~En snabbis~, ~Familjen~

Long time, No see~

Kära älskade blogg! Jag har inte haft varken ork eller tid att skriva här. Och jag känner i mig själv att min blogg är en super viktig ventil för mig. När jag inte bloggar mår jag inte bra, jag får inte ut mina tankar och går istället o grubblar på alla mina tankar och olika frågeställningar.. Så nu får jag ta och skärpa mig!

Jag har jobbat ganska mycket, hela förra veckan var det dagspass och inget barn blev sjukt så jag kunde jobba varje pass! Så befriande!

Men på fredagen, jobbade jag 6 timmar för att sen flexa ut 1,5 timme tidigare för att åka med Sigge till logopeden. Efter det fick han en glass och vi passa på att åka förbi mamma så jag kunde hämta den 6:e boken i serien jag läser (om för 3:dje gången) om psykopaten Silfverbielke, så sattes mitt liv helt plötsligt på paus. Mamma berätta att hon varit hos vårdcentralen akut då hon hittat en knöl i bröstet. Läkaren hittar då något mer i andra bröstet så blev akut remiss till Bröstcentrum i stan. Jag tog det hon sa ganska lugnt tyckte jag, men inuti började en dimma växa. Jag minns inte mycket av helgen. Jag bjöd in mig själv och barnen på middag på lördagen hos henne. Inte för att jag förutspått att hon ska dö eller så, men för att jag ville vara nära henne och för att hon skulle ha annat att tänka på. Lagade en fläskfilé gryta med ris. Jag och tre små troll sov kvar till söndagen.

Igår var mamma på röntgen och ultraljud. Läkaren gjorde en väldigt grundlig kontroll. Knölen hon känt är ett lipom. Helt ofarligt!! Det som läkaren på vårdcentralen känt, det fanns inte. Så hon har inte någon tumör eller cancer. Så otroligt jävla skönt.

Men jag gick ner på sparlåga psykiskt. Jag kan inte förlora min mamma. Jag vill inte leva utan henne. Jag behöver många år till med min lilla mamma. Vi är inte alls färdiga, mina barn är inte redo för ett liv utan deras tokiga, busiga & knasiga mormor. Vi behöver mamma! Jag är så glad för att inget farligt hittades.

Idag ska jag köra E till tandläkaren & imorgon köra M till bum. Med tanke på att jag är ledig så är jag snäll och tar de tiderna så att barnens pappa slipper gå tidigare från jobbet och förlora inkomst. Han hjälpte mig i torsdags och tog E till bum så jag slapp gå tidigare 2 dagar på min arbetsvecka. Då är jag snäll tillbaka!

Nu har jag städat, kastat sopor, tagit tag i köket & packat ner kläder och självklart mitt garn, efter tandläkaren ska jag flytta in i mitt andra hem igen :).

~Den 17/3 fyllda min människa år! Min bästa vän och finaste ryggrad! Jag saknar dig så mycket älskade Du, det var så länge sen vi sågs, men det spelar ingen roll. Oavsett hur lång tid som går mellan våra fysiska träffar så finns du alltid för mig dygnet runt, vecka in och ut, alla månader och alla dagar året runt! Och jag för dig. Vi finns via telefonsamtal och sms! ~

Grattis min Bejb! Hipp hipp hurra! Älskar dig!

Det får avsluta det här inlägget!

Ta hand om er!

Puss kram

~Bara jag~, ~Familjen~

Fler timmar Tack~

På dygnet. Nu!

Det är en önskan som aldrig kan bli sann, men något jag verkligen behöver. För att minska alla ”möten” och arbetstid är inget alternativ. Inte just nu. Alla möten är av stor vikt att delta i, det är bara lite för många. Minst 3 möten i veckan. Och på det ska jag jobba och ge kärlek och omsorg till alla barn. Det är svårt & tufft just nu.

Väntan på det oundvikliga är olidlig. Även om jag måste säga att det i den här väntan är ganska skönt att vara ovetande.. Men det är mera som ett litet skydd, ett skydd som kommer brista.

Idag började jag dagen med mina 3 små troll och lämna på skolan. Sen åkte jag o hämtade Pepzie som hade tid för operation idag kl 8:30. Det gick bra att lämna över henne, även om det nog blev lite fuktigt i ögat när jag sa Hej då och gick därifrån utan henne. Hoppas verkligen att allt går bra. Det finns stora risker när man söver och operationen är väldigt omfattande. Men jag håller tummarna och jag får träffa henne när jag slutat mitt kvällspass. Idag är det byte av vecka, så nu är det 7 dagar utan barn. Saknaden känns redan nu!

Imorgon ska jag på utbildning på jobbet. Hatar den typen av utbildning, Simulering, men det är ett jobbigt måste, så bara att genomlida och se glad ut. Är väl iof oxå bra att ha avklarat som utbildning och bra att ha som grundläggande kunskap i det yrket jag har.

Jag jobbade helgen, men i söndags blev det vab. Max vaknade på lördagsmorgonen och kaskad kräktes. Stackars! Nu har vi hållit stenhårt på 48 timmar innan han fått träffa andra, och jag hoppas att Sigge klarar sig. Ebba har redan haft en magsjuka, min senaste vecka hemma, och hoppas innerligt att Sigge klarar sig! Inget mera kräks!

Nu ska jag glo klart lite på nyheterna, sen åka mot det Sjuka Huset!

Hej hopp

~Bara jag~

Sjukare än sjukast~

Jag åkte på en förkylning som verkligen bitit sig fast och tagit all ork ifrån mig. Långdragen jäkla skit oxå.

Började smått under min vecka med barnen, då var Max’s dunderförkyld så fick vabba. Sen jobbade jag kväll nu i veckan och redan i tisdags kände jag symtom i näsa o hals så anade att jag kanske var på väg att bli sjuk. Kämpade på med jobb ändå. I torsdags började jag passet med Coldzyme munspray, Stepfen halstabletter & Alvedon i kroppen. Passet var sjukt jobbigt. Kände att febern låg där inne o skrattade åt mig.

Hann bara komma hem efter avslutat kvällspass, då orkade jag inte kämpa emot viruset längre. Sov inte en Blund den natten. Låg med feber & frossa, ont i kroppen, litervis med snor frästes ut.. Har legat helt däckad sen torsdags natt. Minns knappt dagarna och vad jag gjort. Så himla kokt o slut har jag varit. Somnat när som, vaknat då och då. Tvingar i mig vätska och gått på toa.

Nu är första dagen jag sitter upp o tar en kopp kaffe. Frisk?? Nä, inte ens i närheten. Huvudet är som inbäddat i ett vakuum. Täppt i näsan fortfarande & dryg hosta. Tror fan jag fick årets influensa tidigt?

Idag ska jag hem till mina troll. Känns som om jag varit i en dvala i typ 3 veckor, ändå har det bara gått 7 dagar sedan jag sist träffade dom. Längtar efter deras söta ansikten och kloka tankar!

Hoppas att jag blir bättre och friskare nu för varje dag som går. Vill må helt bra utan minsta symtom.

Innan passet på onsdag.. Ser fan hur svullen jag är pga nästäppa och svullna bihålor..

Önskar alla en fin tisdag, önskar alla en vacker höstdag, god hälsa & positiva möten!

Ha det bäst!

~Förståelse~, ~Förundran~, ~Härligt~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~

Ibland händer det~

Att det inte blir som det borde & ingenting fungerar som det ska!!

Ett sånt pass var det ikväll på Det Sjuka Huset.

Tyngsta gruppen hade jag, det blev Akutlarm som var riktigt allvarligt och läskigt, men det gick bra. Tillslut. Att se mina fantastiska kollegor kämpa för livet, är något man aldrig glömmer att man sett. Det är overkligt, samtidigt som allting annat bara stannar av och man står där och mitt i ett kaos som är under kontroll, det går inte att beskriva.

Det har varit två tunga dagar på golvet. Nu är det skönt att veta att imorgon blir det fotbollsmatch med M, hoppas på bra väder.

Jag är så slut i kroppen. Mina fötter värker. Ryggen skriker och jag vill gå och sova, men adrenalinkicken som slår in vid Akuta situationer, som gör att hela jag blir så lugn och så fokuserad, när allt är stabilt, då blir jag helt dränerad, men ändå ”pigg”. Så jag vet inte hur jag ska kunna sova nu.

Jag verkligen älskar och hatar mitt jobb. Älskar känslan av att göra gott för andra, attt ge och få leenden. Se framsteg hos någon som varit så skör. Göra det där lilla extra.

Jag hatar mitt jobb, när något blir fel.

Just nu känner jag så mycket lycka o kärlek för mina barn, att de har hälsan, att de ligger i sina sängar, att de andas och är trygga.

Livet är oförutsägbart. Imorgon kunde varit igår. Och igår kunde ha varit slutet.

Ta hand om varandra! Hata inte, älska istället. Ångra inget, ta till vara på varje sekund som gör dig hel.

Puss

~Bara jag~

Härliga regniga fredag, min lediga dag~

Jobbat dagspass 4 dagar i rad. Så kommer den här efterlängtade dagen, inget jobb, planen att vädra lägenheten & få lite städat. Att vädra är bara glömma, det blir bara fuktigt och rått inomhus. Städa är jag tvungen att göra då det är så jäkla skitigt på golven. Intorkade fläckar från saft/läsk. Det här golvet är inte skurat den senaste veckan.

Jag röjde hemma som bara den innan barnen skulle vara med sin pappa 2 veckor. Jag bad honom göra 2 saker som min rygg inte orkade. Det var att antingen ”sälja eller skänka eller kasta eller bära ner i förrådet” de 3 lackhyllorna som står på golvet i sovrummet. Och att ”bära ner EN KARTONG” i förrådet.

Kommer hem och detta är INTE GJORT! Två små saker, jämfört med de mängder av skit jag rensade bort samt möblerade om, tvättade allt, dammsög och skurade allt; dagen innan jag lämnade över. Jag blir så himla ledsen i hjärtat. Jag har en trasig rygg. Jag gör så mycket jag kan och jag gör det för att alla ska trivas i lägenheten. Barnen bor här på heltid, endast vi två som bor på halvtid. Fortfarande någon som undrar varför vi separerade?? Här är en del av orsaken! Inget stöd, ingen hjälp, inget intresse, massa snack men inget som händer.

Just nu sitter jag o tjurar över det.

Måste skruva ner köksbordet. Har hittat ett nytt lite mindre som jag ska ställa upp. Det vi har nu är riktigt stort, robust & stadigt & utrymmet i köket blir så tajt o trångt. Så ska skruva isär det, se om det går att skänka iväg, annars måste jag åka o kasta det. Samt ta hand om lackhyllorna OCH kartongen!

”Lämna inte över ett ansvar= skapar bara mer ångest, frustration, sorg och trötthet”

⬆️Mitt nya mantra tror jag⬆️

Nä, ska bälja i mig mitt kaffe och sedan försöka dra igång allt måste innan helgen med alla Trollen börjar!

Men, det bästa med det här vädret dock, att ikväll blir det mys med tända ljus! Att få sitta på kvällen framför tv med lite fredagsmys med mina älskade Troll, se lågorna på ljusen fladdra, känna doften av ljus och nystädat hem, den känslan som kommer av det; den är dunder!!

Trevlig helg på Er!!

Kram Jojo

~Bara jag~

Haft en paus~

Från bloggen och från mycket annat.

Så himla mycket har hänt, en hel del på det privata planet kring barn som tillfört oro och rädsla, panik och känslostormar. Det har varit helt kaos. Jag skulle gärna ventilera och skriva om det, men vissa saker får jag inte skriva ner och dela med mig av. Det kan handla om att jag då drar ner oss mer i skiten.

Jag stukade min fot på min födelsedag! Hipp hurra och Grattis till mig!! Blev sjukskriven på 100% i två veckor. I tisdags jobbade jag första dagen på Det Sjuka Huset efter sjukskrivningen och det gjorde ONT! Det gör ont! Foten knakar och knäpper, ibland hugger det till så illa efter ett pass att det typ tar stopp ”mitt i ett steg”. Inte alls kul. Är väldigt tacksam över mina stödstrumpor. Utan dom hade jag aldrig klarat av att jobba.

Den här helgen har varit efterlängtad. Det har varit så mycket på jobbet. Många väldigt sjuka människor med stort behov av mycket omsorg. Självklart brist på personal och då blir det väldigt mycket för oss som är på plats. Och kunskapen hos somliga är skrämmande låg, ytterligare en belastning på oss som kan rutiner och arbetet. Det är så skönt att jobba 4 dagar till och sedan 4 veckors semester!

Mina två första veckor har jag barnen! Nu är det väl mest de 3 små trollen jag kommer att få umgås med, stora grabben är upptagen med sina vänner och stora tjejen kommer nog vara mycket med sin pojkvän. Men något ska jag allt tvinga med även dom på!

Ska bli så mysigt! Hoppas på någorlunda bättre väder, iaf så temperaturen ligger runt 21/22 grader så vi kan hänga lite på stranden. Hittat ett bad som är jätte nära om jag totalt glömt bort. Vet att det finns där men själv aldrig ens tänkt tanken på att åka dit o bada. Men min mamma åkte dit igår med mina 3 små troll & brorsonen och tydligen var det jätte bra strand, varmt i vattnet, lite folk. Så helt perfekt.

Min stora Stjärna har varit i Spanien nu i ca 3,5 vecka. Hon åkte strax efter midsommar, så ja, det är längsta tiden jag varit ifrån henne. Jag saknar henne så mycket. Nu börjar hon o grabbarna iaf avsluta sin resa och ta sig hem mot Sverige! Jag är dock så stolt över henne som reser iväg utan större mål och plan, och får uppleva utlandsresa på ett sätt som inte vanligtvis görs. Alltså, ofta så bokar man ju flyg, hotell och transport i ett paket. Men hon bokar flygstol och sen bor dom i ”vanliga” lägenheter och sköter mat och allt själva. Så inget trist hotell med halvdan all inclusive. De tar sig runt med lokaltrafiken, moppe, cykel eller promenader. Så mycket mer hon får se och uppleva! Jag är lite avundsjuk på det sättet att resa. Så mycket mer för pengarna och så mycket mera minnen. Jag unnar henne verkligen det här. Hon har jobbat hårt för att få ihop pengarna och det har även tagit hårt på hennes kropp, så att hon är en kämpe med stenhårt pannben är det inget snack om! Jag har ju inte den ekonomiska möjligheten att hjälpa till med pengar i den omfattningen så hon har verkligen slitit röv för att kunna resa!! Vilja av stål och envis som fan. Snart är hon iaf tillbaka på samma mark som mig och jag längtar mycket!

Min sista vecka nu på jobbet är även min sista som halvtidssjukskriven. Efter semestern är jag tillbaka på heltid. Känns bra, trodde det skulle vara betydligt mer splittrade känslor, men just nu känns det bra. Det kommer bli en tuff höst såklart, men jag ser ändå fram emot att få göra mitt jobb, för jobbet som Undersköterska är helt fantastiskt givande, även om det är ett jävligt tungt jobb. Ser fram emot den sociala biten med patienter och vissa kollegor. Jag kollar runt lite efter nytt jobb oxå, många av de bästa kollegorna har sagt upp sig, och det säger en hel del om ledarskapet på avdelningen.

Men men, nu är det helg! Och jag ska koppla bort jobb på min lediga tid.

Ska se om jag kanske tar mig iväg till stranden med barnen idag. Just nu är det ju sol så det gäller att passa på. Igår när jag och 2 av trollen satte oss o käka middag så smällde det till utanför av åska. Jag hoppades på lite busväder men det blev bara en knall och sen kom lite regn och sedan sol och regnbågar 🌈!

En kort uppdatering blev det iaf!

Hoppas Du har en härlig semester, eller Du kanske redan haft och är i full gång med jobb igen, eller kanske har Du som jag= SEMESTERN FRAMFÖR DIG!!!

Hur som, ha det bäst! Ta hand om dig!

~Bara jag~

Kaffe på ballen~

Kommit hem från jobbet. Väldigt ”spännande” förmiddag. Lite för många okända ansikten, men det blir en chans att lära känna ”nya” kollegor 🤪

Tagit av stödstrumpor! Det är en sådan underbar känsla att ta av dom, känna blodet röra sig, luft mot huden. Helt magiskt! Av med kjolen och nu i bara linne & trosor dricka en kopp kaffe med havremjölk i skuggan på ballen! Så skönt! Det är så tyst ute. Några fåglar som kvittrar, annars helt tyst. S

å fort grovsoporna öppnar i porten bredvid, imorgon dock, ska jag kånka ner skit från midsommar. Så stört att deras grovsopor har öppet bara en dag i veckan, torsdagar, och under begränsat antal timmar. Det är ju lixom ett flerfamiljshus och då kan det bli en hel del grövre sopor. Nu måste alla ha det stående hemma o vänta in just den där jäkla torsdagen för att kunna rensa ut o kasta större saker. Blev ju en del tomma glassförpackningar och annat här under midsommar för mig o barnen. Så är det borta när mamsen kommer hem från Åland på fredag..

Annars då? Jo, jag är ganska okej. Ganska stabil. Trött som attans, varmt som fan, svettas typ konstant, speciellt på jobbet vid omvårdnads moment, då är det riktigt vidrigt att vara jag. Men rent allmänt, det funkar. Alltid något ☺️

Tror jag ska skämma bort mig med en knoppis på soffan. Tror inte jag kan somna, men en liten vila är aldrig fel att försöka mig på.

Japp, så får det bli. Ska få i mig kaffet o sedan lägga ner huvudet och bearbeta intrycken från jobbet.

maskrosbarn, psykisk ohälsa, ~Bara jag~, ~Känslan idag~

Det går ”uppåt” & framåt~

-Veckorna bara springer iväg! Nu jobbar jag 50% på Det Sjuka Huset. Än så länge enbart morgonpass och är nu med på rapport & rond. Och vill inte jinxa, men, det funkar bra.. –

Imorgon tidigt pass, ledig helg och sedan 2 morgonpass innan ledigt med barnen för att fira midsommar. Jösses vad fort det går.

Att arbeta inom sjukvården är på Gott & Ont. Mest ”ont” faktiskt. Det är så svårt att bli hörd. Få bekräftelse av de som är ”högre i rang” även fast jag känner mig som en papegoja som upprepar, säger till, markerar sådant jag tycker kan vara avvikande. Jag är hellre jobbig & tjatig i mitt arbete, än går med skygglappar och riskerar förbi se något. Så är det. Jag är säkert för engagerad i mina patienter, men helt ärligt, det struntar jag i, om andra tycker. Jag vill ha en säker o trygg vård. Vill att patienter ska känna sig trygga & införstådda.

Nu har mamma börjat resan mot Åland med sina hundar, så nu är jag solo ”i mitt andra boende”. Känns lite konstigt men samtidigt, FAN VA SKÖNT! Det är tyst. Jag har öppnat fönster. Jag kan sitta i soffan. Ingen hund som skäller loss. Det är tyst och så jäkla najs. Längtan efter ett eget hem växer mer o mer. Något som är enbart mitt och barnens. Där allt har sin plats. När jag lämnar så ser det likadant ut när jag kommer hem.. Ahhh, det är drömmen..

Ska slappa lite till & bara vara. Bara andas. Lyssna på fåglarna utanför.

Ha det fint!

~Bara jag~

Blir bättre dag för dag~

Varje pass på jobbet känns lite liiite lättare för varje gång. En dag avslutade jag med att skratta hjärtligt ihop med en kollega. Det trodde jag inte skulle hända på länge. Så tråkigt att hon ska sluta, jag kommer verkligen att sakna henne. Hon är en glad, hjälpsam, noggrann, omhändertagande & fantastisk undersköterska. Önskar henne såklart all lycka på nya arbetsplatsen!! Hoppas hon får ett lönelyft oxå!

Jag är långledig då en röd dag infaller då jag ska vara på pass. Men inga chefer är på plats då och då inte jag heller. Nästa gång Det Sjuka Huset kallar är på måndag.

Idag sällskapade jag & mamma till Arken Zoo, Hemköp, Lidl. Nu är hon på Mindrullness & jag har kastat in en fläskytterfilé i ugnen på 125 grader och hoppas få en fin Pulled Pork till kvällen. Ska hämta henne 16:00.

Min arbetsplats är verkligen annorlunda sen innan sjukskrivning. Det är stor omsättning på personal, då inte enbart undersköterskor som söker nytt, utan 3 fantastiska läkare har slutat, ssk är det flera nyutexaminerade (noll erfarenhet av arbete på avdelning) och undersköterskorna flyr avdelningen. Dessutom är vårdtyngden så mycket högre nu. Många med mera behov av stöd och hjälp med allt för daglig hygien, stöttning med mobilisering. Det känns inte som att det är en avdelning som är vad den heter, utan att vi blivit en Geriatrik. Det är så sorgligt. Det ska inte vara en sådan omsättning av personal. När så många byter på så kort tid så är det ett tecken på att något är mindre bra. Och ofta är då problemet ”Ledningen”.. Men ingen säger något. Alla går tysta & missnöjda. Jag älskar mina usk-kollegor. De är helt otroliga människor som är fantastiska på sitt jobb. Men utan rätt stöd och backning o uppskattning av befintlig personal så söker man nytt.

Usch vad jag klagar. Men vad vore livet utan att få gnälla lite, speciellt på sitt arbete. Det sker inom alla olika arbetskategorier.

Nä, ska kolla klart nästa avsnitt av Modern Family innan jag måste åka o hämta mamsen!

Ha de!!

~Bara jag~

Snigelfart~

Så kan jag beskriva hastigheten på min återgång i arbete. Men, 1,5 vecka avklarad, det är inte illa. Och jag lever. Jag har överlevt. Nä, jag lever faktiskt. Även om det är jobbigt, psykiskt påfrestande, jag känner mig så skör och är orolig, så är jag på plats på Det Sjuka Huset! Helt ärligt trodde jag inte det. Trodde inte ens att en dag skulle gå.

Kanske är det nu en vändning sker? Är det nu allt bara ska fungera och Jag ska må bra hela tiden och hitta trygghet o självsäkerheten i mig? Det vore ju drömmigt värre.. Nä, att det kommer motgångar är jag väl medveten om. Och det är inget jag ser fram emot. Känner mig som ett uppblåst ballong i psyket, så är rädd att den spricker och att jag bara tappar all ork, all lust, all kämpaglöd & bara ger upp. Jag vill inte det. Vill inte alls Ge Upp! Vill fortsätta framåt, vill hitta lösningar. Vill kunna vara som ”alla andra” och göra det alla andra klarar av, såsom att arbeta.

Nu är det ledigt imorgon och helgen, så just nu är jag helt slut. Så trött. Ska tvinga mig att duscha innan sängen. Har psykoterapi o b-mott imorgon. Så upp med tuppen!

Tack för titten!!

Puss