Och ett jävla oväder!! Det blåser iskallt! Riktigt svinigt isigt kallt! Inte alls härligt!
Klädde barnen med varma kläder från topp till tå, vill inte att de ska vara barn som fryser så fort de ska på utelek på skola & dagis.
Har plockat lite hemma, packat min väska, druckit min collagen-boost och nu kolla jag på slutet på Nyhetsmorgon. Ligger och drar mig lite inför att lämna och åka till mitt andra boende eftersom kvinnan som bor där alltid ska ha så jäkla kallt hemma! Fönstren öppna året runt så det är fan alltid bara 16-17 grader inne. Efter en vecka där så har mina fötter förfrusit.
Nu blev jag sugen på kaffe.. Men min mjölk är slut. Måste ha Oatley ”No cow No mu” i kaffet annars är det inte gott.. Jag tror iof att jag kanske har en halv kvar hos mamma.. Så kanske värt förfrusna fötter ändå..? 😛
Jag har bestämt mig för att söka mig vidare i livet. Jag tror det är det bästa för mitt egna välmående. Att typ börja om, testa något nytt.
Jag vet att jag är en person som lätt blir uttråkad och känner ”nu kan jag det här”och då måste jag hitta nya utmaningar.
Nu dök mitt drömjobb upp. Klart som fan att jag sökte det! Men jag är ganska säker på att jag inte kommer få det, men jag måste ju iaf försöka. Jag borde egentligen ”sitta ner i båten och komma igång ordentligt efter min långtidssjukskrivning” men när drömjobbet dyker upp, en tjänst som sällan blir ledig, då måste jag ju bara söka den! Sagt o gjort, så fick det bli!
Kväll på Det sjuka huset idag. Jag stod som vanligt inte på tavlan, känns så otroligt ”ovälkomnande” när ens namn inte är med bland kvällspersonalen. Men jag hittade lite jävlaranamma och tog för mig själv och klev in i Blå grupp. Blev en trevlig kväll, fanns en del att göra och tiden gick fort. Även om jag kan hamna i en känsla av helt tom i huvudet, helt utmattad, ångesten kryper i huden, man jag kämpar ändå på. Livrädd för att det ska smälla till igen, men jag kämpar verkligen så mycket jag kan.
Imorgon är det kväll igen.. De hade lagt mig på tisdag oxå, men där satte jag ner foten.. 4a pass i rad/4a dagar i rad när jag precis kommit tillbaka från långtidssjukskrivning, med en paus dag på onsdag för att sedan jobba torsdag, Nej, där räcker det. Måste fixa hjälp att hämta barnen på torsdag, men tisdagen tog jag bort. Jag kommer krascha helt igen annars. Blir snart jag En patient själv på Det sjuka Huset!
Så trött. Så tom i huvudet. Ändå tiotusen tankar som snurrar.
Vuxna kan vara så elaka. Och jag tror att just ”dessa” jag syftar på är fullt medvetna om hur de beter sig! Det som skrämmer mig ganska mycket är att de har barn. Hur uppfostrar de sina barn när det kommer till hur en bra kompis är, eller att ingen har rätt att ”kolla snett, döma andra, att alla ska bemötas på ett värdigt sätt”.. Det är inte konstigt ibland att det finns så mycket mobbning bland barn, speciellt inte när man ser deras föräldrar 🤐
Att jobba kväll var betydligt trevligare, det var lugnare på Det Sjuka Huset & avdelningen. Jag träffade 3 kollegor som jag inte träffat på Ett år. Och De var så glada att träffa mig! Det värmde i mitt hjärta! Jag fick höra att de verkligen saknat mig och att det har märks tydligt på avdelningen att jag var borta! Det värmde massor i mitt hjärta. Och jag behövde få höra den positiva feedbacken, att få veta att jag varit saknad och att jag är en uppskattad kollega!
Jag är trött. Hopps verkligen att få sova inatt. Det närmar sig en fullmåne 🌕 period, och det påverkar mig mycket.
Imorgon börjar mamma-veckan igen! Mina små troll ska få kramar av sin mamma, jag ska få kramas om av deras gosiga armar!
Jag skulle kunna vänja mig vid att vakna pigg, vakna vid 8 tiden, känna mig utvilad och lite glad, men jag vågar inte..
För ett bakslag tar så enormt hårt på mig. Jag har så sjukt höga krav på mig själv, att varje framsteg blir en väldig kamp om det går åt fel håll, ja, blir ett bakslag. Men jag försöker att ta in dagen. Jag har varit ute idag, även om inte en så lång stund så kom jag iaf ut med T och plockade kvistar till lilla E! Visade kojan vi har byggt, och upptäckte att andra familjer kommit dit o byggt på vår koja, med deras gamla julgranar och annat ris! Så himla roligt!
Kojan 2022på BergetKojan
Det var riktigt roligt att se att flera hittat dit. Och att ingen förstört den utan istället fortsatt bygga och fixa! Jäklar var R, N, L, M, E & S kämpade med byggandet av stomme och väggar! Jag o R lyckades tillsammans få upp den grenen som ”är taket” och sedan sprang alla barn och samla grenar o kvistar till väggarna. Även i mörker var vi där, alla sprang med ficklampor eller mobillampan på! Hopps innerligt att den får stå kvar!
Började virka idag (igen) efter ett långt uppehåll. Tänkte fixa ett par lite lägre benvärmare att böja över kängan. Så har börjat med en resårvirkning med stolpar i svart garn. Är så ledsen att jag gav bort mitt garn, hade så gärna velat haft mitt reflex garn nu. Men det kommer att bli bra ändå, får väl sy fast en reflex annars. Jag tycker det är viktigt att synas u mörkret! Reflexbärare är mina Idoler!!
Idag gjorde jag Filipinsk Pippi till middag, blev riktigt gott!
Recept (som jag gör)
• Kycklinginnanlårfile (blir mörast)
• Grädde
• Dijonsenap
• Kinesisk soja
• Grönpeppar (hela som mortlars)
• Ris
• Gratängost eller hackade jordnötter
Ta bort det äckligaste på kycklingen, strimla på längden. Stek på låg värma. Ska ej genomstekas. Salta & Peppra.
Mortla ca 0,5 dl grönpepparkorn, går att använda ”blöta” oxå, då finhackar du. När kycklingen är halvt genomstekt kasta ner grönpepparn, 2-3 msk dijonsenap, 1 dl kinesisk soja & höll över grädde. Låt koka ihop och häll över i en ugnsfast form och in i ugnen. Jag brukar sätta ugnen på 150 grader och låta formen stå inne i ca 40 minuter med folie på. Sedan vrider jag upp värmen till 200 grader, bort med folien och låt stå ca 10-15 min.
Den här rätten kan enkelt bli vegetarisk genom att byta ut kyckling mot tofu. Kan även göras med torskrygg istället för pippi. Eller stek på broccoli, blomkål, vitkål & morötter & bort med kött/fågel/fisk. Dra ner på tiden i ugnen då, annars blir grönsakerna för mjuka!
Vill man kan man hacka jordnötter att strö över. Eller riven ost. Jag brukar ha lite gratängost. Serveras med ris och grönsaker.
Det blev iaf väldigt gott! Igår åt vi lax i ugn med kokt potatis och rödlök/rom sås.
Jag ställde mig på vågen idag, och till min glädje så märkte jag att vikten börjar gå neråt igen. Tack vare motion, vatten, vitaminer, hälsosam mat och mycket grönsaker, sömn och skratt. Känns riktigt bra. Var rädd ett tag att jag skulle hamna i en ännu större svacka och att min kamp mot min övervikt skulle gå förlorad och att jag skulle hamna runt 99-100 kilo igen. Jag tycker att kvinnor med kurvor är så vackra, men mina kurvor satt på fel ställen och orsakade mig extremt mycket ryggvärk och besvärk. Jag var tvungen att göra något åt mina Xtra-kilon. Och jag började sept/okt 2020. Har långsamt och med rätt mat och motion lyckats först gå ner till 87 kilo. Sedan sakta vidare ner till 85 kilo. I somras var jag nere på 75 kilo, och även om jag är kort så mådde jag inte alls bra i den vikten. Mina bröst hänger vid knäna dom påsar, rumpan försvinner helt och jag känner mig inte kvinnlig. Min personliga idealvikt är 81-85 kilo. Där vill jag ligga. Då känner jag mig fin och mår som bäst. Och upptäckte idag att jag ligger inom min målvikt. Så jag ska bara se till att hålla mig här. Fortsätta med den träningen jag har nu, äta bra, få i mig vitaminer o mineraler och dricka mycket vatten. Kändes riktigt bra att våga väga mig. Brukar annars gå efter hur jag känner i kroppen, för tycker att en våg är ganska missvisande. Det är på kläder man känner om man gått upp eller ner i vikt! Aja, skitsamma, så länge man mår bra, det är det viktigaste!
Pratade med min läkare idag, på Prima. Nu, snart, är bollen i rullning. Skräckblandade känslor.
Och där tog min mentala ork slut. Jag orkar bara inte skriva mera. Kommer sova gott inatt hoppas jag!
Jag är nog en av få som har tur att ha bra läkare. På Prima har jag en grym läkare och på vårdcentralen likaså. Dom lyssnar, är intresserade och bra uppföljningar. Det är inte bara skriva ut mediciner och sedan ”Tack & Hej”.. Det känns verkligen som att de är måna om att jag ska komma framåt och få det stöd och den behandling som behövs.
Fick även remiss skickad för knölen jag fått på handleden. Förhoppningsvis är det bara ett Gangleon & då kan en handkirurg punktera den. Hoppas på en snabb tid dit.
Hamnade i värsta svackan psykiskt i lördags. Jag har sådan enorm prestationsångest och det här var en sådan gång då jag själv insåg hur jävla hög den ångesten är. Ser jag tillbaka så är det löjligt. Men för mig är det inte löjligt. Jag går sönder då jag inte känner att jag kan lika bra som andra.
Nu ska jag dricka kaffe och sedan gå på disken i köket. Hann inte med kaffe innan vc så kroppen skriker efter koffein.
Så härligt det är med tystnad just nu.. Det har varit så mycket ljud, röster, spring, skratt, tjut, ”mamma mamma mamma”, ”vår är mamma” osv.. Och just när det gäller det sista uttrycket, så sitter jag oftast på toaletten eller står och lagar mat. Då har jag inte synts på 3 sekunder och då måste barnen såklart kolla upp vart jag befinner mig..
Men det är påfrestande. Igår fick jag hjärtklappning. Kändes som att hjärtat slog oregelbundet, hamnade helt i otakt och det var så obehagligt. När jag gick ut med Ziri så kom en moped uppifrån H-åsen, jag härden den först när den var cirka 20 meter bakom mig & jag hoppade högt verkligen. Fick sådan panik och hela kroppen blev stel. Riktig panikkänsla i hela kroppen. Ptsd börjar ta knäcken på mig. Jag ”hör” inte omgivningen, jag blir så jäkla rädd för ingenting.. Så jobbigt. Vaknar flera gånger per natt med ett ryck, ingen aning om vad som väckt mig, bara vaknar kallsvettig och med rädsla i kroppen.
Jag är så trött. Trött på att må såhär. Trött på att alltid stressa. Aldrig känna mig tillräcklig i någon situation.
Idag är det alltså en typisk ”måndags-känsla” och jag mår piss. Jag avskyr måndagar.
Ja, idag är det äntligen dags att hämta mina små troll! Nu börjar min mammavecka! Har längtat efter dom massor faktiskt!
Hoppas det blir fint väder i helgen så att vi kan ta oss iväg och hitta på något. Kanske gå i skogen & grilla korv. De behöver verkligen aktiveras, och jag behöver verkligen få gå mer i skogen 🙃🙂
Sovit som en kratta inatt, vaknade med så ont i ryggen. Fattar inte varför jag alltid har så himla mycket smärta efter att ha ”sovit”.. Ryggen typ skriker av smärta, känns som att någon rispar en kniv mot ryggen.. Så hemskt! Tycker kroppen borde slappna av under natten, men min verkar spänna sig konstant. Iof så är jag extremt spänd nu. Käke, nacke, axlar, skuldror är helt stenhårda. Gör ont hela tiden. Gnälligt värre; Jag vet, men är så himla trött på att alltid ha ont. Kan nästan, bara nästan, förstå hur mitt äldsta barn måste ha det som har reumatism. Hon har levt med smärtan alltid. Men inte gnäller hon.. Skäms Jojo!!!
Har inte något speciellt att skriva om idag, ska försöka mig på en powernap tänkte jag, vilket inte kommer att funka, jag kan inte sova på dagarna. Omöjligt. Men testa ska jag..
Just ja, en kul sak att se fram emot är att 5/11 ska jag med brorson, son & bror till Gröna Lund på deras Halloween 🎃 kväll. Ska bli kul! Sist jag var där var med Stora S, mamma, A & M. Vi var då 5 stycken vilket inte var så kul, då de flesta attraktioner är för 2 eller 4.. Jag hade precis kunnat börja ”gå” utan krycka efter att diskbråcket slagit till med full kraft. Jag gick på starka morfintabletter som smärtstillande så var ganska ”sänkt” i huvudet.. Så en blev ju utanför den gången.. Man ska försöka vara jämt antal, blir roligare då. Kommer ihåg att ena grejen vi gick igenom, Area51, där fick S & A putta upp mamma för en brant stege. Hon vart så rädd för zombiesen och fick panik när hon skulle klättra upp. Haha, vi hade ganska kul ändå.
Njut nu av dagen! Även om den är grå och kall. Hmm, kanske ska ta en promenad istället.. Jävla adhd-hjärna.. Promenad lät mera rimligt än en powernap 😆
Stressig morgon, som vanligt. Alltid komma iväg i sista sekund är inte roligt. Men det är så livet är med utmattning, dålig sömn, många barn och jäkligt dålig på att planera mina timmar och minuter.
Idag fick E gå tillbaka till skolan. Mycket bättre i luftrören. Lilla S är hemma någon extra dag. N kom iväg sent, han är så himla svår att få upp på morgonen.
Jag och Lill-S tog Virpan på en lite annorlundare promenad. Upp på berget bakom mammas hus. Aldrig varit där förut men jäklar vilken utsikt.
Finns en supermysig koja där uppe, säkert många barn som har skoj och leker där.
Nu intas kaffe, ryggen skriker av ONT, och jag har fått ”höst-allergi”.. Jag kallar det så, för så fort det blir kyligare, löven trillar av grenarna, allt börjar ruttna, då får jag snuva, kli på hela kroppen, svullna ögon. Så nu har jag börjat med antihistamin och hoppas symtomen lägger sig inom några dagar. Älskar hösten, men hatar allergin.
Ni som tror att vara sjukskriven innebär vila, återhämtning, träning, ta igen sömn, osv, THINK AGAIN!!!!
Denna vecka har varit full av möten. I måndags 8:30, i onsdags 8:30.. Gällande N. Idag 14:15 ska vi till hans tillfälliga skola. Ser fram emot att få se och höra hur de jobbar där, undrar lite hur planen är att få honom till skolan, när avståndet ökat drastiskt. Ikväll kl 19 ska jag tvätta.. Orkar inte men nödvändigt.
Det är jobbigt att bo med barnen hos min mamma. Men skulle inte orka bo i byggdamm och hantverkare som jobbar, inte ha toa eller dusch, inte ha rinnande vatten.. Då är det såklart att föredra att bo här. Men den ena vuxna här, driver mig till vansinne. Han är sur o grinig, hatar mina djur, måste kommentera på onödiga saker. Jag är inne i en kraftig brand pms period just nu så ”Glad & trevlig” finns inte i min personlighet just nu.
Jag sover som en jävla kratta. Jag har sammanlagt sedan i söndags sovit En hel natt.. Jag kommer inte till ro. Jag är spänd som en fiolsträng konstant. Jag har ont i kroppen, ont i nacke o axlar, känner mig extremt äcklig och ful..
Jag har försökt att öka på motionen den här veckan. Finns en riktigt bra trappa utanför mamma, den försöker jag att gå i varje dag. Det är ca 40 steg upp, och tanken är att jag ska springa i den. Uppför och gå nedför. Men försöker börja långsamt o sedan öka på.
Igår blev jag så jävla sur, tydligt tecken på pms, när mammas lilla katt ska hoppa upp på köksbordet och misslyckas och drar ner tidningen med all svamp jag plockat i golvet.. Jag blev rosenrasande inombords och kunde inte dölja det. Fattar väl såklart att katten inte menade det, men jag blev sur ändå. Jag ville koka katten och mata hunden med henne… Nä, inte riktigt kanske, men du fattar kanske vad jag försöker komma fram till.
Jag vill ut i skogen igen. Jag vill bara gå och gå och gå… Andas friskluft, filosofera utan att ändå behöva tänka, krama ett träd, sparka på en stubbe, leta efter tomtar och troll… Ja, det vill jag göra.
Alla andra, okej NÅGRA, runt mig är så fulla av äckel energi och vill åka till parker, badhus, nya jätte-lekparker/äventyrsbanor, och jag vill egentligen bara för skrika Nej!!!! Men då blir mina barn drabbade av det och det vore egoistiskt av mig. Jag ska inte vara negativ. Men just nu är jag väldigt N E G A T I V….
Jag vill ha vin! Massor av vin! Inte bli full egentligen, bara sitta och mysa i en stor stickad tröja, tända ljus, mysig film, ett/två/tre glas (flaskor) rött vin 🍷.. Skojar om mängden om inte det får fram. Är både ironisk och negativ: blivande komiker kanske..?
Imorgon har jag dessutom lovat att åka med äldsta till DS & fixa lite till L.
Jag skulle vilja kunna ta ett piller varje dag som bygger upp självkänsla, tar bort alla negativa tankar, får kroppen att slappna av, men skärper sinnena och ökar på prestationen, får en att känna genuin äkta glädje, ökar kreativiteten och tålamodet, får en att djupandas varannan timme, ger en pigga ögon och rosiga sinnen, låter kroppen somna på 5 minuter och sedan sover i 8 timmar helt utvilad och full av energi!!
~Alltid En Diva~ 