Kategori: ~Känslan idag~

~Bara jag~, ~Känslan idag~

Sakta mot det ”friskare”~

Jojjo

Både jag och Stora S ligger hemma förkylda. Vi snorar, harklar, hostar och mår nog allmänt rätt pissigt.

Fick veta av R att han ska med M till landet i helgen. Blev lite förvånad men samtidigt bryr jag mig inte faktiskt. Han får göra som han vill. Är landet dit han vill åka så inga problem för mig. Jag är van att ta hand om allt hemma så jag känner ingen speciell oro eller ångest för det. Kanske liiite, då jag är förkyld. Men han har aldrig brytt sig speciellt mycket innan när jag är sjuk, så varför börja nu?

Jag väljer mig, och tänker på vad som blir bäst och roligast för mig & barnen.

Idag, trots hosta och snuva och värk i kroppen, lyckades jag dra fram dammsugarn och fräschade till hemmet lite snabbt. Sen hade jag bokat tvättstugan 14-18, sååå skönt när det blir tvättat och torrt alltihop. Nu var det bara 1 veckas tvätt så det blev bara 4 maskiner kläder och 3 med 60 graders tvätt. Satte upp ny tid till på söndag.

Efter tvättstugan var jag helt slut. Men hunden ska ju ut, så Sara o jag tog det. Sen har jag legat på soffan och hostat.

Fick återigen ett mindre roligt samtal från N’s rektor. Jag hoppas bara att han kan ”tagga ner” med allt och landa i sig själv, hitta tryggheten i skolan och i hjärta och knopp. Jag vill honom så väl, men ibland vet jag verkligen inte hur jag ska gå till väga. Hela tiden maler tankarna ~

”Tänk om jag fått mera uppbackning med regler för flera år sedan… Hade det varit annorlunda nu då?”

Fortsätt läsa ”Sakta mot det ”friskare”~” →
~Bara jag~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Att sätt ord på~

Jojjo

Hur gör man? Hur börjar man?

Jag har aldrig haft svårt för att prata, eller sätta ord på tankar. Aldrig varit feg eller velig i mina åsikter. Snarare tvärtom. Tycker jag något så står jag för det. Jag gillar att alla tycker olika, för mig är det helt okej, med åsikter. Att debattera och diskutera kan vara väldigt roligt och intressant, så länge personen man pratar med kan diskutera och inte blir personlig.

Nu, har jag dock tappt det. Jag kan inte öppna munnen och få fram det jag verkligen vill. Jag är som en mussla. Jag vet inte vilken fot jag ska stå på, eller hur jag gör för att komma framåt.

Idag var jag hos min husläkare, hon tittade på mig, jag såg vad hon tänkte. Men jag bekräftade inte tanken. Jag valde att vara tyst. Vet inte om det är speciellt smart av mig. Eller om det bara var som ett skydd.

Jag är förkyld. Jag har blivit smittad av barnen. Ögonen är svullna och trötta, näsan kliar/svider, halsen ömmar & jag tror jag har feber.

Jag måste ta mod till mig att säga vad jag känner. Jag måste våga stå upp för mig. Jag har lixom tappat den biten, jag som annars värdesätter mig själv ganska högt och ser till att bli behandlad efter vad jag anser är rimligt. Men nu är jag feg. Jag bara ”väjer” undan och parerar, utan att egentligen veta hur jag lyckas.

Jag är slut. Mentalt & psykiskt slut. Jag är trött. Och inte känns det bättre när jag nu även blivit förkyld. Har dock tur att nästa jobbkväll är på onsdag, så jag hinner kurera mig.

Ligger och kollar på ”KALIFAT” på Netflix. Älskar den serien. En viktig serie, som många borde se.

Hej hopp.

~Känslan idag~

Sjukdomar kommer &… kommer~

Jojjo

Kan knappast skriva ”går” eftersom det känns just nu som att sjukdomarna endast kommer. Trodde M var på väg att bli bra och att han skulle kunna gå till skolan idag. Men så har han ont i halsen. Säger han, och jag måste tro honom. Lilla S är fortfarande dålig i magen och imorse hörde jag det vidriga ljudet av ”krupp” i hans luftrör när han hostar. Så något ”värre” är på G hos honom.

Hoppas innerligt att E klara sig. Att hon inte blir sjuk hon med. Jag har fått samma mage som Lilla S, men annars mår jag bra. Spelar ingen roll egentligen vad Jag har, vabbar ändå.

Just nu sitter M och jag och tittar på Guardians of the Galaxy på tv. Vi älskar GROOT och Rocket! Sen är väl ”humorn” i filmen mer anpassad för mig, men den humorn som syns är ju hysteriskt rolig. Som när Rocket legat o sovit och reser sig och är helt PLATT på kinden i pälsen. M höll på att skratta ”på sig”..

Morgonen var relativt bra idag. E bråkade bara i ca 20 minuter om att vägra leggings/strumpbyxor till en kort jeanskjol. Hon skulle gå i endast kjol och strumpor när det regna ute. Tillslut fick jag på henne kläder, men hann såklart bli sena ändå.

Påklädd efter 20 minuters bråk.

Självklart blir det ännu mera bråk då R hämtar och låter barnen gå hem från dagis i det de har på sig just då. Oftast är det lite bättre väder på eftermiddagarna och han lämnat då mössa, vantar, stövlar, utebyxor & jacka kvar. Så på morgonen ska jag lyckas hitta en ”hel” garderob att lämna barnen i. Så vansinnigt trött på det! Därför fotade jag barnet idag så jag kan skicka bild på vad hon har på sig så kan han förhoppningsvis ta med en full garderob hem.

Nu tog orden slut och tankarna går omlott.

Ha det!

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Känslan idag~

Vab, vab, vab~

Jojjo

Är det roligaste som finns! Inte!!

Nu är näsorna våta och magarna oroliga, och då får man vara hemma från förskola och skola. Så är det! Hårdare riktlinjer just nu, och det är bara att acceptera och följa.

Just nu sitter M och bygger ett helt fantastiskt hus i Lego och S sitter uppkrupen bredvid mig i soffan och tittar på Zootropolis. Jag har hunnit städa av i köket, dammsuga, klippa av tomaterna från plantorna och lagt in i fönstret. De kommer aldrig bli röda ute nu, för lite sol och värme.

Tog in paprika-plantan oxå, hoppas den fortsätter gro inne och att paprikorna växer sig stora. Men så fort den togs in så satt den Lilla Katten mitt i krukan och lekte kurragömma i jorden under alla gröna blad. Hon lekte ca 25 ggr innan hon fattade att jag hittade henne innan hon gömt sig! Tillslut fick jag flytta krukan till ett annat rum och förhoppningsvis hittar hon den inte.

På fredag ska jag träffa min husläkare, hon vill fortsätta följa upp min rygg. Värken har spridit sig, nu har jag ont både i rygg, skuldror, överarmar, armbågar och fingrar. Antingen så har muskler & leder tagit så mycket stryk av tiden med diskbråcket, tog nästan 1 år från det att jag fick själva ”bristningen” i diskbråcket tills jag blev opererad, och jag kunde ju knappt gå, eller så har något annat hänt som gör att jag har mera värk. Hon skickade ny remiss till sjukgymnast, så får jag se om jag helt gör mina övningar fel, eller om jag kan komplettera med några nya övningar. Den som lever får se!

Nu ska jag gosa ner mig i soffan med S och kolla på någon konstig tecknad film med knasiga fåglar.

Önskar alla en fantastisk dag!

~Känslan idag~

Lilla snigel akta dig~

Jojjo

Bästa jag kunde komma på att skriva just nu. Lämning av 3 små troll gick förvånansvärt okej idag. M blev bara 2 minuter sen, E var den som gömde sig under Ssäng och vägrade komma fram för att jag bad henne ta på en kofta, och så råkade jag ifrågasätta hennes klädval, korta shorts och kortärmat, och då förstörde jag hela hennes morgon så hittade henne tillslut under sängen. ”Dumma mamma”, att jag aldrig lär mig 🤦🏻‍♀️

Men ändå, förvånansvärt bra!

N kom iväg ganska bra, tog sin medicin, och Stora S sköter sig ju själv. Så nu sitter jag här, i tystnaden, med en kopp kaffe och bara släpper på allt. Bara andas. Försöker fokusera, men det går inte. Jag ska nog bara släppa på alla krav idag och bara glida med. Låta dagen blir som den blir och vara nöjd så. Jobbar kväll på ”Det sjuka Huset” och det ska bli skönt. Åka hemifrån och bara vara ”Jojo på jobbet”. Lägga all min fokus på andra i behov av mitt stöd, det är precis vad jag vill göra ikväll.

Jobbar dag på fredag! Fy farao, säger jag bara!! Hur kunde jag lägga DAG på schemat? Jag som verkligen avskyr dagpass!! Ska se om någon av de som verkligen vill jobba dag kan tänka sig att byta! Det är ju köer till jobbet vid den tiden, bläää! Nä, Dag passar inte mig.

Nu ska jag dricka mitt kaffe, innan det ska duschas.

Önskar alla en fantastisk höstdag!

Puss kram Ses

~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Börjar bli lite väl mycket nu~

Jojjo

Denna sabla ADHD kan verkligen både stärka och knäcka en människa. Omgivningen förstår sällan vad Adhd är eller hur olika den kan te sig i olika människor. Tjejer har oftast fallit bort pga att från början fanns endast forskning kring Adhd på det manliga könet.

Nu fick jag min diagnos som vuxen, men sablar vad min värld ändrades. Hur stärkt jag blivit genom att så mycket som jag gjort äntligen fick en liten förklaring. SJag n är händelser inte enbart pga diagnosen, det är Jag som haft fel omdöme. Men ändå, tänk om jag blivit sedd tidigare? Redan i tonåren.. Eller redan som barn..? Undrar hur livet sett ut då?

Min son, den stora, har verkligen ett rent h*****e med sig själv. Inte nog med att han är tonåring, han har sin Adhd att tragglas med. Jag vet så innerligt att mycket kring honom sker pga noll konsekvenstänk. Jag vet att fel kommentar/ord från någon kan få det att brinna i huvudet på honom på bara några sekunder. Jag vet att varje dag i skolan är kämpig. Att varje tanke i hans huvud går så mycket fortare att han inte hinner med att fatta vad han just tänkte. För i samma sekund trängs 75 andra tankar i hans huvud och jag vet att det blir övermäktigt och öronbedövande. Enda sättet att ibland få tyst i huvudet är genom agerande. Att göra något, och ibland agerar man fel.. Fast man vet att det är fel, så hinner man inte uppfatta det. Inte förrens man redan agerat.

Jösses så luddigt och knasigt det skrevs nu. Min son är avstängd från skolan imorgon. På tisdag möte med rektorn.

Jag vill hjälpa honom. Jag vill stötta. Men sista tiden har många olika incidenter skett, och han är alltid nära, men aldrig delaktig?? Ni som fattar, fattar…

Jag känner att min ork tryter. Mitt tålamod tar slut. Jag orkar inte vara en arbetande glad mamma till fem barn. Alla i behov av mig. Jag håller på att gå sönder inombords. Jag är inte tillräcklig.. Jag hör inte rätt. När jag väl har lediga dagar så är det möten, städa, disken, tvätten, handla, mediciner, osv osv. När jag väl jobbar är det upp tidigt och fixa allt för ungarnas dagar på fsk/skola. För naturligtvis hinns det inte med att få ordning på allt kvällen innan. Lämna ban, oftast är en alltid arg och ledsen. Hem, ut med hunden, hinna duscha, käka, försöka slappna av för att vara alert på jobbet. Men det sista hinns inte med. För då är klockan 12 och jag har nerverna utanpå av stress för att komma sent till jobbet (?) och hur sjukt är inte det? Redan kl 10 börjar räkna minuter tills det är dags att åka.

Imorgon ska jag försöka prata med mitt barn. Få honom att våga vara ärlig med mig. Få honom att tala om för mig vad han vill att jag ska göra! Hur kan jag stötta? Vad krävs för att han ska våga prata mer med mig? Han ska få berätta hur han vill att det ska funka, hemma o i skolan, och hur vi ska nå det målet..

Snälla, säg att det någon gång blir bättre!?! Snart är M tonåring, tätt följd av E som redan är helt obstinat och full av hormoner i obalans, och S kommer åka på ”samma tåg”.. Jösses!! Hur ska dessa barn slippa den hemska delen av tonårstrotts??

Kram & Hej

~Bara jag~, ~Känslan idag~

Semester, men känner bara panik~

Jojjo

Så mycket känslor som drar igenom min kropp & knopp.. Allt på en gång samtidigt vill jag egentligen ingenting. Känner ångest över att jag har semester, känner ångest över att redan mina 5 första dagar är över.

Varför är livet så himla knepigt att leva? Varför ska vissa ha det så jobbigt med krav, tankar, känslor? Varför påverkas jag så hårt av mina tankar?

I tisdags fyllde min brorson år. Firades med närmsta familjen i vacker miljö. Så himla kul att träffa honom. Tänk att han fyllde 18 bast! Helt otroligt.

Jag saknar mina söner så mycket. De är med R på landet och jag längtar efter dom så himla mycket. Samtidigt vill jag inte åka ut i flera dagar, kan inte lämna Tezzla för länge. Och jag vill inte att de stackars barnen ska komma hem och bli uttråkade i lägenheten. Efter maten tog jag, Sara & Ebba en promenad.. Vi hittade en mängd smultron. Lite mysigt. Det var skönt att bara strosa ute och komma bort från lägenheten. Nu ligger jag i sängen och känner klumpen i magen sakta växa sig större. Känner hur andningen påverkas. Känner tårar bränna.. Känner hopplöshet.

Imorgon ska jag ta mina döttrar o åka o handla. Köpa hem lite mat till frysen & frukt! Saknar frukt. Kanske handla så vi kan gå ut och äta imorgon. Vädret verkar iaf vara fortsatt bra ett tag till.

Vi får se. Imorgon kanske jag mår hur bra som helst. Man vet aldrig.. Man kan alltid hoppas.

Jag orkar inte skriva mera.. Ska drömma mig bort i en bok och hoppas på sömn hela natten.

Puss Jojo

~Bara jag~, ~Känslan idag~

6/7-2020~

Jojjo

Idag var man åter tillbaka i tjänst på Det Sjuka Huset. Det är inte bra att vara ledig EN vecka och sen jobba. Jag tror min hjärna hann gå ner i ”semester-mode” alldeles för mycket under förre veckan.

Jag åkte ut med familjen till landet på fredagen. Fick några dagar med extrem värme, lite väl varmt enligt mig, men sen kom det bättre temperatur. Lagade lax i foliepaket på grillen med kokt färskpotatis och romsås på min födelsedag som vi bjöd på. Så gott! Sara & Mamma kom ut och överraskade mig! Blev sååå glad, det var verkligen oväntat. Och älskade ungen hade bakat sin speciella kladdkaka med massa kladdig frosting på och svägerskan kom med nyplockade jordgubbar från deras trädgårdsland. Så mysigt och uppskattat.

Veckan gick förvånansvärt fort. Åkte hem i fredags igen, tvättade på lördagen. Tog en pw på förmiddagen på lördagen och drog på mig värsta vidriga skavsåren. Helt fruktansvärda och så jävla smärtsamma. Men men, det får man ta om man vill vara ”duktig”..

Känner mig slut som människa i övrigt. Känner mig allmänt nedstämd och allt känns tråkigt. Ser knappt fram emot tre veckors ledighet heller, varför vet jag inte. Vi brukar inte dra iväg någonstans på somrarna, och i år blir det definitivt inga större utflykter med tanke på corona. Men, inget kul händer. Att vara på landet funkar… Några dagar, sen är det inte roligt längre.

I helgen som kommer så flyttar en liten katt in hos oss. Min födelsedagspresent från mamma. En liten flicka-kisse. Längtar lite nu, hon kommer lyfta mitt humör lite tror jag. Så, ska vara hemma med henne lite från det att hon flyttar in så hon får vänja sig vid sitt nya hem. Tänk, Lilla Hunden får en ny kompis! Ziri som saknat vår katt Killen så mycket! Dom var ju verkligen bästa kompisar dom två. Hoppas att Ziri och BisseBebisen klickar lika bra.

Nu ska jag läsa lite och sen hoppas jag John Blund kommer fort och söver mig.

Ha det fint!

Ta hand om er!

~Känslan idag~

1 vecka i föräldratjänst~

Jojjo

Första ”lediga” veckan. Sen jobbar jag 4 dagar innan en längre ledighet. Just nu är jag på landet. Åkte ut i fredags, och jag bestämde att vi skulle ”fira” med god mat, så jag gjorde färsk lax med citron, dill och morötter i folie på grillen. Kokt färsk potatis och en rom/dill sås och lite grönsaker till det. Det var så förbannat gott! Kommer att grilla det flera gånger under sommaren.

Badat varje dag, 24-25 grader i vattnet. Alla barnen älskar det.

Idag körde jag hem min äldsta stjärna. 3 dagar var tillräckligt för henne med ”landet-vibes”. Sen fattar jag att det blir långtråkigt för henne i längden, att vara ”den äldsta” av barnen och vi vuxna är väl inte så jäkla roliga att hänga med hela tiden.

Jag gissar på att jag drar hem på fredag, så jag får sova ordentligt innan 4 dagars ”mördarpass” på Det Sjuka Huset. Sen börjar ledigheten på riktigt, eller iaf en längre tid. I år blir det inga utflykter eller långväga resor för att upptäcka nya bad. Jag litar inte alls på svenskar eller respekten för Covid-19. Alla lever som vanligt & förstår inte allvaret i hur sjukdomen kan döda och förstöra människors liv. Man kan träffa familj, kanske närmaste vännerna, med förutsättning att man är frisk. Och inte reser land o rike runt för att umgås..

Men det kommer bli en fantastisk ledighet ändå, hoppas jag, så att jag känner mig utvilad och stark inför hösten på jobbet. Jag vill så gärna att det ska hittas ett vaccin eller något för att kunna utrota Covid-19, så livet och samhället kan återgå till mera normala hållet. Jag har knappt träffat min mamma sen Corona kom. Jag har knäppt träffat vänner. Vi har varit så distanserade att det sociala umgänget helt försvunnit. Endast träffat arbetskamrater. På jobbet då..

Nu ska jag slappa på landet. Eventuellt poppa en cava och bara låta tankarna vandra.

Grät i bilen ut till landet, dels spelades ”Lilla fågel blå” på radion, så jag tänkte på min älskade och saknade morbror, sen är det den här tiden på året då jag alltid blir så känslig, lätt ledsen och känner mig lätt övergiven. Jag hatar att jag känner så, men det har följt med sen min uppväxt. Konstigt att vissa saker kan man ändra på med bara tanken medans andra saker sitter så jävla hårt inristat i själen att det inte går att ”tänka” bort.

Jaja, Puss Hej!