• 14 februari 2022 • ~

februari 14, 2022 Jojjo

Hmm.. Det känns som att det är något speciellt idag. Kan inte komma på ”vad”..?

Jo, såklart, det är vårt HJÄRTAS dag! En dag att glädjas över vilken fantastisk muskel Ditt hjärta är som utan tvång varje mikrosekund, minut, timme och dag slår för just Dig! Världens osjälviska muskel! Helt otroligt! Sedan är dagen tänkt att man ska slösa pengar på geléhallon och gelehjärtan, choklad, små nallebjörnar som sitter o samlar damm på en hylla eller kastas i en kartong och glöms bort! Det bästa är nog att lägga pengar på blommor som dör efter 1-2 veckor!

Är jag ironisk? Eller bara bitter??

Sanningen är, att Alla hjärtans dag alltid varit lite överreklamerad enligt mig. Även fast jag levt i ett förhållande och utanför ett. Visst blev jag så lycklig över att få en blomma just denna dag, men det är för att jag älskar både kruk/-snittblommor. Men, jag har alltid varit av den åsikten, att det ska inte behövas EN dag per år att typ ”komma ihåg” sin älskling..? Det betyder så mycket mer att få bli uppmärksammad en dag jag minst anar det, speciellt om jag känner mig ful, har mens, sovit dåligt, det är just då jag vill känna att jag är tillräcklig för någon. Eller då jag behöver påminnas om att jag ändå alltid är lika viktig för någon. Just att enbart komma med en liten gåva på Alla Hjärtans dag känns inte så märkvärdigt, speciellt inte när den uppvaktningen enbart sker när nästan alla går o köper en present till sin partner. Jag menar inte att jag på något sätt ser ner eller är otacksam, jag menar mer att vilken dag som helst på ett helt år kan vara en bra dag att överraska någon.

Hänger ni med i tanken?

Jag skickar gärna en hälsning till de människor jag vill ska veta att jag tänker på dom, så vänner har större prioritet i mitt liv, än en käreste. Självklart skickar jag något till mina barn, de är ju mina största förälskelser i mitt liv.

Idag skulle vara en dag att ägna åt reflektion. Blev det så? Nope.. Först hittade jag smuts på golvet. Sen blev jag väldigt irriterad över att jag inte har en sänggavel på ”nya” sängen, så lyckades övertala min mamma att fixa en ”skiva” åt mig som hon tog med hem från VIP. Den är brun! Behöver jag säga mer..? Ni som känner mig vet att bruna möbler inte är i min smak. Så självklart har jag nu ett kommande projekt framför mig, antingen klä in den i något mjukt och sen spika, limma och fixa med ett snyggt tyg, eller så köper jag någon riktigt coolt mönstrad dekorationsplast och sätter på. Jag ska googla och kolla under veckan, se vad som faller mig bäst i smaken.

Tanken var att idag försöka skriva av mig och tömma hjärnan på tankar, men då jag ringde mamsen o fråga om de hade någon gammal skiva till övers, och sa att bredden skulle vara 140 cm och höjden ”typ till dina bröst” och fick till svar;

-”Med Eller Utan Bh????”

…höll jag på att sätta kaffet i halsen och var helt enkelt tvungen att ringa T och dela med mig av det. Lilla mamma.. Hon är bara för rolig ibland..

Råkade kolla mig i spegeln och såg att en noppning av ögonbrynen pront måste göras.. Så ja, allt annat än att reflektera blev gjort idag. Jo, jag renbäddade min säng oxå! Det var sjukt viktigt 🤥 speciellt då jag flyttar hem imorgon och inte ska sova i den på en vecka.. Ja, jag suckar åt mig själv ibland. Nu blir det ändå som en reflektion, åt allt jag gjorde istället idag!

Imorgon får jag känna mjuka små armar runt min hals, höra deras skratt, se deras glittrande ögon. Även höra allt tjafs, bråk, gnäll, men det är ändå välkommet! Ljud som saknas efter en vecka ifrån dom. Träffa min psykopatt och stinkbomb till hund! Stå i mitt kök och ha diskmaskin.

Just det, ska försöka få hem min gamla säng i veckan, så M får ärva den. Vågar inte be om hjälp med det, så jag får försöka kånka och bära själv. Jag börjar bli van att fixa det mesta själv. Lyckades få in 140 sängen och få på ben och välta den utan att knäcka sängbenen, lite slitigt & svettigt och ett jäkla meckande med just vältningen men det gick!

Nu har jag nog reflekterat klart för idag. Eller inte..

~Bara jag~, ~Dagligt~, ~Härligt~

Ännu en bra dag~

februari 10, 2022 Jojjo

Jag skulle kunna vänja mig vid att vakna pigg, vakna vid 8 tiden, känna mig utvilad och lite glad, men jag vågar inte..

För ett bakslag tar så enormt hårt på mig. Jag har så sjukt höga krav på mig själv, att varje framsteg blir en väldig kamp om det går åt fel håll, ja, blir ett bakslag. Men jag försöker att ta in dagen. Jag har varit ute idag, även om inte en så lång stund så kom jag iaf ut med T och plockade kvistar till lilla E! Visade kojan vi har byggt, och upptäckte att andra familjer kommit dit o byggt på vår koja, med deras gamla julgranar och annat ris! Så himla roligt!

Det var riktigt roligt att se att flera hittat dit. Och att ingen förstört den utan istället fortsatt bygga och fixa! Jäklar var R, N, L, M, E & S kämpade med byggandet av stomme och väggar! Jag o R lyckades tillsammans få upp den grenen som ”är taket” och sedan sprang alla barn och samla grenar o kvistar till väggarna. Även i mörker var vi där, alla sprang med ficklampor eller mobillampan på! Hopps innerligt att den får stå kvar!

Började virka idag (igen) efter ett långt uppehåll. Tänkte fixa ett par lite lägre benvärmare att böja över kängan. Så har börjat med en resårvirkning med stolpar i svart garn. Är så ledsen att jag gav bort mitt garn, hade så gärna velat haft mitt reflex garn nu. Men det kommer att bli bra ändå, får väl sy fast en reflex annars. Jag tycker det är viktigt att synas u mörkret! Reflexbärare är mina Idoler!!

Idag gjorde jag Filipinsk Pippi till middag, blev riktigt gott!

Recept (som jag gör)

• Kycklinginnanlårfile (blir mörast)

• Grädde

• Dijonsenap

• Kinesisk soja

• Grönpeppar (hela som mortlars)

• Ris

• Gratängost eller hackade jordnötter

Ta bort det äckligaste på kycklingen, strimla på längden. Stek på låg värma. Ska ej genomstekas. Salta & Peppra.

Mortla ca 0,5 dl grönpepparkorn, går att använda ”blöta” oxå, då finhackar du. När kycklingen är halvt genomstekt kasta ner grönpepparn, 2-3 msk dijonsenap, 1 dl kinesisk soja & höll över grädde. Låt koka ihop och häll över i en ugnsfast form och in i ugnen. Jag brukar sätta ugnen på 150 grader och låta formen stå inne i ca 40 minuter med folie på. Sedan vrider jag upp värmen till 200 grader, bort med folien och låt stå ca 10-15 min.

Den här rätten kan enkelt bli vegetarisk genom att byta ut kyckling mot tofu. Kan även göras med torskrygg istället för pippi. Eller stek på broccoli, blomkål, vitkål & morötter & bort med kött/fågel/fisk. Dra ner på tiden i ugnen då, annars blir grönsakerna för mjuka!

Vill man kan man hacka jordnötter att strö över. Eller riven ost. Jag brukar ha lite gratängost. Serveras med ris och grönsaker.

Det blev iaf väldigt gott! Igår åt vi lax i ugn med kokt potatis och rödlök/rom sås.

Jag ställde mig på vågen idag, och till min glädje så märkte jag att vikten börjar gå neråt igen. Tack vare motion, vatten, vitaminer, hälsosam mat och mycket grönsaker, sömn och skratt. Känns riktigt bra. Var rädd ett tag att jag skulle hamna i en ännu större svacka och att min kamp mot min övervikt skulle gå förlorad och att jag skulle hamna runt 99-100 kilo igen. Jag tycker att kvinnor med kurvor är så vackra, men mina kurvor satt på fel ställen och orsakade mig extremt mycket ryggvärk och besvärk. Jag var tvungen att göra något åt mina Xtra-kilon. Och jag började sept/okt 2020. Har långsamt och med rätt mat och motion lyckats först gå ner till 87 kilo. Sedan sakta vidare ner till 85 kilo. I somras var jag nere på 75 kilo, och även om jag är kort så mådde jag inte alls bra i den vikten. Mina bröst hänger vid knäna dom påsar, rumpan försvinner helt och jag känner mig inte kvinnlig. Min personliga idealvikt är 81-85 kilo. Där vill jag ligga. Då känner jag mig fin och mår som bäst. Och upptäckte idag att jag ligger inom min målvikt. Så jag ska bara se till att hålla mig här. Fortsätta med den träningen jag har nu, äta bra, få i mig vitaminer o mineraler och dricka mycket vatten. Kändes riktigt bra att våga väga mig. Brukar annars gå efter hur jag känner i kroppen, för tycker att en våg är ganska missvisande. Det är på kläder man känner om man gått upp eller ner i vikt! Aja, skitsamma, så länge man mår bra, det är det viktigaste!

Pratade med min läkare idag, på Prima. Nu, snart, är bollen i rullning. Skräckblandade känslor.

Och där tog min mentala ork slut. Jag orkar bara inte skriva mera. Kommer sova gott inatt hoppas jag!

Hej 👋🏼 Hej 👋🏼

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Varför~

Ännu en dag jag vaknar och mår bra i knoppen men dock inte i kroppen~

januari 31, 2022 Jojjo

Sista tiden har jag oftare vaknat och mått riktigt dåligt psykiskt, och haft den ”vanliga” kroppssmärtan såklart, men haft några få dagar då jag vaknat och mått ganska bra psykiskt. De dagarna är så få att jag kan räkna dom på en hand.

Idag vaknade jag av att jag hörde barnen på förskolan genom fönstret. Barn som skrattade och lekte. Och de spelar ofta musik på morgonen vid lämning, och idag spelades ” Jag är en gummibjörn ”.. Hörde genom fönstret, mamma har ”gamla” fönster med bara 2 glas och listerna runt skulle nog ha behövts bytts ut både 3-6 gånger. Iaf, jag vaknade med ett leende av att höra de glada barnen. Men ryggen, aj fan för denna trasiga rygg, den mådde inte bra idag. Hade riktigt jäkla ont.

Gick upp och pratade med ”flickorna”.. De försökte flirta och charma mig till att jag skulle ge som lite mjukmat, men idag stod jag emot deras charm. Kokade kaffe och sedan tog jag tag i berget av disk från firandet av Brorestoren i fredags. Så nu är köket i ordning igen.

Dricker min andra kopp kaffe, ska gå och borsta tänderna och smörja in ansiktet, sedan ska jag dra på mig byxor och jacka och ta mig ut på en promenad.

Imorgon är det tisdag ochvjag ska hem till mina fantastiska barn. Jag har nästan som en ”Skalmanklocka” i kroppen. Det känns i magen och i hjärtat när tisdagen närmare sig, för då är saknade efter mina barn väldigt kännbar. Det lixom suger i magen av längtan efter deras röster, deras små armar runt halsen när de kramas, deras goda o mjuka pussar på kinden, deras glittrande ögon när de tittar på mig. Ja, nu är längtan efter dom stor, speciellt de 3 små trollen som är de som visar mest hur viktig jag är för dom. Och de visar även hur mycket de saknat mig. Vet att min 14 åring saknar mig med, även 18 åringen, men de visar det inte på samma sätt. Stora S har så mycket med skolan just nu, det är sista terminen i Gymnasiet. Herre min gud så fort det gått alltså. Det känns som att hon började ”Ettan” för bara nåt år sedan. Nu är hon inne på slutspurten, Studenten närmar sig!!

Stora sonen kämpar på. Är så imponerad av hans kämpaglöd. Och hans sätt att uttrycka känslor, mål, vad han förväntar sig av skola och andra kontakter. Han är cool & stark!

Kan tänka tillbaka på Stora S tid i högstadiet. Hennes lite jobbiga år, med vänner och när hon var lite ute på hal is, men att jag aldrig tillät henne att vara med fel folk, höll stenhårt på tider och rutiner. Alltid skulle veta vart och med vem/vilka hon var. Och hur hon tillslut, fast hennes allra bästa vänner valde en annan väg, vände allting till att satsa på skolan, även fast hon fick gå själv på lektioner utan hennes närmsta vänner, satsade på betygen. Hon fann en ”ny vän” som hon ändå gått med i 2,5 år, och de klickade och hittade varandra. Och den tjejen är underbar! Så glad att dom hittade varandra, stöttade varandra. Och är nära även idag.

En ganska lik resa har stora Sonen gjort. Även om hans väg till ett stå stadigt har varit betydligt mer turbulent och otroligt jobbig och mera läskig. Han hamnade helt fel umgänge. Han gav upp allt. Han gjorde mig så jäkla orolig. Men jag gav inte upp. Jag har jagat, ringt, pressat, tagit emot den hjälp vi fått, även fast jag själv ringt och startat upp behandlingar, möten mm. Jag försökte stoppa allt direkt. Även fast jag själv inte upptäckte i ”tid” och inte förstod hur länge hans jobbiga resa pågått. Men idag, idag har han vänt på allt. Och inte tack vare socialtjänsten, familjebehandling, Mini Maria. Tack vare honom själv. Han gjorde tillslut ett val. Han ville vända sitt liv. Han gjorde det själv. Jag är så stolt och imponerad över hur han tog tag i sin ångest, sin oro, och helt bestämde sig för att bli den han är idag.

Så den enorma styrka som båda mina två äldsta har är imponerande. Jag ser hur de båda bestämt sig och tagit beslut utifrån dom själva, inte efter vad deras vänner gör/gjort, utan de har valt den ”vägen” som är lite mera skrämmande, eftersom de får gå den ensamma, utan kompisar. Men de har båda gjort det. Båda drivna av sina egna mål. Fy farao vilka starka och envisa, drivna och framförallt modiga barn jag har.

Jag vet att många år framöver så kommer nya prövningar när de 3 små trollen växer upp. Men jag kan känna att jag är lite redo, lite mera vaksam och vet att det kan bli turbulent, men att de besitter samma styrka och trygghet att klara av att rida igenom tonåren de med.

Jösses, så djupt det blev! Men jag är så stolt över mina vackra, starka, envisa, magiska barn.

Och jag vet att de inte har ett speciellt starkt nätverk kring sig, inte via blodsband, men de vänner de har idag, deras fina och kärleksfulla vänner och faktiskt Mig, så klarar de av det mesta. Glad för deras vänner! De är riktigt bra och fina människor.

Jag är oxå glad över att de ändå har lite mer av kontakter kring sig än vad jag hade som barn. Jag var totalt ensam. Jag hade inga trygga vuxna runt mig. Och då menar jag verkligen INGA. Jag hade en-två vänner. Men vuxna, det fanns det inte. Det har såklart påverkat hur jag litar på vuxna. Jag tror det är därifrån jag fått det här med att ”Jag ska klara allting själv, jag ber aldrig om hjälp, jag stressar och pressar mig till max för att sedan braka ihop”. Jag har nog blivit lite ”skadad” av uppväxten. Jag har svårt att lita på människor. Speciellt människor som säger ”Jag finns här, säg till om jag kan hjälpa på något sätt” bla bla bla.. För de gånger jag lagt stoltheten åt sidan och bett om hjälp har precis samma person som erbjudit sitt stöd/hjälp mm, dragit det tillbaka såhär 🤌🏼 (knäpper med fingrarna)

Och sedan uppfattar jag det som att vuxna människor oftast bara snokar. De ställer frågor bara för att få veta detaljer. Och oftast frågar de just de personerna (främst barn) som absolut inte ska bli utfrågade!! Det gör mig äcklad och arg. Sluta spela fin o omtänksam när det bara är nyfikenhet. Låt andra få berätta sina ”hemligheter” när de själva vill. Vissa saker vill man kanske hålla för sig själv av en anledning?

Nä, nu ska jag hinka mitt kaffe och pallra mig ut på en promis. Det blåser en hel del idag med. Blir att smörja ansiktet ordentligt!!

Ha en fin dag!

Och kom ihåg; när någon inte berättar något kan det bero på att man inte vill känna mera press eller stress än vad man redan gör. Kanske behöver man få ha sin lilla hemlighet ensam för att slippa känna sig som en ännu större ”förlorare” när andra vet saker de inte borde.. Respektera alla! Tänk längre än vad näsan räcker! Om du ska veta om något, får du med största sannolikhet veta om det när det är dags!

~Bara jag~

Söndag & storm~

januari 30, 2022 Jojjo

Shit ”pommes” vad det blåst ute inatt. Vaknade vid skett 3-4 tillfällen och det riktigt ven och tjöt utanför fönstren. Obehagligt.

Jag med mamma ut med Pepelito på eftermiddagen, blåste en del då med. Vi kollade på alla träd som ramlat här upp längs gångvägarna. Det var en hel del faktiskt.

Ännu läskigare att läsa om hur Södertälje Sjukhus har drabbats.

Idag har vi mest legat på soffan o kollat på film. Det blev en sådan dag när det varit sådant busväder ute.

I fredags firade vi min storebrors 45 års dag. Blev riktigt lyckat med plockmat, glada människor, gott i glasen. på ett fhärn passade vi på att fira min brorson som fyllt 13 i januari.

Plockmat, baconlindade dadlar, snittar med kalkon o räkor, mozzarella & tomat & basilika.

Det blev mycket lyckat, maten var uppskattad. Tror jag o T kom säng vid strax efter 02:00. Jag tvärslocknade och minns knappt när min sköna sängpartner lämnade mig 🤌🏼👎🏼

Vi förlovade oss dagen till ära! Med söta ringar av snöre 🙃

Passar oss perfekt! Nu har jag min lilla snörstump på fingret som symboliserar äkta kärlek och 100% lojalitet, att varken hon eller jag någonsin är ensamma, att oavsett hur vår liv formas eller ändras, så kommer vi alltid höra ihop. Hon är min Ryggrad, min riktiga äkta kärlek (förutom mina barn) och den som alltid kanta mig oavsett humör eller mående. Hon är den jag kan bli skit arg på men som jag ändå skulle ringa först om jag behöver prata. Hon är den som alltid svarar i telefonen när jag ringer. Nu sitter ett snöra runt mitt finger som bevis på att hon och jag har ett band som drar oss samman!

Romantiskt och fint va?

Ha ni en själsfrände? Är det en partner eller en vän? Hur vet du att just den personen är din sålmäjt?

Godnatt på er! Nu ska jag läsa och lyssna på den högljudda o lite läskiga vinden som stormar förbi mitt fönster..!

~Bara jag~

Lösenordsskyddad: Bilhäng~

januari 27, 2022januari 30, 2022 Jojjo

~Bara jag~, ~Härligt~

En riktigt bra dag~

januari 26, 2022 Jojjo

Det har varit tufft senaste dagarna. Jag har varit stressad, rädd, orolig så pass att jag mått illa.. Känslorna har inte alls varit i balans.

Igår gjorde jag, eller genomgick, något som för mig blev som en inre seger.. Jag gjorde det som är bäst för mig. Hur jobbigt det än är, hur psykiskt påfrestande det än är, och framförallt en påminnelse om en förnedring som måste upprepas för att jag ska känna att jag gör rätt. Gör rätt för mig!

Idag kom Ryggraden hit. Med CaffeLatte! Och hennes sjuka tankar, ompacknings-mani, påsar osv. Min Crazy BagLady! Vi fixade klart uttunningen av hennes långa o lockiga hår och sen färgade vi underhåretbi en fantastiskt läcker ”stålgrå/blå” färg. Gjorde även som en ombre i topparna i övre håret. Eftersom hon är så ljus vanligtvis så ploppade hennes ögon fram, de blir typ turkosa när hon färgat åt det mörkare hållet. Så fantastiskt vackert!

Efter att håret var fixat och massor av kaffe drog vi en snabbis till Dollarstore.

Snabbisen blev bara 2 timmar i butiken! Jag har nog aldrig gått så länge inne på DS!!

Hittade en poster. Den är så himla enkel egentligen, men just den enkelheten tilltalade mig massor. Jag ser något i den som berör mig. Den ger en känsla av kärlek, oskuldsfullhet, omtanke o vördnad, baket, ärligt, respekt, värme.

*Varför känner jag så starkt för motivet..?*

På fredag fyller min Brorestor 45 år! Mamma har handlat lite så vi ska fixa lite plockmat och fira honom. Ska bli trevligt!

Nu ska jag krypa ner o läsa om Psykopaten Silfverbielke. Imorgon ska jag upp vid 9:o för att möta mamma o handla o sedan ska jag skjutsa min vackra dotter till ett möte.

Alltid massor att göra, oavsett min vecka eller inte.. Men, jag klagar inte. Jag vägrar klaga över hur mycket extra tid jag får med mina barn. Det bästa jag skapat, det viktigaste i mitt liv. Därefter kommer min Ryggrad! Utan henne; ingen H a N N a..

AttAtt kära läsare! Tack för titten! Hopps vi ses igen!

Kram! Kyss! Kärlek! Respekt! Hänsyn! Ödmjukhet!!

~Känslan idag~

Två på en dag~

januari 12, 2022 Jojjo

Jag har bestämt att 2022 ska bli året då allt vänder. Året då jag ska tillbaka till mig igen. Jag ska gå med huvudet högt och kämpa tills jag blöder. Jag ska tillbaka till mitt jobb, jag ska arbeta igen, sedan om jag ska vara kvar på Kirurgen eller prova något nytt, det bestämmer jag när jag kommit ut på golvet igen. Men jag ska ta tillbaka min ryggrad, min styrka, hitta glädjen, bli harmonisk, och skratta igen. Nu får det vara nog med motgångar och negativa vibbar och energier. Jag tänker inte låta psyket eller andra förstöra mig som människa. Jag har lika stor rätt att må bra som alla andra. Jag förtjänar att få leva mitt liv så som jag vill leva. Det kommer inte att ske på en dag, men i år ska det ske.

💟2022 blir året jag tar tillbaka min värdighet och återupptar mitt liv💟

För att se ljuset måste man ibland kräla bland den vidrigaste smutsen, och det har jag gjort. Så nu är ljuset så välkommet & efterlängtat.

This is my time to live, take back my life. Because i’m fucking worth it!

”Att Att” bästa ventilen i världen!

Pussen & kramen

~Bara jag~

Arg & Förbannad~

januari 9, 2022 Jojjo

Mitt tålamod är på botten just nu. Hela den här veckan har varit ett världskrig mellan mig och lilla S. Han är så i trotsåldern och totalt uppe i det blå konstant. Hans attityd är i botten, lyssnar inte på något.. Fy vad osams vi varit. Nu vägrade han gå och lägga sig och får tag på en stålgalje som han drar längst med elementet. Fram o tillbaka. Provokativt. Vägrar sluta. Skrattar mig rakt upp i ansiktet. Jag blev så jävla arg!

Jag hatar mig själv när jag gapar och skriker. Jag avskyr den delen av att vara mamma. Och tro mig, jag försöker med lågaffektivt bemötande, mutor, hot, konsekvenser mm, inget hjälper!!

Idag har ytterligare varit en dag i städandet. Fast på förmiddagen åkte jag runt o samla in lite nya fynd, som nya tavlor, ny taklampa, ny/beg dammsugare och ett sideboard. Älskar saker som bortskänkes! Efter det vart det att städa igen. Nu är köket så rent! Toaletterna rena. Vardagsrummet riktigt trevligt!! Tänk att det tagit en vecka nästan att städa upp allting?

Räknade idag att jag kört minst 2 maskiner tvätt varje dag, sen såklart vikt in allting. Gått till grovsoporna 2-3 gånger per dag med kassar med skräp. Och nu först, söndag, känner jag mig nöjd med hur det ser ut här hemma. Och då ska jag åka härifrån om 2 dagar..?!? Men jag har tänkt till den här gången.. Fotat alla rum, för att lämnar han en soptipp efter sig kan jag fota och så kan han själv få se..! Han skulle aldrig acceptera om jag gjorde så. Jag skulle aldrig acceptera mig själv om jag gjorde så mot honom. Jag skulle skämmas!

Igår kväll satte jag mig o pyssla ihop en stol till dockskåpet, ska försöka mig på en fåtölj ikväll. Riktigt roligt men väldigt pillrigt. Vill ju få det att hålla för lek, och då blir det lite mera pyssel och teknik för att det ska bli hållbart.. Men det är fortfarande väldigt uppskattat bland barnen. Längtar tills jag har råd att köpa dockor och mera ”riktig” inredning. Nästa mamma-vecka ska jag fixa golvet i vardagsrummet!!

Nu ska jag senil jag pallar pyssla ihop fåtöljen, eller om jag väljer att glo film med Stora S..

Tack o Hej!

~Bara jag~, ~En divas blogg 1~, ~Förståelse~, ~Känslan idag~

Hmm, måste få till det tekniska~

januari 7, 2022 Jojjo

Då jag inte är den skarpaste kniven i lådan, och inte lyckas hitta vart och hur jag kan välja Följare, så låter jag bloggen vara publik ett tag till.

Tydligen ska Ni kunna skicka en ”Förfrågan” till mig via startsidan och så ska jag Godkänna, men jag hittar inte hur jag lyckas få till det.

Jag ska inte behöva dölja min blogg, jag ska kunna fortsätta så som jag gjort och fortsätta skriva som jag gör, utan att känna oro för att Någon sprider varje litet ord vidare och på så sätt skapar en hel del bekymmer och drama som är totalt onödigt.

Häromdagen fick jag veta att jag och x:et bråkat..? Jag visste inte ens det själv.. Men så koppla jag ihop ett & annat och kom på att jag skrev om min irritation gentemot hans slapphet till ordning och reda, tömma kattlådan osv, på bloggen, och det blev precis som jag befarade. Djungeltelegrafen drog igång och så kom det då fram till mig att ”Vi bråkat”.. För att förtydliga för de oroliga själar; så är inte fallet! Vi bråkar inte! Oftast är det människor med för mycket intresse över andras liv som gör att onödiga rykten dras igång och det blir väldigt onödiga konflikter, av absolut ingenting!

Väldigt tråkigt att det ska gå så himla mycket rykten kring oss. Vi har äntligen en ganska god kommunikation kring barnen. Vi firade jul ihop med våra barn. Vi satt en stund och pratade på julaftonskvällen. Vi åt middag ihop med barn, mormor och en vän den 25/12, och hade trevligt. Sedan att vi tycker olika om många saker, men kring barnen är vi ända relativt stabila. Och som jag redan nämnt; finns en anledning till att jag valde att vi skulle dela på oss; En del var hans inställning till städ, hemmet & hygien. Andra saker påverkade oxå, men precis allt behöver inte delas här.

Han är fortfarande en stor och viktig del av mitt liv. Han är pappa till mina barn. Vi kommer alltid ha med varandra att göra, och jag önskar att vår omgivning kunde låta oss ha det liv, på varsitt håll, utan att lägga sig i, skapa onödiga konflikter, sprida rykten.. Det här året, ja, 14 månaderna har varit ett virrvarr av upp & ner, känslor, tjafs, missförstånd, medlingar, oro, krångel.. Nu när vi äntligen hittat en balans i ”våra” nya liv, där vi fungerar, då borde andra ”sitta ner i båten” och ro vidare eller applådera åt vår framgång. Det kommer inte bli ”vi” igen.

Jag vill nog aldrig ens ha en man i mitt liv igen. Förutom mina söner. Annars tackar jag för mig när det kommer till att involvera mig för ingående med motsatta könet. Jag är less på män. Jag har helt tappat aptiten för att leva under samma tak eller i ett förhållande med en man. Jag är inte sugen alls.. Dessurom ville jag inte att vi skulle leva ihop på autopilot, vilket var exakt vad de sista åren var. Det var ett kompis förhållande fast med mera små tjafs om allt, ingen romantik, inget wow, ingen egentid.. Jag blev inte sedd, han fick inte vad han ville. Lever man så för länge då lever man i en lögn.. Allt ser bra ut utifrån, men sanningen är en annan. Jag har nog haft min del av förhållande. Fick iaf 20 år och 5 barn och det är nog mer än många i dagsläget klarar av. Och jag har varit så kär och lycklig med honom, tvivla inte på det, men vårdar man inte ett äktenskap då slocknar lågan och kärleken dör ut. Lika mycket mitt fel, jag gav upp, och det är så svårt att ”tända” en slocknad aska.

Jag vill må bra själv. Jag vill må bra med mig själv. Jag vill klara mig själv, lösa saker kring mig själv. Kunna se mig i spegeln och vara lycklig. Och stolt över mig. Det är en bra bit kvar tills jag kommer dit, men jag ska nå ända fram.

2021 har varit ett helvetes år. Helst ett år jag vill glömma helt. Men så funkar det inte, det vet jag. Jag har fått många nya sår i själen, blivit bränd psykiskt, triggat igång PTSD, utmattningssyndrom, sjukskriven, sörjt och förlorat två mycket älskade manliga förebilder, förlorat vänner, blivit hotad, polisanmält, obegripliga saker har hänt.

2021 har även gett mig ett fantastiskt minne från Gran Canaria med fint sällskap, god mat, sol och poolhäng, drinkar. Skratt som övergått i gråt, några fina nya vänner.

Mitt egna mål, för 2022;

Målen är enbart för mig, och alla är INTE menade att klaras av just under 2022. Vissa är mera långsiktiga, men det här är vad jag ska jobba med för mig själv & mina barn! För jag måste hitta tillbaka till min inre styrka, självrespekt, kärlek, glädje & framförallt Livsglädje!

Komma igång med promenader; gå ner 5 kg innan sommaren, men det är en bonus. Jag ska gå för MIN skull, min hjärnas skull, mina knän, min rygg, min självrespekt, min hälsa.
Inte dricka alkohol mer än om det är ett riktigt FESTLIGT tillfälle (och dessa är det ju ont om 🤗) Dels för min inre hälsa, men även för att det luktar illa, förstör liv, personlighetsförändringar sker osv
Ta bort människor som skapar oro och ångest inom mig
Aldrig mera vara tyst för någon annans skull. Aldrig någonsin igen ska någon få mig att vara tyst för deras egoistiska skäl
Lära mig att ÄLSKA mig själv, försöka se mig i spegeln varje dag och ge mig själv en komplimang, våga se mig själv i ögonen
Efter PTSD/Trauma behandling, komma igång att arbetsträna. Mål: jobba MINST 50% i November 2022
Överösa mina barn med kärlek, positivitet, styrka, trygghet under mina veckor
Försöka sänka kraven på mig själv, försöka tillåta mig att göra fel, att inte anklaga mig själv så hårt, vara mera ödmjuk mot mig själv
Hitta ett andrahandsboende, där jag kan ha mina barn varannan vecka, som är min trygga vrå.

Har Du några mål? Vågar Du avge Nyårslöften? Eller anser du att det är ”något man bara gör men inte behöver hålla”?
Det är helt okej, att lägga Nyårslöften ”bara för att” men för mig är det svårt. Jag tänker inte så. Har jag sagt något, lagt ett löfte, då MÅSTE jag hålla det. Därför la jag delvis upp det här, nu måste jag ju göra mitt yttersta för att klara av så många mål och milstolpar som möjligt.. Jag hoppas, och tror, att det här året kommer bli ”bättre”. Jag har en del saker att genomlida och klara av, men när de sakerna är avklarade, då kommer det bli lättare att andas, jag kommer vinna en hel del självrespekt igen, och kanske hjälpa andra. Jag ska fokusera mycket på hälsa, inre hälsa. Vårda den kroppen jag lever i och göra den stark. Tro det eller ej, men mitt tuffaste kommer att bli ; Sänka Kraven Mot Mig Själv..

Ta hand om er! Tack för att Ni läser ♥️ Och stort tack till Er som skriver/kommenterar här eller på mejlen/Messenger!

Utan Er, ingen Divas Blogg!

~Familjen~, ~Känslan idag~, ~Varför~

26 december 2021~

december 27, 2021 Jojjo

Denna jul är avklarad. Har ändå nöjda barn och självaste julafton var som den ska vara.. Avslappnad, massor av god mat, kramar och glittrande barnaögon, kussefiner som lekte och hade kul ihop.. Precis som det ska vara.

På förmiddagen den 24/12 kom barnens pappa hit. Vi åt frukost ihop, öppnade klappar, fixade oss, kollade Kalle Anka och sedan över till barnens Farmor.. (skulle skrivit ”svärmor”, men tror inte det är så poppis, då jag ej lever ihop med hennes son) Väl på plats var den absolut största fröjden att få träffa min älskade o underbara Guddotter Ellie!! Hon var den första som mötte mig i hallen. Vi kramades och jag sa att jag saknat henne så mycket, och den här söta lilla tös svarar- Jag har saknat dig med!!

Mitt hjärta höll ihop, men för en sekund trodde jag att jag skulle börja gråta. Min fina lilla guddotter, min bonus-tjej!! Det är med en enorm sorg jag inser att relationen till henne blir lidande av att jag tog beslut om separation med hennes morbror. Hon är så viktig för mig!

Julafton gick bra. Blev en del skratt och mycket värme i kropp o själ.

Men, finns alltid ett men, så finns alltid den där osmarta människan, som förstör allting. Min ena dotter fick inte krama din Farmor när hon skulle gå hem. Pga Corona. Men att sitta i samma rum i 5-7 timmar, andas samma luft, ta på samma bestick när man tar mat, det går bra, men en kram är inte okej.. Mitt barn blev jävligt ledsen och besviken. Hon fick Farmors handflata upptryckt i sitt ansikte när hon kramade sin Faster. Så Farmor hade redan då bestämt att min dotter inte fick en kram.. Jag tycker det är sorgligt och ledsamt. En sådan sak kan förstöra allting.

Ibland har jag känt mig bort knuffad från den enda familj jag har, men jobbat desto mer på en bättre relation till mina barns pappa. För om vi två fungerar så har jag trott att allting ska fungera. Och vi fungerar jätte bra. Vi pratar, vi kan skratta, vi strävar både gemensamt mot att våra barn ska må bra och få känna trygghet. Egentligen är ju det det enda som räknas. Men, ytterligare ett men, jag har varit delaktig i den här familjen i 21 år. Jag kommer ALLTID HA ETT band till deras familj, iom att jag är mamma till barnen. Jag är ingift.. Jag har fört deras gener vidare genom fem barn. Jag har fått äran att bli gudmor.. Alltså borde både jag och mina barn räknas som familj… Eller??

Ställer en fråga nu, till er som läser, svara gärna;

Är familj något man föds i? Kan man skapa sin Egna familj? Måste blod vara inblandat för att kalla sig familj? Är det så hemskt att separera? Kan en familj bestå av separerade ”parter”?

Vad anser Du är familj?????

Nu är klicken sååååå mycket igen. Jag ska försöka bläddra o läsa några sidor i boken, men först måste jag kissa och vill strypa min katt då hon är i ett löp igen och går o gormar o ylar efter en man!

–Well Well well, aint gonna happen!!!!

Mitt vackra barn, som blev dissad av sin egen Farmor.

Så, nu väntar ett Nyår. 2022 är på ingång.

Det här nya året ska bli min vändpunkt. Jag har redan bestämt det. Jag ska kämpa mig tillbaka, jag ska hitta min träning igen, jag ska bli hel, utanpå o inuti, jag ska aldrig mer ta skit från någon, stå upp för det JAG tror på, hitta och hylla mitt egna värde, och ta till mig att ”familj” kanske är skörare än vad jag trott.. Kanske kan man inte bygga sin egen familj? Måste man verkligen födas in i en familj? Om det är så, är jag enormt rik, då jag fött upp fem personer som är min familj, nu och alltid.

Med önskan och kärlek till Er alla, om ett fantastiskt Nytt år en riktigt GOD FORTSÄTTNING, och massa god mat o dryck och fina människor vid er sida;

Gott Nytt År 💋