adhd, ~Bara jag~, ~Förundran~, ~Härligt~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~

När drömmen är så när att vi nästan kan ta på den~

På väldigt kort tid har två lägenhetsbyten erbjudits oss som möjlighet! Det första vore den optimala lyckan, den stora femman.. MEN då är inte bytet helt 100 och om det blir av så till vintern…

Den andra är den ”lilla” femman i porten bredvid, men vill tillägga här att den är STOOOOR för oss, och de hyresgästerna kom till oss och vill byta med OSS!! Och så fort som möjligt! Finns ingen tvekan från deras sida! Vi tänkte i 2 dagar och sen bekräftade vi att SÅKLART VILL VI BYTE MED DEN ”lilla”.

Nu är hyresvärden kontaktad! Men som alltid med hyresvärdar så ska de ha låååång handläggningstid, två månader, vilket känns så himla dumt egentligen! Vi bor båda i samma fastighet, vi har båda bott i många år, hyresvärden känner till oss. Vad ska vara problemet egentligen??

Dessutom tror jag att vår hyresvärd skulle jubla om de slapp vårat tjat om lediga femmor ca 1 gång i halvåret. Och så har det varit i 10 års tid! Egentligen längre då vi redan 2004-2006 bodde hos nuvarande värden i en annan fastighet i Västertorp och redan då efterfrågade en 5a i någon av deras fastigheter i Hägersten.. Så omkring 12 år har vi efterfrågat större bostad.

Vi är 2 vuxna och 5 barn på 81 kvadratmeter. En toalett och en fullblods-tonåring och en på väg in i puberteten. Ja, räkna på det, vi har per person 11,5 kvadratmeter att röra oss på i fri yta enligt lägenhetsplaneringen. Räkna då in att vi såklart har möblemang i vårt hem, då kan vi nog iaf skala av 20 kvm minst per person, och då har vi den magnifika siffran 8,5 kvadratmeter per person! Det säger sig självt att det är inte mycket!

Självklart tänker många nu, ni har tak över huvudet iaf…. och Ja, såklart! Men vi betalar skatt, vi arbetar och betalar skatt på allt, bilen, bensin, bostad, kyrkoskatt, mat, Förskole/Skol-avgifter! Vi betalar för allt, som många andra, och därför tycker jag att VI som familj borde få må bra psykiskt och bo bra och ge våra barn ett harmoniskt och tryggt hem. Att även värna om deras personliga INTEGRITET som är så känslig i den åldern de är i. De formas hela livet, och våra två stora, en ung kvinna och en blivande man, delar rum. Det är inte hållbart. De är på olika platser i sin utveckling, och båda hålls tillbaka då de måste dela på allt. Ingen av de kan eller vill ta hem kompisar. Hur kul är det när syskonet av motsatt kön sitter och lyssnar och kollar vad de gör. För det går inte att säga att -nu får inte du vara på DITT rum för att Ditt Syskon vill hänga på ERT GEMENSAMMA rum med sin vän.. Det blir bara konstigt, det leder till kaos och bråk, och i slutänden har de båda valt bort sina sociala umgängen på fritiden. De tar inte hem kompisar längre..

Min dröm är att ha hemmet fullt av deras kompisar, inom vissa ramar, men att deras vänner oxå ska kunna känna sig välkomna hos oss. Nu går inte det.. För dom vill inte..

Nu är målet så himla nära. Drömmen är så nära.

Rädslan att hyresvärden kommer sätta käppar i hjulet för oss finns hela tiden. De verkar vara ganska trötta på mitt tjat, men nu är detta ett INTERNBYTE där båda parter gemensamt vill mot samma mål, borde vara det som värden ser och går på som avgörande! Innan har andra hyresgäster fått gå före i kön (kön som inte finns enligt hyresvärden) pga kontakter, men i detta fall kan ingen ANNAN få gå före!

Håll era tummar och er positiva karma igång för oss! Låt oss få bli riktigt lyckliga och få igång harmonin i vår familj!

Tack för att du orkade läsa mitt långa inlägg!

Ha en strålande dag!

~Bara jag~

Vad göra?~

Jag kommer inte ur deppen. Jag har fastnat.. Jag tror inte livet någonsin blir sig likt igen.

Jag tror inte att Robert och jag kommer klara det här.. Det har varit för mycket sista året. Vi har blivit så nedslagna och besvikna så många gånger att vi inte hunnit återhämtat oss riktigt. Och för varje motgång har en gnista slocknat och nu känns det som att bara askan är kvar. Det lilla som glödde har inte mycket kvar att glöda på.. Så känns livet. Vi vet varken ut eller in.. Jag har ingen jag verkligen kan prata med, ingen som kan få mig att må bättre. Jag är så nära att bara stänga in mig i mitt mörker. Jag vill inte ens kliva ur sängen längre. Vill inte gå ut. Vill helst inte vakna mer..

Jag har mailat till hyresvärden till vd’en Harald , jag har mailat till kontrakts uthyraren Nesli för att få svar på varför hon ljög. Jag har alla mail kvar. Varför ljuga & säga att den ska till bostadsförmedlingen när den uppenbarligen inte skulle det. Den gick ju direkt till en granne.

Jag tror någonstans att de vet om att de gjort bort sig! Att de gnager sig lite på knogarna och ångrar att de gjort som de gjort. Min fråga är om de kan göra det ogjort?! Kan de , vågar de, göra rätt för sig och behålla sin heder?

Kan jag kanske ta kontakt med advokat eller jurist via hyresgästföreningen och kanske vinna?

Grejen är att får INTE vi flytta snart så kommer Robert och jag bli tvungna att separera. Vi kommer inte klara av att orka längre tillsammans. Och då är nog det bästa att vi skiljer oss så vi iaf kan vara goda vänner.. Jag kommer alltid att älska honom! Han kommer alltid äga en stor plats i mitt hjärta och han kommer alltid vara en stor del av mitt liv, min framtid. Jag vill helst av allt att vi ska fortsätta vår framtid tillsammans. Såklart! Min man och jag med våra barn.. Men det kommer inte att bli så..

Just nu vill jag att någon ska ta striden för oss. Ringa Lennart Ericsson och fråga hur de tänker? Och hur de kan göra en så uppenbar felprioritering? Hur de kan ljuga för oss? Hyresnämnden skulle besluta om att VI är de som har störst behov av lägenheten. De skulle aldrig gå med på att Sylwia & Darius/Tarek är de som har det största behovet. Aldrig!

Och jag var blivit så jäkla besviken och blåst av Sylwia oxå. Jag trodde verkligen hon hade hjärtat på rätta stället. Trodde aldrig att dom skulle tränga sig före oss. Hon som själv sagt att dom inte har behovet av större, även om de vill ha, men vi behöver det så mycket, och det var hennes ord till mig. Men mina ögon har öppnats för hur falska och giriga människor är! I slutänden tänker alla bara på sig själva, men är man villiga att helt o hållet KROSSA en familj på 7 personer utan att blinka?!?

Jag kan inte sova, vill inte äta, vill inte engagera mig i barnen. Såg hur glimten i deras ögon bara dog när vi fick veta att Sylwia med familj ska flytta till 5an. Och inte vi.. Såg hur Sara bara sjönk ihop och blev uppriktigt ledsen. Noel hade tårar i ögonen, han blev så himla besviken. Robert går runt med nedstämd min och noll ork..

Vi är en slagen familj. En krossad patetisk spillra av vad vi en gång varit. Ett puzzel där vissa bitar försvunnit..

Fuck Life!

~Bara jag~, ~Helt Galet~

Nu ska jag kriga för min familj~

Ni kommer aldrig att tro det, eller Jo, ni kommer tänka ”Nu är hon igång igen och inget kommer att hända” och det är helt okej!! Jag tänker bara inte sitta på mitt arsle och ge upp även om jag sista tiden inte velat annat än at Ge Upp

Vår granne ovan har köpt hus! Det innebär att en 3a blir ledig! I porten bredvid oss bor en familj i en 5a som vill ha en 3a och en 1a. Finns även en kvinna i vår port som bor i en 1a och hon vill ha en 3a! 

Vilket innebär att hon med 1an kan ta vår 3a, familjen i 5an får den andra 3an och en 1a till sin äldsta dotter!! Nu har jag inte all info ännu, om när dom ovan ska flytta ut osv. Men skulle prata mer med henne imorgon och få lite mera svar, och när jag vet datum, kan jag börja röja runt bland grannarna och försöka få till flera internbyten som förhoppningsvis kan göra många hyresgäster nöjda! Vore inte det helt jävla fucking underbart???

Jag vet att ingenting kommer att gå som jag vill, men hoppet ÄR det sista som lämnar människan, så även mig, och jag kan inte bara ge upp. För om jag gör det, då kan jag lika gärna avsluta hela mitt liv, här o nu, för vi klarar inte att bo såhär längre! Det går inte! Ingen mår bra! Jag som redan är lite skör psykiskt, kommer snart gå in i ett svart hål och inte komma ut därifrån igen.. Så just nu kämpar jag hellre liite för mycket en gång för mycket än att inte göra någonting. 

Vi har ett erbjudande på en 4a i Gnesta, hyran på 7700:-, men med bensin och hyra hamnar vi på ca 15000:- i månaden, och det är utöver mat, försäkringar, räkningar osv och det känns ju inte rimligt.. Vi måste kunna leva oxå! Sen är en 4a fortfarande för litet för oss. Vi måste ha minst en 5 rummare. 

Jag var bara tvungen att skriva ner mitt lilla projekt som jag nu ska ”pula” med! Sen vore det helt magiskt om min planer går i lås, men tro mig, jag vet att det inte kommer att bli lätt, jag är inte naiv! Jag vet att det inte kommer bli något byte.. Men värt ett försök iaf..

Ikväll var vi över hos R’s kusin Nina och hennes man Christian och tog en kaffe och juice. Meningen var att bara Max skulle leka en liten stund, men Ebba gick in som om hon ägde stället och då bjöds vi in på en kopp fika! Pratade lite, ungarna lekte, faktiskt riktigt trevligt att inte bara sitta hemma! Och sen är Nina & Christian sååå trevliga, så det var väldigt mysigt! I deras fina stora femma 😬

Ha en fin kväll och hoppas inte fullmånen stör er sömn allt för mycket! 

Puss