Idag fick vi hämta hem Tezzla från intensiven. Hon har ett brutet revben, lungorna har läkt ihop, blödningen i buken har stannat av. Hon har fått lite läkemedel med sig och återbesök den 24/5.
Att hon ens överlevt det här är helt otroligt. Att lilla katten klarar av ett fall från den höjden rakt ner i asfalt. Och nu är hon hemma igen. Mycket päls är avrakad, men det växer ju ut igen. Imorgon ska jag sitta med henne i soffan och låta henne gå runt och kolla hemma. Då är det bara hon och jag.. Lilla älskade kissen.
Jag har sovit.. Nu på kvällen.. Jag blev först så mätt efter middagen, blev hemmagjorda köttbullar med spagetti, helt vanlig mat som känns så lyxigt ibland. Fick iaf en sådan matkoma, så tillslut tillät jag mig att gå och lägga mig i sängen.. Jag somnade som ett litet barn.. Har legat och sovit från o till i 3 timmar. Det var så himla skönt! Vaknade med ett ryck för en stund sedan då min mobil ringde och det stod att det var mitten sonen som ringde. Det var det dock inte. En ärlig människa ringde från M’s klocka då han hittat den utanför sin bostadsadress. Min tro på mänskligheten blev genast starkare! Tänk vad snällt att han tog sig tiden att kolla och ringa till ”Mamma” i telefonlistan.. Känns väldigt bra! Tusentalsvarma Tack för snälla, hjälpsamma och ärliga människor!! En ⭐️ på himlen lyser för dig & din goda handling!!
Igår satt jag och ritade. Jag försökte spinna vidare på att få till tatueringen/skissen som S bett mig om. Något som symboliserar henne & mig.. Väldigt svårt, vill ju att det ska vara fint, personligt, vackert och rätt. Men svårt för mig att veta vad som är rätt för henne. Även om jag känner henne väl, så är det väldigt exklusivt att bli ombedd att rita något som ska pryda hennes kropp.. Fick lite prestationsångest, men min första idé är påbörjad & den känns bra.. Får se om jag kan spinna vidare på den eller om jag ska byta spår & inriktning.
Idag har jag verkligen vara varit så trött. Och det är så skönt ty tillåta mig själv att bara släppa alla tankar och negativ energi och vila och försöka hitta styrkan i kroppen & läka lite inombords..
Men att ha utmattningssyndrom, adhd, ptsd och vara mamma till 5, samtidigt bara En människa är inte lätt. Just nu är livet väldigt tungt. En liten enkel fråga ger mig panik och ångest och kan utlösa panikkänslor. När telefonen ringer, den har ringt 10 gånger idag minst och det är bla en person som inte vill något konkret alls, då blir jag tokig. Det rings bara för att och för mig finns inget bara för att. Jag har mina triggers och telefonen är en trigger. Telefonen bidrar till ångest, stress och kanske måste jag svara på frågor jag inte hittar svaret på..? Med alla olika syndrom och utmattning så är ett Hej ibland svårt att uttala. Tänk då om någon ställer 511 frågor. Då blir min tunga helt torr och hjärnan får kortslutning. Jag önskar att jag kunde stänga av telefonen, men det går inte. Jag måste vara tillgänglig och nåbar, det är min skyldighet som mamma. Som människa oxå..
Är så sugen på att kolla på film. Funderar på att låna paddan och sätta på en film och mysa ner mig under täcket, fylla upp glaset med vatten och göra kväller här och nu.. Det skulle vara mysigt faktiskt. Och välbehövligt.
Så får det bli!
Ta hand om Er alla! Kramas & skratta så mycket Ni kan! Vem vet när något roligt händer nästa gång 🌺
Idag är ingen vanlig dag, det är Victors FEM års dag! Hipp hurra söta killen!
Tänk, för fem år sedan så såg jag när du gjorde entré på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Det är ett minna jag värdesätter så mycket och bland det häftigaste jag upplevt. Förutom att själv föda barn så kommer på andra plats att se ett barn födas. Det är så himla coolt! Och jag är evigt tacksam Victors mamma & pappa att jag fick dela denna mäktiga upplevelse med er.
Victor & Mamma Kåka
Så stort grattis älskade lilla pojke på din stora fem års dag! Hoppas snart kunna träffa dig och dina syskon, mamma & pappa! Jag saknar er alla massor 💙
Så, förutom att det är Victors dag, har det blivit en skön städ–söndag här hemma. Dammsugit, dammat, skurat luckor i kök, skurat golv, tvättar, vikt in rentvätt. Det är en befriande känsla när det blir färdigt. Känner av träningsvärk i mina lår idag. Det tog hårt att sitta på huk i typ 3 timmar o skruva ihop IKEA möbler igår. Saknar träningsvärken litegrann, minns när jag tränade som mest, att helt plötsligt slutade värken komma, då ville jag pressa mig lite extra för det är skönt att känna att kroppen fått jobba lite. Just idag känns det mycket i framsida av lår och i ryggen. Ryggen är nog för att jag lyfte helt fel, så den värken är mindre härlig.
Det blåser mycket ute, Tezzla fick typ ”mittbena” i pälsen när hon skulle ut på ballen med mig, såg så roligt ut. Hon höll nästan på blåsa bort. Imorse var jag uppe tidigt. Redan klockan 8 var jag ute och rastade Ziri. Då var M & Lilla S i köket och skar upp blodapelsin. R har sovit i N’s säng inatt så hon låg där inne o vråla åt sina brorsor att vara tysta, hon skulle sova länge.. Stora S slockna på soffan igår och där vaknade hon när syskonen drog igång den här söndagen.
Jag började kolla på en ny serie på SVT Play igår, efter tips från min älskade Frusemus, som även tipsade mig om Tunna Blå Linjen, denna gång var det EXIT hon tipsa om. Vilken vidrig serie. Handlar om äckligt rika människor (män) som vart miljonärer redan som tonåringar. Aldrig behövt visa hänsyn, deras pengar har skyddat dom hela tiden. De är såna jävla vidriga äckliga svin. Mot sina Fruar, mot alla kvinnor, mot alla människor. De har så vidriga värderingar att det är snuskigt. Serien är uppbyggd av riktiga mäns liv. De har berättat om sina pengar o sina liv, sen har de gjort en serie av deras sanning med skådespelare. Absolut sevärd, men deras attityder och människosyn är rent ut sagt vedervärdig. När jag ser serien inser jag att pengar är inte det som gör en lycklig. De här männen är så ensamma, sunkiga och smutsiga varelser. Och har Du inte sett Tunna Blå Linjenså se den omedelbart! Fantastiskt bra serie om polis n i Malmö!
Börjar bli dags att tänka ut vad vi ska äta ikväll.. Jag hatar verkligen att laga mat. I fredags käka vi kebab med ris. Det var jätte gott och gick hem hos barnen. Igår blev det thai från Solberga. Och idag vet jag inte vad jag ska orka fixa ihop. Det är så sjuuuukt tråkigt att laga mat och äta mat.. Jag är i en period när allt med mat bara är tråkigt. Men tyvärr så måste man ju äta.
GRATTIS TILL UNDERBARA KILLEN VICTOR PÅ FÖDELSEDAGEN FRÅN HANNA OCH KUSIFINERNA!!!
Det här inlägget riktar sig inte till NÅGON specifik person, vill verkligen bara poängtera det.. Iaf ingen som känner mig, levt med mig, lämnat mig eller bara kommit förbi i mitt liv på tillfälligt besök. Det här inlägget riktar sig till mig. Till att försöka hitta styrkan i mig själv igen. Att orka skratta och gå vidare, men aldrig glömma. Aldrig någonsin glömma hur sjuk och skev världen kan vara, hur grymma människor kan vara. Och bara just därför behöver jag fokusera på det som gör mig glad. Det som lyfter just mig.
Mina barn är den största delen av mitt liv. Den viktigaste delen av mig. Det finns absolut ingenting jag inte skulle göra för dom. De är en förlängning av mig. På både gott& ont. Jag ser glimtar av mig i dom, jag ser drag av deras pappa, det bästa av oss har hamnat hos dessa fantastiska små människor. Sedan blandats med deras egna personligheter som göra att dom är alla helt otroliga individer. Jag vet att mina barn kommer klara allt de vill i sina liv. Jag har så mycket tro på dom.
Jag fick träffa min finaste T häromdagen! Vi har inte kramats på flera veckor! Det är sjukt lång tid för oss! My partner in crime det är du Spättan ❤️
Igår skrattade jag så tårarna sprutade. De hittade mitt spel ”Speak Out” och ni som vet vilket typ av sällskapsspel det är fattar nog ganska snabbt hur knasigt roligt det blev. R & Lilla S såg så hysteriskt roliga ut. Man ser ju ganska skev ut när man använder tillbehören till spelet. Det var så fantastiskt skönt att skratta. Att skratta med hela kroppen.. Tittade på Stora S och sa att ”det här var så välbehövligt”.. Hon höll med..
Jag har pratat med Frusemusen. Hon frågar varje dag hur jag mår. Det går inte att lirka bort henne heller, hon frågar igen. Det är så värmande. Så betydelsefullt för mig.. Hon bryr sig verkligen. Jag älskar henne och är så tacksam för att hon kom till dig Det Sjuka Huset och blev min vän. Där har jag en sak till jag behöver kämpa för, för hennes skull, då hon är viktig för mig!
Jag har velat bara lägga mitt liv på ”is”.. Bara stänga ner alla sociala medier, jämka mig för ondskan, bli passiv, lägga locket på. Men jag kan fan inte göra det.. Jag är för jävla envis för det. Jag låter inte orättvisan segra. Jag låter ingen annan styra mig. Jag äger mig själv och mitt liv, och allt här, ska ske på mina villkor. Det låter kanske inte så ödmjukt, men de jag bryr mig om vet att jag är ödmjuk mot dom. Alla andra kan ärligt talat bara hoppa åt helvete..
Jag kom att tänka på en låt text idag. Dels för att sångerskan sjunger med så bra inlevelse och jag gillar hennes röst..
Sara Löfgren- STARKARE
Jag älskar texten. Orden. Hur hon förmedlar känslan. Att aldrig ge upp. Och dessutom kan man alltid välja sina fighter, man måste inte alltid vara den som ”vinner”, man kan välja när det verkligen är dags att inte Ge sig. Alla har den valmöjligheten. Det har tagit tid för mig att inse att så är fallet. Jag har alltid varit obstinat och uppkäftig, alltid velat ha sista ordet, även om jag inte haft rätt.. Det är skönt att inse att jag inte är så nu. Jag väljer mina fighter.
Idag har varit en bra dag. Barnen är glada och nöjda. Varit ute och lekt några timmar. Jag har fått hemmet städat, vilket är så befriande i själen. Har handlat till middagen. Ska börja med middagen om någon timme.
Jag trodde aldrig att jag så snabbt skulle uppskatta att vara varannanvecka-mamma!! Jag som låg i fosterställning hemma hos min mamma och grät första gångerna jag och R byttes av. Nu är det så fantastiskt skönt att få vara Johanna varannan vecka och vara Mamma Veckan efter!! Jag känner mig så mycket mera tålmodig, energisk, stark och glad när jag har mina barn. Och när jag är borta från barnen, då är jag bara mig själv och kan vara en grym undersköterska på jobbet och en gladare människa. Jag är väldigt nöjd med vart jag befinner mig i livet och ångrar absolut inte mitt beslut om att separera. Det är helt rätt beslut och i helt rätt tid. Jag mår toppen!!
Dock blir jag så himla irriterad över att R inte fattar vad det innebär att dela en lägenhet varannan vecka. Att även han ska sköta om hela hemmet och ta sitt ansvar för städning. Jag får alltid grovstäda på onsdagar.. Och då menar jag grovstäda. Han kan dammsuga av golven. Men att skura, det händer inte. Han står och kissar. Alltså borde han se hur äcklig toan är. Men att städa toan, nä, det finns inte. Sånt här bygger upp irritation i mig, men jag försöker att inte kommentera till honom. Han måste någon gång lära sig att se själv, tycker jag. Varför ser alltid kvinnor allts om behöver göras, men inte män?? Varför?
Skit samma.. Jag lämnar alltid ett rent vem till honom och barnen. Jag har gott samvete när jag lämnar över. Det får räcka för mig.
Jag har kommit närmare min målvikt. Jag har nu gått ner 18,5 kilo! Och detta genom en jävlaranamma och promenader och jobbet. Inget mer än så. Nu väger jag 78,5 kilo. Sist jag vägde det vet jag inte. Känner mig så sjukt stark i min kropp och mitt psyke tar efter. Jag är på väg åt rätt håll. Jag kommer att klara vad jag än tar för mig. Jag Kan & Jag Vill! Jag väljer Mig! Så himla kul oxå när S rensar sin garderob och jag tar över kläder av henne 😂 Trodde jag aldrig skulle hända.
Planerar att ta en tripp upp till NorrlandsBlondie, få se Luleå igen n och kanske få se ett riktigt Norrsken!
Nä, nu kastade jag ut trollen i snön för lite aktivitet, jag har tömt diskmaskinen. Nu lite film och fix, innan middag och dusch ska tas tag i!
Back on track, eller vad jag ska kalla det. Så himla skönt att vara tillbaka på min fantastiska arbetsplats bland mina underbara kollegor. Ikväll var det ett fantastiskt sällskap jag hade att göra med. Blev dessutom x och hade hand om huvudluren, bara av det springer tiden iväg. Människor vill veta hur dess anhöriga mår, självklart är det så, andra vill veta när de ska till IM inför sin op. Koordinatorn från Akm ringer ofta 10-15 ggr på ett pass och då får man rodda bland platser osv. Allt för att hjälpa hela sjukhuset att få en bra och säker vård. Jag hade dessutom lönesamtal ikväll med min boss. Mitt första på DS. Det här skulle jag haft efter 6 månaders anställning, men redan där satte covid käppar i hjulet för all form av verksamhet och planering. Så nu har jag haft mitt första & i vår redan ska jag ha nästa lönesamtal. Förväntar mig knappast att bli miljonär, men kanske jag kan bli glad en stund. 🤞🏻
Det var ändå grymt skönt att vara tillbaka på golvet. Och imorgon ska jag hem till mina grymma kids. 7 dagar ifrån som känns i mamma-hjärtat och nu behöver jag lite påfyllning av deras stora energi, Lilla S pussar och kramar, M’s leende, E’s fantastiska humörsvängningar. Mina stora hjärtan S & N, att få sitta & prata med dom bara det ger lycka i kroppen. Men det är imorgon. Nu ska jag snart somna hemma hos mamma och bara hoppas på en skön natts sömn.
Det händer mycket & lite just nu. Det har varit kaos med alla fina människor som lämnat den här platsen för att Cancern tagit deras liv, det är så tungt att vara kvar på jorden och verkligen känna hur mycket man sörjer och saknar någon. Det måste nästan vara ”bättre” att vara den som dör. Att sakna, gråta, sörja & ibland drabbas av panik är bara smärtsamt. Och jag är inte en människa som är speciellt sams med att tillåta mig känna. Blivit bättre, men långt ifrån överens med alla dessa känslor.
Att ge komplimanger. Att kunna ge av sig själv för att lyfta någon annan, det är en fantastisk egenskap som är ganska underskattad tycker jag. Och då menar jag inte att ge ”komplimanger” som hänger ihop med ironi eller ett oklart kroppsspråk. Utan att man vågar säga till en annan, och verkligen mena det, för att man vill lyfta och höja en annan människa, utan att kräva något tillbaka, det är något som är ganska sällsynt. Men jag vill dela med mig av några saker som skrivits till mig, som gjort mig paff och mållös, och jag brukar inte ha svårt för att prata, snarare tvärtom. Däremot är jag otroligt dålig på att Ta Emot komplimanger. Jag vill gärna inte ta in vad andra säger som är positivt. Jag tror många har det problemet, det är lättare att se/höra det negativa än att ta in det positiva! Jag undrar varför många gör så? Väljer att snappa upp och behålla det negativa som sker istället för att lägga fokus på det som är fint och vackert och positivt? Det är något alla borde försöka ändra på. Fokus på kärlek och glädje, bort med det elaka, mörka och tråkiga!
Jag har blivit så bortskämd med kärlek sista tiden. Speciellt från en mycket vacker människa jag kommit så nära på mycket kort tid. Hon betyder så mycket, och jag försöker vara tydlig med det, så hon ska förstå! Hon, är så jäkla grym på att höja mig, hon sparar inte in på att visa omtanke, hon är så himla genom snäll och värd det bästa av det bästa! Nej, det är inte någon flickvän, men en ”flick-vän”! En grym tjej. En riktig Diamant! Som mina närmaste vänner är! Riktiga ädelstenar! Hellre kvalitet än kvantitet!
Sen har jag även fått cred från oväntat håll, och det värmer så mycket. Jag bara ler när jag hör och läser ska ni veta!
Och så det inte blir några tråkiga missförstånd någonstans, jag har inte en ny relation, ingen av ovan skribenter är av penisbärar-folk, endast kvinnor, som om jag ens egentligen behöver förklara mig, men vill inte ge andra något att spekulera om.
Jag ska göra mitt yttersta för att bli bättre på att sprida kärlek och uppskattning vidare! Låta bra folk få veta att de är bra! De ska uppmärksammas!
Idag firades då äntligen Sigges 4 års dag! Och han är så glad och lycklig ända in i själen!
Presenter brydde han sig knappt om, det han älskade mest var människorna. Alla sina kusiner som kom. Han satt i Leons knä så fort han fick chansen, klättrade på Simon osv. Han sa att han var glad och att han skrattat massor. Och svettats. Det är goda betyg.
Glad att den här dagen blev av. Att de närmsta kunde komma. Att V kom tidigare för att hon kände på sig att jag kanske behövde hjälp, och tro mig, jag hade knappt koll på klockan. Jag kom inte ens ihåg när jag sagt att kalaset skulle börja. Hade ändrat tid i huvudet då jag bestämde mig för att inte ha mat och endast fika.. Tror jag håller på tappa minnet helt.
Precis rastat Znirpan och nu krupit ner i sängen bredvid Sigge.
Jobbar kväll. Blev en så mycket bättre kväll än vad jag först trodde. Har skrattat, känt att jag gjort en förändring, ställt upp och räckt ut en hand till kollegor som behövt mig, serverat Keldas sparrissoppa till en patient som visst hade egen hemmagjord soppa i patientkylen, vilket jag inte visste.
Men *piip* njöt och pratade om hur fantastiskt denna soppa är, att det är mycket grädde i och att den kokat med vitt vin för den där ”touchen” av vin som gör soppan perfekt. Döm av min förvåning när jag inser att *piip* verkligen tror att den äter SIN HEMKOKTA sparrissoppa men egentligen serveras Keldas Sparrissoppa och bara njuter och skryter om sitt mästerverk…?!
Är det inte otroligt hur psyket kan lura en?
Men men.. Såhär i efterhand är det bara lustigt..
Imorgon är det 2 läkarbesök med 2 av barnen. Så härligt att alltid pricka in lediga dagar eller vara tvungen att byta pass för att kunna besöka sjukhus och mottagningar.
Idag såg Sara en person i Axelsbergs centrum som gick med munskydd! Och Max kommer hem o berättar att TVÅ elever i hans skola går med munskydd I SKOLAN!!! Alltså wtf??
Om man är smittad stannar man väl för fan hemma?!? Om man är orolig för att bli smittad kan man väl oxå vara hemma några extra dagar och inte skicka barn till skolan med MUNSKYDD?!? Tänker jag fel??
Nu har det ju även visats sig att smittorisken är väldigt hög och att man absolut inte behöver ha varit utomlands för att testas positiv för Corona. Jag hoppas på att sjukhus och mottagningar får bli mera generösa för att testa människor med influensasymptom, och inte bara testa de som varit i riskområden. Testa den som vill, testa alla med hög feber, varför snåla in på att testa, det är väl bättre att kunna utesluta helt än att bara låta människor gå runt och eventuellt smitta flera andra.
Ja… Det här är bara början.. Corona kommer skrivas in i historieböckerna och landet Sverige kommer att minnas som det trögaste och segaste och mest förnekande landet i Europa!
Så, nu hoppas jag John Blund vill komma och ligga lite på mig.. Sååå trött, men såååå pigg i hjärnan.
~Alltid En Diva~ 