familj – Sida 9 – ~Alltid En Diva~

Flyttat hem~

november 24, 2021 Jojjo

Igår var första gången på 12 veckor som jag klev in genom vår ytterdörr för att faktiskt stanna hemma, laga mat och sova. I 12 veckor har jag bott hos min mamma. Det har varit både jobbigt, psykiskt påfrestande och väldigt roligt. Men enormt skönt att stambytet är klart i vår lägenhet.

Inatt har jag dock inte sovit en endaste sekund. Har haft klåda och kli över ben och armar och rygg. Imorse förstod jag varför.. Ziri har legat i min säng, jag vägrar ha hunden i sängen just för att jag reagerar på hennes päls och kvalster. Så inatt har varit helt vansinnigt. Försökte stänga boken vid 03:10 för att sova. Klockan 4:00 hör jag att Max går upp på toa, för att sedan sätta på teven.. Ebba börjar röra sig i sängen och så hör jag ; Mamma…. Var är snoppen..?

Och det här kan ju låta lite knasigt.. Men jag köpte en sån där mega stor gose-snorre på Dollarstore för ett år sedan, tyvärr har Ebba adopterat den och kan inte sova en natt utan den här mega stora saken bredvid sig. Den är längre och bredare än vad hon är..

Jag försöker säga att hon ligger bredvid den men får till svar ; Men jag ser den inte…

Bara tända lampan på mobilen och leta efter monstret till snopp klockan 4:30. Den hade bara åkt ner med ”huvudet” på golvet..

Klockan 5:00 tycker Max att Tezzla ska in i vårt rum. Så han öppnar dörren och in kommer katten som ska lukta på alla blommor, bakom rullgardinen, i ett kolsvart rum.. S U C K !!!

Kl 6:10 ringde alarmet. Dags att gå upp. Då har jag kliat sönder hela mina lår, är gråtfärdig för att jag är så vansinnigt trött, fly förbannad när jag inser att det är hunden som sovit i sängen..

Sagt o gjort, upp och fixa frulle med jordens klåda. Hittar tillslut areus i skåpet och slänger i mig. Skjutsar barn och tar en ordentligt promenad med hunden. Upp och bråkar med stora sonen som sagt sedan kl 7:30 att han ska kliva upp o gå till skolan. Jag kom hem efter lämning osv vid 8:30, då ligger han fortfarande i sängen och skriker åt mig ; om du inte stör mig varje jävla kvart kanske jag skulle hinna sova klart och palla gå upp..!!

Vad svarar man på det? Jag har varit hemifrån i nästan 45 minuter men tydligen har jag stört hans sömn..?! Hmm.. Men att han ligger o pratar i telefon fram till 01 på natten, det stör ju ingen??

Nu har jag som sagt slitit ut alla sängkläder, startat en maskin. Ska snart dra igång dammsugaren och försöka dammsuga bort ”hunden” ur sängen.

Är dock så trött att ögonen går i ❌

Men men, håller jag igång idag, så kanske sömnen kommer inatt!

Hoppas!

~Bara jag~

Här sitter jag~

oktober 9, 2021 Jojjo

Igår var det hemmagjord sushi till middag och idag åt vi resterna av det samt friterade räkor o kyckling.

Fortfarande sjuk nöjd med mitt hår!!

Ätit gott o skrattat massor. Jag har mått så sjukt bra då jag fått ha min stora tjej hos mig inatt. I fem timmar jobbade hon med mitt hår igår, sedan sov hon kvar här och jag fick vakna upp med hennes fina ansikte i mitt rum.

Eftersom jag ”vanligtvis” bor varannan vecka här o andra veckan hemma på bostadsadressen, men nu när det är stambyte så har jag bott ”här” regelbundet. Så jag träffar knappt min stora tjej, eftersom hon bor hos sin bestie eller ”hemma”.. Men igår var hon ledig från praktiken o kom o hängde med mig, o ja, resten har ni redan läst om i tidigare inlägg.

Jag älskar att ha henne hos mig. Hon är rolig. Hon är lika störd som mig. Vi har sjukt kul ihop!!

”*Jag hade precis tappat min telefon i ansiktet på min dotter, därav minen* 😄😵‍💫

Jag älskar mina barn! Och just nu, i denna stund= även mitt liv.. Imorgon kommer utmattningen slå till och döda all min glädje och ork, men vet ni, det är värt det, bara att få må riktig bra ett dygn, så kan jag ta en vecka av ångest, svart omgivning, smärta, trötthet, och ren sorg.. Även om jag är ”slut” som människa nu, så kan jag inte sluta leva..

Jag kämpar på.. I min takt.

Och, NI som löser min blogg, TACK FRÅN HELA MITT HJÄRTA, TILL ER SOM KOMMENTERAR ELLER HÖR AV ER..

Jag uppskattar det massor!! Även om jag är dålig på att visa det.

DÄREMOT, NI SOM LÄSER, och sedan vidarebefordrar MINA ord, fast jag bett om att det som NI läser här ska STANNA här, Du borde kolla dig själv i spegeln och rannsaka dig själv och ta reda på om du verkligen är värdig att vara en ”skvallrande maskin.. Vet du hur mycket SKIT mina barn får pga du inte kan behålla det Du läst på MIN blogg för dig själv???

Jag är tydlig med att jag äger min domän, jag äger den här bloggen, och kan jag bevisa att människor tar mina ord o sprider vidare, då blir jag väldigt arg o besviken.

ALLA HAR ETT VAL!!! FORTSÄTT LÄSA ELLER SLUTA LÄSA!!

Jag delar inte bloggen öppet, annat än som länk på fb och insta, annars cirkulerar inte En divas blogg öppet.. Och de som hittat hit o läser är så välkomna, men när jag märker att de som ska vara familj inte kan ta till sig vad jag känner eller tycker och pratar utanför bloggen till andra i familjen (som inte läser bloggen) då blir jag väldigt kränkt.

Speciellt då mina barn får ta skiten av en annan anhörig via tonläge, ord o beteende. Mina barn står helt utanför min separation, helt utanför vad jag blir besviken för, och helt utanför vad jag känner/tycker/tänker i min blogg.. Kan Du inte särskilja på det, ta bort min blogg och sluta läs.

Tack o Hej!

~Bara jag~, ~Helt Galet~

Färgat~

oktober 9, 2021 Jojjo

Har varit så sugen ett tag att färga håret i två olika nyanser. Tittat på både TicToc och Instagram efter inspirationsvideos och bilder. Jag gillar just kombon rött och svart.

Nu har ju inte jag så långt hår, men tycker det är så himla snyggt!

Så igår köpte jag blekning från Dollarstore. Eftersom jag har mycket svart/brunt/rött i mitt hår efter färgningar så behövde jag bleka upp mitt underhår ca 4-5 nyanser. Fick ha i blekningen i två omgångar. Ville inte bleka sönder håret så körde bara med det i i ca 15 minuter, tvättade ur och fönade torrt sedan i med det sista lika länge.

Andra omgången (står o lagar sushi samtidigt)

Sedan kastade vi i en röd färg, även den från Dollarstore:

Jag fick upp min hörntand från väldigt mörkt till mitten av exemplet på förpackningen.

När det röda var i passade jag på att färga utväxten uppe på huvudet, alltså överhåret. Lät det sitta i 30-40 minuter och sköljde. Var lite osäker på om det röda skulle bli skarpt med tanke på att jag inte ville överdriva just blekningen och förstöra mitt redan slitna hår..

Men attans så nöjd jag blev med resultatet.. Det blev riktigt coolt och jag är så nöjd!

Resultatet! Trist bara att mitt hår är slutet, det gör sig inte rättvisa på bild. Men när jag har i olja och fönat med rundborste så blir det så snyggt!

Jag älskar att experimentera med hår. Tycker färg är kul! Helst skulle jag vilja dela håret i bena och färga vardera sida i olika färger, men kanske måste dämpa mig lite och inse att jag är liiiite äldre och inte 20 år..

Men, mera färg åt folket!!!

Ha en fin dag!

~Bara jag~, ~Känslan idag~, ~Varför~

Tankar och känslor~

oktober 6, 2021 Jojjo

Många vet hur jag växt upp.. Många vet att jag känner väldigt starkt för barn och ungdomar som lever med utanförskap, både i familjen och i det sociala sammanhanget. Jag är mån om att alla barn och ungdomar ska bli sedda och hörda, bli behandlade med samma respekt som vuxna kräver.

Därför kommer det här inlägget handla mycket om just sådant.

” När jag ser dig, dina stora ögon som är så vackra, men där inne finns en osäkerhet och en otrygghet som jag önskar jag kunde trolla bort. Jag önskar din blick var lika knivskarp som din personlighet och att du blir behandlad så som du förtjänar. Ofta, speciellt sista månaderna, har jag sett hur många vuxna i din omgivning behandlar dig illa. Även de vuxna som ska vara ditt bollplank, som ska älska dig utan gränser och vara intresserad av hur Du mår och lyssna på sig när du pratar. Även dessa vänder sig ryggen. ”Du är ju jobbig… Du kräver liiiiite mer än det ”normala”.. Du blir varken hörd eller sedd… Ingen kramar dig eller ringer dig.. Och jag blir vansinnig ända in i benmärgen.

Alla är så olika. Alla har olika förutsättningar att lyckas med olika saker. Vissa glider genom livet utan minsta motgång eller problem. Vissa är bara väldigt bortskämda och naiva och gråter för att de inte har rätt kläder eller får det de pekar på, och Ja, det är ju deras främsta motgång.. Vissa väljer fel väg, slår sig tillbaka, men får inte den uppbackning av sin familj eller andra som de faktiskt förtjänar. Och här ger många upp. Varför kämpa om ingen ser och stöttar dig?

Men inte Du.. Du fortsätter. Du ger dig inte. Och jag ser dig. Jag hör dig. Jag älskar dig, jag vill dig det bästa. Jag kramar dig. Jag skäller och blir arg såklart, men det är ett av mina sätt att ge sig vägledning i livet. Jag är en vuxen. Och oavsett vilket är band jag har till dig så är det mitt ansvar att finnas vid din sida. När en/flera andra vuxna bara ”gottar” sig i det som varit kring dig, men inte är villiga att ta kontakt, erbjuda dig en plats, frågar efter dig, blir jag ledsen. Och jag vet exakt vad du känner.

Jag har varit osynlig. Jag blev inte sedd alls. Och de som skulle vara min trygghet lös med sin frånvaro. Därför tillåter inte jag att det ska bli samma för dig. Jag kommer aldrig vika en centimeter från din sida. Oavsett vad du gör. Jag hör även det du inte säger, jag känner det du inte visar & jag vet hur liten och oviktig du känner dig.

När man inte ens har sin familj att gå till, vem har man då?? Tänk på den..

Jag vet inte om ni som läser min blogg har sett att det finns en kolumn där det står ”Meny”. Om ni klickar på den, finns det en webbplats sida som heter ”Jag kallades Den Där”. Och där har jag skrivit en historia om ett livsöde. Jag kanske kommer ångra att jag nu delar med mig av den sidan, jag har inte velat göra det innan. Men känner nu att det kanske är dags att våga visa verkligheten i den historien. Allt är fritt att tolka i betraktarens öga. Men ALLT som står där ägs av En Divas Blogg och stannar där. Läs, men kopiera INTE och DELA inte!

Men lite där går hand i hand med hur jag ser på dagens vuxna som ska stötta och finnas för dagens barn och ungdomar. Att det inte ändrats på 40 jävla år är skrämmande.

Jag har alltid haft en stark känsla och ett band för att ens familj ska vara ens säkerhet. Oavsett relation så ska man veta att är det något kliver Familjen fram. Och då ska man inte behöva ha familjemiddagar varje söndag, prata i telefon dagligen osv, utan när det gäller är Familjen alltid där!

Och så väljer jag att leva. Jag väljer att alltid finnas för Familjen och närmsta vännerna. Skulle min bästa barndomskompis ringa, som jag inte träffat nu på 6-7 år, men som jag ändå har ett band till, och behöva mig då ställer jag upp direkt. Skulle svägerskans barn ringa så finns jag där. Skulle min ex-man behöva mig så finns jag här. Jag finns alltid. Mina brorsbarn: finns här.. Oavsett hur tät kontakt vi har. Har man en plats i mitt hjärta då stannar man där för alltid, tills du bevisat motsatsen och förtjänar att slängas ut. Men då gör jag valet att kapa vårat band, men är man älskad av mig så ställer jag alltid upp på bästa sätt.

Varför gör inte flera det? Varför finns inte flera för andras ungdomar? Det är så viktigt att alla hjälps åt. Och idag är kärlek så himla osynligt. Men ändå så viktigt!

Nu har jag fått skriva av mig. Har grubblat och drömt om detta hela natten och behövde då skriva av mig alla tankar och känslor.

Nu kan jag andas igen..

~Bara jag~

Del/heltids mamma~

oktober 5, 2021 Jojjo

Senaste 4 veckorna har min äldsta son bott med mig. Och jag är inneboende hos familjemedlem pga pågående stambyte på hemadressen.

Så han bestämde direkt att han ska bo med mig. Jätte mysigt såklart. Speciellt de veckorna när det inte alla barn hos mig. Får lite kvalitetstid med honom som varit sällsynt senaste 2,5 året.

Och jag tror han behöver mig just nu. Han har utvecklats så mycket på egen hand och egen styrka. Han har brutit ett beteende helt självmant, bytt ut det umgänget som enbart var problem och fel för honom. Börjat hänga med bra kompisar igen. Han är Negativ på de testerna han tagit. Och detta har han gjort själv. Dock har han drabbats av sjuk ångest med inslag av panikattacker. Jag kämpar med att BUP eller Mini Maria ska hjälpa honom med ångestdämpande medicin, men som väldigt ofta vill alla olika myndigheter skicka remisser fram och tillbaka. Från att ALLA kände en sådan oro kring min son, till att ingen av hans läkare där han är inskriven vill hjälpa honom. Nu när han verkligen behöver det som mest. Han har visat att han vill förändra sig själv. Han har bevisat att han kan. Nu när andra symtom uppträder och han behöver deras stöd på annat sätt då blundar de och skickar remisser hit & dit.

Om två veckor ska han tillbaka till TB-skolan. Då har han gått 4 veckor på Skolakuten och det har varit så bra för honom. Han har lärt sig räkna matematik, han älskar visst att läsa böcker, han går sina dagar, han jobbar varje lektion, han har ett fantastiskt stöd av mentorerna och kuratorn där. Det har höjt hans självkänsla och NOEL har fått bevisat, både för sig själv och andra, att han k a n massor, med rätt stöd och tålamod. Och att jag har ett barn som gillar att läsa böcker, det var en ”aha-upplevelse” så nu måste jag införskaffa böcker som han gillar. Jag är stolt!

Min oro kring att gå tillbaka till TB är mest kring hans ångestproblematik. Skolan är mycket större. Många många fler elever. Flera störande moment. Mera vänner.

Varför gör sjukvården kring ungdomar med NPF diagnoser så här? Att avsluta en medicinsk behandling kan de göra på 2 sekunder, men att stötta och vara snabb med ny medicinering när det är akut, då sker ingenting. Jag vet inte hur många gånger jag pratat med BUP. Och Soc via MM, sköterskan på MM, vanliga Soc. Även kopplat in primärvården i det här. De är villigare och mer taggade att hjälpa än vad sjukvården som ska vara anpassat till hans diagnoser är… Sjukt eller??

Idag har jag och Pigglet tvättstugan. Nu väntar vi på sista maskinen som ska hängas, sedan ska allt torka och vikas. Ska köra ner Piggis, Ziri och rena kläder till pappan vid 16-17 tiden. Pigges dagis ringde idag och frågade efter honom. De har saknat honom under veckan. Han har haft envis o jobbig hosta så jag har haft honom hemma. Så länge han inte springer så hostar han inte, men på dagis kommer han att hosta, just pga lek o rörelse. Men imorgon ska han få träffa sina kompisar igen. Tror han längtar.

Jag vet inte vad jag ska göra under min lediga vecka.. Men borde försöka ta mig till Vip och byta däck på bilen. Trött på pyspunkan nu. Måste åka o pumpa däcken var tredje dag ungefär. Tröttsamt i längden. Har värsta snygg-däcken liggandes så nu ska de få hotta upp min sketna gamla S80. Dock tror jag inte den håller ens året ut. Den har börjat strula när man startar, instrumentbelysningen lever sitt eget liv, hastighet-bensin-värme mätarna lever sitt egna liv och kan börja dansa HipHop rätt som det är. Så ny bil behövs. Trodde jag skulle vara prioriterad till förtur på köp av en bil, men icke sa nicke. Jag trodde nog att man tycker att barnbarnen är viktigast och då även ha en bra och säker bil. Så nu får deras pappa köra och skjutsa, ta läkarbesöken och möten som kommer. Jag kommer stå utan bil och kan då inte åka på möten osv. Någongång kanske jag kan låna bil av min mamma, men då hon jobbar och inte är pensionär så är det väldigt svårt.

Kollat begagnade bilar, men känns väldigt otryggt att köpa av främlingar när jag vet vad det jag kunnat köpa.. Men men, sånt är livet.

Man ska inte separera, för gör man det så är man inte så viktig längre. Även fast man är mamma till barnbarnen och har en bra relation med sin ex-man. Nope.. Nu lär jag väl inte vara välkommen att Fira Jul med familjen längre. Nu är det min vecka under Jul så jag får helt enkelt skapa nya traditioner. Jag lyckades ganska bra med Midsommar, barnen var iaf nöjda och glada även om det var annorlunda från vad de är vana vid. Så jag kan fixa en JUL oxå!

Nu gick larmet för tvättstugan!

Tjolahopp och Hej!

~Bara jag~

Fotboll~

oktober 3, 2021 Jojjo

Började dagen med att åka o kolla när brorsonen spelade match mot Hammarby på Vårbergs Ip. Hans lag (oxå Hammarby) vann med 8-3. Riktigt intressant match!

Efter det var det hem till ”Gösta” och Derby på tv vid 15:00. Blev inte vinst till mitt älskade Djurgården dock.

Är så vansinnigt trött. Inte sovit mer än kanske 1,5-2 timmar inatt. Kunde bara inte somna. Trött som fan. Ont i huvudet. Känner mig helt utsliten. Irriterad och allmänt låg.

Imorgon ska jag åka med stora S till Bup i Huddinge. Även träffa upp Tessa..

Nä, nu sa hjärnan upp sig helt..

GodNatt..

~Bara jag~, ~Familjen~

Morgonpromenad efter att ha lämnat 2 små troll~

september 30, 2021 Jojjo

Stressig morgon, som vanligt. Alltid komma iväg i sista sekund är inte roligt. Men det är så livet är med utmattning, dålig sömn, många barn och jäkligt dålig på att planera mina timmar och minuter.

Idag fick E gå tillbaka till skolan. Mycket bättre i luftrören. Lilla S är hemma någon extra dag. N kom iväg sent, han är så himla svår att få upp på morgonen.

Jag och Lill-S tog Virpan på en lite annorlundare promenad. Upp på berget bakom mammas hus. Aldrig varit där förut men jäklar vilken utsikt.

Finns en supermysig koja där uppe, säkert många barn som har skoj och leker där.

Nu intas kaffe, ryggen skriker av ONT, och jag har fått ”höst-allergi”.. Jag kallar det så, för så fort det blir kyligare, löven trillar av grenarna, allt börjar ruttna, då får jag snuva, kli på hela kroppen, svullna ögon. Så nu har jag börjat med antihistamin och hoppas symtomen lägger sig inom några dagar. Älskar hösten, men hatar allergin.

Ha en fin dag!

~Bara jag~, ~En snabbis~, ~Känslan idag~

Träningsvärk~

september 12, 2021 Jojjo

Lyckades övertala min lilla mamma att investera i en ”ny” begagnad soffa! Hittade en blå från Ikea, som är mega stor med plats för 9 personer utan problem. Bra pris var det oxå! Så idag åkte vi först till Ip och hämtade upp släpet, självklart upptäcker mamma när vi är ca 2 min från Ip att hon glömt nycklarna, så vi fick åka hem igen.. Tillslut lyckades vi iaf komma iväg mot Upplands Väsby. Fick hjälp av mannen i familjen att bära ut mega soffan till släpet. Sen var det hem till mamma igen. Då går inte soff-fan in i hissen!! Fick skriva bort armstöden. Efter att ha burit o kånkat och svettats någe kopiösa mängder så fick vi soffan på plats. Den är stor! Den är så himla skön att ligga o sitta i! Den är rena drömmen, jag hade velat ha den här soffan själv, då hade alla barnen fått plats utan problem!

Efter att ha lämnat tillbaka släpet, så åkte vi till min bostadsadress, och hämtade lite grejer och Tezzla. Nu ska hon bo med mig hos mamma. Än så länge är hon lite skygg, Mini har kaxat lite emot henne, Myran bryr sig däremot inte alls. Hon bara tittar på Tezzla.. Har satt in mat till henne och ska visa henne lådan snart. Kommer bli bra, de behöver vara en-två dagar på sig att vänja sig med varandra.

Imorgon drar stambytet igång, låset ska bytas och de ska byta ut alla elkontakter. Så om två månader är jag hemma igen. På tisdag hämtar jag barnen och de får bo här min vecka.

Nu ligger jag i soffan och har så sjukt ont i mina överarmar. Sådan sjuk träningsvärk av att bära soffa. Ryggen mår förvånansvärt bra dock, trodde den skulle ta stryk, men än så länge är det lugnt.

Ska snart gå och lägga mig, är riktigt trött!

~Bara jag~, ~Dagligt~

PBM Globen~

september 6, 2021 Jojjo

Då var det tredje besöket på PBM. Idag läkare. Känns mindre hoppfullt efter dagens besök, det är så många faktorer som gjort att jag kraschat att ”jag” inte platsar någonstans. Hur kan man bli ”sjuk” men inte kvalificeras in på någon form av behandling eller rehabilitering? Vad ska jag göra för att komma tillbaka?? Om det inte finns någon form av terapi, behandling eller något program som vill hjälpa mig att få rätt verktyg och stöd för att hitta Johanna igen, vad gör jag då?

Motgångar är till för att besegras, det är ju prövningar som behövs för att klara av livet, men när jag nu är helt vilse, och verkligen behöver hjälp att hitta tillbaka, men på egen hand är det övermäktigt, hur blir jag då ”hel” igen?? Jag har aldrig varit den som ger upp. Jag har alltid varit väldigt driven och driftig. Jag har ”rest” mig upp så många gånger och kämpat mig tillbaka till dit jag vill, men nu är kämpaglöden bortblåst. Orken är slut. Psyket vill inte samarbeta. Tårarna tar över. Ilskan tar över. Vet knappt vem jag är längre…

Jag ser inte fram emot onsdag. Förväntar mig ett nytt bakslag..

Däremot verkar de vara inne på att kanske erbjuda mig Trauma behandling. Via en annan enhet då, och det känns ganska bra. Min Ptsd har aldrig blivit behandlad, så det kan absolut vara viktigt att ta tag i. Men jag vill ha mer.. Smärtbehandling verkar oxå vara aktuellt.. Låter även det bra. Men jag vill verkligen ha Gruppbehandling med andra med utmattningssyndrom. Jag vill känna någon form av gemenskap och kanske lättare förstå och acceptera att alla kan drabbas av utmattning. Jag vill se hur andra lever och mår, få en acceptans till mitt egna tillstånd. Just nu lever jag med en ”skam” över att må såhär. Jag fattar inte hur min egna kropp o knopp kan svika mig. Varför samarbetar inte huvud, hjärta och kropp med ”mig”..? Men jag släpper det här nu, för stunden.. Bara vänta tills på Onsdag!

I Lördags var vi i skogen. Hittat röda trattkantareller och svart trumpet!! Några få gula kantareller fanns med, men så himla små. Det vart ca 3 timmar i skogen, välbehövligt. Barnen älskade miljöombytet. De somnade som små stockar på kvällen. Jag har fått värsta träningsvärken i låren av allt klättrande och knäböjande. Saknar att träna även fast det just nu gör ganska ont. Jag o E stekte svampen på kvällen och hon stod o åt massa svamp när det var klart. Kul med ett barn som gillar svamp!!

Den här veckan är alla i skola och på dagis, förutom Stora S. Nu är det hennes tur med förkylning. Förra veckan var det de 4:a andra, nu hon. Och hon blir ju så himla supersjuk när hon blir förkyld. Hon har beställt ett Corona test som kommer inom 1 timme. De andra var negativa, så hon är nog det oxå, men lika bra att testa då FHM rekommenderar det.

Nästa vecka börjar stambytet här. I 5 veckor ska de hålla på hos oss.. Jag kommer ta katten med mig o bo hos mamma. Barnen får vara där med mig varannan vecka. Stora S och jag har planer på att börja fixa hemma efter stambytet. Ska köpa färg från rusta o börja måla om väggarna. Skiter i tapeter. Väggarna är så äckliga och fula, samma tapeter som suttit i 25 år. Aldrig omtapetserat. Linoleummattorna är fläckiga, hål på flera ställen, aldrig utbytta de heller. Men jag tänker fokusera på att måla om i M’s rum och N’s rum, sedan hallen, men där funderar jag på tapet. Sedan ”mitt” rum. Till köket tänker jag satsa på bättre färg, som man kan torka av. Det kommer ta sin tid att få ordning, men när jag verkligen vantrivs av hur FULT det är hemma, då måste något hända.

Så senare i höst blir det några ”vinkvällar” med Tessa så får hon hjälpa mig med att spackla o måla! Kan bli som en ”terapi” kanske. För mår jag bra hemma, kanske psyket hakar på oxå..? Kan alltid hoppas..

Nu har jag sådan sjuk smärta i armar o nacke, så måste sluta blogga..

Ta hand om er! Glöm inte bort att älska massor och se till att få den vila och uppmärksamhet just Du behöver! Ge komplimanger!

GoodBye!

~Dagligt~, ~Härligt~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Tråkigheter~

Magiska Playa Del Ingles~

augusti 26, 2021 Jojjo

Vilken vecka! Jag har totalt förälskat mig i Gran Canaria! Mysigt, nära till allt, varmt, mysigaste lägenhetshotellet, bra städning, skön pool, Atlanten bara 20 minuter bort, stort köpcentrum, Yumbo, bara 10 min bort, god mat, goda drinkar, gott sällskap!

Att jag fick den här möjligheten att resa bort under den här perioden när jag är så utmattad, betyder verkligen massor. Jag var nervös innan att jag skulle ha tråkigt, kanske känna mig utanför, eller känna att jag är i vägen eftersom resesällskaper är familj med varandra.. Men icke! Jag blev varmt mottagen av Denise & Stefano, och jag gillar dom verkligen massor. Trevliga och väldigt roliga människor. Lätt för skratt och roliga berättelser.

Vi har spelat Bonanza, Svarte Petter och ett nytt kortspel jag lärt mig som heter ”Din mamma”. Superskojsigt spel! Många kvällar blev det sällskapsspel, även Yatzy.. Jag förlorade i typ allt, men hade lika kul för det. Några av dagarna tog jag min bok och gick de där 15 stegen upp till poolen o parkerade mitt arsle i en solsäng o låg där några timmar. En dag sov jag nästan hela dagen. Dels för att fullmånen ”fuckade” min sömn dagarna innan så jag tog igen det ett helt dygn nästan. Det var nog välbehövligt.

Sista kvällen i Yumbo med tapas och god paella, drinkar och underhållning.

På väg ut ur hamnen i Puerto Rico för delfinsafari!

Tapas, vinkokta musslor, friterad bläckfisk, räkor i vitlök och chili, svamp med vitlök

Maten var amazing! Varenda tugga var en njutning! Sällskapet var väldigt trevligt! Poolen var nästan dagligen 27 grader och saltvattenspool. Så mysiga ”små” lägenheter/radhus. Hit vill jag verkligen tillbaka!

Just här passar det att lägga till att jag såg massor av vackra blommor, men just denna vackra dock mig att tänk på mina fem vackra barn som nu startat upp skolor för ht 2021. Sara sista året på gymnasiet, Noel årskurs 8, Max årskurs 2, Ebba förskoleklass, Sigge-lillen går sista året på dagis! Jag längtar till att få träffa er sön-tis.. Jag har tänkt på er varje dag. Önskar att ni varit med mig, men ändå varit enormt tacksam över den här resan och det verkliga andrum jag fick, att bara vara jag. Men oavsett, är jag **alltid** er mamma och ni är **alltid med mig i tankarna!!** Älskade vackra barn, ni är som världens vackraste blommorna!

En irländsk pub vi titta in på en snabbis , Djurgården!!!!!

Vår uteplats, direkt till vänster bodde de andra 🙂

Nu, när jag väl lyckas få klart det här inlägget så är det torsdag. Torsdagen den 26/8. Dagen som inte många sett fram emot. Ove ”pappin” begravdes. Det blev ett sista farväl i kyrkan. Kändes bara overkligt.. Jag var väldigt avtrubbad av oro för hur min människa skulle klara den här dagen. Jag tittade på henne hela tiden. Jag ville att hon skulle bryta ihop, samtidigt ville jag att hon skulle se till att få gråta ut och få ett ändå vackert avsked. Du vet ju att han alltid är med dig. Han finns vid din sida varje sekund. Han ser dig/Er ❤️ Jag är enormt tacksam för att jag fått dela så mycket med Ove och hans familj. Så mycket villkorslös kärlek, respekt, kramar och trygghet. Jag är evigt tacksam för att Ove & Irene skapade min människa som jag kommer att ha i mitt liv tills mitt sista andetag. Utan Er två, hade jag inte varit komplett, för hon är så viktig för mig, och kommer alltid att vara. Mitt löfte till pappin är, jag ska ta hand om din dotter! Jag lovar!