Etikett: tacksam

~Bara jag~, ~Familjen~

Änglavakt~

Jojjo

Min son gick igenom isen igår. Han och en vän till honom. Hans tredje vän ringde 112 snabbt som attan och den fjärde vännen lyckades dra upp min son ur vaken. Den andra pojken kämpade som fan att komma upp och isen gick sönder runt honom. MEN han kom upp! Alla klarade sig oskadade. Rädda. Chockade! Men hela och andas!!

Pojkarna har lärt sig en hemsk läxa, jag är så tacksam över de som vakar över barnen och att de överlevde. Att allt gick bra.

Men fy så chockad han var när han kom hem. Hela kroppen skakade. Han somnade väldigt snabbt sen.

Mitt hjärta är överfyllt av chock, skräck, tacksamhet och kärlek.

Vilka killar som hjälper varandra efter bästa förmåga! Som vågar ringa 112.

Prata med era barn om isar. Att isen INTE är pålitlig. Att dom aldrig ska gå på is utan vuxen och ha utrustning för att komma upp.

~Bara jag~, ~En snabbis~, ~Familjen~, ~Härligt~, ~Helt Galet~, ~Virkat~

Onsdag~

Jojjo

Igår var ett bra samtal med psykologen. Även fast han satt o gäspa under halva samtalet, haha. Undrar om han bara var trött eller om han blev trött av min röst, eller kanske uttråkad?! Vem vet, han kanske sovit dåligt.

Min psykolog är en kopia av en ung Stig Helmer.. Han är så lik honom, tillomed glasögonen är lika. Igor var första gången då jag själv drev på samtalet, tyckte jag själv, och för mig är det ett tecken på att jag börjar lite på honom. Jag har så många gånger gått på samtal hos någon som helt plötsligt slutat, avbrutit samtalen med att ”mina 10 samtal är slut”, eller bytt arbetsplats mm. Detta har gjort mig väldigt osäker och rädd för att berätta om saker som är enormt tyngande för mig, för ofta har jag i slutänden suttit med öppna sår som ingen hjälper mig att läka. Men jag har tro på Stig Helmer.. Han kanske är den som kommer hjälpa mig att hjälpa mig. Ni som förstår, ni fattar!

Gick ut på fejjan när jag vaknade, såg att en grannpojke fyller 18 idag, och då slog det mig, min äldsta son fyller 18 nästa månad!! 18!! Hur sjutton är det möjligt? Han blir myndig! Han får ta körkort, rösta i val, han får gå på krogen!! Finns det någon gång som man som förälder inser att sina barn blir vuxna? Uscha!

Häromdagen ringer min äldsta dotter, kul och via FaceTime, och säger

-”Hej mamma! Ville bara berätta att jag är i Danmark!!”

Är väldigt ta skam för att mitt ”vuxna” barn tar sig tiden att ringa o berätta vart hon är, otroligt tacksam för det, men blev lite förvånad! Men så kul för henne o hennes bihang, att dom får uppleva så många olika ställen tillsammans. En dag senare ringer hon igen, på FaceTime, och säger-

”Hej mor, ville bara meddela att jag är i Tyskland”

Här blev jag lite stum ett tag. Trodde hon skoja. Men nä, hon o bihanget tog tåget från Danmark över till Tyskland o gick där o strosa på gatorna och shoppade lite. Fatta va modiga och roliga dom är, så impulsiva och så jäkla mycket minnen de skapar, både tillsammans och för sig själva. Jag är imponerad. Hon filmade lite runt, och arkitekturen på husen såg lockande ut. Jag vill oxå åka till Tyskland!

Mina tre små troll, ja, ena barnets lag ska anordna cup, vilket är för att dra in pengar till Gotia, så jäkla kul. Har självklart anmält mig att hjälpa till. Letar efter cheerleading klass för dottern, eller dansklass, hon måste få en aktivitet. Min lilla pojke, som alltid är min bebis trots att han är längre än sin 11 årige bror, han bara är än så länge. Han är duktig i skolan. Han har många vänner. Allt rullar på.

N har börjat med hemresor varannan vecka, och i helgen är en sån helg. Han ska till landet med sin pappa och hans tjej, småsyskon mm, och hugga/såga ner träd. Hoppas dom får kul!

Nä, nu ska jag nog ta fram min virkning med filten till lilla S, för de andra två har jag gjort filtar till. Men M’s filt har jag en kant kvar på så den ligger gömd hemma. Så passar på att börja med sista filten så jag kan göra den långsamt till hans födelsedag. Haha, ja i Oktober!

Ha det bäst!

Jojo

~Bara jag~

Svårt att hitta gnistan i att skriva~

Jojjo

Känns otroligt svårt ibland att ens öppna bloggen. Det gör mig ledsen, jag älskar att skriva. Älskar att sätta ord på tankar och känslor. Men haft svårt sista tiden att komma igång med skrivandet.

Nytt i mitt liv, i år börjar jag något som heter ”Dynamisk Terapi”. Så inte Psykoterapi, utan en annan behandlingsform. Har träffat min psykolog vid 3 tillfällen, som en ”lära-känna-fas” & imorgon har jag en träff med honom igen. Känns skönt, jag har länge bett om samtalsterapi via Psykiatrin och det har tagit ett tag att få min vilja igenom. Men nu är jag öppen för den här behandlingen. Jag känner mig redo att göra mitt yttersta för att bryta den tystnadskulturen jag växte upp i. Då menar jag mina 11 år i fosterhem. Där jag blev uppfostrad till att vara tyst, osynlig och värdelös. Nu vill jag berätta. Jag vill prata. Även om det är så svårt. Min kropp har som ett inbyggt skydd, så fort jag vill säga något, för mig viktigt, eller berätta, eller bara be om hjälp, då känns det som att jag typ stryps. Det bara slår lock i halsen och orden kommer inte ut. Det här vill jag ändra på. Kanske är det med hjälp av den här behandlingen som jag hittar modet och styrkan att ändra detta beteende.

Min äldsta son ska börja komma hem nu varannan helg. Så himla kul. Samtidigt tycker jag synd om honom. Han fyller snart 18 år, varit borta från hemmet i 14 månader. Nu ska han dela hemmet med sina småsyskon igen, han som bott där inga andra barn funnits. Kan tänka mig att det kommer att ta hårt på honom, med alla ljud, syskonens kompisar som kommer. Ja, det kommer nog kännas rörigt för honom. Samtidigt är jag lycklig över att få hem mitt stora vackra barn. Han är så vuxen nu. Han är så smart, ödmjuk, lugn och trygg, har drömmar och planer för de närmsta åren. Det är en väldig förändring hos honom.

Livet rullar på, lite väl fort dock. Tycker veckorna bara springer iväg. När jag väl har mina barn så känns det som att jag bara hinner komma hem och sen ska jag flytta igen och det är pappa-vecka. Det går så väldigt fort.

Jag känner att det här året ska jag ta varje dag, varje vecka som den kommer. Jag ska inte planera för mycket, inte sätta upp mål och definitivt inte ”försöka förutspå” att 2025 ska bli förändringens år. Jag glömmer aldrig när jag la ut det för några år sedan. Det året, och de följande, var så åt helvete jobbiga.

Jag hoppas att det här året kan vara lite lugnare. Att terapin ger utdelning samt att jag hittar styrkan att förändra mig. Att jag blir mer förlåtande, främst mot mig själv. Jag önskar att jag vågar öppna mig och släppa in andra i mitt liv. Men jag har inga krav. Känner någonstans att det kan inte bli värre än de sista 4-5 åren.

Nu hoppas jag att få ett positivt besked, klockan är 11:00.

Puss

~Bara jag~, ~En snabbis~

”Semester”~

Jojjo

Nu är barnen med sin pappa. Så nu har jag ”solo-semester”. Det ekar i tystnaden, men försöker att njuta och bara ta det lugnt.

Inatt drömde jag en riktigt jobbig mardröm, jag minns den inte helt, men vaknade strax efter kl 02 och var sådär obehagligt ”rädd”.. Kände mig för i sängen efter Sigge, för att låna lite av hans trygga sömn, men så insåg jag snabbt att barnen är inte hemma. Ett tag tänkte jag gå in till min äldsta dotter och lägga mig bredvid henne, men vet inte om hon skulle uppskattat det jätte mycket 🙃

Veckan på Åland gick alldeles för fort. Jag njöt av att ha alla mina barn samlade. Att höra deras röster, skratt och skämt, se dom alla 5 på samma plats.

Hammarland
Boviks badplats
Utsiktsplats vid Solis, här höll ryssarna till 1816-1819 & försvarade den ryska Tsaren.
Fiskar vid Rännbäck
Jag & stora ♥️at på väg till Eckerö.

Det var så otroligt uppskattat av mig och den kärleken och glädjen jag kände där, den tar jag vara på och håller varm i mitt hjärta & minne! Jag älskade att höra min äldsta sons skratt, dåliga skämt, hans jobbiga visslingar, hans höga nysningar.. Jag älskade varje sekund!! Tack Mamma ♥️ För Du gjorde det här möjligt!!

För Alltid så tacksam

I måndags var vi alla lagom trötta. Luftombytet slog till, men vi kämpade på med tvättstugan mellan 13-19. Lyckades få dubbelpass, så alla sängkläder och all packning blev rent och torrt.

Igår hämtades barnen redan vid 12 av deras pappa och nu ska de vara med honom i 2 veckor. Jag och äldsta dottern var ute och åkte lite med bilen, jag hade ett möte kl 11 i Telefonplan och efter det hälsade vi på min mamma på jobbet & tog en kaffe.

Sara har fixat lite med jobbintervjuer, jobb prov mm & jag har tvättat en maskin med kläder, sedan legat på soffan och bara vilat.

Imorgon ska vi två gå ut och äta. På Mandarin City. Ska bli både gott och mysigt. Lite egentid, mor & dotter.

Ikväll hoppas jag på lite tidigare i säng och inga mardrömmar under natten. Sovit så sjukt dåligt under flera nätter och jag känner det i huvudet dagtid. Vill inte sova på dagarna, vill verkligen få min återhämtning och vila under natten. Kanske är det inatt jag får en ordentlig fullträff med John Blund!!

Tack o Hej!

~En snabbis~, ~Familjen~

Long time, No see~

Jojjo

Kära älskade blogg! Jag har inte haft varken ork eller tid att skriva här. Och jag känner i mig själv att min blogg är en super viktig ventil för mig. När jag inte bloggar mår jag inte bra, jag får inte ut mina tankar och går istället o grubblar på alla mina tankar och olika frågeställningar.. Så nu får jag ta och skärpa mig!

Jag har jobbat ganska mycket, hela förra veckan var det dagspass och inget barn blev sjukt så jag kunde jobba varje pass! Så befriande!

Men på fredagen, jobbade jag 6 timmar för att sen flexa ut 1,5 timme tidigare för att åka med Sigge till logopeden. Efter det fick han en glass och vi passa på att åka förbi mamma så jag kunde hämta den 6:e boken i serien jag läser (om för 3:dje gången) om psykopaten Silfverbielke, så sattes mitt liv helt plötsligt på paus. Mamma berätta att hon varit hos vårdcentralen akut då hon hittat en knöl i bröstet. Läkaren hittar då något mer i andra bröstet så blev akut remiss till Bröstcentrum i stan. Jag tog det hon sa ganska lugnt tyckte jag, men inuti började en dimma växa. Jag minns inte mycket av helgen. Jag bjöd in mig själv och barnen på middag på lördagen hos henne. Inte för att jag förutspått att hon ska dö eller så, men för att jag ville vara nära henne och för att hon skulle ha annat att tänka på. Lagade en fläskfilé gryta med ris. Jag och tre små troll sov kvar till söndagen.

Igår var mamma på röntgen och ultraljud. Läkaren gjorde en väldigt grundlig kontroll. Knölen hon känt är ett lipom. Helt ofarligt!! Det som läkaren på vårdcentralen känt, det fanns inte. Så hon har inte någon tumör eller cancer. Så otroligt jävla skönt.

Men jag gick ner på sparlåga psykiskt. Jag kan inte förlora min mamma. Jag vill inte leva utan henne. Jag behöver många år till med min lilla mamma. Vi är inte alls färdiga, mina barn är inte redo för ett liv utan deras tokiga, busiga & knasiga mormor. Vi behöver mamma! Jag är så glad för att inget farligt hittades.

Idag ska jag köra E till tandläkaren & imorgon köra M till bum. Med tanke på att jag är ledig så är jag snäll och tar de tiderna så att barnens pappa slipper gå tidigare från jobbet och förlora inkomst. Han hjälpte mig i torsdags och tog E till bum så jag slapp gå tidigare 2 dagar på min arbetsvecka. Då är jag snäll tillbaka!

Nu har jag städat, kastat sopor, tagit tag i köket & packat ner kläder och självklart mitt garn, efter tandläkaren ska jag flytta in i mitt andra hem igen :).

~Den 17/3 fyllda min människa år! Min bästa vän och finaste ryggrad! Jag saknar dig så mycket älskade Du, det var så länge sen vi sågs, men det spelar ingen roll. Oavsett hur lång tid som går mellan våra fysiska träffar så finns du alltid för mig dygnet runt, vecka in och ut, alla månader och alla dagar året runt! Och jag för dig. Vi finns via telefonsamtal och sms! ~

Grattis min Bejb! Hipp hipp hurra! Älskar dig!

Det får avsluta det här inlägget!

Ta hand om er!

Puss kram

~Förståelse~, ~Förundran~, ~Härligt~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~

Ibland händer det~

Jojjo

Att det inte blir som det borde & ingenting fungerar som det ska!!

Ett sånt pass var det ikväll på Det Sjuka Huset.

Tyngsta gruppen hade jag, det blev Akutlarm som var riktigt allvarligt och läskigt, men det gick bra. Tillslut. Att se mina fantastiska kollegor kämpa för livet, är något man aldrig glömmer att man sett. Det är overkligt, samtidigt som allting annat bara stannar av och man står där och mitt i ett kaos som är under kontroll, det går inte att beskriva.

Det har varit två tunga dagar på golvet. Nu är det skönt att veta att imorgon blir det fotbollsmatch med M, hoppas på bra väder.

Jag är så slut i kroppen. Mina fötter värker. Ryggen skriker och jag vill gå och sova, men adrenalinkicken som slår in vid Akuta situationer, som gör att hela jag blir så lugn och så fokuserad, när allt är stabilt, då blir jag helt dränerad, men ändå ”pigg”. Så jag vet inte hur jag ska kunna sova nu.

Jag verkligen älskar och hatar mitt jobb. Älskar känslan av att göra gott för andra, attt ge och få leenden. Se framsteg hos någon som varit så skör. Göra det där lilla extra.

Jag hatar mitt jobb, när något blir fel.

Just nu känner jag så mycket lycka o kärlek för mina barn, att de har hälsan, att de ligger i sina sängar, att de andas och är trygga.

Livet är oförutsägbart. Imorgon kunde varit igår. Och igår kunde ha varit slutet.

Ta hand om varandra! Hata inte, älska istället. Ångra inget, ta till vara på varje sekund som gör dig hel.

Puss

~Bara jag~, ~En snabbis~

Ännu mera snö~

Jojjo

På riktigt?!? Det räcker nu! Jag har fått nog av snö!! Det är liksom en överdos av snö nu, jag måste få tända av ordentligt från det vita och få lite grönt omkring mig…

Den här veckan & helgen har jag sällskapat min mamma och hennes sheltie på olika saker. I lördags skulle det varit en träff i Årsta vid golfbanan, men det var bara vi där. Hittade då en jättefin hundrastgård på Tystbergavägen i Stureby då Michonne fick träffa massor av andra hundar och olika raser. Kul! Igår, söndag, var det ”Sheltieträff” vid Mörby Golfbana i Danderyd. Där var det enbart sheltisar. Michonne var den enda trefärgade, alla andra var sobel. En merle fanns. Så otroligt vacker. Det var säkert 20 sheltis som promenerade tillsammans, sen fri lek. Det var helt fantastiskt att få vara med.

Michonne, Doris (sobel) och min mamma.
Efter gemensam promenad. Fika i solen.

Det var så kul att se alla sheltisar leka. Att dom vet att de alla är av ”samma sort”. Jag är tacksam att jag fick följa med och uppleva glädjen i dessa fina fyrbenta, deras olika personligheter, storlekar. Fantastisk ras!

Fick en liten chock igår. Fick veta att äldsta ungen var i Spanien. Jag trodde det var ett skämt. Men icke, hon och Noha fick ”feeling” och åkte igår morse till Alicante. De landade vid 10-tiden. Blev chockad, mållös till en början. Hon ringde liksom när hon stod på flygplatsen i Alicante. Sen blev jag otroligt stolt & mallig. Tycker det är modigt att våga resa iväg bara sådär 🤌🏼, Sara som är lite flygrädd, till ett nytt land. Modigt och kul! Hoppas de får det helt underbart och skapar minnen för livet!!

Nu tappade jag fokus på att skriva.

Puss Hej

~Bara jag~

Känslan av att vunnit på lotto~

Jojjo

Jag har aldrig vunnit på lotto, men kan tänka mig att de som gjort det känner ett stort lyckorus, känner sig starka och ser positivt på framtiden. Nu pratar jag inte om att vinsten är några hundra kronor, jag menar en vinst som gör en ekonomiskt oberoende ett tag. Den känslan av en storvinst!

Så känner jag idag!

Jag vaknade vid 06.. Kissnödig, pigg och utvilad. Somnade inte om utan höll mig vaken, koka kaffe, tog på mina nya tröningsbyxor från Lager157. Och jag kände, för första gången på mycket länge, att det är en bra dag. Jag är glad och energisk, trots en förkylning som härjar i kroppen.

Träffat min dotter och bästa vän! Hur lyckligt lottad är jag inte??

Men så slog det ner som en blixt, jag ska ha samtal med min psykolog idag, återkoppling på Trauma bedömningen, kvalificerar jag? Uppfyller jag kriterierna för behandling?? Där blev det mörkt i mitt sinne. Jag kände direkt att dagen har börjat så bra att nu kommer jag få negativa besked och så står jag mellan ”stolarna” igen och kommer känna mig värdelös och utlämnad.

13:15- Psykologen ringer. Mitt hjärta slår fort & hårt. Jag får det svar jag ändå vill ha! Jag har nu diagnosen Ptsd. Jag uppfyller kriterierna. Det finns skäl till att jag mår som jag mår då Ptsd & Utmattningen ”bråkar & krockar” med varandra. Jag kommer få behandling. Jag är hörd & sedd!

För mig är inte Ptsd’n ett negativt besked. För mig förklarar det mycket. Jag kanske kan försöka vara snällare mot mig själv nu, när jag vet att allt som jag varit med om faktiskt slagit tillbaka och skriker inuti mig och försöker tala om för mitt undermedvetna att något är fel. Något måste göras. Och nu kommer jag få den behandling jag så länge velat ha. Det kommer absolut bli tufft och det kommer göra ont. Men med rätt verktyg och rätt ledarskap så kommer jag kunna leva på ett annat sätt i framtiden med min Ptsd. Den kommer kanske inte längre vara en fiende! Jag är så glad. Spänd och förväntningarna är höga. Jag ska ge mig själv all kärlek och all cred för att jag står ut med mig själv. Jag ska ta hand om och vårda min kropp som varje dag kliver upp ur sängen och hänger med i allt jag tar mig för. Jag ska älska mig själv! Till 100% nu och alltid! För det förtjänar jag!

Tack Prima Liljeholmen och min psykolog för att Du lyssnade och gav mig av din tid!

~Bara jag~

Söndag~

Jojjo

Igår var Siggis här nästan hela dagen. Idag kom både Ebbis & Siggis hit medans Maxen gick på sin första Djurgårdsmatch! Känner att jag verkligen saknar mina barn. Nu har jag haft jättemycket den här veckan, med rensning, städning och besök av barn, så veckan har gått väldigt fort, men känner hur det suger i magen av saknaden efter mina barns små armar, skratt & kramar. Samtidigt är det just dessa grejer som kan göra mig galen ibland. Men hursomhelst, de är mina barn. Fina ungar!

Imorgon ska jag försöka lära ut hur man virkar mormorsrutor. Får se om jag fortfarande har det i mig..

Nu hoppas jag att fullmånen kan ta ett brejk från att stötas med min sömn, jag längtar efter att få sova en hel natt, vakna pigg o utvilad.

På torsdag ska jag till Psykologen igen. Ytterligare en dag som kommer bli extremt jobbig känslomässigt..

Så, ”Baj Baj”! SovGott!

~Bara jag~, ~En snabbis~, ~Känslan idag~

Födelsedag= ångest~

Jojjo

Jag har alltid haft problem med min födelsedag, sitter i från min uppväxt i fosterhem.

Jag var aldrig värd att firas och det var min fostermamma väldigt tydlig med att tala om för mig! Och det äckliga minnet ligger kvar i mig och kommer alltid upp till ytan den 1 juli, varje jävla år! Det är som ett spöke som alltid ska komma fram just idag. Jag försöker dock att vara glad & att le. Men inuti gör det så fruktansvärt ont och tårarna bränner i ögonen. Men jag vill inte visa mina barn det.

Stora S och tre små troll som väckte mig med blommor, en giffel med ett ljus i och sång, mina fina ungar som vill att jag ska bli firad. N ringde tillsammans med mamma och Leon och sjöng. Så gulligt! Men ändå är det så svårt att verkligen njuta och känna glädje och tacksamhet till de som är runt mig idag. Jag är så himla traumatiserad från de 11 jävla åren i fosterfamilj, att jag inte kan släppa den negativa spiralen som dom planterade i mitt huvud! Fan vad jag verkligen hatar den där människan. Hon borde aldrig varit godkänd för att ens skaffa egna barn och ännu mindre fått ta sig an mig och min bror. Jävla kossa!

Dagen har hittills handlat om att städa! Putsa, damma, skrubba, skura och tvätta. Jag vet varför, för att dels slippa känna, och för att få bort all smuts.. Men smutsen är delvis inuti mig, men jag gör bara mitt yttersta för att förtränga, göra rent, och få dagen att gå. Jag har svårt att sitta still. Måste röra mig hela tiden. Just nu är längsta stunden jag suttit ner, enbart för att jag bloggar..

Ebba & Sigge är hostiga som fan. Så det är ju mindre kul det med.

Vädret har faktiskt tilltalat mig idag, men nu verkar det klarna upp. Mitt sinne vill ha regn och mörker, gärna blixtrar och åska med.

Jaja, nu ska jag aktivera mig igen, hämta ut paket o gå till apoteket.

Tack för Gratulationer! Det värmer och betyder mycket, även om jag låter som att jag avskyr denna dag. Men, kanske, om cirka 10 år, har jag kommit ut den här onda spiralen och lärt mig uppskatta min födelsedag!