Etikett: psykiskt mående
Vad händer~
Behöver skriva av mig.. Både uppåt & neråt.. Jag mår så sjukt dåligt psykiskt! Idag har tårarna sprutat till o från hela dagen.. Den som känner mig vet att jag inte gråter.. Värst blev det när R råkade tappa het ost från hemgjord pizza på min hand.. Världen rasar, allt blir svart. Jag har ingen ork, ingen livslust, inga känslor (förutom de negativa), ligger i sängen, orkar knappt gå o kissa, ingen matlust, maten växer i munnen.. Vad händer? Vad ska jag göra? Varför?
Jag skakar i hela kroppen, darrar lixom på insidan, minsta lilla sak får mig att stortjuta..
Det är säkert så här det ska vara, gravid med 5an, Ebba gallskriker nätterna igenom, jag får inte sova, noll support från R, panik över boendesituationen, ångest över livet, ångest över hur allt ska funka, bli, vad göra.. Vad fan kan en göra? Hur mycket ska En kunna göra? Har inget förtroende för psykiatrin, dom ger mig bara tabletter & jag tror inte att det är vad jag behöver just nu.. Fast vem är jag o säga vad som hjälper mig. Inget jag gjort hittills verkar ju funka.. Känner mig så nära att bara ge upp. Att bara lägga av..
Hej då..
Lite lättare att andas~
Jag har varit helt ärlig mot mig själv o min terapeut på kbt’n. Vi kom fram till att det just nu inte är rätt tid för mig med kbt. Utan att jag ska fortsätta efter att bebis är född & jag ätit in mig på concerta igen. Vi pratade oxå om hur jag mår, att jag mår extremt dåligt just nu, att sömnen är obefintlig osv. Hon sa att hon kunde kontakta min läkare och se om inte hon kunde pressa in mig på ett litet akutbesök för att diskutera ev höjning av sertralin och även kanske något tillägg till min propavan jag tar till natten. Så länge det inte är skadligt för bebin, så är jag nog villig att prova något mer för att få sova!
Hon skulle även skicka en remiss till arbetsterapeuten ang utprovning av kjedjetäcke, och jag hann inte mer än komma hem förren just en ringde därifrån och redan på onsdag ska jag dit! Snacka om att hon är pålitlig min fina terapeut. Hon sa även att om jag mår sämre, eller känner att jag skulle vilja ha samtal så kunde hon erbjuda mig det..
Det känns otroligt skönt att jag vågade ta upp det här, för jag är gärna sån att jag ser sånt här som ett personligt misslyckande, och måste klara av allt jag tar för mig. Men jag är inte misslyckad! Jag är bara tillfälligt slut som människa!
Tack o hej!
Puss
~Alltid En Diva~ 