska snart dra igång dammsugaren och försöka dammsuga bort ”hunden” ur sängen.

Är dock så trött att ögonen går i ❌

Men men, håller jag igång idag, så kanske sömnen kommer inatt!

Hoppas!

~Bara jag~

Så himla ont~

Jag är så less på smärtan i nacke och axlar, överarmar och ryggen. Så trött på att alltid vara spänd och blir bara allmänt irriterad och sur..

Att ha ont i ryggen är ju typ vardag, med tanke på diskbråcket. Det är inte en rolig smärta, men levt med den så pass länge att den blivit en ”del av mig”..

Men nacken, axlar & armar har kommit efter att Ptsd’n triggades igång för ca 9 månader sedan. Och just nu värker det konstant från höger skuldra ner i överarmen och upp i nacken till hårfästet. Känns obehagligt och gör sjukt ont naturligtvis. Försöker göra ”snälla” övningar, som att vrida på huvudet mm, men än så länge känner jag inte någon förbättring..

Har plockat i ordning i mitt och barnens tillfälliga rum. Bäddat ihop bäddsoffan, dammsugit, plockat ur sängkläder då jag ska tvätta 15-19. Kört ner täcken & kuddar, kläder till deras pappa. Ska köra ner mera kläder när jag tvättat klart. Förhoppningsvis är de klara med stambytet hos oss lagom till att jag ska ha barnen om en vecka och då hoppas jag att få flytta hem!! Tänk att jag bott ca 10 veckor inneboende hos min mamma, och haft barnen här varannan vecka? Jag förtjänar fan medalj för att ha stått ut! Och då syftar jag inte på barnen ….. 🥶

Det ska bli skönt! Att få komma h e m! Lagom till att snart få börja julpynta! Jag och stora S har även planer på att måla om lite. Speciellt i M, N & E & Lilla S rum. De ser ju förjävliga ut, med tanke på att tapeterna suttit i ca 25 år, utan att de renoverats om. Och det är extremt fula hål och skador på tapeterna. Så jag tänker att vi spacklar och slipar och målar över. Delvis nu när vi kommer ha så fint badrum och vc, nya kontakter och lysrör/lampor i köket, då kan det vara kul om man slipper kräkas så fort man kliver in genom ytterdörren och se ful gula tapeter det första man ser! Hallen har jag iof tänkt att tapetsera, men sovrum ska målas.

Ska be Ryggraden hjälpa till! Ju fler desto roligare! Och kanske snabbare! Stora S kan säkert ta dit någon kompis som vill hjälpa till med!

Fan vad jag längtar hem! Mammas lägenhet är ju så himla kall! Hon vägrar använda elementen, då kan ju hennes älskade blommor dö, och tätningslisterna runt varenda fönster är typ borta, så det blåser ordagrant storm genom fönstren. Jag brukar inte vara den som fryser, men här ”hemma” går jag konstant med byxor, strumpor (raggsockor) tjocktröja, gärna luvtröja.. Jag ligger helst under en filt eller mitt täcke. Mina fötter är isbitar.. Nästan tur att jag ska tvätta nu, då blir jag lite varm..

En timme kvar innan tvättstugan ska äga mig i några timmar!

Ta hand om dig!!

~Bara jag~

Falska människor~

Kan hoppa upp och sätta sig på en stock och snurra.. Vet inte om det där är ett talesätt som är riktigt formulerat, men jag känner så just nu.

Man tror att man kan lita på någon. Man pratar om mycket i förtroende. Lär känna varandra och har så mycket gemensamt. Sedan sker ett misstag, man ber om ursäkt och allt är bra… Trodde jag..

Människor som inte vågar säga exakt hur de känner eller tycker är faktiskt falska. Det är falsk marknadsföring att inte vara ärlig om hur man vill ha det och hur man tycker. Det slutar bara med ilska och att båda parter blir irriterade och besvikna. Det blir onödiga konfrontationer.

Jag ger upp. Jag orkar inte med omogna människor som endast ser en ljusning i att leva i en virtuell värld & aldrig ta tag i den riktiga världen. Som isolerar sig i sig själv och endast kan prata med de som egentligen bara utnyttjar dig..

Igår hade Sigge 5 års kontroll på BVC. Han är redan 120,5 cm lång! Alla kontroller utan anmärkning och fått sin vaccination. Lille-skrutten! Min lilla bebis är inte så liten längre.

Idag ska jag ringa till Lilje-ortopedi och se om de fått in remissen gällande ganglion’et. Vill verkligen ha bort den där jävla knölen..

Bilen är på verkstad så det blev att gå till dagis o skola idag. Tack o lov var det 10 grader ute, så slapp vi frysa ihjäl. Zirpan fick en ordentlig första promenad iaf 😂 Ja, och jag med, haha.. Skönt när man kommit hem och får dricka kaffe. Ska ta en kopp till, sedan en shake & förhoppningsvis orka in i duschen. Passa på innan barnen kommer hem.

Ha en fin dag!

~Bara jag~

Besiktat mig själv på vårdcentralen~

Jag är nog en av få som har tur att ha bra läkare. På Prima har jag en grym läkare och på vårdcentralen likaså. Dom lyssnar, är intresserade och bra uppföljningar. Det är inte bara skriva ut mediciner och sedan ”Tack & Hej”.. Det känns verkligen som att de är måna om att jag ska komma framåt och få det stöd och den behandling som behövs.

Fick även remiss skickad för knölen jag fått på handleden. Förhoppningsvis är det bara ett Gangleon & då kan en handkirurg punktera den. Hoppas på en snabb tid dit.

Hamnade i värsta svackan psykiskt i lördags. Jag har sådan enorm prestationsångest och det här var en sådan gång då jag själv insåg hur jävla hög den ångesten är. Ser jag tillbaka så är det löjligt. Men för mig är det inte löjligt. Jag går sönder då jag inte känner att jag kan lika bra som andra.

Nu ska jag dricka kaffe och sedan gå på disken i köket. Hann inte med kaffe innan vc så kroppen skriker efter koffein.

Ta hand om er!

~Bara jag~

Tystnaden~

Så härligt det är med tystnad just nu.. Det har varit så mycket ljud, röster, spring, skratt, tjut, ”mamma mamma mamma”, ”vår är mamma” osv.. Och just när det gäller det sista uttrycket, så sitter jag oftast på toaletten eller står och lagar mat. Då har jag inte synts på 3 sekunder och då måste barnen såklart kolla upp vart jag befinner mig..

Men det är påfrestande. Igår fick jag hjärtklappning. Kändes som att hjärtat slog oregelbundet, hamnade helt i otakt och det var så obehagligt. När jag gick ut med Ziri så kom en moped uppifrån H-åsen, jag härden den först när den var cirka 20 meter bakom mig & jag hoppade högt verkligen. Fick sådan panik och hela kroppen blev stel. Riktig panikkänsla i hela kroppen. Ptsd börjar ta knäcken på mig. Jag ”hör” inte omgivningen, jag blir så jäkla rädd för ingenting.. Så jobbigt. Vaknar flera gånger per natt med ett ryck, ingen aning om vad som väckt mig, bara vaknar kallsvettig och med rädsla i kroppen.

Jag är så trött. Trött på att må såhär. Trött på att alltid stressa. Aldrig känna mig tillräcklig i någon situation.

Idag är det alltså en typisk ”måndags-känsla” och jag mår piss. Jag avskyr måndagar.

Tjohej..

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Härligt~, ~Känslan idag~

Tisdag, mina troll kommer idag~

Ja, idag är det äntligen dags att hämta mina små troll! Nu börjar min mammavecka! Har längtat efter dom massor faktiskt!

Hoppas det blir fint väder i helgen så att vi kan ta oss iväg och hitta på något. Kanske gå i skogen & grilla korv. De behöver verkligen aktiveras, och jag behöver verkligen få gå mer i skogen 🙃🙂

Sovit som en kratta inatt, vaknade med så ont i ryggen. Fattar inte varför jag alltid har så himla mycket smärta efter att ha ”sovit”.. Ryggen typ skriker av smärta, känns som att någon rispar en kniv mot ryggen.. Så hemskt! Tycker kroppen borde slappna av under natten, men min verkar spänna sig konstant. Iof så är jag extremt spänd nu. Käke, nacke, axlar, skuldror är helt stenhårda. Gör ont hela tiden. Gnälligt värre; Jag vet, men är så himla trött på att alltid ha ont. Kan nästan, bara nästan, förstå hur mitt äldsta barn måste ha det som har reumatism. Hon har levt med smärtan alltid. Men inte gnäller hon.. Skäms Jojo!!!

Har inte något speciellt att skriva om idag, ska försöka mig på en powernap tänkte jag, vilket inte kommer att funka, jag kan inte sova på dagarna. Omöjligt. Men testa ska jag..

Just ja, en kul sak att se fram emot är att 5/11 ska jag med brorson, son & bror till Gröna Lund på deras Halloween 🎃 kväll. Ska bli kul! Sist jag var där var med Stora S, mamma, A & M. Vi var då 5 stycken vilket inte var så kul, då de flesta attraktioner är för 2 eller 4.. Jag hade precis kunnat börja ”gå” utan krycka efter att diskbråcket slagit till med full kraft. Jag gick på starka morfintabletter som smärtstillande så var ganska ”sänkt” i huvudet.. Så en blev ju utanför den gången.. Man ska försöka vara jämt antal, blir roligare då. Kommer ihåg att ena grejen vi gick igenom, Area51, där fick S & A putta upp mamma för en brant stege. Hon vart så rädd för zombiesen och fick panik när hon skulle klättra upp. Haha, vi hade ganska kul ändå.

Njut nu av dagen! Även om den är grå och kall. Hmm, kanske ska ta en promenad istället.. Jävla adhd-hjärna.. Promenad lät mera rimligt än en powernap 😆

Tjohejsan!!

~Bara jag~

Del/heltids mamma~

Senaste 4 veckorna har min äldsta son bott med mig. Och jag är inneboende hos familjemedlem pga pågående stambyte på hemadressen.

Så han bestämde direkt att han ska bo med mig. Jätte mysigt såklart. Speciellt de veckorna när det inte alla barn hos mig. Får lite kvalitetstid med honom som varit sällsynt senaste 2,5 året.

Och jag tror han behöver mig just nu. Han har utvecklats så mycket på egen hand och egen styrka. Han har brutit ett beteende helt självmant, bytt ut det umgänget som enbart var problem och fel för honom. Börjat hänga med bra kompisar igen. Han är Negativ på de testerna han tagit. Och detta har han gjort själv. Dock har han drabbats av sjuk ångest med inslag av panikattacker. Jag kämpar med att BUP eller Mini Maria ska hjälpa honom med ångestdämpande medicin, men som väldigt ofta vill alla olika myndigheter skicka remisser fram och tillbaka. Från att ALLA kände en sådan oro kring min son, till att ingen av hans läkare där han är inskriven vill hjälpa honom. Nu när han verkligen behöver det som mest. Han har visat att han vill förändra sig själv. Han har bevisat att han kan. Nu när andra symtom uppträder och han behöver deras stöd på annat sätt då blundar de och skickar remisser hit & dit.

Om två veckor ska han tillbaka till TB-skolan. Då har han gått 4 veckor på Skolakuten och det har varit så bra för honom. Han har lärt sig räkna matematik, han älskar visst att läsa böcker, han går sina dagar, han jobbar varje lektion, han har ett fantastiskt stöd av mentorerna och kuratorn där. Det har höjt hans självkänsla och NOEL har fått bevisat, både för sig själv och andra, att han k a n massor, med rätt stöd och tålamod. Och att jag har ett barn som gillar att läsa böcker, det var en ”aha-upplevelse” så nu måste jag införskaffa böcker som han gillar. Jag är stolt!

Min oro kring att gå tillbaka till TB är mest kring hans ångestproblematik. Skolan är mycket större. Många många fler elever. Flera störande moment. Mera vänner.

Varför gör sjukvården kring ungdomar med NPF diagnoser så här? Att avsluta en medicinsk behandling kan de göra på 2 sekunder, men att stötta och vara snabb med ny medicinering när det är akut, då sker ingenting. Jag vet inte hur många gånger jag pratat med BUP. Och Soc via MM, sköterskan på MM, vanliga Soc. Även kopplat in primärvården i det här. De är villigare och mer taggade att hjälpa än vad sjukvården som ska vara anpassat till hans diagnoser är… Sjukt eller??

Idag har jag och Pigglet tvättstugan. Nu väntar vi på sista maskinen som ska hängas, sedan ska allt torka och vikas. Ska köra ner Piggis, Ziri och rena kläder till pappan vid 16-17 tiden. Pigges dagis ringde idag och frågade efter honom. De har saknat honom under veckan. Han har haft envis o jobbig hosta så jag har haft honom hemma. Så länge han inte springer så hostar han inte, men på dagis kommer han att hosta, just pga lek o rörelse. Men imorgon ska han få träffa sina kompisar igen. Tror han längtar.

Jag vet inte vad jag ska göra under min lediga vecka.. Men borde försöka ta mig till Vip och byta däck på bilen. Trött på pyspunkan nu. Måste åka o pumpa däcken var tredje dag ungefär. Tröttsamt i längden. Har värsta snygg-däcken liggandes så nu ska de få hotta upp min sketna gamla S80. Dock tror jag inte den håller ens året ut. Den har börjat strula när man startar, instrumentbelysningen lever sitt eget liv, hastighet-bensin-värme mätarna lever sitt egna liv och kan börja dansa HipHop rätt som det är. Så ny bil behövs. Trodde jag skulle vara prioriterad till förtur på köp av en bil, men icke sa nicke. Jag trodde nog att man tycker att barnbarnen är viktigast och då även ha en bra och säker bil. Så nu får deras pappa köra och skjutsa, ta läkarbesöken och möten som kommer. Jag kommer stå utan bil och kan då inte åka på möten osv. Någongång kanske jag kan låna bil av min mamma, men då hon jobbar och inte är pensionär så är det väldigt svårt.

Kollat begagnade bilar, men känns väldigt otryggt att köpa av främlingar när jag vet vad det jag kunnat köpa.. Men men, sånt är livet.

Man ska inte separera, för gör man det så är man inte så viktig längre. Även fast man är mamma till barnbarnen och har en bra relation med sin ex-man. Nope.. Nu lär jag väl inte vara välkommen att Fira Jul med familjen längre. Nu är det min vecka under Jul så jag får helt enkelt skapa nya traditioner. Jag lyckades ganska bra med Midsommar, barnen var iaf nöjda och glada även om det var annorlunda från vad de är vana vid. Så jag kan fixa en JUL oxå!

Nu gick larmet för tvättstugan!

Tjolahopp och Hej!