~Bara jag~, ~Familjen~

Äntligen~

Dagen är här.. Dagen som det smusslats med, allt hemlighetsmakeri, all planering!!

Om några timmar ska ballongerna ut och sättas upp, flaggorna ska fästas, borden dukas och Min Förstfödda ska Springa Ut från Gymnasiet med sina vänner, för sista gången tar hon sig ut genom skolans dörrar & det är så väldigt stort!! Alla hennes närmsta släkt & vänner är där, alla för Hennes skull!!

13 år av hårt slit med skolan är över och ett nytt kapitel börjar! Jag kunde inte vara stoltare än vad jag är nu!

Jag kommer vara trött imorgon, men det ska bli så enormt skönt att äntligen få visa Sara allt jag gjort för henne. Eller vi, ska jag kanske säga.. Att hon ska få se sitt plakat, få uppleva den här dagen och jag hoppas så innerligt att den blir bra för henne och att hon känner sig uppskattad, sedd & älskad!

Grattis till Studenten, du är Först Ut och du gör det med bravur!!

~Familjen~

Så pirrigt~

Hv19s
13/6-2022
Oden Gymnasiet

Jag är så pirrig och spänd och förväntansfull inför mitt äldsta barns STORA dag! Det känns så overkligt att min lilla Tuttan ska ta Studenten! Alla år av skolplikt är nu över!! Det var ju nyss vi flyttade hit och gick ner till H-hamnens skola och skrev in henne för Förskoleklass!

Lite roligt att min yngsta dotter har samma fritidspedagog som Sara hade! Han jobbar kvar och det är så roligt tycker jag.

Just nu planeras det massor bakom Tuttans rygg. Inbjudningar har skickats, många har svarat. Dekorationer har börjat köpas in, maten planeras, dukning nästan fixad.. Det är så mycket att få ihop, och det är ett jäkla pussel, men det kommer att bli bra!

En sak löste sig idag, bästa Cattis tar de tre små trollen efter utspringet så jag och Mamma & Tessan kan duka upp det sista innan Sara anländer! Det har varit ett stort problem att lösa, jag vill verkligen inte ha dom springande runt mina barn när de sista dekorationerna ska på plats, mat & dryck ska ställas fram, så det blir så perfekt som det bara går! Nu ska tre små troll hänga hos henne o kolla på tv medans det sista fixas, sedan ringer jag när de får komma för självklart ska de stå med när Sara kommer vid 14:15. Andra familjemedlemmar o gäster ska vara på plats kl 14:00. Det kommer bli en sjukt stressig dag, men så länge min dotter ler & skrattar och känner sig stolt över sig själv, då har vi lyckats!

Det som jag verkligen är ledsen för, är att jag inte lyckats få tag på någon bil… Någon lite roligare bil som Sara kan få åka runt i.. Jag har letat & frågat, Robert har kollat runt, men inget napp.. Skulle så gärna vilja få tag på någon bil som är utan tak som kan åka runt med henne i ca 1 timme.. Så himla tråkigt!

Men jag får inte haka upp mig på det. Jag måste se till det som är bra och de bitar som faller på plats.

Som sagt, det är pirrigt och nervöst nu. Tänk hur det då är för henne 🥹

~Bara jag~

Dagens rensning~

…av mitt huvud.. Måste bli bättre och återuppta ett aktivare bloggande. Det är så satans skönt att bara skriva av sig.. Bara ösa ut ord och tankar..

Trots att jag mått piss så fick jag höra bara positivt på Saras utvecklingssamtal. Hon bara växer och växer både i sig själv och utåt sätt. Utvecklas, tar mer plats, visar hur hon tar till sig det hon lär sig och verkligen använder sina nya kunskaper på ett positivt sätt och på ett professionellt sätt. Stolt över hur långt hon kommit efter sina 3 helvetes år i högstadiet i Entré skolan i Gröndal. Fy vilket misstag det var att låte henne börja där.

Men gymnasiet är ”annorlunda”.. Allt hänger på den enskilda individen. Hur han/hon vill ta till vara på skolan, hur mycket tid som ska investeras i skolarbetet osv. Och Sara bara imponerar! Hon bara växer, tar för sig, tar ansvar, vill bara utvecklas och kliva utanför sin ”comfort-zone” och våga fortsätta och kämpa framåt. Från E & D betyg i alla ämnen i högstadiet har hon nu C i medel i alla ämnen!!

Med rätt lärare och mentorskap, uppmuntring och en ”jävlaranamma” klarar man fan precis exakt vad man vill! Det är Sara ett starkt bevis på!

Sen, för att bli lite ”djup”, så vet hon allt om mig. Allt om vad jag gått igenom. Vad jag fått resa mig upp ifrån, alla rykten och all skit jag växt upp med, men hon har sett att jag reste med g och motbevisade skiten ur mitt förflutna. Jag vet mitt värde. Jag vet hur det är att vara på ”botten” och verkligen kämpa sig upp.. På toppen är jag dock definitivt inte, men jag är väldigt nöjd med vad jag åstadkommit, att jag vågat tro på mig själv, att jag har människor runt mig som tror på mig och älskar mig villkorslöst, att jag är på en plats i livet, där jag är nöjd.

Det bor en ”fighter” i alla. Det gäller att orka ta fram den fightern och hänga med i tempot och inte ge upp. Alla får motgångar. I olika nivåer. Man kan välja att slås sönder & man kan välja att inte låta sig besegras. Alla har ett val. Motgångar är en lärdom. Lär av motgången och gå ut lite starkare, eller ge upp. Det är ett val.

Jaja, nog om detta.

Stolt över mina barn, stolt över min plats på jorden, med eller utan en helvetes kopia-förkylning till Corona, och nu ska jag kräla via golvet in i Ebba & Sigges rum och städa upp.

För inte är jag ”hemma sjuk själv” utan Ebba är oxå förkyld och hostig och tjock i luftrören.

Och nu har hon ”lekt” jordbävning i deras rum o de ser förjävligt ut.. Nu får mamma jobba lite.

Just ja, träffade min bror förra veckan. Han såg ok ut, problem med ryggen dock, lider med honom där. Jag ska röntga om min rygg i april, så vet helvetes smärtan han har.

Ha det!