~Bara jag~

Dåliga ursäkter~

”Trodde du skulle jobba idag?” ”Trodde jag med men försov mig” ”Fast du hade larmet ställt på 7.30? Då har du ju glömt ställa larmet rätt? Och inte försovit dig?” ”Du ska till skolan M. Du är inte sjuk” ”Fast visst får du vara hemma M, om andra är hemma o inte sjuka så måste det gälla alla?” *mutter morr gnäll suck*

Det var min morgon. Vem som säger vad får ni lista ut själva. Sovit så förbaskat dåligt inatt. Somnade inte förns framåt 04.00. Upp vid 6.30 för att fixa barn. Trodde en viss person gått och jobbat. Men icke. Då blir jag jävligt less. Har jobbat sen kväll, haft en sjukt tung kväll på jobbet, inte sovit men ändå ska jag upp med barnen. När han sov innan jag kom hem och dessutom inte planerar att jobba, varför kan inte han avlasta mig och ta barnen. Jävlar vad sur han blev när han fick lämna E. Både Lilla S och M är hemma. Lite för att markera att man som vuxen måste följa de regler man hävdar gäller barnen. Är man sjuk är man hemma. Annars går man till skola, dagis, jobb. Men när en vuxen är hemma, av outgrundlig anledning, ser barnen igenom detta. Så visst, jag gjorde fel, men om han tror att han ska ligga på soffan och glo på sina ”Pantbanks-serier” och ”polis-program” så kan han glömma det. Nu äger barnen tv. Dessutom behöver M träna på bokstäver, och det vet han om få han gick på utvecklingssamtalet. Men tror ni han tänjer träna bokstäver med honom? NEJ!

Det ska jag göra. Jag ska dessutom fixa så att E kan vara en häxa imorgon på höstfesten på fsk. Lilla S ska vara Batman. Så jag ska ringa runt, jag ska fixa klänning, jag ska träna bokstäver med M & jag ska till apoteket. Jag är så trött och har så ont i ryggen. Så just nu ska jag ligga i sängen och vila. För om ca 50 min kommer Tessa förbi på en snabbvisit, och skitsnack, sen ska jag göra alla mina sysslor.

Jag vill bara att han ska gå till jobbet. Sluta vara lat. Sluta att komma med ursäkter för att vara hemma. Han gör ändå inget ”nyttigt” i lägenheten. Själv längtar jag bara bort! Allt för att slippa vara hemma. Visst gillar jag ”lediga” dagar, men de är alltid fyllda av saker att göra. Men jag vill att min lediga dag ska vara utan honom.

Äsch… Nu orkar jag inte skriva mer. Får ont i min tumme.

Ha det!

~Bara jag~

Vart är självbevarelsedriften?~

För er som undrar vad det är så betyder det :

Självbevarelsedrifte

mer eller mindre instinktiv drift att skydda sig själv från skada och död

Jag förstår inte hur en människa bara kan sitta och bara låta sig själv framstå som lat och lite korkad.. Även utsätta sig själv för eventuella risker med hälsan långsiktigt. Hur kan en ens välja att ta till sig en dålig ovana mitt i veckan för att sedan inte ens åka och jobba? Jag har köpt nya bromsar till bilen, pengar finns att tanka för. Men ändå.. Nej, vi stannar hemma av ingen anledning alls. Det värsta är att jag märker på andra att det är ”något” som är fel..

Nog om det, jag blir bara väldigt irriterad och less. Idag var jag med Noel i skolan på lektion mellan 9.20-11.00. Dels för att jag ”hotat” med att om han inte sköter skolan så kommer jag vara tvungen att följa med honom. Han hade Mentorstid & Matematik. Det sistnämnda är inte mitt starkaste ämne. Men det var intressant. Jag lärde mig själv något nytt. Noel har aldrig fått så mycket gjort på en lektion förut. Hela 6 st A4:a blad av uppgifter blev gjorda. Även väldigt nyttigt för mig att få se hur klassen funkar och arbetsron osv. Jag var tillbaka på skolan igen kl 15.00 då vi hade möte med Noels mentor Johanna och Rektor Per. Åtgärdsprograms möte typ.

Noel kommer få anpassat schema. Det kommer förhoppningsvis bli lättare för honom att ”hänga med” i lektionerna. Han kommer ha en mera strukturerad och planerad lektionstid. Kortare lektioner. Han har sin resurs som finns för honom.

Jag tror och hoppas innerligt att det är nu det vänder. Han var väldigt duktig på matte oxå. Fattar inte varför han ”låtsas” att han inte kan.

Imorgon är det jobb på Det Sjuka Huset igen. Så skönt att komma hemifrån. Vill inte alls vara hemma mer än nödvändigt.

Börja planera för att fira Sigge om 2 veckor. Funderar på om jag kanske ska ”pynta” lite hemma för hans skull. Vi får se..

Puss & Godnatt 😘

~Bara jag~

Lojalitet & förståelse~

Idag, eller ikväll, är jag riktigt irriterad. Eller snarare besviken på hur vissa med småbarn, kan uttrycka sig och trycka ner andra människor med dumma ord och kommentarer. Hur de, som själva vet hur helvetiskt det kan vara, när ens barn blir sjuka. Speciellt om en person har många barn. I mitt fall vet vi att jag har många barn och ett barn med en fruktansvärt jobbig kronisk sjukdom som verkligen påverkar henne hårt när hon blir sjuk. En ”vanlig” förkylning blir ofta så mycket värre för henne.

En kollega, som själv har barn, ”bara” två dock, fäller kommentaren ”nämen Hej, jobbar du här? Det var så länge sen..” och gick skrattandes vidare, för hon tyckte hon var jätterolig. Jag svarade ”nä jag är bara här på prov”.. Men vad vinner man på att säga saker som man vet kan vara sårande? Hon kunde frågat mig hur jag eller barnen mått istället. Eller kanske tagit reda på andra faktorer innan hon lägger en fånig och löjlig kommentar. Jag skulle verkligen vilja se henne ”leva mitt liv i min familj i en månad” så ska vi som om då kanske ser skillnaden mellan en ”Svensson-familj” och en storbarnsfamilj. Grejen är att jag tar åt mig, dels för att jag aldrig skulle säga såna saker till andra. Aldrig någonsin! Jag tar reda på fakta och visar hellre medmänsklighet än att bete mig som en ”bitterfitta”.. Å andra sidan säger det här så mycket om henne som människa än vad det gör om mig. Jag behöver inte trycka ner någon för att må bra. Jag vill hellre att alla runt mig ska må bra. Och lyfter gärna andra med ord och handlingar. Men sån är jag..

Nu har jag fått ner den här händelsen i text och då kan jag lägga den åt sidan.

Haft en bra kväll på jobbet! Många bra människor jobbade kväll och det gör så mycket för tryggheten och känslan på avdelningen. Jag var x idag. Men det vart fullt ös en kort period med bäcken, , urinmätningar, kräkningar som ska mätas o skrivas upp, urinscanningar, mat, allergier och hitta rätt typ av mat, och sen urinscanningar igen. Men det är lite kul oxå, då springer timmarna iväg och passet tar slut snabbare.

Kom hem och blir mött av stora S och Znirpan. Så mysigt när dotter och hund nästan alltid möter upp mig i Örnsberg. Idag var det dags att ge S hennes Enberg efter 2 veckors uppehåll pga att hon varit sjuk. Hennes pappa var onykter när jag kom hem. Väldigt tråkigt tycker jag. Varför är han hemma? Han är inte sjuk.. Och kan man dricka då kan man gå o jobba.. Inte samtidigt såklart, men man är inte speciellt sjuk om man kan dricka whiskey o bli onykter ”mitt i veckan” tycker jag.. Kumde nästan misstänka att han druckit redan när S hoppa in i bilen. Syntes på hennes kroppsspråk att det var ”något” & nu fattar jag vad det var.

Blir så irriterad.

Nu ligger jag i sängen bredvid Lilla s och han ligger och skrattar i sömnen! Riktigt hjärtligt skratt. Så gulligt! Men nu är det på väg över till gråt så ska krama om min lilla pojke!

Godnatt! SovGottis! Dröm Söttis

~Bara jag~

Amitriptylin~

Vilket jäkla gift!! Vilken hemsk effekt denna pyttelilla tablett på bara 10 mg har..

Min läkare på vc har övertalat (kanske mera erbjudit) mig att prova på ovan nämnde tablett då den kanske (observera k a n s k e ) kan hjälpa mot min kroniska smärta i ryggen. Dock är inlärningsprocessen lång, ca 6-8 veckor innan jag kan märka om den fungerar eller inte. Nu har jag ätit den. Jag har sovit hela dagen! Tack o lov att den ska tas på kvällen. Jag har varit vaken sammanlagt 3 timmar idag. Sen bara sovit, slumrat, känts som att jag levt i ett ”töcken”, bomull runt och i huvudet. Det har varit hemskt. Sån jäkla tur att jag var ledig idag. Hade aldrig klarat av att arbeta med den i kroppen. Jag vågar inte ta den igen. Jag ska jobba imorgon och jag kan inte vara väck i huvudet då. Det går bara inte. Nä, fy vilket vidrigt litet piller. Undrar hur man blir om man tar typ 150-200mg som är den vanliga dosen förr vid depression. Nä, hua. Vill inte äta den här skiten. Jag måste då bli sjukskriven under 8 veckor så jag kan sova bort tiden under inätning. Och tänk då om den inte funkar på mig. Då måste jag ändå försiktigt ”fasa” ut den under en viss period. Bläääää!

Ja, så vad kan jag ens skriva om idag? Att jag sovit? Eller jo, vaknade av att en så vacker människa kom in och väckte mig. Tessa stod bredvid min säng. Hade bestämt att träffas idag, men då jag varit helt borta så har jag inte hört telefonen eller något. Så läskigt obehagligt att inte kunna ”vakna” till ordentligt.

Nu har jag krupit ner igen. Ska läsa lite sen sova. Och jag är faktiskt dödstrött. Att sova efter en hel dag med sömn kommer inte bli några som helst problem. Det ska bli skönt bara. Längtar.

Ha det fint nu!

Njut av hösten och det kyligare vädret, färgerna och framförallt kläderna! Bästa med hösten är kläderna!

Puss & Godnatt ♥️

~Bara jag~

Grattis till ”Alltid En Diva”, alltså mej själv~

Nu är jag stolt ägare av min blogg och har en egen domän! En gång, för många år sedan var jag så dum att jag la upp min blogg på någon annans domän! Det skulle vara så tryggt och bra. Bara det att personen i fråga, som ägde domänen, blev dumpad av min kompis ock såg då till att låsa min blogg på hans domän. Inte bara det, när jag väl fick tillgång till den igen, då hade han raderat & tagit bort både bilder och inlägg. Det gör jag aldrig mer om! Så idag såg jag till att bli ägare till ALLTIDENDIVA så nu är det domännamnet BARA MITT!!! Lite löjligt glad faktiskt!

Jag har ändå bloggat kontinuerligt i ca 12-13 år. Har så mycket kul att titta tillbaka på. Jag verkligen älskar min blogg! Min lilla ”ventil” när livet är tungt eller mitt ”lyckopiller” när jag vill bevara minnet av något för alltid!

Idag lyckades jag få skit för något en annan ställt till med. Vet inte hur det lyckades bli mitt fel, men skickligt av den personen att lyckas avsäga sig allt eget ansvar och få det att bli mitt fel.. Vad ska man säga??

Det är tur ibland, att Jag vet med mig själv vad jag står för. Att jag aldrig skulle lägga över vad jag tycker eller tänker i huvudet på någon annan. Jag låter aldrig mina känslor styra så pass att jag ”hatar” öppet och ”lurar” andra till att tycka som mig, för att det i slutänden ska gynna mig..! Det tycker jag är ett väldigt fegt och fult beteende. Och svagt.

Idag, kära vänner, är det FREDAG!! Jag ska jobba imorgon! Jag ska till det Sjuka Huset!! Jag ska jobba helgen! Det ska bli så kul att komma tillbaka! Vi som fått expandera vår avdelning oxå. 61:an har tagit över hela plan 9. Ska bli riktigt spännande att få se hur annorlunda det ser ut. Jag har såklart missat hela ”ommöbleringen” och planeringen, så det kommer kännas som en helt ny arbetsplats fast med bekanta ansikten! Så kul! Nästan lite ”pirrigt i magen”..

Är så glad över att må så pass bra att jag kan (o får) jobba. Så länge jag bara har hosta som symtom så får man arbeta. Detta enligt www.folkhalsomyndigheten.se . Nu har jag bara en lite halvt envis hosta kvar! Tjolahopp!!

Idag har Max’s varit hemma. Han har gjort lite läxor med mig. Vi har läst och svarat på frågor och räknat lite matematik. Och TACK O LOV så kan jag faktiskt hänga med i hans matte! Om ”stora S” eller ”N” har matteläxa kan jag inte hjälpa till. Det är som att läsa kinesiska eller arabiska för mig. Bara massa tecken typ och ingen sammanhängande logik alls.

Ändå ska jag nu ta steget att ta kontakt med en SYV för att få hjälp att läsa den ”matten” jag behöver ha för att få läsa till Sjuksyrra! De ni, det är fan läskigt! Men jag känner att jag måste. Visst kan jag få jobb nästan vart som helst som uska, men jag får faktiskt bättre lön och roligare ansvar om jag blir ”syrra”.. Det har ändå alltid varit en dröm, och ärligt, jag blir ju inte yngre. Nu har jag jobbat ett år som undersköterska. Lärt mig massor och känner att jag är inom rätt arbetsområde, men vill utöka mina kunskaper. Så, varför inte?

Nu ska jag ligga på rygg en stund i sängen innan 2 små troll kommer hem. Sen ska jag ta hunden på en promenad. Blir en tidig kväll eftersom jag ska jobba imorgon!

TjoHej på Er!

Trevlig helg!

~Bara jag~

Ljust i mörkret~

Älskar verkligen hösten och alla färger. Att få tända ljus och bara njuta av mörkret och lågornas flackande sken och vackra skuggor. Jag verkligen älskar det.

Men nu har jag varit sjuk. Och vabbat. Det har sammanlagt blivit 2 veckor vabb och 2 veckor av egen sjukdom. Den ledvärken jag åkt på i samband med förkylning har inte varit rolig någonstans. Jag har fortfarande sjukt ont i armar, höfter och nacke. Hostat till mig ett ryggskott i alltihopa oxå. Haft sådan otur känns det som.

Men nu kan jag äntligen återgå i tjänst på Det Sjuka Huset. Som jag saknat mina patienter och kollegor. Nu känner jag längtan efter att jobba lördag och söndag kväll! Ska bli så skönt att få tillbaka rutiner och få träffa människor igen!

Helgen har varit annorlunda. Jag har varit uppe och hälsat på mamma både fredag och lördag. På fredagen var jag bara där nån timme med Ziri som sällskap. På lördagen tog jag med mig Max, Sigge & Ziri dit. Då stannade vi väl 2-3 timmar. Max ville sova kvar och det fick han. Även Ziri tog en ”sleep-over” hos mormor. Men Sigge fick jag med mig hem.

Jag har köpt en ny säng via blocket. En 160 säng som jag fick så billigt och som jag & Sigge delar på. Vi sover som ”prins och prinsessa” där i. Max tyckte det var jobbigt att Sigge kunde vakna på nätterna ibland o vara ledsen, då stördes även Max’s nattsömn så Sigge fick till en början flytta in till mig. Men sov på madrass på golvet. Det kändes ohållbart så när jag såg annonsen om sängen slog jag till på en gång.

Igår fick jag för mig att vara en duktig ”bull-mamma” så jag ställde mig och bakade saftiga vaniljbullar. Jag avskyr att baka. Jag tycker inte det är kul alls. Men någon enstaka gång kan jag få för mig att baka, och igår var det dags.

Saftiga vaniljbullar

Så när mamma kom ner med Max bjussades det på nybakade vaniljbullar. Lite mysigt faktiskt. Dock har mitt luktsinne typ försvunnit av förkylningen så det känns sjukt tråkigt att inte kunna känna doften av bullar i lägenheten.

Idag har jag dansat med dammsugarn, tömt diskmaskinen, rensat o tvättat ur kattlådan och fyllt på med ny sand. Och köpt katt & hund mat då det var slut hemma och djuren var lite ledsna på mig på morgonen. Nu är ordningen säkerställd, djuren är nöjda, golvet är rent och köket rent.

Sen ligger det en karl på soffan och jag fattar inte varför. Han är inte sjuk. Han har inga bokade läkarbesök. Kanske blev det för mycket igår, jag vet inte. Fattar inte tänket, ekonomiskt har vi inte råd att han är hemma. Jag är sjukskriven och kan ha Max hemma. Vad han ligger här för vet jag inte. Enormt irriterande är det iaf.

Nu ska jag lägga mig o vila lite. Har så fruktansvärt ont just nu o tror vila är vad jag behöver.

Ha en fin dag i höstvädret!

~Bara jag~, ~Känslan idag~

Sakta mot det ”friskare”~

Både jag och Stora S ligger hemma förkylda. Vi snorar, harklar, hostar och mår nog allmänt rätt pissigt.

Fick veta av R att han ska med M till landet i helgen. Blev lite förvånad men samtidigt bryr jag mig inte faktiskt. Han får göra som han vill. Är landet dit han vill åka så inga problem för mig. Jag är van att ta hand om allt hemma så jag känner ingen speciell oro eller ångest för det. Kanske liiite, då jag är förkyld. Men han har aldrig brytt sig speciellt mycket innan när jag är sjuk, så varför börja nu?

Jag väljer mig, och tänker på vad som blir bäst och roligast för mig & barnen.

Idag, trots hosta och snuva och värk i kroppen, lyckades jag dra fram dammsugarn och fräschade till hemmet lite snabbt. Sen hade jag bokat tvättstugan 14-18, sååå skönt när det blir tvättat och torrt alltihop. Nu var det bara 1 veckas tvätt så det blev bara 4 maskiner kläder och 3 med 60 graders tvätt. Satte upp ny tid till på söndag.

Efter tvättstugan var jag helt slut. Men hunden ska ju ut, så Sara o jag tog det. Sen har jag legat på soffan och hostat.

Fick återigen ett mindre roligt samtal från N’s rektor. Jag hoppas bara att han kan ”tagga ner” med allt och landa i sig själv, hitta tryggheten i skolan och i hjärta och knopp. Jag vill honom så väl, men ibland vet jag verkligen inte hur jag ska gå till väga. Hela tiden maler tankarna ~

”Tänk om jag fått mera uppbackning med regler för flera år sedan… Hade det varit annorlunda nu då?”

Fortsätt läsa ”Sakta mot det ”friskare”~”
~Bara jag~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Att sätt ord på~

Hur gör man? Hur börjar man?

Jag har aldrig haft svårt för att prata, eller sätta ord på tankar. Aldrig varit feg eller velig i mina åsikter. Snarare tvärtom. Tycker jag något så står jag för det. Jag gillar att alla tycker olika, för mig är det helt okej, med åsikter. Att debattera och diskutera kan vara väldigt roligt och intressant, så länge personen man pratar med kan diskutera och inte blir personlig.

Nu, har jag dock tappt det. Jag kan inte öppna munnen och få fram det jag verkligen vill. Jag är som en mussla. Jag vet inte vilken fot jag ska stå på, eller hur jag gör för att komma framåt.

Idag var jag hos min husläkare, hon tittade på mig, jag såg vad hon tänkte. Men jag bekräftade inte tanken. Jag valde att vara tyst. Vet inte om det är speciellt smart av mig. Eller om det bara var som ett skydd.

Jag är förkyld. Jag har blivit smittad av barnen. Ögonen är svullna och trötta, näsan kliar/svider, halsen ömmar & jag tror jag har feber.

Jag måste ta mod till mig att säga vad jag känner. Jag måste våga stå upp för mig. Jag har lixom tappat den biten, jag som annars värdesätter mig själv ganska högt och ser till att bli behandlad efter vad jag anser är rimligt. Men nu är jag feg. Jag bara ”väjer” undan och parerar, utan att egentligen veta hur jag lyckas.

Jag är slut. Mentalt & psykiskt slut. Jag är trött. Och inte känns det bättre när jag nu även blivit förkyld. Har dock tur att nästa jobbkväll är på onsdag, så jag hinner kurera mig.

Ligger och kollar på ”KALIFAT” på Netflix. Älskar den serien. En viktig serie, som många borde se.

Hej hopp.