Etikett: ångest

~Bara jag~

Amitriptylin~

Jojjo

Vilket jäkla gift!! Vilken hemsk effekt denna pyttelilla tablett på bara 10 mg har..

Min läkare på vc har övertalat (kanske mera erbjudit) mig att prova på ovan nämnde tablett då den kanske (observera k a n s k e ) kan hjälpa mot min kroniska smärta i ryggen. Dock är inlärningsprocessen lång, ca 6-8 veckor innan jag kan märka om den fungerar eller inte. Nu har jag ätit den. Jag har sovit hela dagen! Tack o lov att den ska tas på kvällen. Jag har varit vaken sammanlagt 3 timmar idag. Sen bara sovit, slumrat, känts som att jag levt i ett ”töcken”, bomull runt och i huvudet. Det har varit hemskt. Sån jäkla tur att jag var ledig idag. Hade aldrig klarat av att arbeta med den i kroppen. Jag vågar inte ta den igen. Jag ska jobba imorgon och jag kan inte vara väck i huvudet då. Det går bara inte. Nä, fy vilket vidrigt litet piller. Undrar hur man blir om man tar typ 150-200mg som är den vanliga dosen förr vid depression. Nä, hua. Vill inte äta den här skiten. Jag måste då bli sjukskriven under 8 veckor så jag kan sova bort tiden under inätning. Och tänk då om den inte funkar på mig. Då måste jag ändå försiktigt ”fasa” ut den under en viss period. Bläääää!

Ja, så vad kan jag ens skriva om idag? Att jag sovit? Eller jo, vaknade av att en så vacker människa kom in och väckte mig. Tessa stod bredvid min säng. Hade bestämt att träffas idag, men då jag varit helt borta så har jag inte hört telefonen eller något. Så läskigt obehagligt att inte kunna ”vakna” till ordentligt.

Nu har jag krupit ner igen. Ska läsa lite sen sova. Och jag är faktiskt dödstrött. Att sova efter en hel dag med sömn kommer inte bli några som helst problem. Det ska bli skönt bara. Längtar.

Ha det fint nu!

Njut av hösten och det kyligare vädret, färgerna och framförallt kläderna! Bästa med hösten är kläderna!

Puss & Godnatt ♥️

~Bara jag~, ~Känslan idag~

Semester, men känner bara panik~

Jojjo

Så mycket känslor som drar igenom min kropp & knopp.. Allt på en gång samtidigt vill jag egentligen ingenting. Känner ångest över att jag har semester, känner ångest över att redan mina 5 första dagar är över.

Varför är livet så himla knepigt att leva? Varför ska vissa ha det så jobbigt med krav, tankar, känslor? Varför påverkas jag så hårt av mina tankar?

I tisdags fyllde min brorson år. Firades med närmsta familjen i vacker miljö. Så himla kul att träffa honom. Tänk att han fyllde 18 bast! Helt otroligt.

Jag saknar mina söner så mycket. De är med R på landet och jag längtar efter dom så himla mycket. Samtidigt vill jag inte åka ut i flera dagar, kan inte lämna Tezzla för länge. Och jag vill inte att de stackars barnen ska komma hem och bli uttråkade i lägenheten. Efter maten tog jag, Sara & Ebba en promenad.. Vi hittade en mängd smultron. Lite mysigt. Det var skönt att bara strosa ute och komma bort från lägenheten. Nu ligger jag i sängen och känner klumpen i magen sakta växa sig större. Känner hur andningen påverkas. Känner tårar bränna.. Känner hopplöshet.

Imorgon ska jag ta mina döttrar o åka o handla. Köpa hem lite mat till frysen & frukt! Saknar frukt. Kanske handla så vi kan gå ut och äta imorgon. Vädret verkar iaf vara fortsatt bra ett tag till.

Vi får se. Imorgon kanske jag mår hur bra som helst. Man vet aldrig.. Man kan alltid hoppas.

Jag orkar inte skriva mera.. Ska drömma mig bort i en bok och hoppas på sömn hela natten.

Puss Jojo

~Familjen~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~

Uttråkad och trött på att vara trött~

Jojjo

Nu har jag fått nog av att vara sjuk. Jag vill inte alls vara hemma längre. Jag vill gå till jobbet och prata med lite mognare människor än mina barn. Få vara social med andra vuxna. Även om vi kan bete oss som knäppa ungdomar ibland.. Min förkylning har ändrat karaktär igen.. Näsan rinner igen, rinner konstant! Och nyser hela tiden. Hade det inte varit för att jag även har ont i halsen och hostar skulle jag faktiskt tro att jag är pollenallergiker.. Nu är jag inte det, vad jag vet.. Överlag är jag så himla trött på det här nu. Trött på corona. Trött på virus. Trött på Covid-19..

Jag vill ha en normal vardag tillbaka. Där jag går till jobbet, barnen går på dagis och skola, man äter middag efter vardagliga rutiner, städar som vanligt. Nu blir det ibland manisk städning vissa dagar, för att jag är så vansinnigt uttråkad, eller så blundar jag bara för skiten och mår psykiskt skit för det istället.

Hela den här situationen som Corona skapat, gör att jag och min äldsta son bråkar mer än vad vi någonsin gjort. Vi blir osams för inget. Han kallar mig saker han aldrig gjort förut. Han har en attityd som får mig att tappa andan ibland. Ett språk som gör mig helt vansinnig och det vet han och därför trycker han extra på just det, han vet att jag blir arg, och kan sitta och skratta mig rakt upp i ansiktet när han lyckats.

Känner en enorm oro inför hans umgängen. Vissa han hänger med lurar jag inte alls på, och jag gör mitt yttersta att förhindra att han träffar dom. Men självklart lyckas jag inte alltid. Vi får veta mycket om vart han är och vilka han är med, har goda kontakter med våra lokala Fältassistenter, nattvandrar-grupper, och andra föräldrar. Men allt vet man ju inte, såklart, men en hel del mer än vad han tror. Han är verkligen i en helt fruktansvärd 13 års fas. Han är sååååå mycket tonåring i hans lilla kropp. Han vet inte vad han känner och inte känner & hans språkstörning har exploderat på sista tiden. Han kan knappt styra hur högt han pratar, han går runt och visslar, ska han säga något så skriker han fast det är helt knäpptyst runt honom. Jag fattar ju att han har ett inre kaos just nu, och han har väldigt svårt att förstå Corona situationen och allvaret i det, många saker har rubbats och blivit annorlunda, och det här blir omfattande mycket ostrukturerat i hans huvud och kropp… Jag kan förstå det. Men jag vet inte hur mycket mer jag själv orkar heller. Hur länge till jag kan hålla alla känslor någorlunda i balans, försöka att vara logisk och pedagogisk. Jag börjar ta slut som mamma. Jag vill ha en vecka för mig själv i skogen i ett tält, utan telefon, men en radio vore trevligt, där jag kan sova, skrika, gråta, slå på träd och bara vara jag. Ladda upp mig själv igen. Säger bara Fuck Vuxenansvar & Fuck Corona & Fuck Tonårstrots!

Det händer inte så mycket här just nu. Sara har sina studier på distans. Idag ska hon ha Hantverk, gissar på att jag får vara ”modell” för någon sminkning eller frisyr.

Igår var det dags igen för hennes spruta mot reumatismen. Den här nya medicinen gör ont när den sprutas in. Den svider tydligen jätte mycket. När jag ska ge henne den så känns det som att vi är tillbaka till när hon fick Metotrexat i injektioner som 7-9 åringen. Hon grät, skrek och gjorde motstånd, men den medicinen gjorde henne sjuk. Hon fick biverkningar av själva Cellgiften mer än vad cellgifterna hjälpte hennes leder. Humiran som hon fick, det biologiska läkemedlet, för ca 1,5 år sedan, har varit ”lättare” att ge. Har inte gjort ont att ta. Men då byggde hennes egen kropp såklart upp anti-kroppar MOT Humiran så den fyllde ingen funktion. Nu får hon då Elebra, ett annat biologiskt läkemedel, som gör ont att ta. Igår låg hon och gömde sig för mig i 40 minuter sen var det en kamp att få ge henne sprutan, sen grät hon i en timme, gömd under sin huvudkudde i sin säng. Jag hatar att vara den som sticker henne. Hatar att se hennes panik och ångest över att få ont av injektionen. Hatar att nu ska vi göra det här 1 gång i veckan. HATAR REUMATISM!! Hatar JIA!! Hatar att hon fick reumatism. Jag vill ta över den sjukdomen. Jag önskar att det fanns en forskning kring att föräldrar kan få överta deras barn kroniska sjukdomar. Jag vill inte att hon ska lida. Jag vill överta allt! Varför just hon???

Usch, börjar känna av huvudvärk igen, fan, den har varit borta i 2 dagar. Nu slog den till igen..

Vi hörs 🖤

~Bara jag~, ~Känslan idag~

Sjukt less på sjukdomar~

Jojjo

Här går såklart bara allt runt och runt och runt. Är man 7 i familjen så blir det väl så, ganska självklart egentligen. Och under rådande Corona kris så är det extremt hårda riktlinjer naturligtvis. Men det är jobbigt. Jätte tungt fysiskt och psykiskt. Känner mig otroligt frustrerad. Varje gång ett av barnen inte snorar på typ 5 timmar så börjar de helt plötsligt hosta sig blå och astmamedicinen måste ges och näsan öppnas som en kran..

Frustration! På HÖG nivå.

Så vad gör man då när man sitter som i karantän?

Jo, har städat balkongen. Städat hemma. Kollat på nya ”Dora utforskaren” på tv ca 17 gånger då Ebba & Sigge älskar den. Och ja, jag måste medge att den är faktiskt riktigt bra gjord om man sett den tecknade serien som gick på tv för x-antal år sedan.

Igår, när ungarna somnat så passade jag på att se på lite ”vuxnare” film, nej inte sån vuxen tv, utan det blev först en komedi, Like a Boss, så himla bra. Älskar den typen av ”tjej-filmer” och skådespelarna är så jäkla bra.

Rekommenderar den starkt.

Efter den gick vi en nivå högre i vuxenfilmerna och såg The invisible man

Den var riktigt bra. Lämnade lite till ”fantasin” med slutet men absolut bra. Och Elisabeth Moss är en av mina absoluta favorit skådespelerska. Hennes roll i THE HANDMAIDS TALE på HBO är ju helt jävla amazing. Vilken kvinna. Har du inte sett den serien så är den ett MÅSTE!

Ja, vad gör vi mer? Möjligen om orken finns så ut på promenad, mest för friskluftens skull. Orka gå eller springa för mycket går inte helt, med tanke på astma och små lungor.

I fredags, 17/4, så lämnade min mammas ”partner” jorden. Hon som stått vid mammas sida i vått och torrt varje dag i 12 år. Älskade Krissie orkade inte längre. Cancern hade spridit sig mycket bland hennes juver, hon ville inte äta, inte jaga boll, inte ens gå på promenad, kunde inte ens sätta sig och kissa.. Sista dygnet för henne blev hon dålig väldigt fort.

Min älskade lillasyster på 4 tassar. En fantastisk hund på alla sätt och vis. Minns dig för alltid med glädje och massa kärlek fina Jullan 💖

Idag försökte jag mig på att städa. Svetten rann och jag blev äckligt blöt. Kändes som värsta fys-passet på 1,5 timma.

Ebba knäckte idag koden för att cykla på 2 hjul. Blev ca 20 minuter ute på gården med deras cykla och sparkcyklar och hon lärde sig direkt. Trampade på runt runt och runt. Nu sitter de utslagna i soffan efter att ha tittat på Dora och just nu otecknade Skönheten & Odjuret.

Ha det fint!

Kram

~Familjen~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~

Varför? Varför alltid just hon~

Jojjo

Min stackars unge. Min stora vackra flicka, som kämpat sig hela sitt liv. Hon är bara 17 år (den 21/4) och hon har fan haft så många motgångar i sitt korta liv och hon förtjänar fan att bara få må bra och få bra besked. Humiran… Denna magiska medicin som vi tjatade om i flera år innan hon äntligen fick ett biologiskt läkemedel. Nu har hennes kropp bildat antikroppar mot Humiran!! Så den funkar inte på henne.. Hennes vilopuls ligger på 109-120 och är alldeles för hög för hennes lilla kropp och hjärta.

Nu ringde Reumatologen och berättade om antikropparna. Nu blir det ett medicinburksfabrik.. igen.. Nya sprutor som nu ska tas varje vecka istället för varannan. Sprutor, som tack o lov, innehåller biologiskt läkemedel, men i starkare form och som ska angripa den molekylen o Saras kropp som behöver bekämpas, samt som även kan gå ”förbi” antikropparna. Dessa nya sprutor kan även svida när hon fått den.

Nu förstår läkarna varför hon inte mår bra i kroppen när hon självskattar sig.. Men de har typ kliat sig i huvudet och inte förstått varför, då Humiran ska få hennes leder att må bra.. Men, såklart, bygger hennes kropp en jävla antikropp som slukar Humiran så den inte kan arbeta aktivt i henne. Varför inte? Varför jävla inte lixom…?

Kan hon inte bara få må helt 100? Som andra friska glada hormonstinna 17 åringar? Nä, hon ska alltid behöva kämpa emot ALLA odds jämt.. Inget får någonsin bara vara bra.. Skulle vara glad om hon någongång kunde få 50% så bra som andra i hennes ålder bara några veckor om året.. Jösses vad jag önskar att jag fick ta över hela din inre kamp. Bara bära dig i min famn och ta emot alla smällar åt dig. Mitt hjärta brister.. Jag sitter och gråter. Min dotter bara sväljer allt och säger inget. Det är när hon blir tyst som jag vet att det tar henne hårt.. Tystnade från Sara är det värsta som finns..

Helvetes jävla skit Reumatism!

Varför var du tvungen att angripa mitt barn? Varför förpestar du och gör hennes leder sjuka? Varför kan du inte bara dra ÅT Helvete och låta hennes mediciner få göra sitt jobb, varför bygger du upp ett eget skydd i hennes kropp när hon gör allt för att bekämpa dig??? Jag hatar Dig! Jag hatar dig din jävla reumatism!!!!

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~

Sjuka~

Jojjo

Nu är jag trött på att vara just trött och sjuk. Jag är så mega less på mina barn som är sjuka då de tyvärr inte har förstånd att vara ”hängiga, medtagna, trötta och lite lugna”.. Utan E & S är emellanåt UPPE I TAKET och röjer. Ebba får dock en sjukt jobbig hosta när hon varit igång 10 minuter, så när hon inte längre kan fara runt längs väggar tak & golv, så hostar hon frenetiskt och blir skitförbannad på hostan och då lägger hon till ett hysteriskt ”gris tjut” som gör att jag kryper ur mitt eget skinn. Sigge älskar att provocera. Han är inne i en period av ren och skär 3 års trotts & hans dagar går ut på att reta gallfeber på mig, på pappa, på syskonen, på stackars lilla hunden. Han kan ta en tidning, slita den i småbitar och strö i hela lägenheten.. Han tar tofflorna från hallen och kastar mot fönstren så att blommor och lampskärmar flyger. Han tar SKORNA i hallen och ställer på rad.. Rad inne på toaletten, rad inne på golvet i deras rum, rad innanför ytterdörren!!! Fast vi har en stor jävla skohylla så ska den gapa tom!!!!

Saras gymnasieskola har stängt. Den har gått i karantän. Men de har en väldigt bra plan för att få hemstudierna att fungera. Redan när skolan vanligtvis börjar så ska eleverna logga in på sina datorer där de sen har en ”gruppchatt” med läraren. Så just nu läser hon svenska. Framför datorn. I sitt rum. Med mentor och klasskompisar. Riktigt bra planering som faktiskt kommer att fungera.

Tror inte att Noels skola kommer att kunna få till det lika bra med skolarbeten på distans som Gymnasierna. Där gäller det att vi, föräldrar, måste hjälpa och stötta och se till att barnen i mellanstadiet sköter sina uppgifter. Men men, än har inte låg-mellan-högstadierna stängt.

Jag har fortfarande ont i kroppen, ont i halsen, hosta och är så jävla trött 24/7.. Och jag längtar till jobbet. Jag längtar tillbaka till den sociala kontakten. Att få prata med vuxna människor (i alla olika nivåer av ”vuxenhet”) att skratta, få hjälpa och stödja en annan människa, få lugna och trösta, få vara uppskattad.

Jag saknar min lilla AsianCrazyCatWomen- Linda! Så jävla mycket! Saknar ditt leende, din glädje, din pyttelilla mini kropp, din perfekta mage som bajsar konstant, din alldeles underbara HUMOR som verkligen är exakt som min. Din kunskap och ditt sätt att ta hand om patienter. JAG SAKNAR DEJ!!! For Fuck Sake!

Jag saknar min mamma!!!! Som jag inte kan träffa alls just nu. Annars brukar vi iaf ses 1 gång i veckan.. Nu har hon varit och handlat mat åt oss och lämnat utanför dörren. Hon ringer varje dag för att kolla hur vi mår, men det är ju inte samma sak. Jag vill krama min mamma. Jag vill skratta med henne. Ja, jag saknar mamma så mycket! Min fina lilla mamma.

Min Spättan!!! Vi brukar oxå kunna dejta en gång i veckan, beroende på hur mitt schema ser ut. Men nu kommer vi inte kunna ses på några veckor. Hon är en sån där som tillhör ”riskgruppen” hon har astma & allergier, väldigt känsliga lungor, får lätt lunginflammation eller halsfluss, så jag vill ”inte” träffa henne pga det. Sen är hennes föräldrar multisjuka och jag ser hellre att hon kan kolla till dom än att riskera att dejta mig och dra på sig något som går över till både henne själv och dom.

Ja.. Jag saknar mitt vanliga liv! Allt det här vanliga som att åka till jobbet, gå och handla, åka o storhandla, kunna hälsa på grannar utomhus osv. Jag tar alltid hunden efter maten. Då får jag möjlighet att gå ut, själv, i luften, och njuta av lite blåst och friskluft. Men det är det enda jag går ut. Jag vet ju inte vad jag när på. Är det en vanlig förkylning? Är det en snäll form av COVID? Jag vet inte, eftersom Sverige valt bort att ta prover på människor. För att de inte vill att STAPELN på smittade ska fortsätta stiga. Istället så struntar vi i att ta prover, stapeln går ner, Sveriges befolkning luras in i en falsk trygghet om att antalet smittade i Sverige inte alls är särskilt hög. Detta är rent vansinne. Det är att leka med människors liv och hälsa! Jag har en kollega som blivit så otroligt dålig. Hon har åkt ut och in på sjukhus, med feber, extraslag på hjärtat, ledvärk mm, men sjukvården vägrar testa henne för Corona! För att det är för dyrt. Hon kostar för mycket pengar om hon läggs in, hon som under flera veckor knappt fått i sig näring, fått diagnos på diagnos, och nu även fått TJATA till sig en lungröntgen som visar på lunginflammation.. Ändå blir hon inte testad. Ändå blir hon inte inlagd för observation. Hon, som dessutom, är vårdpersonal. Skulle hon haft minimala symptom och istället gått och arbetat hade Hon fört viruset vidare till våra akut sjuka på avdelningen. Och personal. Och De kanske skulle få de symptomen Hon nu idag faktiskt har… Fattar ni hur sjukt lilla Landet Lagom Är?????

Så snälla Regering! Snälla Folkhälsomyndigheten! Snälla Socialstyrelsen! Börja berätta sanningen och sluta upp att lura folk. Börja ta prover igen, låt de med uppenbara jobbiga symptom få en plats på sjukhus och övervakning.

Så, nu har jag skrivit av mig för idag. Nu ska jag fortsätta titta på Trassel med Ebba & Sigge. Fortsätta vårt fantastiskt roliga liv i isolering.

Ta hand om Er!

Fokus ligger mycket på handhygienen, men glöm inte bort att det är de sociala kontakterna som behöver MINSKAS! Undvik att träffa vänner. Undvik folksamlingar! Undvik buss och tåg i den mån det går. Minst symptom på förkylning innebär enorma risker för äldre och riskgrupper. Så ta Ditt Ansvar! Var en Bra Medmänniska. Håll ditt avstånd!

Puss puss Divan 💋

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Härligt~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~

Då bär det av mot landet för att fira påsk~

Jojjo

Ska packa, duscha och plocka lite hemma. Sen åker vi till landet.

Vi ska fira påsk. Barnens kusiner kommer på lördag (förhoppningsvis).

På söndag fyller äldsta dottern 16 år! Övningskörningsåldern är nådd! Hon har redan gått utbildning med handledare (pappa) så på söndag får hon börja övningsköra! Spännande! Känns helt sjukt att barnen blir så stora så jäkla fort.. Hur är det ens möjligt??

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe & kolla över listan med saker att ha med till landet. Jag måste ta med datorn, har 2 uppgifter i psykiatri att lämna in.

Har fortfarande inte hört något från min APL plats, känns sjukt stressande.. Jag är lite av en kontrollmänniska, tycker inte alls om att inte veta vart jag ska, vem jag ska gå med, hur mitt schema ser ut osv osv. Tror att jag ska börja på tisdag, men inte säkert det heller. Jag hatar att inte ha kontroll! Värsta känslan ever!

Men men, får säga till mig själv att andas och förlita mig på att min lärare löser detta pronto..

Glad påsk på er alla! Hoppas ni får mysigt med era nära & kära..

Jo, lekt lite med snap, hottade så sjukt roliga bilder.. Delar med mig till Er!

Ha det fint vänner!

Puss

~Familjen~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Bara En sak till som är FÖR MYCKET~

Jojjo

Robban Eriksson! Älskade charmiga stora människa! Ditt liv slutade 12/1-19 och helt utan att vi som älskar dig fick veta något! Så jäkla brutalt och orättvist! Glömmer aldrig den varma kramen du gav mig på pressbyrån på HS, hade jag vetat att det var sista gången jag träffade dog hade kramen varat så mycket längre… Jag & Tessa satt och skratta för bara några veckor sedan till minnet av dig och din svarta Saab!

Nu får du återförenas med din bästa kompis Jonna! Jösses vilka bus ni kommer att göra där uppe!! Hälsa honom att det inte går en dag utan att jag saknar honom och att jag nu känner mig lite mer harmonisk över tanken att ni två är tillsammans.. Som det ska vara! Lev i frihet bland molnen älskade Robban! På återseende 💙

Imorgon ska jag göra en väldigt tidig abort. Låter kanske konstigt, men det här är så otroligt olyckligt och så oplanerat och oönskat just nu. Jag hade inte den minsta misstanke om graviditet förens jag bara skulle kolla min mens kalender och såg att jag var 4 dagar sen.. Tog mässling vaccin för 1.5 vecka sen och man ska inte vara eller bli gravid under 3 månader med tanke på att det är ett levande vaccin som orsakar fosterskador. Så imorgon redan har jag tid. Jag vill verkligen inte ha fler barn. Fem stycken är fullt hus, och jag ska dessutom ut på APL om 2 veckor, väntar svar på ett sjukt jobbigt blodprov så jag varken vill eller kan ens tänka mig en graviditet till. Min rygg skulle dessutom gå av om jag gick en fullgången graviditet..

Och Nej, vi har inte sagt något till ALLA runt oss, så ni som får veta det här får gärna låta det stanna mellan dig och oss… Allt är otroligt jobbigt som det är ändå, utan massa skvaller och tyckande från andra..

Ja, allt är för mycket just nu.. Så mycket tankar, många känslor som ligger dolt, jag orkar inte plocka fram de just nu och börja hantera det. Jag gör det sen när jag är pensionär, för att bli gammal i det här landet är inget att satsa på, då kan jag ändå ta tag i allt bagage i ryggsäcken och braka helt så slipper man kanske bo på gatan iaf..

Nää, missförstå mig rätt, bara jävligt trött på alla motgångar och bortgångar och jobbiga besked som bara väller in över en.. Jag orkar faktiskt inte hur mycket som helst! Känns som en jävla prövning är på G nu igen för att se hur mycket en människa orkar…

Ja, vad ville jag egentligen med den här bloggen då… Bara lätta på trycket i hjärna & hjärta, ventilera med mig själv, och faktiskt verkligen känna att det val jag gjort nu, är det enda rätta valet och exakt det jag vill. Jag vill leva mitt liv med stora barn och inte alltid fylla på med småbarn. Vill hinna ge tid till dom jag har. Jag kommer inte att ångra mig.

Ha en fin natt, dröm sött, och Jonna, ta hand om Robban och säg till honom att hade vi fått veta så hade vi varit med honom ända till sista andetaget!!

Hej hej……