~Bara jag~

~Drabbats av ”man cold”~

Jag minns precis hur jag mådde den där sommaren när jag var 15 år och åkte på influensen. Jag hade nyligen flyttat till mamma i Stockholm, jag fick så hög feber, minns att jag drömde ”bruna drömmar”, jag kallar feber drömmar så, och minns den där äckliga doften som allting luktar av, speciellt ketchup.

Det är den enda gången jag minns att jag haft influensa. Nu har jag haft det igen. Jag har fortfarande hosta kvar och nästäppa, men det stinker inte när jag luktar på frukt, knäckebröd eller ketchup. Jag hade så hög feber, jag drömde så sjuka och vidriga saker. Sängen och kuddarna var sjöblöta när jag vaknade. Självklart smittade jag Max & Sigge oxå. Att gå på toaletten fick mig nästan att svimma av ansträngningen. Att hosta kändes som att få en kniv i bröstet. Nu är det iaf på bättringsvägen, tack o lov.

I helgen hade jag stora sonen. Det var mysigt. Vi gjorde inget särskilt men han höll sina tider och kommunikationen mellan oss fungerade bra. Såhär i efterhand kändes det mera tryggt.

Sara & Noha kom över & kolla första delen av Eurovision, som jag nu kan känna att jag skulle kunnat hoppa att se, jag tycker inte alls rätt låt/bidrag vann. Jag avskyr opera, och tycker det fanns andra länder med bättre musik.

Idag har jag tvättat o hängt kläderna, lagat en köttfärssås som står o småkokar på spisen, en köttfärssås ska enligt mig puttra i minst 4 timmar innan den äts, och pratat med Noel och fått in i kalendern när han ska jobba, när vi ska till stugan, och när han ska iväg med en kompis på semester. Nu hoppas jag att Soc & Perspektiva kan få in deras kalendrar vilka tider och veckor som det handlar om så det slipper bli missförstånd hela jäkla tiden.

Ska kolla lite på säsong 2 av Fartblinda, innan jag kan se den 3:dje!

Just ja, David Tobias, som finns under många alias, är återigen igång. Den här gången skrev han till en gammal kollega till mig.

Så om du fått konstiga meddelanden från en person som använder svenska manliga dubbelnamn, och skriver om dina barn som kan vara i fara, så ber jag er att polisanmäla!!

~En snabbis~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Idioten är igång igen~

David Tobias? Robert Mattias? Jacob David? Daniel Tobias? Ja, idioten har en mängd alias som ”den” gömmer sig bakom. En fegis som inte vågar använda sitt riktiga namn eller sin riktiga identitet, utan gömmer sig bakom väldigt typiskt svenska manliga namn, alltid dubbelnamn. Skrämmer slag på kvinnor, oftast ensamstående/separerade med barn. Hotar med att ens barn är i fara. Namnger dina barn, din moster, din pappa, din bror, barnens pappa.. Allt för att starta en riktigt vidrig psykiskt påfrestande lek som förstör kvinnors liv. När jag drabbades så slog det hål på hela min egna identitet. Jag trodde det var någon nära mig som verkligen var ute efter mina barn. Jag kollade extra över axeln. Det är riktigt skrämmande med detta vider till människa.

Att den här människan inte kan stoppas är obehagligt. I flera år har den hållit på. Polisanmälningarna haglar in, anmälan till Facebook görs. Men det har ännu inte lett någonstans. Men jag tror på karma, så Du kommer att åka dit. Någon gång är sista gången du skriver dessa vidriga saker. Det ska bli kul…

~Bara jag~

David Tobias, David Jacob, Mattias Robert, ”fult barn” har många namn~

Nu är du igång igen. Nya kvinnor vaknar upp till meddelanden av dig på messenger där du kallar dom ”dumma i huvudet” ”idioter” mm.. Du säger att deras barn är i fara och du namnger deras barn, barnens pappor, kvinnans ex, i vissa fall även deras fd svärföräldrar.

Det är nästan så jag skulle vilja kalla dig duktig.. Men sedan inser jag att Du har inget riktigt liv. Du har inga vänner. Inga föräldrar som älskar och bryr sig om dig. Du är helt ensam. Men jag kommer aldrig tycka synd om dig. För du är så oälskad och övergiven av en anledning. Ingen vill ha med dig att göra. Du är smuts i andras ögon. Därför ger du dig på kvinnor. Helst utsatta och separerade kvinnor. Och deras mest älskade i deras liv är deras barn. Du gör allt för att skriftligt sätta skräck i dessa mammor och deras nära. Och du lyckas. Oj, vad du lyckas. Undrar, känner dig dig lycklig då? Får du någon sjuk typ av orgasm av att kränka, knäcka och psykiskt skada kvinnor? Går du igång på det?

Nu vet ju inte jag till 100% om du är en man eller en kvinna, men annars skulle jag kunna tipsa dig om olika sexleksaker du kanske skulle prova istället. För uppenbarligen behöver du någon form av ”utlösningseffekt” för att må det minsta bra i ditt liv. Du kanske skulle söka upp en psykolog eller terapeut. Tror du kan göra det anonymt faktiskt och prata av dig om din besatthet över att förminska kvinnor och skrämma slag på dom och sätta en förevig oro i dom när det gäller det viktigaste de har, sina barn.

Du, ensamma och patetiska lilla parasit. Jag kan lova dig en sak. Vår kamp är inte över. Du kommer hittas. Du kommer få fejsa alla oss du trakasserat. Du kommer få skämmas. Och jag, jag kommer titta dig i ögonen och le.. Bara så Du vet..

~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Varför~

Ganglion~

Som om jag inte redan har tillräckligt lixom…

Ganglion! Senknuta! Vätskeansamling i handleden!!! Gör ont som fan!!!

Igår kväll kände jag har det stramade, värkte, ömmade i högra handledens undersida. Sen känner jag en KNÖL!! Paniken inombords var inte att leka med kan jag säga.. Det första jag tänkte var såklart, nu har jag fått Cancer!!!

Men, tur för mig, läser äldsta just nu till Nagelterapeut i skolan, och då säger hon ”Ganglion, mamma”! Wtf??? Googlade, då hon oxå nämnde Karpaltunnelsyndrom, vilket jag är opererad för i båda handlederna, och det stämmer precis på vad jag har. Jag har antagligen överansträngt handleden och det här charmiga Gangliolet har uppstått..

Omkretsen är ca en gammal femkronas storlek, men själva knutan/kulan som syns med ögat är som guldpeng.. (en tiokrona alltså)

Började fundera vad jag gjort som kan ha orsakat överansträngningen, och kom fram till att det enda jag gjort extremt MYCKET mera än vanligt, är överdriven tvättning, plockning, bilkörning.. Så fatta att det kommit av att jag bara gjort lite mera av mina vanliga sysslor…? Så jäkla absurt!

Nu ska jag bara försöka låta handleden vila, det ”kan” gå tillbaka av sig självt, men risken för ”återfall” är stor. Jag tänker att gör det fortfarande ont nästa vecka så får jag ringa min husläkare och visa upp Ganglionet och få det inskrivet i min journal.

Igår var jag på PBM Globen och träffade först psykolog och sedan fysioterapeut/rehabkoordinator/arbetsterapeut. Min Människa kom hit och tog hand om mina 4:a yngsta så jag kunde ta mig iväg dit. Det kändes bra. Jag känner mig väldigt hoppfull och hoppas innerligt att de erbjuder mig plats i deras program och att jag inom kort kan ha tillräckligt med verktyg för att återgå i jobb. Känns dock väldigt typiskt att jag nu då åker på ganglion oxå! Why?!?!? Ska det aldrig bara få vara ”bra”??

E & S, N är hemma idag oxå. M fick gå till skolan idag, då han varit hemma hela veckan, han är testad för covid och är Negativ, han har inte haft feber sen i söndags, lite snuva kvar bara. Så jag kände att vi testar iaf! S är såklart i skolan, med halv panik över att hon inte har några kläder alls att bära, fast hennes garderob är full 🤷🏻‍♀️

I det här inlägget vill jag även flagga för att ”David Tobias” är igång igen, nu under namnet DANIEL JACOB, så blir någon mer kvinna i detta avlånga land utsatt för den här psykopaten, anmäl! ANMÄL OCH ANMÄL!!! Den här saken har förstört mitt liv! Tack vare dessa sjuka meddelanden och ”outtalade” hot mot mina barn så blev det droppen som fick min bägare att svämma över”- Jag Brakade Helt! Hoppas du är nöjd nu, ditt smutsiga as!?! Så många kvinnor som lidit alla helvetets kval för att du ska få hålla igång Ditt sadistiskt kränkande vidriga spel! Hur fungerar du egentligen? Du måste vara väldigt ensam! Det är väldigt synd om dig som utsätter kvinnor för det här. Du är nog en väldigt patetisk och liten människa, inga vänner i världen, din familj har säkert vänt dig ryggen för att de inte står ut med dig, och du är Ful oxå!! Med fil menar jag inte enbart fysiskt, jag menar att du är genom ful, så ful både inuti och utanpå att enda sättet att stå ut med dig själv är genom att kränka och skada andra. Klarar du ens av att se dig själv i spegeln?? Du har säkert inga speglar hemma.. Du är en väldigt patetiskt och oälskad smutsig sak. En dag är ditt terroriserande slut, kom ihåg det!

Så, ni har jag fått rensa mina tankar idag. Ska kolla på tv med lilla S nu.

Ha en bra dag!

~En snabbis~, ~Helt Galet~, ~Känslan idag~

En dag~

Redan tisdag.. Och jag lever fortfarande. Iaf rent kroppsligt är jag här.. Mentalt och psykiskt, kanske inte så mycket..

Inatt har jag sovit. Första natten på länge då jag faktiskt sovit ordentligt och bara vaknat 4-5 gånger. Känner mig ändå helt kokt i huvudet kan jag säga, inte direkt utvilad.

Igår firades min 14 åring ihop med sin ”pseudo-tvilling-kusse”, de är födda samma dag med bara 3 timmar emellan. N fick jag n fantastisk födelsedag ihop med M. Jag är så enormt tacksam till mamma T som fixade och bjöd in min pojke till detta storslagna firande och häftiga upplevelse. Otroligt Tacksam!

14 barre 12/4-21

Tiden går, men läker den alla sår, det är den stora frågan just nu. Jag hade kurators tid igår och det var ganska givande. Finns så mycket jag behöver ta tag i och fixa, men så lite ork och energi, och lite för lite tid.

Jag lever fortfarande i en väldigt begränsad vardag. Skräcken och orden ligger och pyr under ytan. Fick frågan igår av min samtalskontakt, om jag lever som vanligt, och insåg att det gör jag inte. Jag väljer andra platser att vara ute på. Jag undviker folksamlingar. Jag kollar över axeln. Jag litar inte på någon. Så visst är mitt liv begränsat efter den här David Tobias. Personen är igång igen. Under ett nytt namn. Och så länge polisen fortsätter som de gör nu så kommer ”han” att få fortsätta härja fritt och sätta skräck i mammor. Så vidrigt och skevt rättssamhälle vi har i Sverige.

Ny dag, ny känsla av maktlöshet. Bara bita ihop och försöka göra det som är absolut nödvändigt. Sen hoppas på att få sova inatt igen. Längtar redan nu till ikväll. Så har en dag till passerat.

Ta hand om er!

~Bara jag~, ~Förundran~, ~Känslan idag~

Reflektion~

Synonym

Det här är vad kommande dagar ska ägnas åt. Att reflektera. Men försöka göra det logiskt. Att jag ska hitta logiken i det jag reflekterar över och försöka att stanna där. Inte låta hjärnan överarbeta utan träna på ett avslut. Nästan som att använda sig av ”papegojan” inom psykiatri. Den har jag faktiskt haft stor användning av. När jag väl lärde mig hur jag kunde använda ”papegojan” visade det sig snabbt hur användbar och hur viktig den är. För att vara tydlig. För att kunna sätta punkt. För att avsluta något som jag upplever jobbigt eller krävande. Nu är det dags att reflektera med logik och därefter sätta punkt.

Har tre bokade tider med kuratorn. Känns skönt. Måste fixa sjukskrivningen oxå. Jag behöver en paus från mina måsten och hitta en balans med kropp och känslor. Hitta den stabila grunden att stå på, som jag tillfälligt tappt men jag kommer hitta den igen. Jag behöver bara tillåta mig att vara svag en stund för att orka bli stark igen.

Livet är extremt stressigt just nu. Och då menar jag extremt. Jag har så mycket jag behöver göra, men just nu finns inte orken. Jag gör det mest viktiga såklart. Jag tillåter inte mig själv att bara ligga o stirra in i väggen, jag gör det som behövs för att må lite bra, jag njuter av mina barn. Jag njuter av mina fantastiska barn som är så otroligt roliga människor. Jag försöker lyssna när dom pratar. Höra hur de utvecklats sedan min förra vecka med dom. För vet du, Hur mycket som händer under EN vecka ifrån sina barn??? Det vet man inte förren man lever ett varannan vecka liv. På en vecka händer massor. Jag har aldrig tänkt på det förut, eftersom jag haft mina barn varje dag, varje minut. Nu bara utvecklas de i rasande fart, de pratar annorlunda, tänker på massa olika saker. Det är sjukt häftigt att lyssna när de pratar.

April månad närma sig med stormsteg. Mina Aprillisar fyller år.. 18, 14, 8 & 6 år! Så stört! Min äldsta blir myndig 🙀 Hur är det ens möjligt? Hon föddes ju nyss. Hon är fortfarande min lilla bebis. Stoppa tiden, snälla, stanna upp litegrann bara. Jag hinner inte med.. Jag som fortfarande är 20 i huvudet kan knappast ha en dotter som fyller 18 år? Nä….

Dags för reflektion. Med tydlig punkt!

~Bara jag~, ~Känslan idag~

Tar ingenting för givet~

Varje dag har sin plåga. Eller glädje.. Eller ingenting.. Eller Njae, ingenting är kanske lite väl drastiskt att dra till med. Något händer varje dag.

Idag har jag träffat min andra halva. Tänk att hon fyllde jämt igår..? Helt sinnes… I mina ögon är hon fortfarande 17 år och jag minns som igår första gången vi träffades. Att det skulle uppstå sådan kärlek och vänskap hade jag aldrig kunnat gissa mig till.. Någonsin.. Men jag är så tacksam. Och stolt över min fina kompis.

Och att livet kommer med oväntade saker, och att det gäller att uppskatta det lilla man kan. Försöka hitta det positiva i varje dag. Ingen annan kan förändra ditt liv, ingen kan förändra mitt. Det ligger enbart hos mig att ta till mig, stöta ifrån, vända andra kinden till osv.. Välja vad som är värt att kämpa för och vad som kan släppas..

Jag är sjukt envis. Men till min nackdel, går min styrka upp och ner. Kanske lite pga adhd’n oxå. Jag kan några dagar känna mig helt oövervinnerlig, orka precis allt, kämpa lite mera för att någon dag senare känna mig totalt överkörd. Ha noll ork. Orden fastnar i min hals. Tårarna bränner men kommer inte ut.. Såhär kan mitt liv se ut. Var och varannan dag. Jag vet aldrig hur jag mår om två dagar. Jag vet inte ens om morgondagen blir bra.. Efter allt som hänt sen i januari är jag helt slutkörd. Mentalt och psykiskt. Sönderbränd in i minsta cell. Men fortfarande kommer den där falska kämpaglöden och lyfter mig vissa dagar. Och då tänker jag ”Yes, livet är på väg tillbaka”.. Men så blir det inte. Idag var en dag då humöret var på topp. Jag kände mig glad. Men jag vågar inte tro eller hoppas. Jag måste tillåta mig själv att ta tid på mig att bli hel. På insidan såsom utsidan. Jag vill inte ha onödigt tjafs, dumma kommentarer eller negativa människor i min närhet. Jag behöver lugn och trygghet, kärlek & skratt och en förbannat stor portion humor.

Förra veckan, hos min lilla mamma, skrattade jag nästan 3 dagar i rad. Jag skrattade så jag fick ont i kinder och käke och magmusklerna. Mamma lyfte mitt humör till så hög nivå och genom skrattet slappnade jag av. Jag träffade även min bror. Jag , mamma & han umgicks och där var skrattet en rejäl höjning återigen.

Jag är så glad och tacksam för min storebror! Där han är nu i livet. Jag vet att du väntar en jobbig tid Robin, men jag finns här och jag ska stötta dig framåt. Inga bakslag nu, du vinner över vilka demoner som helst. Vi sprayar lite spökspray på dom jävlarna och sopar dom under mattan! Jag finns här. Jag beklagar från djupet av mitt hjärta vad som hänt.. Fruktansvärt orättvist 💙

Jag skrattade bort stress & ångest. Jag mådde så bra i kroppen. Blev utmattad av allt skrattande. För att sedan på tisdagen få en ny käftsmäll i forma av offerkoffer beteende, vassa repliker, och rent skitsnack för mig. Vart var du när jag hade behövt ditt stöd? Då var det inte alls så viktigt att bry sig om mig längre. Nä, lite ”sol och vårar” tecken där. Jag duger när livet är tungt och ensamt, men inte om det gäller mitt liv, bara ditt. Jag är trött och sliten. Jag behöver stöd och positiva vibbar. Jag behöver varma kramar precis som Olof i Frost,

Så jag ber er, skriv inte nedtryckande saker till mig. Be mig inte lösa dina problem och speciellt inte lösa hungersnöden, för jag har nog med att mätta mina fem kids.. Mer än så klarar jag inte av just nu.. Men vill du skratta och skoja då är jag mera mottaglig. Öppen för förslag iaf.

Nu börjar min sovis kicka in och jag ska ta o lägga ifrån min luren.

Imorgon är det fredag. Funderar på att surprise barnen med kebab-middag.. Från reklamen. Kan bli smaskigt.

God Natt!!

~Dagligt~, ~Förståelse~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Inte gett upp~

Gällande David Tobias, jag har fått många mejladresser och jag har försökt mejla er alla. Om jag inte mejlat DEJ och Du vill ha kontakt med mej, så har jag mejl : joso81@live.se

Jag heter Johanna Larsson Söderberg på Facebook, men då jag har sekretess på mitt konto kan man inte lägga till mig som vän. Men du kan skicka ett meddelande till mig så får vi kontakt där.

Vi är många drabbade. Du är absolut inte ensam i det här. Vi finns för varandra, och jag vet att många valt att försöka leva med de ord den här personen utdelat, samtidigt finns en skräck ritad ända in i ryggmärgen, en skam, en fråga om ”var/när/hur/varför?” Och vet Du, vi ska få svar på det. Vi ska få rätt. Det händer mycket nu och jag vill ha så många som möjligt med mig. Kanske finns en det ett ljus i mörkret..?

Så sök kontakt med mig, så löser vi allt efter det!

Tillsammans klarar vi allt.. Vi ger aldrig upp!

Kram på Er!

~Familjen~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Varför~

”You dont know where i’m from”~

Man kan jävlas med människor.. Man kan munhuggas och diskutera, så länga alla parter gör det på lika villkor.. Ungerfär som det viktiga och tydliga ordet NEJ. Det ska lixom inte vara så svårt att fatta sånt här..

Men när någon går förbi alla gränser, inte respekterar andra, inte fattar vad integritet är och bara kör över andra människor, då är det inte längre på lika villkor. Då börjar det bli sjukt..

Allt som hänt sista tiden. Allt kaos. Det psykiska lidandet.. Att dessutom lida i tystnad.. Men konstant så maler allt i huvudet.. ”Gjorde jag fel/rätt? Vad kommer hända? Kommer jag få ångra mig?”

Allt detta går som ett ont mantra om och om igen i huvudet. Hjärtverksamheten som annars är ganska snabb, pga adhd, är nu speedad gånger 10000..

Den här personen som skapat allt detta kaos i mitt huvud, vet kanske inget om mig.. (eller vet Du allt?) och om jag ska utgå från att Du inte vet något om mig, så anar du inte hur mycket du faktiskt förstört. Du vet inte hur min uppväxt varit, vilka demoner jag slagits emot och övervunnit, Du vet inte alls vilken skillnad det är på mig idag och den jag var då.. Du kanske tror att Du kommer att övervinna mig och få mig att spricka som en ballong, och visst har du lyckats. TILL VISS DEL!! Jag är livrädd. Har blivit hysterisk och fått dansa mig med all kraft jag har. Har fått ren och skär panik över att Du blandat in mina barn i det här.. Just nu kanske jag är i en ”djupare dal” rent psykiskt, fysiskt och mentalt, men jag vet att jag kommer tillbaka starkare och vassare efter varje nederlag jag mött. När jag är hel igen… Då ska Du få veta det.. Hade Du åtminstonde gett fan i mina barn, hade jag nog inte blivit lika förbannad och arg som jag är nu, men då du har påverkat hur de mår så har du verkligen retat upp djävulen i mig. Du har fått mina barn att må dåligt. Då det här påverkar även dom när de känner av hur deras mamma mår. Min egen mamma mår dåligt av att se hur hennes dotter mår. Min bror är rosenrasande av att du gjort hans lillasyster illa och hans systerbarn.. Fel familj David Tobias, så fel familj du gett dig på!

En gång var jag en snäll och tyst liten flicka. Jag gjorde allt som andra sa till mig. Jag sa inte emot och jag fogade mig. Även om jag inuti gick i tusen bitar. Jag skrek inombords. Men jag visste att det som skulle komma utifrån var värre än det jag fick utstå om jag bara fogade mig. Det har jag lärt mig från barnsben. Men, jag har ändrats. Jag har jobbat hårt med mig själv. Jag har aldrig bett om hjälp, jag har bara gått på ren jävlaranamma och ren envishet och jag ger mig aldrig. Motgångar är till för att övervinnas, det får ta den tid det tar, men jag är ingen tyst och snäll lite flicka längre. Om du bara visste vilket nätverk jag har, säkert tror du att ditt är bättre, men skrattar bästa som skrattar sist.. Jag ska få rätt. Jag ska få rätt för mig och mina barn och deras oroliga anhöriga. Jag ska få rätt för de kvinnor som tigit och lidit i tystnad på grund av Dig! Vi kommer att vinna tillslut!

Jag tror på karma.. Och jag vet att karma kommer bita dig så hårt tillbaka.

Till alla vackra kvinnor där ute! Tillsammans klarar vi det här. Vi kämpar alla för varandra och våra barn. Vi är överlevare och Det Goda Övervinner Allt!

Vänliga hälsningar

Divan Jojo/Johanna/Hanna

~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Varför~

Så många~

Kunde aldrig tro att responsen skulle bli så här.. Så många kvinnor, mammor, som fått dessa trakasserier av denna som kallar sig David Tobias.. Så många..

Till Alla Ni som fått liknande meddelanden så vill jag bara be er att polisanmäla händelsen. Hänvisa till dagens artikel i AFTONBLADET! Har du gjort en anmälan som lagts ner, Ring igen och gör en TILLÄGGSANMÄLAN! Ju flera desto bättre! Vi får hjälpa varandra så gott det går! Starka kvinnor äger världen, kom ihåg det!

Kan fortfarande inte begripa vad personen får ut av detta..!? Vad är det som lockar en person att knäcka en mamma på det här sättet? Majoriteten har barn.. Varför?

Jag har själv knappt tittat på artikeln på Aftonbladet. Jag orkar och vill inte.. Även om jag på något konstigt sätt är glad att jag ”vågade” ställa upp i tidningen med Monica, så känns allt ändå extremt jobbigt.. Extremt tufft..

I måndags drabbades jag av bakslag efter bakslag. Verkligheten kom ikapp mig, och ångesten slog till med full kraft.. Där och då kände jag att jag inte orkar mera.. Inte just nu. Det har varit lite för mycket på för kort tid. Och dessutom så kommer ny skit farandes från R (ej pappan) och där kände jag mig bara äcklig och ännu mera förnedrad. Vad är det för fel på folk? Seriöst…

Idag börs här plats igen. Känns skönt även om jag inte mår sådär jätte bra. Men skönt att ha barnen. Något att fokusera på. Få kramar och pussar och glada som ögonkast. Det är exakt vad jag behöver just nu. Och ungefär nu tog all ork slut. Finns inget kvar jag orkar ta mig till. Vill bara sluta ögonlocken och hoppas på en fantastisk dag imorgon. En ny dag!

#DavidTobias

#DavidTobiasOffer