~ I’m the One and Only ~
Kom på att jag inte lagt upp några bilder från min 39 års dag! Så nu ska jag göra ett inlägg dedikerat till min dag den 1 juli 2020.. I bilder!!
Sen fick jag en fantastisk present av min mor!
Nu kom det några bilder, och inget mer. Ska ta en dusch och fixa mig för att åka till Det Sjuka Huset och jobba!
Puss & Hej!
Idag var man åter tillbaka i tjänst på Det Sjuka Huset. Det är inte bra att vara ledig EN vecka och sen jobba. Jag tror min hjärna hann gå ner i ”semester-mode” alldeles för mycket under förre veckan.
Jag åkte ut med familjen till landet på fredagen. Fick några dagar med extrem värme, lite väl varmt enligt mig, men sen kom det bättre temperatur. Lagade lax i foliepaket på grillen med kokt färskpotatis och romsås på min födelsedag som vi bjöd på. Så gott! Sara & Mamma kom ut och överraskade mig! Blev sååå glad, det var verkligen oväntat. Och älskade ungen hade bakat sin speciella kladdkaka med massa kladdig frosting på och svägerskan kom med nyplockade jordgubbar från deras trädgårdsland. Så mysigt och uppskattat.
Veckan gick förvånansvärt fort. Åkte hem i fredags igen, tvättade på lördagen. Tog en pw på förmiddagen på lördagen och drog på mig värsta vidriga skavsåren. Helt fruktansvärda och så jävla smärtsamma. Men men, det får man ta om man vill vara ”duktig”..
Känner mig slut som människa i övrigt. Känner mig allmänt nedstämd och allt känns tråkigt. Ser knappt fram emot tre veckors ledighet heller, varför vet jag inte. Vi brukar inte dra iväg någonstans på somrarna, och i år blir det definitivt inga större utflykter med tanke på corona. Men, inget kul händer. Att vara på landet funkar… Några dagar, sen är det inte roligt längre.
I helgen som kommer så flyttar en liten katt in hos oss. Min födelsedagspresent från mamma. En liten flicka-kisse. Längtar lite nu, hon kommer lyfta mitt humör lite tror jag. Så, ska vara hemma med henne lite från det att hon flyttar in så hon får vänja sig vid sitt nya hem. Tänk, Lilla Hunden får en ny kompis! Ziri som saknat vår katt Killen så mycket! Dom var ju verkligen bästa kompisar dom två. Hoppas att Ziri och BisseBebisen klickar lika bra.
Nu ska jag läsa lite och sen hoppas jag John Blund kommer fort och söver mig.
Ha det fint!
Ta hand om er!
Ingen bra kombo alls?
Men, eftersom jag inte vill att viruset helt ska ”äga” mina lungor, så rör jag på mig så passa att alveolerna iaf får arbeta lite med att ta in och ge ut syre. De får helt enkelt lite ”underhållsarbete” i en pissigt tråkig period.
Igår sjukskrevs jag en vecka. Jag tror att viruset börjar ge med sig, även om det går sjukt långsamt, men jag känner ett hopp till att den här veckan är den veckan då det vänder! Längtar tillbaka till jobbet så jaga blir knäpp. Saknar mina arbetsuppgifter och kollegor! Längtar efter att få vara lite social med vuxna igen. Så, nog om virus och sånt, nu räcker det för idag!!
Noel åkte iväg på sin klassresa idag. De ska åka till Adventura på Barnens Ö, ha aktiviteter, äventyrsutmaningar, paddla kanot, grilla, umgås och övernatta. R åkte med som klass-pappa. Sammanlagt är det 6 pappor med och deras Lärare. Lite kul att det är endast pappor som åker tycker jag. Jag var först planerad att åka, men som Du läst ovanför redan, så går inte det. Jag hoppas att de får riktigt roligt och att de får fina minnen för livet! De har kämpat så hårt sista året att få ihop en bra klasskassa, hade det funnits ett åtagande redan från årskurs 4 så hade de säkert haft minst det dubbla och kunnat göra en längre resa ihop, men alla barnen är så glada att de ändå fick ihop till Adventura. Tänk att Noel börjar högstadiet efter sommarlovet 🙈 Alltså, hur gick det till??
Så idag är jag ”gräsänka” med 4 barn. Ska ta mig ut på en promenad vid 15 så kan jag hämta Max, Ebba & Sigge vid 16 tiden. Kanske stanna ute en stund så att de får springa av sig och bli härligt trötta till kvällen. Tänkte ställa mig och förbereda middagen om någon timme, så har jag mera tid till att umgås med mina tre små trollungar ikväll! Lite mysigt är det när vi föräldrar delar på oss. Jag får möjlighet att göra allt på mitt sätt, utan att bli störd eller att R ska lägga sig i eller störa. Men guuud vad konstigt det lät, men den som förstår, förstår!!
Nu ska jag hänga en maskin med rentvätt, sen ligga på soffan en stund innan middagen ska förberedas.
Puss och Hej!
I förrgår fick jag hem mitt provtagnings kit för Covid-19. Då flera kollegor på min avdelning blivit testade positiva , bad jag min chef om att få testas. Har samma symtom som dom.
Men igår kväll kom mitt svar. Jag var negativ i mitt test. Men sen står det så finurligt beskrivet i texten att jag ska meddela min chef om test resultatet samt att jag kan återgå till jobb när jag är symtomfri. Behöver inte vänta 48 timmar innan jag går till jobbet. Sedan står det att provet ej till 100% kan utesluta Covid-19 så jag ska vara helt symtomfri ett par dagar innan jag återgår i arbete..
Alltså va??
Hur ska ni ha det? Hur ska jag tänka? Jag kommer dela bilden av vad de skrivit till mig.
Alltså väldigt luddigt och väldigt oklart.
Men, eftersom jag tänker på mina medmänniskor, och samhället, så håller jag avstånd, går inte ut i onödan, går endast egentligen promenader med hunden. Har varit tvungen att gå in på Ica 2 ggr för att köpa mjölk och popcorn. Men då har jag hållit avstånd, spritar händerna noga, endast rört det jag ska köpa. Jag kommer absolut vänta tills jag är symtomfri, såklart. Men ska ringa min chef imorgon och dela med mig av mitt provsvar, men eftersom jag fortfarande blir andfådd av att gå från soffa till toa, hostar, ont i huvudet och halsen, så blir det minst 4-6 dagar hemma. Sen är alla tre små troll förkylda med astma besvär på det. Alla tre hostar & skäller!! Hemskt jobbigt! Men deras energi är ju ändå på TOPP! Vilket min inte är. Jag är så slut. Både psykiskt och fysiskt. Igår försökte R gå ut med barnen en timme. Låta dom göra av med lite energi utomhus i en lekpark. Men vad händer då, Jo, astman tar över. De hostar och hostar och hostar.
Jo, jag blev så glad i går, jag har ju jobbat lite med att öka min motion, röra mig mera, dels för att stärka min stackars rygg, så kör en del ”core” övningar hemma och tränar rumpa, rygg och nacke via en jätte bra app. Sen har jag övertalat Sara att vi måste ta minst 2 långa promenader i veckan, utöver de vanliga med Ziri. Vi har hållit det här nu i ca 5-7 veckor. Och det syns på vågen! Väger mindre än på många är & Det syns i mitt ansikte. Det känns i mina lår. Vi har kört mycket ”egen” träning i lekpark! Japp, vi är båda för korta för ”utomhusgym” så vi tränar i en lekpark. Använder oss av leksaker för barn för att öka på våran träning. Jag är så sjukt stolt över att hon hjälper mig att hålla mitt löfte till mig själv. Att jag måste förändra mitt liv och göra förändringar, då främst i mitt rörelsemönster, annars kommer inte min rygg att hålla mig upp i mitt yrke.. Jag ska kämpa på. Är så ledsen över att jag inte kunnat göra någon träning nu på 4-5 dagar pga sjukdom. Men jag måste försöka intala mig själv om att det är ”ok”!! Jag är sjuk. Jag kommer återuppta allt när jag inte blir andfådd för minsta lilla. Men jag ser alldeles för snabbt det negativa. Tycker att jag presterar för dåligt och skyller på mig själv. Jag måste sluta med det. Sluta klanka ner på mig själv. Jag kommer dit en dag, och nu ska jag fokusera på att bli frisk. Sen jäklar, ska jag börja igen. Jag SKA! Jag KOMMER att göra det!
Min energinivå är låg just nu, alltså i mig själv, men det är bara tillfälligt.
Sara har distansstudier fortfarande. Hon är så jävla duktig. Hon har så fina omdömen från alla lärare, hon har höjt sina betyg så jäkla mycket från Högstadiet. Hon ligger först i alla ämnen, hon ber om extra uppgifter för att se om hon kan höja betyget till det högsta, och då ligger hon redan väldigt bra betygsmässigt. Som hon kämpat! När hon blir vuxen, ska jag ge henne en liten bok. Där ska jag skriva upp allt jag ser hos henne, hur hon tar sig upp igen fast något sparkat undan benen på henne. Gång på gång på gång, reser hon sig och kämpar lite till. Hon är smart! Så jävla smart att jag ibland inte tror att hon kommer ifrån mig.. Hon är så jäkla häftig. Hon säger att hon är glad över att vi var så hårda mot henne när hon var 12-15 år. Att vi ställde krav och inte släppte på alla regler som hennes kompisars föräldrar gjorde. Det var vi och en mamma till som höll hårt på regler. Dom två tjejerna går det förbannat bra för idag. De andra tjejerna går det åt helvetet för (iaf just nu), de tar droger, bråkar o dricker, sköter inte skolan, de kom inte in på gymnasierna de ville utan får gå kompletterande linjer. De hänger med äldre kriminella. S är så glad att vi inte lät henne fortsätta ”spåra” som de andra. Och nu kan man se att regler och gränser är det enda rätta. Jag är i första hand hennes mamma. Inte kompis. Som hon avskydde mig emellanåt. Men idag, jäklar i gatan, vilken kämpe hon är. Klivit ur sin ”Comfort zon” och konfronterat livet och utmanar sig själv varje dag. Alltså wow!
Noel är i den härligaste tonårsgrabbar-fasen. Han är en 13 åring *150. Med humör, röstresurser, offerkofta, humor osv. Typisk tonåring. Samma regler för honom. Ställer krav för att han ska lära sig. Han ska hålla tider till skolan, ta medicin dagligen, gå ut med hunden 1 gång, annars blir det konsekvenser. Det är inte lätt. Inte någonstans. Men jag ger mig inte. Han får hata mig nu. Förhoppningsvis älskar han mig igen om några år. Jobbar mycket med hur man talar till andra. Vilka ord som är okej och inte. Vikten av att hålla vad man lovar. Att ta ansvar för att komma i tid, sköta sysslor, förstå vad ansvar innebär både för honom och hur det påverkar andra.
Kan säga såhär… Jag kommer behöva fortsätta med det här i sååååå många omgångar och år till!!! Snart är det Max’s tur. Sen Ebba (😱) och sist Sigge.
Vad fan tänkte vi på när vi skaffade 5 barn? Ja, vi kommer aldrig att ha det tyst och tråkigt hemma. Förhoppningsvis så ger allting utdelning för våra barn i framtiden. Om inte, så älskar jag varenda jävla cell i deras kroppar oändligt mycket. Men jag tvivlar inte, de kommer alla gå långt. På sina egna kreativa sätt och vägar genom livet.
Jo, måste rekommendera en komedi på Netflix. ”The Wrong Missy”. Riktigt knäpp och galen komedi med en helt knäpp tjej. Slutar fjantigt lyckligt dock, men sevärd.
Oja, en film till som finns på Netflix. Som jag ÄLSKADE när jag var tonåring!!! Alltså jag kan replikerna typ utantill fast det är mer än 24 år sen (ish) jag såg den. ”Den onda cirkeln” eller ”The Craft” på engelska. Jag vet inte vad som drog så med den filmen men jag verkligen älskade den. Igår, när jag såg den, så blev jag lite full i skratt av vissa effekter, men den är ändå bra. Påminner mig om en tid då jag var så lycklig. Ger en ”feelgood” känsla i mig.
Så, nu är det uppdaterat här och jag ska försöka ta mig upp från soffan, gå och kissa, sen bara L Ä N G T A tills det är kväll och jag får säga godnatt till barnen. Så det blir T Y S T ! Tyst o lugnt och skönt. Och jag själv får gå och sova.
Ha det gott!
Och grattis N O R G E på nationaldagen!!!
Har velat och tvekat sååååå länge. Men idag blev dagen då jag gjorde det! Jag kastar mig ut i något helt okänt och ser vad det leder till.
Anledningen till att jag velat och tvekat är min ålder… Tyckt att jag varit för gammal för att fortsätta med utbildning. Men samtidigt har jag en dröm om att arbeta inom Kvinnovård i framtiden, och då vill jag inte ”bara” vara Undersköterska! Jag vill ha mera ansvar, jag vill kunna räkna ut och blanda antibiotika, ge rätt mängd insulin osv. Jag vill VETA mera och KUNNA mera! Jag vill kunna svara på frågor och arbeta på ett annat sätt i ett patientnära arbete.
Sen är mina absolut favorit Sjuksköterskor på jobbet De som varit Undersköterskor innan de blev SSK. De har ett annorlunda synsätt när det gäller Team-arbete. De vet hur en Usk kan ha det och hjälper gärna till med alla moment kring patienterna. Säger inte att alla är så, inte heller att alla som direkt blivit SSK är mindre hjälpsamma. Men, det märks en viss skillnad.
Jag slängde iaf iväg en ansökan nu. Eller 2… Och hoppas få börja min SSK utbildning i Höst. Då är det ytterligare 3 år i skolbänken, men det kommer det vara så värt. Jag kommer en bra bit närmare mitt mål och jag vet att när jag verkligen vill något så är jag beredd att arbeta hårt för att nå mitt mål!
Just nu är vi många i familjen som har snuva & hosta och halsont. Det är såklart jag och Ebba & Sigge. Vi går ut på en promenad om dagen, men inte mer än så. Vi hänger inte i lekparker, går inte ut och handlar.. Barnen får lite extra frisk luft på promenad och sen hem. Det lilla de får under den lilla utevistelsen slår ut som totalt. Antingen somnar båda inom 30 minuter när vi kommer in, eller iaf minst ena. Jag har hosta som jävlas och ont i huvudet. Hostan är svinjobbigt. Ska gå och ta lite hostmedicin och förhoppningsvis så får jag vila lite i luftrören ett par timmar..
Jaja, en kortare blogg blev det idag, bara för att hålla den vid liv.
Längtar så efter att det ska hittas något vaccin/medicin som kan bromsa upp Covid-19 som bidrar till att vi kanske kan få lite goda förhoppningar om framtiden. Det här äckliga viruset 🦠 tar ju död på all glädje och bara ökar i sin framfart med den konstanta smittspridningen. Men att något som kan bota/mildra tror jag knappast kommer… Då borde det ju funnits det redan då SARS & MERS härjade.. Nä, fy, tror det är en stor utrensning bland människor i hela världen. Så fruktansvärt! Hoppas och önskar och vill tro att människor istället gör sitt yttersta för att förhindra smittspridning bland människor och i samhällen. Det är trots allt vi individer som har det största och yttersta ansvaret för att minimera flera dödsfall.
Ha det fint!
…av mitt huvud.. Måste bli bättre och återuppta ett aktivare bloggande. Det är så satans skönt att bara skriva av sig.. Bara ösa ut ord och tankar..
Trots att jag mått piss så fick jag höra bara positivt på Saras utvecklingssamtal. Hon bara växer och växer både i sig själv och utåt sätt. Utvecklas, tar mer plats, visar hur hon tar till sig det hon lär sig och verkligen använder sina nya kunskaper på ett positivt sätt och på ett professionellt sätt. Stolt över hur långt hon kommit efter sina 3 helvetes år i högstadiet i Entré skolan i Gröndal. Fy vilket misstag det var att låte henne börja där.
Men gymnasiet är ”annorlunda”.. Allt hänger på den enskilda individen. Hur han/hon vill ta till vara på skolan, hur mycket tid som ska investeras i skolarbetet osv. Och Sara bara imponerar! Hon bara växer, tar för sig, tar ansvar, vill bara utvecklas och kliva utanför sin ”comfort-zone” och våga fortsätta och kämpa framåt. Från E & D betyg i alla ämnen i högstadiet har hon nu C i medel i alla ämnen!!
Med rätt lärare och mentorskap, uppmuntring och en ”jävlaranamma” klarar man fan precis exakt vad man vill! Det är Sara ett starkt bevis på!
Sen, för att bli lite ”djup”, så vet hon allt om mig. Allt om vad jag gått igenom. Vad jag fått resa mig upp ifrån, alla rykten och all skit jag växt upp med, men hon har sett att jag reste med g och motbevisade skiten ur mitt förflutna. Jag vet mitt värde. Jag vet hur det är att vara på ”botten” och verkligen kämpa sig upp.. På toppen är jag dock definitivt inte, men jag är väldigt nöjd med vad jag åstadkommit, att jag vågat tro på mig själv, att jag har människor runt mig som tror på mig och älskar mig villkorslöst, att jag är på en plats i livet, där jag är nöjd.
Det bor en ”fighter” i alla. Det gäller att orka ta fram den fightern och hänga med i tempot och inte ge upp. Alla får motgångar. I olika nivåer. Man kan välja att slås sönder & man kan välja att inte låta sig besegras. Alla har ett val. Motgångar är en lärdom. Lär av motgången och gå ut lite starkare, eller ge upp. Det är ett val.
Jaja, nog om detta.
Stolt över mina barn, stolt över min plats på jorden, med eller utan en helvetes kopia-förkylning till Corona, och nu ska jag kräla via golvet in i Ebba & Sigges rum och städa upp.
För inte är jag ”hemma sjuk själv” utan Ebba är oxå förkyld och hostig och tjock i luftrören.
Och nu har hon ”lekt” jordbävning i deras rum o de ser förjävligt ut.. Nu får mamma jobba lite.
Just ja, träffade min bror förra veckan. Han såg ok ut, problem med ryggen dock, lider med honom där. Jag ska röntga om min rygg i april, så vet helvetes smärtan han har.
Ha det!
Jösses vad tungt vi haft på avdelningen sista tiden. Helt sjukt höga vårdpoäng på alla grupper.
Men allt går om man vill. Bara kämpa på! Det är trots allt inte jag som är sjuk..
Nu är det tredje kvällspasset som väntas imorgon, och hoppas innerligt att det kan roddas om lite eller att iaf några ska vidare på rehab.
Men attans vad kul jag ändå har på jobbet. Idag var jag x för första gången. Hade fullt upp hela kvällen, men fann ändå tid att tvätta sköljen, städa expeditioner, fylla på skåp, tvätta o städa behandlingsrummet.
Riktigt kul att ha lite mera att göra, eller snarare annat att göra!
Jaja, nu ska jag läsa, lämna 3 små troll imorgon o sen vila.
Varför egentligen kalla det just förkylningsastma? När den där jäkla astman har en förmåga att komma vid bara en snordroppe hos ungen, eller efter en normal nysning?
Ebba var på mini-bio igår med sin avdelning på dagis. Hon hade hostat på morgonen, ganska mycket, fick sin astma medicin samt mollipect. Efter mini-bion blir hon hemringd. Min lilla Snuffla!! Idag är hon hemma heldag. Hon har hostat så lungorna nästan var på väg ut från henne… Hela natten!
Men idag får jag iaf gå till jobbet och slippa alla bestyr med sjukt barn!! Hallelulja!!!
Jobbar imorgon med sen ledig helg! Ska försöka få till lite hemma i helgen. Få upp rullgardinen i Noels rum, fixa upp gardi stången igen i Saras rum. Funderar på att kanske ta min fina lilla mamma under armen på lördag och till Rusta och köpa väggfärg till Ebba & Sigges rum och kolla ut tapeter till hallen.. Mäta och räkna ut hur mycket som behövs. För helt seriöst..
Jag Klarar Inte Av Att Se Den Äckliga GulOrangea Tapeten I E & S Rum & I Hallen Längre!!!!
Jag får alltså ont i mina ögon!! Och får kräks i munnen bara av att se väggarna! Kan inte ens tänka på att julpynta i DECEMBER om väggarna ska vara så jäkla fula!! Det går bara inte!!!
Nu är klockan 9.11.. Ska ta och drick mitt kaffe och sitta en stund innan det är dags att åka till jobbet och stämpla in! Ska bli skönt att komma till jobbet. Bara vara ”jag” en stund. Inte vara mamma! Bara Johanna!
Ha det fint i höstrusket nu!
Puss puss Divan
Så himla skönt att jobba idag efter hela tre dagars ledigt! Det har varit sjukt tråkigt att ”bara” vara hemma. Hur sjukt är inte det??
Jag trodde nog aldrig jag skulle älska att jobba. Eller älska att kliva upp tidigt och åka tunnelbana till mitt jobb. Så himla förvånad över mig själv faktiskt. Men nu kan jag verkligen förstå dom som säger så.. Den känslan är ”på riktigt”.. Man kan älska sitt jobb. Man kan ändra hur man tänker.
Jag fick igår höra ”att det här är mitt nya jag” , alltså det är ju fortfarande Jag, men med helt nya åsikter och tänk. Och framförallt GLÄDJE!! Jag känner mig gladare nästan jämt! Jag mår bättre, jag sover ganska bra.. Och visst är jag trött. Väldigt trött, men på ett väldigt skönt sätt. Utmattad med ett leende på läpparna!
Kan ärligt säga att dessa tre dagar hemma har varit hemska. Jag har känt mig uttråkad, rastlös, omotiverad, lat & kände snabbt av ett sämre psykiskt mående.
Tänk att ett arbete som man verkligen VILL arbeta inom kan förändra en människa så?!? Iaf mig..
Nu jobbar jag dag idag och imorgon, sen ledig i helgen. Nästa vecka jobbar jag Må-onsdag sen ledig…. i hela 8 dagar!!! Hur ska det gå? Jag får försöka boka in lite fika och umgänge med någon som vill.. Kanske passa på att höra en riktig storstädning hemma oxå.
Här är jag iaf! Lyckligare än på länge!
Jo, idag är första dagen jag ska gå helt självständigt! Min inskolning är över! Spännande och skitläskigt!!!
Ha det fint nu.
Kram Divan Joso
Nu är jag i mål… Känns helt… knäppt.. fast på ett bra sätt..
Jag är utbildad Undersköterska. Jag har betyg och jag har vård-& omsorgs pin’en att jag är utbildad inom ett certifierat vård & omsorgs college.
Jag har sen i juli sökt jobb väldigt aktivt. Jag har varit på 3 Intervjuer. Ena var det mellan mig och en till som det stod mellan för att få tjänsten, och det var av 82 sökande! Kändes ganska häftigt att ”just jag” var en av två som det stod mellan.
Nu är jag den första undersköterskan som anställs utav flera på Danderyd. De har fått dispens att anställa flera undersköterskor, men jag är först!
Hade lite tur att jag heter Johanna då min chefs dotter heter så. Bara där ”klickade” vi redan vid första samtalet.
Efter intervjun i måndags så kändes det bra. De frågade om jag kunde tänka mig att arbeta på deras avdelning! Och ja, det vill jag ju förstås. Men de sa oxå att de skulle återkomma och att i såfall så from den 30/9.
Sen efter rundtur på avdelningen, när jag står vid hiss hallen kommer min blivande chef springande och med ”glimten i ögat” att OM det blir aktuellt med mig, så kanske redan den 23/9, om det passade mig…
På tisdagen den 17 september kl 11.30 ringer hon. Frågar om jag fortfarande är intresserad av att arbeta hos dom… Ja såklart!!
Så blev det… Jag blir med jobb från måndag den 23/9. Jag blir anställd som undersköterska på avd *piip*. Jag kommer ingå i ett eget TEAM. Jag ska dokumentera, ge vård, ge omvårdnad, ta prover och analyser, sköta sår och omläggningar och MYCKRT MYCKET mer!
Ja, jag har fått jobb. Kan ni fatta?????? För det kan inte jag 🙈
Jag är glad och spänd. Jag ser fram emot måndag och önskar ibland att jag redan var där, samtidigt som en orkan härjar inuti min kropp och skriker HJÄÄÄÄÄÄÄÄLP! Jag är LIVRÄDD & förväntansfull!
Förstår ni vilken inre kaos som råder i mig?
Det är detta jag längtar efter verkligen! Dels att få använda mina kunskaper i praktiken & dels att få möjlighet att lära mig sååååå mycket mera!
Det är nu det börjar… Det stora äventyret!
Wish me good luck 🤘🏻
~Alltid En Diva~ 