~Bara jag~, ~Familjen~

Äts upp inifrån~

Nu har livet helt plötsligt tagit en ny vändning.. Helt plötsligt blev allt bara så tungt och mörkret omsluter mig.. Jag vet inte längre vilken väg jag ska välja för att hitta ut. Hela jag, varenda liten cell är i upplösningstillstånd, lungorna vill inte längre ta in den luft som finns, hjärtat vill inte följa mitt egna blodomlopps rytm..

Jag har knappt sovit. Knappt ätit. Inte velat känna efter eller ta in något. Allt är bara så mycket lättare att bara knuffa bort och låta mig själv isolera allt jag tycker, tänker & känner. Vill inte låta någon komma nära. Ingen får se hur trasig jag egentligen är. Fasaden byggs upp och murarna börjar hitta sitt fäste. Jag mår såklart allt annat än bra, och jag är inte ensam om att må så, så ingen offerkofta kommer fram på mig. Jag gör vad jag måste för att överleva en dag i taget. Även om varje ny dag är en ren jävla plåga. Att öppna ögonen gör ont. Att sluta ögonen är ännu värre. Paniken kliar i min hud, stickningarna i tungan gör sig påminda konstant.

Men vilka valmöjligheter har jag? Finns det någon lösning?

Svaret är: kämpa på. Kliv upp, andas bara, fyll lungorna, inse att varenda dag kommer att vara skit jobbig, inget kommer att gå att förutspå, det finns ingen skriftlig manual till livet, speciellt inte livet som förälder, bara fortsätt gå upp varje dag. Kämpa med varje andetag, försök ignorera stickningarna, fyll dig med kärlek. Försök att le. Någon gång är denna tid ett minne. Att se tillbaka på. Just nu är det en kall och brutal och jävligt jobbig vardag, som jag måste ta mig igenom.

För, hur jobbigt det än är, finns inte ”ge upp” i min ryggrad. Jag kan aldrig ge upp. Den ”lyxen” är inte för mig. Bara kämpa lite till. En dag i taget.. Ett andetag i taget.

Blunda… Titta… Andas… Älska…. Känn inget..

~Bara jag~, ~Förundran~, ~Känslan idag~

Reflektion~

Synonym

Det här är vad kommande dagar ska ägnas åt. Att reflektera. Men försöka göra det logiskt. Att jag ska hitta logiken i det jag reflekterar över och försöka att stanna där. Inte låta hjärnan överarbeta utan träna på ett avslut. Nästan som att använda sig av ”papegojan” inom psykiatri. Den har jag faktiskt haft stor användning av. När jag väl lärde mig hur jag kunde använda ”papegojan” visade det sig snabbt hur användbar och hur viktig den är. För att vara tydlig. För att kunna sätta punkt. För att avsluta något som jag upplever jobbigt eller krävande. Nu är det dags att reflektera med logik och därefter sätta punkt.

Har tre bokade tider med kuratorn. Känns skönt. Måste fixa sjukskrivningen oxå. Jag behöver en paus från mina måsten och hitta en balans med kropp och känslor. Hitta den stabila grunden att stå på, som jag tillfälligt tappt men jag kommer hitta den igen. Jag behöver bara tillåta mig att vara svag en stund för att orka bli stark igen.

Livet är extremt stressigt just nu. Och då menar jag extremt. Jag har så mycket jag behöver göra, men just nu finns inte orken. Jag gör det mest viktiga såklart. Jag tillåter inte mig själv att bara ligga o stirra in i väggen, jag gör det som behövs för att må lite bra, jag njuter av mina barn. Jag njuter av mina fantastiska barn som är så otroligt roliga människor. Jag försöker lyssna när dom pratar. Höra hur de utvecklats sedan min förra vecka med dom. För vet du, Hur mycket som händer under EN vecka ifrån sina barn??? Det vet man inte förren man lever ett varannan vecka liv. På en vecka händer massor. Jag har aldrig tänkt på det förut, eftersom jag haft mina barn varje dag, varje minut. Nu bara utvecklas de i rasande fart, de pratar annorlunda, tänker på massa olika saker. Det är sjukt häftigt att lyssna när de pratar.

April månad närma sig med stormsteg. Mina Aprillisar fyller år.. 18, 14, 8 & 6 år! Så stört! Min äldsta blir myndig 🙀 Hur är det ens möjligt? Hon föddes ju nyss. Hon är fortfarande min lilla bebis. Stoppa tiden, snälla, stanna upp litegrann bara. Jag hinner inte med.. Jag som fortfarande är 20 i huvudet kan knappast ha en dotter som fyller 18 år? Nä….

Dags för reflektion. Med tydlig punkt!

~Bara jag~

Söndag~

En helt vanlig söndag.. Jag älskar söndagar. Men hatar måndagar. Det går egentligen inte ihop, men så är det. Söndag är bara en skön dag. Det är dagen jag fixar för kommande vecka. Barnen ska duschas, tvätta så det finns kläder för kommande vecka, det kan gå åt en hel del kläder när vädret är så ostabilt som det är nu. Men så vaknar jag på måndagen och bara känner Neeeeeej.. Iof så är en bra sak med måndagar att barnen börjar samma tid. Annars börjar en tidigare än 2 andra. Men måndagar är det en tid för 3 st! Det gillas. Jag är ingen super trevlig människa på morgonen, så just för att det är enklare med lämningar så får måndagen ett litet plus i kanten..

N har fått ett nytt schema. Som ska testas i 3 veckor. Hoppas att det kommer bli bra. Skolan gör verkligen allt för att underlätta och göra skolan till en roligare plats, nu ligger det på honom att verkligen ta till sig det. Håller tummarna för att det kommer bli bra!

Jag är så sjukt trött. Idag fick jag sovmorgon av mina barn. De lekte så fint och lät mig sova. Visst, Stora S, var vaken, men ändå..!? De stängde dörren till sovrummet och jag fick ligga och dra mig bra länge.. Helt underbart! Ändå är jag lika trött nu igen. Längtar till timmarna efter middagen, då barnen duschas, bompa i soffan och sn sovdags! Då är det så satans skönt.

Har planerat att de nya avsnittet av mig Tunna blåa Linjen med S & jag hoppas att jag orkar det. Tror jag somnat ifrån varenda film vi kollat på på kvällarna. Ögonen orkar inte hålla sig öppna.

Tror det till viss del kan bero på att det varit mycket för mig att bearbeta sista tiden. Jag börjar sakta hitta fotfästet igen men tror min kropp reagerar med trötthet. Jag längtar till nästa vecka och att ta mig an meditation och promenader. Jag ska rå om min kropp & själ. Så mycket jag kan. Och jag ska dricka rödvin! De ni 😜

Jag dricker aldrig när jag är med barnen. Känns inte som en speciellt klok sak att göra. De gillar inte alkohol, och varför ska jag sitta i min ensamhet och dricka? Bara att skriva den där meningen, gör att jag ser hur sjukt det låter. Dricka i sin ensamhet? Bland barn? Nää, ingen bra kombo..

Men nästa vecka. Då ska mitt inte få dricka lite rödvin. Och ett gott rödvin. Ett riktigt gott rödvin.. Det ska vara min lilla belöning till mig själv efter allt obekvämt jag gjort sista tiden. Längtar även efter att träna. Börjar få abstinens av att inte fått någon svettas & flåsa, träningsvärk. Även om träningsvärken suger så gör den att jag känner mig stark.

Usch vilket otroligt trist inlägg det här blev. Nu ska jag klura ut vad jag ska utfodra mina troll med.. ”Hon som hatar att laga mat…”

~Känslan idag~

Sjukdomar kommer &… kommer~

Kan knappast skriva ”går” eftersom det känns just nu som att sjukdomarna endast kommer. Trodde M var på väg att bli bra och att han skulle kunna gå till skolan idag. Men så har han ont i halsen. Säger han, och jag måste tro honom. Lilla S är fortfarande dålig i magen och imorse hörde jag det vidriga ljudet av ”krupp” i hans luftrör när han hostar. Så något ”värre” är på G hos honom.

Hoppas innerligt att E klara sig. Att hon inte blir sjuk hon med. Jag har fått samma mage som Lilla S, men annars mår jag bra. Spelar ingen roll egentligen vad Jag har, vabbar ändå.

Just nu sitter M och jag och tittar på Guardians of the Galaxy på tv. Vi älskar GROOT och Rocket! Sen är väl ”humorn” i filmen mer anpassad för mig, men den humorn som syns är ju hysteriskt rolig. Som när Rocket legat o sovit och reser sig och är helt PLATT på kinden i pälsen. M höll på att skratta ”på sig”..

Morgonen var relativt bra idag. E bråkade bara i ca 20 minuter om att vägra leggings/strumpbyxor till en kort jeanskjol. Hon skulle gå i endast kjol och strumpor när det regna ute. Tillslut fick jag på henne kläder, men hann såklart bli sena ändå.

Påklädd efter 20 minuters bråk.

Självklart blir det ännu mera bråk då R hämtar och låter barnen gå hem från dagis i det de har på sig just då. Oftast är det lite bättre väder på eftermiddagarna och han lämnat då mössa, vantar, stövlar, utebyxor & jacka kvar. Så på morgonen ska jag lyckas hitta en ”hel” garderob att lämna barnen i. Så vansinnigt trött på det! Därför fotade jag barnet idag så jag kan skicka bild på vad hon har på sig så kan han förhoppningsvis ta med en full garderob hem.

Nu tog orden slut och tankarna går omlott.

Ha det!

~Bara jag~, ~Härligt~, ~Men USCH~

Hallojsan~

Jobbar kväll. Blev en så mycket bättre kväll än vad jag först trodde. Har skrattat, känt att jag gjort en förändring, ställt upp och räckt ut en hand till kollegor som behövt mig, serverat Keldas sparrissoppa till en patient som visst hade egen hemmagjord soppa i patientkylen, vilket jag inte visste.

Men *piip* njöt och pratade om hur fantastiskt denna soppa är, att det är mycket grädde i och att den kokat med vitt vin för den där ”touchen” av vin som gör soppan perfekt. Döm av min förvåning när jag inser att *piip* verkligen tror att den äter SIN HEMKOKTA sparrissoppa men egentligen serveras Keldas Sparrissoppa och bara njuter och skryter om sitt mästerverk…?!

Är det inte otroligt hur psyket kan lura en?

Men men.. Såhär i efterhand är det bara lustigt..

Imorgon är det 2 läkarbesök med 2 av barnen. Så härligt att alltid pricka in lediga dagar eller vara tvungen att byta pass för att kunna besöka sjukhus och mottagningar.

Idag såg Sara en person i Axelsbergs centrum som gick med munskydd! Och Max kommer hem o berättar att TVÅ elever i hans skola går med munskydd I SKOLAN!!! Alltså wtf??

Om man är smittad stannar man väl för fan hemma?!? Om man är orolig för att bli smittad kan man väl oxå vara hemma några extra dagar och inte skicka barn till skolan med MUNSKYDD?!? Tänker jag fel??

Nu har det ju även visats sig att smittorisken är väldigt hög och att man absolut inte behöver ha varit utomlands för att testas positiv för Corona. Jag hoppas på att sjukhus och mottagningar får bli mera generösa för att testa människor med influensasymptom, och inte bara testa de som varit i riskområden. Testa den som vill, testa alla med hög feber, varför snåla in på att testa, det är väl bättre att kunna utesluta helt än att bara låta människor gå runt och eventuellt smitta flera andra.

Ja… Det här är bara början.. Corona kommer skrivas in i historieböckerna och landet Sverige kommer att minnas som det trögaste och segaste och mest förnekande landet i Europa!

Så, nu hoppas jag John Blund vill komma och ligga lite på mig.. Sååå trött, men såååå pigg i hjärnan.

GodNatt på er!

Puss Divan