Etikett: fembarnsfamilj

~Bara jag~

~Sommaren~

Jojjo

Nu kommer den tiden på året då jag borde bada med barnen, äta glass, sitta ute på ljumma sommarkvällar och njuta av min lilla familj.

För mig känns det inte så. Jag har inte råd att köpa glass. Jag har inte modet att bada själv med tre barn som inte är helt 100 på att simma. Jag har inte orken att sitta ute på kvällar.

Hela sommaren känns mer som ett kommande kaos. Sonen ska sommarjobba och då kommer jag känna stress över att han ska komma upp till jobb och komma hem efter jobb. En kortare resa är planerad, men det finns en liten ond klump i magen då jag inte är så glad i närmiljön. Den är kantad av dåliga minnen, sorg, hat och smärta. Men jag ska göra mitt bästa för barnens skull.

Jag har äntligen började få förtroende för Stig Helmer, och har pratat om saker jag aldrig nämnt förut. Om saker som smärtar mig mycket.

Jag kämpar för att göra rätt men blir nertryckt av andra som tycker att jag gör fel. Det gör mig ledsen att ingen kan stötta mig och se hur mycket jag går sönder av allt jag gör. Att någon då säger elaka kommentarer som är nedvärderande mot min karaktär, det trasar sönder mig. Jag försöker, försöker och försöker. Och det lilla jag lyckas med går i tusen bitar när jag blir klankad på. Det är så svårt att känna sig stolt och stark när det kan gå sönder på en microsekund.

Idag är sista dagen med Zoey. Har varit trevligt med hennes sällskap, men ska bli väldigt skönt att hon får återgå till sin familj.

Jag ska hem till barnen i eftermiddag. Men först lite annat.

Dessutom var Stig Helmer sjuk idag så samtalet blev avbokat..

Ha en fin dag!!

~Bara jag~, ~En snabbis~

”Semester”~

Jojjo

Nu är barnen med sin pappa. Så nu har jag ”solo-semester”. Det ekar i tystnaden, men försöker att njuta och bara ta det lugnt.

Inatt drömde jag en riktigt jobbig mardröm, jag minns den inte helt, men vaknade strax efter kl 02 och var sådär obehagligt ”rädd”.. Kände mig för i sängen efter Sigge, för att låna lite av hans trygga sömn, men så insåg jag snabbt att barnen är inte hemma. Ett tag tänkte jag gå in till min äldsta dotter och lägga mig bredvid henne, men vet inte om hon skulle uppskattat det jätte mycket 🙃

Veckan på Åland gick alldeles för fort. Jag njöt av att ha alla mina barn samlade. Att höra deras röster, skratt och skämt, se dom alla 5 på samma plats.

Hammarland
Boviks badplats
Utsiktsplats vid Solis, här höll ryssarna till 1816-1819 & försvarade den ryska Tsaren.
Fiskar vid Rännbäck
Jag & stora ♥️at på väg till Eckerö.

Det var så otroligt uppskattat av mig och den kärleken och glädjen jag kände där, den tar jag vara på och håller varm i mitt hjärta & minne! Jag älskade att höra min äldsta sons skratt, dåliga skämt, hans jobbiga visslingar, hans höga nysningar.. Jag älskade varje sekund!! Tack Mamma ♥️ För Du gjorde det här möjligt!!

För Alltid så tacksam

I måndags var vi alla lagom trötta. Luftombytet slog till, men vi kämpade på med tvättstugan mellan 13-19. Lyckades få dubbelpass, så alla sängkläder och all packning blev rent och torrt.

Igår hämtades barnen redan vid 12 av deras pappa och nu ska de vara med honom i 2 veckor. Jag och äldsta dottern var ute och åkte lite med bilen, jag hade ett möte kl 11 i Telefonplan och efter det hälsade vi på min mamma på jobbet & tog en kaffe.

Sara har fixat lite med jobbintervjuer, jobb prov mm & jag har tvättat en maskin med kläder, sedan legat på soffan och bara vilat.

Imorgon ska vi två gå ut och äta. På Mandarin City. Ska bli både gott och mysigt. Lite egentid, mor & dotter.

Ikväll hoppas jag på lite tidigare i säng och inga mardrömmar under natten. Sovit så sjukt dåligt under flera nätter och jag känner det i huvudet dagtid. Vill inte sova på dagarna, vill verkligen få min återhämtning och vila under natten. Kanske är det inatt jag får en ordentlig fullträff med John Blund!!

Tack o Hej!

~Bara jag~

Underbara 🇦🇽 Åland~

Jojjo

Vilka fina dagar hittills. Vi kom hit till Söderhagens Gästhem & Campibg vid 14 tiden i måndags. Träffade då Morgan som är en av ägarna. Han skulle visa oss våra 4-bädds rum, men så sa han att han skulle ringa ett samtal först bara. Så kommer han tillbaka och säger; ni ska få en större stuga eftersom ni är så många, så kan ni vara där tillsammans och ha ett 4-bäddsrum oxå till att sova i.

Alltså, vilken service är inte det??? Vi fick ett helt hus med kök, toa, dusch, två sovrum, egen bastu att jag elda i, har stor gräsmatta för barn och hundar att springa på. Tillgång till roddbåtar, låna fiskespön, flytvästar mm.

Bara 6-7 minuter bort ligger Degersands beach, en väldigt fin camping och stugby med en magisk sandstrand. Det var så långgrunt så vi kunde gå 30 meter ut och ändå bara ha vatten till typ naveln.

Att få vara med min stora pojke, höra hans skämt, hans skratt, höra honom säga ”Mamma”, se honom, bara det värmer mitt hjärta så enormt! Jag hatar vetskapen om att den här veckan ska ta slut.

Men jag försöker vara positiv. Vi är här och Nu.

Spelar Mölky
På båten
Lycklig
~En snabbis~, ~Familjen~

Long time, No see~

Jojjo

Kära älskade blogg! Jag har inte haft varken ork eller tid att skriva här. Och jag känner i mig själv att min blogg är en super viktig ventil för mig. När jag inte bloggar mår jag inte bra, jag får inte ut mina tankar och går istället o grubblar på alla mina tankar och olika frågeställningar.. Så nu får jag ta och skärpa mig!

Jag har jobbat ganska mycket, hela förra veckan var det dagspass och inget barn blev sjukt så jag kunde jobba varje pass! Så befriande!

Men på fredagen, jobbade jag 6 timmar för att sen flexa ut 1,5 timme tidigare för att åka med Sigge till logopeden. Efter det fick han en glass och vi passa på att åka förbi mamma så jag kunde hämta den 6:e boken i serien jag läser (om för 3:dje gången) om psykopaten Silfverbielke, så sattes mitt liv helt plötsligt på paus. Mamma berätta att hon varit hos vårdcentralen akut då hon hittat en knöl i bröstet. Läkaren hittar då något mer i andra bröstet så blev akut remiss till Bröstcentrum i stan. Jag tog det hon sa ganska lugnt tyckte jag, men inuti började en dimma växa. Jag minns inte mycket av helgen. Jag bjöd in mig själv och barnen på middag på lördagen hos henne. Inte för att jag förutspått att hon ska dö eller så, men för att jag ville vara nära henne och för att hon skulle ha annat att tänka på. Lagade en fläskfilé gryta med ris. Jag och tre små troll sov kvar till söndagen.

Igår var mamma på röntgen och ultraljud. Läkaren gjorde en väldigt grundlig kontroll. Knölen hon känt är ett lipom. Helt ofarligt!! Det som läkaren på vårdcentralen känt, det fanns inte. Så hon har inte någon tumör eller cancer. Så otroligt jävla skönt.

Men jag gick ner på sparlåga psykiskt. Jag kan inte förlora min mamma. Jag vill inte leva utan henne. Jag behöver många år till med min lilla mamma. Vi är inte alls färdiga, mina barn är inte redo för ett liv utan deras tokiga, busiga & knasiga mormor. Vi behöver mamma! Jag är så glad för att inget farligt hittades.

Idag ska jag köra E till tandläkaren & imorgon köra M till bum. Med tanke på att jag är ledig så är jag snäll och tar de tiderna så att barnens pappa slipper gå tidigare från jobbet och förlora inkomst. Han hjälpte mig i torsdags och tog E till bum så jag slapp gå tidigare 2 dagar på min arbetsvecka. Då är jag snäll tillbaka!

Nu har jag städat, kastat sopor, tagit tag i köket & packat ner kläder och självklart mitt garn, efter tandläkaren ska jag flytta in i mitt andra hem igen :).

~Den 17/3 fyllda min människa år! Min bästa vän och finaste ryggrad! Jag saknar dig så mycket älskade Du, det var så länge sen vi sågs, men det spelar ingen roll. Oavsett hur lång tid som går mellan våra fysiska träffar så finns du alltid för mig dygnet runt, vecka in och ut, alla månader och alla dagar året runt! Och jag för dig. Vi finns via telefonsamtal och sms! ~

Grattis min Bejb! Hipp hipp hurra! Älskar dig!

Det får avsluta det här inlägget!

Ta hand om er!

Puss kram

maskrosbarn, ~Dagligt~, ~Familjen~

~Här pressar vi alla gränser~

Jojjo

Nu har mellansonen blivit dunder sjuk. Han kom hem från skolan tidigare igår efter att jag pratat med hans lärare. Han var väldigt hängig & låg..

Jag tänkte först att det kan bero på vår privata situation, att han mår extra dåligt pga det.

Men han kom hem, drack lite must och gick o la sig. Sen sov han hela dagen. Vid 14:45 kände jag på honom och ungen kokar av feber. Så där riktigt snuskigt varm. I med Alvedon och ställer in vatten och mera julmust.

Åker o hämtar de 2 andra trollen. När vi kommer hem sover M igen. Låter honom vara. Vid 20 kommer han upp, fortfarande kokhet och pekar på halsen, väser fram att han inte kan svälja.. I med Alvedon och ger honom Zyx.

Nu på morgonen fortfarande så hög feber & kollar i halsen helt rodnat och rött och ser lite prickar. Nu väntas återkoppling från vårdcentralen här och hoppas de snabbt kan ordna så han får ta halsprov och sen kan få penicillin. Stackars lilla barn.

Är det inte det ena så är det det andra..

~Idag händer en annan stor sak, som är avgörande för närmaste tiden. Men kan inte nämna det ~

Idag är oxå en speciell dag för min bonussyskonbarn! Jag har ingen syster via blod, men en syster via kärlek, och hennes förstfödda fyller 20 år idag!! Det är stort! Den lilla vackra tjej som hade så bråttom till världen och ut ur sin mammas varma mage, kom till världen 10 veckor tidigare än hon skulle, och idag är hon en lång och vacker kvinna med hjärta så stort av ödmjukhet, ögon som glittrar och en styrka som kommer ta henne långt! Grattis älskade Lull på din födelsedag! Må den bli mysig och lugn och lagom, så som du vill ha det!

Grattis systeryster på ditt 20 år som Mamma!!

Nu ska jag välja i mig kaffe innan vc ringer, och alla andra myndigheter som kommer att ringa hela denna dag. Blir nog en hel del samtal att klara av.

En sak kan jag säga, det är aldrig rofyllt och stabilt när man har många barn. Det händer alltid minst 1 sak VARJE dag, men oftare 3-4 saker VARJE dag! På Gott & Ont…

Hej hej 👋🏼

~Bara jag~

När jag drunknar av minnen~

Jojjo

11 år av vansinne. 11 år i förnedring. 11 år där jag inte hade ett namn..

De åren har såklart skapat djupa sår och hårda ärr i mig. Min tid i fosterhem, det är de minnen jag har från min barndom. Har vissa glimtar såklart, men de är enbart av mina vänner/grannar jag hade. Inga ljusa minnen från min ”familj”.. Där är det dunkla och mörka minnen, helt utan kärlek. Varje dag fick jag veta vart jag kom ifrån, att jag minsann inte var värd något, trots att den här så kallade FAMILJEN fick massor med pengar av Socialtjänsten för att de skulle ta hand om mig. Pengar som skulle gå till aktiviteter, resor: allt för att ge det här ”stackars barnet” fina minnen & en ”bättre” uppväxt.

På ren svenska, det här var under 1984-1996, jag hade hellre, om jag fått välja, bott kvar hos min mamma. Den omänskliga kontakten och den smärtan, den psykiska & fysiska misshandeln jag genomgått under de 11 åren, tror jag hade varit kraftigt halverad om jag fick stanna hos mamma.

Det här är ju ett par år sedan, mitt hopp ligger i att även socialtjänsten utvecklats och gör noggrannare kontroller och VIKTIGAST av allt, lyssnar till barnet/ungdomen!!

Jag är så upprörd & orolig just nu. Tänk om mitt egna kött & blod ska genomgå liknande process?? Det är min skräck.. Min absoluta mardröm. Det finns en annan inblick i ”olika hem” idag, men vissa hamnar ”mellan raderna”?!? Tänk om mitt barn är en av de få??

Jag mår så vidrigt dåligt. Dels känner jag att jag misslyckats.. Jag menar då att när jag var liten blev jag placerad i fosterhem pga min mammas missbruk. Jag missbrukar inte. Däremot har jag misslyckats med uppfostran, regler och att få mitt barn att lära sig göra rätt o kloka val. Jag har helt misslyckats. Jag borde sökt efter honom dygnet runt när han ej svarat i telefon. Borde krupit på alla 4a i buskar o jag borde övervakat mer. Jag kunde göra mer.

Jag önskar att jag kunde o hade möjligheten & packa ihop o flytta. Lååååååångt från Stockholm. Långt ut i skogen. Långt från en tåg station. Men den möjligheten har inte jag. Jag har inte råd. Jag kan få jobb var som helst som undersköterska, men jag måste hitta ett boende långt härifrån, jag måste bryta många kontakter för att min son ska kunna börja om. Alla hans syskon måste börja om. Men den möjligheten finns inte. Annars hade jag, utan minsta tvekan, gjort det.

Det här är så hemskt. Jag är inte ensam om att genomlida det här.

Till alla er Gäng/Kriminella, ni som rekryterar, som ber era rekryterade fortsätta rekrytera, kan Ni snälla bara ge FAN I MITT/VÅRA BARN?? Dom som ni nu dödar ar barn som ni själva rekryterat!

Låt oss behålla våra barn. Låt bli våra barn. Sköt er skit på egen hand utan att blanda in någons son eller dotter.

Hade ni inte funnits, hade min son varit min, och inte er.

/Joso

~Bara jag~

Sjukare än sjukast~

Jojjo

Jag åkte på en förkylning som verkligen bitit sig fast och tagit all ork ifrån mig. Långdragen jäkla skit oxå.

Började smått under min vecka med barnen, då var Max’s dunderförkyld så fick vabba. Sen jobbade jag kväll nu i veckan och redan i tisdags kände jag symtom i näsa o hals så anade att jag kanske var på väg att bli sjuk. Kämpade på med jobb ändå. I torsdags började jag passet med Coldzyme munspray, Stepfen halstabletter & Alvedon i kroppen. Passet var sjukt jobbigt. Kände att febern låg där inne o skrattade åt mig.

Hann bara komma hem efter avslutat kvällspass, då orkade jag inte kämpa emot viruset längre. Sov inte en Blund den natten. Låg med feber & frossa, ont i kroppen, litervis med snor frästes ut.. Har legat helt däckad sen torsdags natt. Minns knappt dagarna och vad jag gjort. Så himla kokt o slut har jag varit. Somnat när som, vaknat då och då. Tvingar i mig vätska och gått på toa.

Nu är första dagen jag sitter upp o tar en kopp kaffe. Frisk?? Nä, inte ens i närheten. Huvudet är som inbäddat i ett vakuum. Täppt i näsan fortfarande & dryg hosta. Tror fan jag fick årets influensa tidigt?

Idag ska jag hem till mina troll. Känns som om jag varit i en dvala i typ 3 veckor, ändå har det bara gått 7 dagar sedan jag sist träffade dom. Längtar efter deras söta ansikten och kloka tankar!

Hoppas att jag blir bättre och friskare nu för varje dag som går. Vill må helt bra utan minsta symtom.

Innan passet på onsdag.. Ser fan hur svullen jag är pga nästäppa och svullna bihålor..

Önskar alla en fin tisdag, önskar alla en vacker höstdag, god hälsa & positiva möten!

Ha det bäst!

~Bara jag~

Gråter~

Jojjo

Här ligger jag o grinar.. Varför vet jag inte. Inte hänt något just idag som gör mig ledsen. Men tårarna bara rinner. Jag ville stoppa gråten. Göra annat. Gråt är ofta ihopkopplat med panik för mig. Men jag lät mig låta tårarna rinna. Försökte andas så lugnt som möjligt & bara var ledsen. Och det först jag gör är att börja leta efter en orsak till att jag är ledsen!!! Istället för att bara låta mig vara just ledsen..

Iof var det många olika saker & faktorer som påverkat mig från förra veckan. Prövningar, känslor, test, andras känslor & tankar. Jag inser ju hur jäkla svårt jag har för att tillåta mig att känna och ta in att jag inte är gjord av stål. Att jag faktiskt är ganska känslig inombords men aldrig tillåtit mig att vara sårbar. Att vara ”stark” är jag bäst på! Alltså på riktigt. Att inte visa med en min i ansiktet vad jag känner är jag proffs på. Att förhindra och stoppa känslor är jag grym på.

Att vara ledsen, gråta, visa sårbarhet och vara mjuk är jag så sämst på. Det här är något jag tycker är jobbigt. Jag är avundsjuk på människor som kan skratta, gråta, visa känslor, visa sina riktiga Jag, prata om jobbiga saker, vågar vara sårbara utan skam, jag är verkligen så avundsjuk påse egenskaperna.

Jag vill vara sån. Kanske inte fullt ut. Men mjuk, sårbar, våga gråta o visa om något är jobbigt. Våga ta emot tröst.

Så nu har jag legat här i ca 40 minuter med tårarna rinnandes. Jag såg på ”Din mamma, Min pappa” och när ena sonen pratade till sin pappa så släppte något inuti mig. Dels en sorg över att jag inte vågar dejta. Och dessa mammor & pappor på tv får det att se s naturligt och fint ut.. Men jag, Inte tror jag det finns någon som faktiskt skulle vilja dejta en 5 barnsmamma. Jag känner mig så lite värd när det handlar om att våga träffa en man. Jag är rädd för att faktiskt bli kär. Att tycka om någon och bli sårad. Jag har min självbild som är min, men andra tycker jag har fel, men jag tycker jag har rätt. Det är ett problem för mig såklart. Det är lättare att bara undvika allt som har med kärlek, träffar, killar att göra. Ändå längtar jag efter närhet. Närhet som att bli kramad, hålla handen, en strykning över ryggen eller kinden, så ni inte tänker annan ”närhet”.. En stor bamsekram. Att få se in i någons ögon och se uppskattning & värme. Men ack, när jag inte vågar, så blir det omöjligt.

Jag har inte heller umgänget att träffa någon ny person via. Mina närmsta vänner bor i Björnlunda, Luleå, Öland, Sorunda. Den jag träffar kommer från samma kompisgäng som jag och där finns inga killar att hitta. Ja, de andra har vi avståndet till.

Ska jag börja med att hitta nya tjejkompisar för att kunna träffa någon snäll man som luktar gott, är singel, öppenhjärtlig, kul, varm??

Nä, med mina murar som sakta tunnas ut, växer oxå längtan efter en vuxen tvåsamhet. Men inte bo ihop, särbo. Längtan & glädjen. Att vara längtad efter. Åtrås..

Just i programmet är de ju ca 13-16 år äldre än mig, och jag tycker de är så fina, modiga, vackra människor. Och att se glimten, gnistrande ögon, det öppnar upp känslor hos mig.

Jag blev våldtagen på en dejt i slutet av året 2020. En dejt jag trodde på. Verkade vara en snäll man. Vi hade pratat med varandra i 7-8 månader innan vi träffades. Hans söner var hemma. Men jo, han lyckades ta min kropp utan godkännande. Jag hamnade i chock. Han höll i för min mun när jag sa Nej.

Han anmäldes. Lades ner pga ”Ord mot Ord”.

Där bestämde jag mig för att mina dagar med en man kan räknas som avslutade. Jag har mina ärr. Han gav mig nya sår. Han förstörde så mycket då han valde att ta min kropp och förnedra mig när hans söner är i samma lägenhet. Skammen jag har, gör att jag tappat tron på mig själv. Jag är nog inte skapt eller gjord för att älska eller älskas. Jag ska nog vara ensam med mina barn. Hård som stål. Inte få värme och kärlek. Inte åtrå eller åtrås.

Men ja, jag sörjer vad jag inte kommer få uppleva. Jag sörjer när jag ungdomarna prata om sina föräldrar, jag sörjer när jag ser deras lycka & skratt. För jag är satt på en bänk utanför allt det där.

Idag är ingen bra dag… ♥️

~Bara jag~

Tacksamhet över veckan~

Jojjo

Hur ofta börjar jag ett inlägg så här? Nästan aldrig! Så för ovanlighetens skull vill jag verkligen ägna det här inlägget åt hur tacksam jag är och hur fin min vecka med barnen varit.

I onsdags var jag med alla mina älsklingar på Yoump i Kungens Kurva. Lite besviken över hur lite upplevelse vi fick för pengarna. Jag har aldrig varit på någon trampolinpark innan. Lämnat av barn på kompisars kalas men aldrig själv varit inne. Kan säga av det jag sett utifrån så är nog den parken som finns i Nacka betydligt roligare och mera prisvärd än den i Kungens Kurva. Men själva ”hänget” med Lina barn är såklart obetalbart och det var härligt.

Torsdag & Fredag gick de tre små trollen på fritids då jag hade läkarbesök och lite annat. I fredags kom exet (barnens pappa) hit och joinade mig & Sara till Arken Zoo & Zoo.se för att köpa värmeplatta till de nya husdjuren Bobbo & Doris. Geckoödlor. Jag fick veta av en olyckshändelse att de flyttat in under pappans vecka. Jag blev skogstokig. Vill inte ha flera djur att ha ansvar för. Tycker det räcker med katten. Men, så började min vecka med barnen och hjärtat smälte lite för dessa speciella små djur så de får bo här. Men exet har ansvar för att det finns mat, att terrariet är rent osv. Jag kan mata och byta vatten.

Bobbo är ljus & Doris mörk

Lite orolig för Bobbo. Han är blind, döv och verkar inte ha något luktsinne. Så han äter inte, varken döda o torkade larver eller levande. Inte bra.

Igår hade Max match på Mälarhöjdens Ip. Trots den hårda blåsten så hittade jag en plats i solen och i lä, så det var bra. Det blev förlust, men laget spelade riktigt bra med fint passningsspel och de ägde bollspelet. De två små var hos mormor.

På kvällen hade vi mello mys. Massor av godis och vi röstade alla med hjärtan på papper.

Idag hade jag tvättstugan. Hade hoppats på hjälp från S, men hon fastnade hos sin kille. Fick då oväntat mycket hjälp av Ebba. Hon var ner tvättkorgen, hjälpte mig att sortera och lägga in i maskinerna. Hon hjälpte mig att hänga all tvätt i torkskåpen och sen sorterade hon strumpor, vek tvätt & bar upp. Hemma fixade alla trollen in sina kläder i sina byråer. På förmiddagen duschade och badade de allihopa utan att jag behövde påminna om att det är ”dusch-dag”. Max lagde middagen. Korv stroganoff med ris, morotsstavar. Han dukade även bordet.

De har städat upp i sina rum. Plockat bort alla leksaker de släpat fram i vardagsrummet. Utan att jag behövt tjata. Kanske borde köpa en triss för ”plötsligt händer det”..

Nä, men jag är så tacksam. Jag är stolt och varm i hjärtat av att se hur mycket de klarar av, hur hjälpsamma de är, och att jag oxå själv låter dom få hjälpa till och få prova och försöka hjälpa till med ”hussysslor”. Annars är jag duktig på att ”göra allt själv” för det går snabbare, mindre tjafs, blir rätt på en gång. Att släppa garden lite är nyttigt för mig. Och att faktiskt se hur bra de kan hjälpa till. De här tre små trollen, kan så mycket, de kommer klara sig utmärkt genom livet. Dom kan & lagar mer mat än deras äldsta syster.

Nu ska jag lägga upp glass, blåbär, choklad & vanilj. Det blir vår avslutning på den här veckan. Och glass gör dom glada!

Puss! Hej! Ses!

maskrosbarn, psykisk ohälsa, ~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~

Återhämtning~

Jojjo

Har inte bloggat på ett tag. Jag har varit så fokuserad på att andas, fokusera på min behandling och hantera alla intryck, känslor och fysisk smärta som kommer med att återuppleva och bearbeta mina minnen från min uppväxt. Det tar enormt på psyket och påverkar mig även fysiskt.

Nu kände jag en liten låga tändas i form av att skriva av mig.

Bloggen är min egna och fantastiska sfär där jag ventilerar, skriver exakt vad jag tycker o tänker, på gott & ont, för att få ur mig allt, bearbeta, minnas och överleva. Att människor läser mina ord är otroligt konstigt. Att det finns dom som kommer tillbaka o läser, ibland kommenterar, det är helt fantastiskt roligt och knasigt. Men jag uppskattar det och hoppas att även läsaren får ut något av min blogg ♥️ Så Tack!

Jag har mera livslust. Jag känner att jag ska vara här. Min plats är med båda fötterna på jorden. Att leva med mina barn & mina vänner. Att våga känna lite hopp om framtiden. Att våga ge mig själv en chans att verkligen få njuta och leva mitt liv. Min tid att inte leva är inte nu. Min tid att börja leva har precis påbörjats. För första gången i mitt liv, speciellt som vuxen, vill jag tillåta mig själv att vara glad. Lycklig. Vara jag på mina villkor. Stå upp för mig, värdesätta mig själv, må bra och dela glädjen med andra runt mig. Jag har nog aldrig känt så. Jag har bara varit. Övertänkt, överlevt, haft starka murar, gjort det som förväntas men aldrig riktigt ”känt på riktigt”. Aldrig låtit någon komma in på djupet, nära; Ja, men aldrig allra längst in.

Jag kämpar på med psykoterapin. Det är tufft. Jag drömmer en del mardrömmar. Jag har ett krig av känslor inombords. Jag går från glad till ledsen på nolltid. Jag pratar & pratar. Minns hemska saker, återupplever smärta. Återupplever skam och ensamhet. För första gången någonsin så känner jag även den styrka ”Lilla Johanna” ägde för att överleva. Hur hon försökte skydda andra. Vilka lösningar hon hittade för att minimera straff o smärta. Är riktigt mållös över hur mycket styrka och hur skickligt hon löste livet.. Utan att yttra ett endast ord. Ett barn ska aldrig behöva växa upp så. Inget barn. Jag är så tacksam för att mina barn aldrig någonsin behöver uppleva vad jag gjort.

Min bil ska besiktas imorgon. Så nervös. Skulle vara helt underbart om den Godkänns så jag kan släppa just de problemet och ångesten att oroa mig för bilen.

Haha, såhär är det att ha adhd, även i text. Jag skriver och är inte så noga med vad som skrivs eller i vilken ordning. Det blir som det blir liksom. Är det knas i huvudet så kan det få synas även i min text.

Sportlovet är på ingång. Min vecka med barn. Hoppas de haft en full rulle vecka med sin pappa, så inte de är helt uppe i de blå under min vecka. Hoppas kunna hitta på något så att de känner att de har lov men ändå att vi gör något tillsammans. Avskyr lov, egentligen. Alla yttre krav från andra familjer, om sportlovsresan, dyra aktiviteter. De ger mig ångest. Jag som mamma till 5 barn har aldrig ekonomi till några roliga aktiviteter ihop med alla barn. Knappt råd att göra en sak med 1-2 barn. Då kommer många genier med förslaget att det behöver inte kosta så mycket. Nä, man kan ha picknick utomhus, på med varma kläder, termos med varm choklad, smörgåsar mm. -Jo, men om jag inte har råd med den varma chokladen eller smörgåsarna då? Och min rygg & höft som jag har så förbannat ont i dygnet runt?

Samhället idag är så jäkla fixerat vid vad saker kostar, inte vad man gör. Nu framstår jag som bitter, det är jag nog på sätt & vis. Jag vill såklart att mina barn ska få göra roliga saker på lov, men det är inte en möjlighet jag har. Klart som fan att jag blir lite bitter då..?

Ändå ser jag fram emot att ha lite lov med barnen. De ska ha några dagar i skolan, men självklart ska de få lov med familjen. De dagar de går har jag behandling, så därför måste de gå på fritids.

Den här veckan har gått så himla fort. Känns som jag lämnade barnen för bara 2-3 dagar sen. Men imorgon är det redan måndag och på tisdag börjar mammaveckan.

Någon som kan rekommendera en bra film? Finns inget att titta på. Jag vill se något som vara är ”wow” och ger mig spänning, gåshud, glädje. Men tycker inte det finns så mycket bra filmer längre? Det görs inte, allt som kommer ut påminner om någon äldre film och storyn känns bekant redan innan 15 minuter av filmen gått. Eller är det bara jag som känner så?

Iof har jag svårt att fokusera på film. Speciellt nya filmer. ”Tack Adhd & Ptsd”! Mitt fokus varar cirka en kvart sen är det så mycket annat jag tänker på, upptäcker runt mig, ljud som hörs, oro, planering, stress. Ändå skulle jag så gärna se en film som verkligen trollbinder mig och efterlämnar en känsla av välbehag. Det vore magiskt!

Nope, orden tog slut. Fokus brast. Det blev mörkt. Måste tända en lampa. Törstig. Kissnödig. Byxan skaver. Ahhh, en fågel flög förbi……

🤫🫶🏼