Etikett: familj

~Bara jag~

Ljust i mörkret~

Jojjo

Älskar verkligen hösten och alla färger. Att få tända ljus och bara njuta av mörkret och lågornas flackande sken och vackra skuggor. Jag verkligen älskar det.

Men nu har jag varit sjuk. Och vabbat. Det har sammanlagt blivit 2 veckor vabb och 2 veckor av egen sjukdom. Den ledvärken jag åkt på i samband med förkylning har inte varit rolig någonstans. Jag har fortfarande sjukt ont i armar, höfter och nacke. Hostat till mig ett ryggskott i alltihopa oxå. Haft sådan otur känns det som.

Men nu kan jag äntligen återgå i tjänst på Det Sjuka Huset. Som jag saknat mina patienter och kollegor. Nu känner jag längtan efter att jobba lördag och söndag kväll! Ska bli så skönt att få tillbaka rutiner och få träffa människor igen!

Helgen har varit annorlunda. Jag har varit uppe och hälsat på mamma både fredag och lördag. På fredagen var jag bara där nån timme med Ziri som sällskap. På lördagen tog jag med mig Max, Sigge & Ziri dit. Då stannade vi väl 2-3 timmar. Max ville sova kvar och det fick han. Även Ziri tog en ”sleep-over” hos mormor. Men Sigge fick jag med mig hem.

Jag har köpt en ny säng via blocket. En 160 säng som jag fick så billigt och som jag & Sigge delar på. Vi sover som ”prins och prinsessa” där i. Max tyckte det var jobbigt att Sigge kunde vakna på nätterna ibland o vara ledsen, då stördes även Max’s nattsömn så Sigge fick till en början flytta in till mig. Men sov på madrass på golvet. Det kändes ohållbart så när jag såg annonsen om sängen slog jag till på en gång.

Igår fick jag för mig att vara en duktig ”bull-mamma” så jag ställde mig och bakade saftiga vaniljbullar. Jag avskyr att baka. Jag tycker inte det är kul alls. Men någon enstaka gång kan jag få för mig att baka, och igår var det dags.

Saftiga vaniljbullar

Så när mamma kom ner med Max bjussades det på nybakade vaniljbullar. Lite mysigt faktiskt. Dock har mitt luktsinne typ försvunnit av förkylningen så det känns sjukt tråkigt att inte kunna känna doften av bullar i lägenheten.

Idag har jag dansat med dammsugarn, tömt diskmaskinen, rensat o tvättat ur kattlådan och fyllt på med ny sand. Och köpt katt & hund mat då det var slut hemma och djuren var lite ledsna på mig på morgonen. Nu är ordningen säkerställd, djuren är nöjda, golvet är rent och köket rent.

Sen ligger det en karl på soffan och jag fattar inte varför. Han är inte sjuk. Han har inga bokade läkarbesök. Kanske blev det för mycket igår, jag vet inte. Fattar inte tänket, ekonomiskt har vi inte råd att han är hemma. Jag är sjukskriven och kan ha Max hemma. Vad han ligger här för vet jag inte. Enormt irriterande är det iaf.

Nu ska jag lägga mig o vila lite. Har så fruktansvärt ont just nu o tror vila är vad jag behöver.

Ha en fin dag i höstvädret!

~Känslan idag~

Allt eller Inget~

Jojjo

Lite så funkar jag. Lite så funkar Adhd! Så då kan jag undra om det är mina Egna personliga drag eller om den sidan av mig kommer av min Adhd? Eftersom jag idag inte känner mig speciellt ”alert” så tänker jag inte fundera mer på den saken.

En kompis till mig, la igår upp till n sådan jäkla bra beskrivning av Adhd. Jag känner att jag måste dela med mig av den..

Tycker denna beskrivning var grym. Det är verkligen så det är att leva med Adhd. Sen är alla människor olika i sin diagnos såklart, men den här visade i stort sett ut calypsos hur jag funkar.

På tal om Allt eller Inget, så tyckte någon någonstans att förkylning med hosta inte var ”lagom” nivå av sjukdom hemma hos oss, nä, vi slänger dit lite magsjuka oxå! Så, Ja, M ligger magsjuk nu. Klockan 7 hade han kräkts ner hela sin säng. Nu tvättar jag sängkläder, bäddade ner honom i lillebrors säng, och ställt fram hink, han har teven på lite lågt, sover från o till och kräks när det behövs. Köpte hem coca cola och blåbärssoppa till honom. Nu får han ligga i ett mörkt o svalt rum, och jag hoppas att det snart är över för honom. Finns ingen värre sjukdom än just magsjuka. Självklart känns det som att jag själv har en ”8’a” i magen.

Känns så tråkigt att först vabba förkylda barn, sn bli förkyld själv, och nu även ett magsjukt barn. Kan alltid önska att det här är ”vår” beskärda del av sjukdomar på ett tag, men så vet jag att det inte är. Vi kommer med största sannolikhet få magsjuka minst 1-2 ggr till innan jul, och förkylningar lär pågå fram till maj-juni 2021. Om vi har tur då alltså…

Jag har ont i ryggen och axlar/skuldror. Ont i halsen och bröstet av hostan. Så idag tänker jag göra absolut INGENTING. Förutom att tvätta då, men annars bara glo på teve, tömma spyhink, gosa med djuren, och bara känna mig lat. Får se hur länge jag står ut med att vara lat. Inte min starka sida att göra ingenting.

Hej hopp, ”kräkskopp”

~Bara jag~, ~Känslan idag~

Sakta mot det ”friskare”~

Jojjo

Både jag och Stora S ligger hemma förkylda. Vi snorar, harklar, hostar och mår nog allmänt rätt pissigt.

Fick veta av R att han ska med M till landet i helgen. Blev lite förvånad men samtidigt bryr jag mig inte faktiskt. Han får göra som han vill. Är landet dit han vill åka så inga problem för mig. Jag är van att ta hand om allt hemma så jag känner ingen speciell oro eller ångest för det. Kanske liiite, då jag är förkyld. Men han har aldrig brytt sig speciellt mycket innan när jag är sjuk, så varför börja nu?

Jag väljer mig, och tänker på vad som blir bäst och roligast för mig & barnen.

Idag, trots hosta och snuva och värk i kroppen, lyckades jag dra fram dammsugarn och fräschade till hemmet lite snabbt. Sen hade jag bokat tvättstugan 14-18, sååå skönt när det blir tvättat och torrt alltihop. Nu var det bara 1 veckas tvätt så det blev bara 4 maskiner kläder och 3 med 60 graders tvätt. Satte upp ny tid till på söndag.

Efter tvättstugan var jag helt slut. Men hunden ska ju ut, så Sara o jag tog det. Sen har jag legat på soffan och hostat.

Fick återigen ett mindre roligt samtal från N’s rektor. Jag hoppas bara att han kan ”tagga ner” med allt och landa i sig själv, hitta tryggheten i skolan och i hjärta och knopp. Jag vill honom så väl, men ibland vet jag verkligen inte hur jag ska gå till väga. Hela tiden maler tankarna ~

”Tänk om jag fått mera uppbackning med regler för flera år sedan… Hade det varit annorlunda nu då?”

Fortsätt läsa ”Sakta mot det ”friskare”~” →
~Känslan idag~

Sjukdomar kommer &… kommer~

Jojjo

Kan knappast skriva ”går” eftersom det känns just nu som att sjukdomarna endast kommer. Trodde M var på väg att bli bra och att han skulle kunna gå till skolan idag. Men så har han ont i halsen. Säger han, och jag måste tro honom. Lilla S är fortfarande dålig i magen och imorse hörde jag det vidriga ljudet av ”krupp” i hans luftrör när han hostar. Så något ”värre” är på G hos honom.

Hoppas innerligt att E klara sig. Att hon inte blir sjuk hon med. Jag har fått samma mage som Lilla S, men annars mår jag bra. Spelar ingen roll egentligen vad Jag har, vabbar ändå.

Just nu sitter M och jag och tittar på Guardians of the Galaxy på tv. Vi älskar GROOT och Rocket! Sen är väl ”humorn” i filmen mer anpassad för mig, men den humorn som syns är ju hysteriskt rolig. Som när Rocket legat o sovit och reser sig och är helt PLATT på kinden i pälsen. M höll på att skratta ”på sig”..

Morgonen var relativt bra idag. E bråkade bara i ca 20 minuter om att vägra leggings/strumpbyxor till en kort jeanskjol. Hon skulle gå i endast kjol och strumpor när det regna ute. Tillslut fick jag på henne kläder, men hann såklart bli sena ändå.

Påklädd efter 20 minuters bråk.

Självklart blir det ännu mera bråk då R hämtar och låter barnen gå hem från dagis i det de har på sig just då. Oftast är det lite bättre väder på eftermiddagarna och han lämnat då mössa, vantar, stövlar, utebyxor & jacka kvar. Så på morgonen ska jag lyckas hitta en ”hel” garderob att lämna barnen i. Så vansinnigt trött på det! Därför fotade jag barnet idag så jag kan skicka bild på vad hon har på sig så kan han förhoppningsvis ta med en full garderob hem.

Nu tog orden slut och tankarna går omlott.

Ha det!

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Känslan idag~

Vab, vab, vab~

Jojjo

Är det roligaste som finns! Inte!!

Nu är näsorna våta och magarna oroliga, och då får man vara hemma från förskola och skola. Så är det! Hårdare riktlinjer just nu, och det är bara att acceptera och följa.

Just nu sitter M och bygger ett helt fantastiskt hus i Lego och S sitter uppkrupen bredvid mig i soffan och tittar på Zootropolis. Jag har hunnit städa av i köket, dammsuga, klippa av tomaterna från plantorna och lagt in i fönstret. De kommer aldrig bli röda ute nu, för lite sol och värme.

Tog in paprika-plantan oxå, hoppas den fortsätter gro inne och att paprikorna växer sig stora. Men så fort den togs in så satt den Lilla Katten mitt i krukan och lekte kurragömma i jorden under alla gröna blad. Hon lekte ca 25 ggr innan hon fattade att jag hittade henne innan hon gömt sig! Tillslut fick jag flytta krukan till ett annat rum och förhoppningsvis hittar hon den inte.

På fredag ska jag träffa min husläkare, hon vill fortsätta följa upp min rygg. Värken har spridit sig, nu har jag ont både i rygg, skuldror, överarmar, armbågar och fingrar. Antingen så har muskler & leder tagit så mycket stryk av tiden med diskbråcket, tog nästan 1 år från det att jag fick själva ”bristningen” i diskbråcket tills jag blev opererad, och jag kunde ju knappt gå, eller så har något annat hänt som gör att jag har mera värk. Hon skickade ny remiss till sjukgymnast, så får jag se om jag helt gör mina övningar fel, eller om jag kan komplettera med några nya övningar. Den som lever får se!

Nu ska jag gosa ner mig i soffan med S och kolla på någon konstig tecknad film med knasiga fåglar.

Önskar alla en fantastisk dag!

~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Börjar bli lite väl mycket nu~

Jojjo

Denna sabla ADHD kan verkligen både stärka och knäcka en människa. Omgivningen förstår sällan vad Adhd är eller hur olika den kan te sig i olika människor. Tjejer har oftast fallit bort pga att från början fanns endast forskning kring Adhd på det manliga könet.

Nu fick jag min diagnos som vuxen, men sablar vad min värld ändrades. Hur stärkt jag blivit genom att så mycket som jag gjort äntligen fick en liten förklaring. SJag n är händelser inte enbart pga diagnosen, det är Jag som haft fel omdöme. Men ändå, tänk om jag blivit sedd tidigare? Redan i tonåren.. Eller redan som barn..? Undrar hur livet sett ut då?

Min son, den stora, har verkligen ett rent h*****e med sig själv. Inte nog med att han är tonåring, han har sin Adhd att tragglas med. Jag vet så innerligt att mycket kring honom sker pga noll konsekvenstänk. Jag vet att fel kommentar/ord från någon kan få det att brinna i huvudet på honom på bara några sekunder. Jag vet att varje dag i skolan är kämpig. Att varje tanke i hans huvud går så mycket fortare att han inte hinner med att fatta vad han just tänkte. För i samma sekund trängs 75 andra tankar i hans huvud och jag vet att det blir övermäktigt och öronbedövande. Enda sättet att ibland få tyst i huvudet är genom agerande. Att göra något, och ibland agerar man fel.. Fast man vet att det är fel, så hinner man inte uppfatta det. Inte förrens man redan agerat.

Jösses så luddigt och knasigt det skrevs nu. Min son är avstängd från skolan imorgon. På tisdag möte med rektorn.

Jag vill hjälpa honom. Jag vill stötta. Men sista tiden har många olika incidenter skett, och han är alltid nära, men aldrig delaktig?? Ni som fattar, fattar…

Jag känner att min ork tryter. Mitt tålamod tar slut. Jag orkar inte vara en arbetande glad mamma till fem barn. Alla i behov av mig. Jag håller på att gå sönder inombords. Jag är inte tillräcklig.. Jag hör inte rätt. När jag väl har lediga dagar så är det möten, städa, disken, tvätten, handla, mediciner, osv osv. När jag väl jobbar är det upp tidigt och fixa allt för ungarnas dagar på fsk/skola. För naturligtvis hinns det inte med att få ordning på allt kvällen innan. Lämna ban, oftast är en alltid arg och ledsen. Hem, ut med hunden, hinna duscha, käka, försöka slappna av för att vara alert på jobbet. Men det sista hinns inte med. För då är klockan 12 och jag har nerverna utanpå av stress för att komma sent till jobbet (?) och hur sjukt är inte det? Redan kl 10 börjar räkna minuter tills det är dags att åka.

Imorgon ska jag försöka prata med mitt barn. Få honom att våga vara ärlig med mig. Få honom att tala om för mig vad han vill att jag ska göra! Hur kan jag stötta? Vad krävs för att han ska våga prata mer med mig? Han ska få berätta hur han vill att det ska funka, hemma o i skolan, och hur vi ska nå det målet..

Snälla, säg att det någon gång blir bättre!?! Snart är M tonåring, tätt följd av E som redan är helt obstinat och full av hormoner i obalans, och S kommer åka på ”samma tåg”.. Jösses!! Hur ska dessa barn slippa den hemska delen av tonårstrotts??

Kram & Hej

~Bara jag~, ~Känslan idag~

Sakta framåt~

Jojjo

Eller bakåt, just nu är allt bara kaos i mitt huvud. Känner att det är mycket nu. Jag längtar till att få ledigt, på riktigt, med barnen. Att orka ge mera av mig själv. Just nu är jag inte en fullt presterande mamma eller människa.

Det är så mycket, jag ska bli helt frisk så jag kan jobba. Längtar dit kan jag säga.. Jag hjälper mamma så mycket jag kan, med att handla, eller jag gör det när hon ringer såklart. Men det blir mycket. Det är ganska mycket på en gång.

Jag är trött. Jag är pigg. Jag sover och sover men är ändå trött. Min man är allmänt tjurskallig och ganska tråkig för tillfället. Har en taskig attityd, och känns inte alls kul. Men han är oxå trött. Det vet jag. Jobbet tär, han längtar efter ledigt han med. Barnen är aldrig trötta. Inte de tre yngsta. De är pigga tills dess att ögon slår igen och direkt de öppnar dom på morgonen är energin på topp. Jag är inte ens i närheten av vad de orkar. Ändå kämpar jag med att hinna med alla deras behov, hundens behov, att vila och ta hand om mig själv, att röra på mig för att kanske få en bättre omfördelning i knoppen av att bli ”bra” trött och att bli ”bättre” pigg när jag är vaken.

Det är säkert bara en ”pre-semester” svacka, men usch vad jag bara vill stoppa tiden, frysa allt och alla runt om mig så jag bara kan ”lalla” på i min egen takt.

Alltså hur coolt vore det inte att kunna göra så? Det är ju den bästa superkraften någonsin!

Nu ska jag poppa popcorn innan jag ska dejta Mr John Blund! Förhoppningsvis, om han inte hoppar över mig inatt..

Puss på Er!

Var försiktiga! Tänk först en extra gång ALLTID!

~Bara jag~

Träningspepp och sjukdomar~

Jojjo

Ingen bra kombo alls?

Men, eftersom jag inte vill att viruset helt ska ”äga” mina lungor, så rör jag på mig så passa att alveolerna iaf får arbeta lite med att ta in och ge ut syre. De får helt enkelt lite ”underhållsarbete” i en pissigt tråkig period.

Igår sjukskrevs jag en vecka. Jag tror att viruset börjar ge med sig, även om det går sjukt långsamt, men jag känner ett hopp till att den här veckan är den veckan då det vänder! Längtar tillbaka till jobbet så jaga blir knäpp. Saknar mina arbetsuppgifter och kollegor! Längtar efter att få vara lite social med vuxna igen. Så, nog om virus och sånt, nu räcker det för idag!!

Noel åkte iväg på sin klassresa idag. De ska åka till Adventura på Barnens Ö, ha aktiviteter, äventyrsutmaningar, paddla kanot, grilla, umgås och övernatta. R åkte med som klass-pappa. Sammanlagt är det 6 pappor med och deras Lärare. Lite kul att det är endast pappor som åker tycker jag. Jag var först planerad att åka, men som Du läst ovanför redan, så går inte det. Jag hoppas att de får riktigt roligt och att de får fina minnen för livet! De har kämpat så hårt sista året att få ihop en bra klasskassa, hade det funnits ett åtagande redan från årskurs 4 så hade de säkert haft minst det dubbla och kunnat göra en längre resa ihop, men alla barnen är så glada att de ändå fick ihop till Adventura. Tänk att Noel börjar högstadiet efter sommarlovet 🙈 Alltså, hur gick det till??

Så idag är jag ”gräsänka” med 4 barn. Ska ta mig ut på en promenad vid 15 så kan jag hämta Max, Ebba & Sigge vid 16 tiden. Kanske stanna ute en stund så att de får springa av sig och bli härligt trötta till kvällen. Tänkte ställa mig och förbereda middagen om någon timme, så har jag mera tid till att umgås med mina tre små trollungar ikväll! Lite mysigt är det när vi föräldrar delar på oss. Jag får möjlighet att göra allt på mitt sätt, utan att bli störd eller att R ska lägga sig i eller störa. Men guuud vad konstigt det lät, men den som förstår, förstår!!

Nu ska jag hänga en maskin med rentvätt, sen ligga på soffan en stund innan middagen ska förberedas.

Puss och Hej!

~Familjen~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~

Uttråkad och trött på att vara trött~

Jojjo

Nu har jag fått nog av att vara sjuk. Jag vill inte alls vara hemma längre. Jag vill gå till jobbet och prata med lite mognare människor än mina barn. Få vara social med andra vuxna. Även om vi kan bete oss som knäppa ungdomar ibland.. Min förkylning har ändrat karaktär igen.. Näsan rinner igen, rinner konstant! Och nyser hela tiden. Hade det inte varit för att jag även har ont i halsen och hostar skulle jag faktiskt tro att jag är pollenallergiker.. Nu är jag inte det, vad jag vet.. Överlag är jag så himla trött på det här nu. Trött på corona. Trött på virus. Trött på Covid-19..

Jag vill ha en normal vardag tillbaka. Där jag går till jobbet, barnen går på dagis och skola, man äter middag efter vardagliga rutiner, städar som vanligt. Nu blir det ibland manisk städning vissa dagar, för att jag är så vansinnigt uttråkad, eller så blundar jag bara för skiten och mår psykiskt skit för det istället.

Hela den här situationen som Corona skapat, gör att jag och min äldsta son bråkar mer än vad vi någonsin gjort. Vi blir osams för inget. Han kallar mig saker han aldrig gjort förut. Han har en attityd som får mig att tappa andan ibland. Ett språk som gör mig helt vansinnig och det vet han och därför trycker han extra på just det, han vet att jag blir arg, och kan sitta och skratta mig rakt upp i ansiktet när han lyckats.

Känner en enorm oro inför hans umgängen. Vissa han hänger med lurar jag inte alls på, och jag gör mitt yttersta att förhindra att han träffar dom. Men självklart lyckas jag inte alltid. Vi får veta mycket om vart han är och vilka han är med, har goda kontakter med våra lokala Fältassistenter, nattvandrar-grupper, och andra föräldrar. Men allt vet man ju inte, såklart, men en hel del mer än vad han tror. Han är verkligen i en helt fruktansvärd 13 års fas. Han är sååååå mycket tonåring i hans lilla kropp. Han vet inte vad han känner och inte känner & hans språkstörning har exploderat på sista tiden. Han kan knappt styra hur högt han pratar, han går runt och visslar, ska han säga något så skriker han fast det är helt knäpptyst runt honom. Jag fattar ju att han har ett inre kaos just nu, och han har väldigt svårt att förstå Corona situationen och allvaret i det, många saker har rubbats och blivit annorlunda, och det här blir omfattande mycket ostrukturerat i hans huvud och kropp… Jag kan förstå det. Men jag vet inte hur mycket mer jag själv orkar heller. Hur länge till jag kan hålla alla känslor någorlunda i balans, försöka att vara logisk och pedagogisk. Jag börjar ta slut som mamma. Jag vill ha en vecka för mig själv i skogen i ett tält, utan telefon, men en radio vore trevligt, där jag kan sova, skrika, gråta, slå på träd och bara vara jag. Ladda upp mig själv igen. Säger bara Fuck Vuxenansvar & Fuck Corona & Fuck Tonårstrots!

Det händer inte så mycket här just nu. Sara har sina studier på distans. Idag ska hon ha Hantverk, gissar på att jag får vara ”modell” för någon sminkning eller frisyr.

Igår var det dags igen för hennes spruta mot reumatismen. Den här nya medicinen gör ont när den sprutas in. Den svider tydligen jätte mycket. När jag ska ge henne den så känns det som att vi är tillbaka till när hon fick Metotrexat i injektioner som 7-9 åringen. Hon grät, skrek och gjorde motstånd, men den medicinen gjorde henne sjuk. Hon fick biverkningar av själva Cellgiften mer än vad cellgifterna hjälpte hennes leder. Humiran som hon fick, det biologiska läkemedlet, för ca 1,5 år sedan, har varit ”lättare” att ge. Har inte gjort ont att ta. Men då byggde hennes egen kropp såklart upp anti-kroppar MOT Humiran så den fyllde ingen funktion. Nu får hon då Elebra, ett annat biologiskt läkemedel, som gör ont att ta. Igår låg hon och gömde sig för mig i 40 minuter sen var det en kamp att få ge henne sprutan, sen grät hon i en timme, gömd under sin huvudkudde i sin säng. Jag hatar att vara den som sticker henne. Hatar att se hennes panik och ångest över att få ont av injektionen. Hatar att nu ska vi göra det här 1 gång i veckan. HATAR REUMATISM!! Hatar JIA!! Hatar att hon fick reumatism. Jag vill ta över den sjukdomen. Jag önskar att det fanns en forskning kring att föräldrar kan få överta deras barn kroniska sjukdomar. Jag vill inte att hon ska lida. Jag vill överta allt! Varför just hon???

Usch, börjar känna av huvudvärk igen, fan, den har varit borta i 2 dagar. Nu slog den till igen..

Vi hörs 🖤