Idag, eller ikväll, är jag riktigt irriterad. Eller snarare besviken på hur vissa med småbarn, kan uttrycka sig och trycka ner andra människor med dumma ord och kommentarer. Hur de, som själva vet hur helvetiskt det kan vara, när ens barn blir sjuka. Speciellt om en person har många barn. I mitt fall vet vi att jag har många barn och ett barn med en fruktansvärt jobbig kronisk sjukdom som verkligen påverkar henne hårt när hon blir sjuk. En ”vanlig” förkylning blir ofta så mycket värre för henne.
En kollega, som själv har barn, ”bara” två dock, fäller kommentaren ”nämen Hej, jobbar du här? Det var så länge sen..” och gick skrattandes vidare, för hon tyckte hon var jätterolig. Jag svarade ”nä jag är bara här på prov”.. Men vad vinner man på att säga saker som man vet kan vara sårande? Hon kunde frågat mig hur jag eller barnen mått istället. Eller kanske tagit reda på andra faktorer innan hon lägger en fånig och löjlig kommentar. Jag skulle verkligen vilja se henne ”leva mitt liv i min familj i en månad” så ska vi som om då kanske ser skillnaden mellan en ”Svensson-familj” och en storbarnsfamilj. Grejen är att jag tar åt mig, dels för att jag aldrig skulle säga såna saker till andra. Aldrig någonsin! Jag tar reda på fakta och visar hellre medmänsklighet än att bete mig som en ”bitterfitta”.. Å andra sidan säger det här så mycket om henne som människa än vad det gör om mig. Jag behöver inte trycka ner någon för att må bra. Jag vill hellre att alla runt mig ska må bra. Och lyfter gärna andra med ord och handlingar. Men sån är jag..
Nu har jag fått ner den här händelsen i text och då kan jag lägga den åt sidan.
Haft en bra kväll på jobbet! Många bra människor jobbade kväll och det gör så mycket för tryggheten och känslan på avdelningen. Jag var x idag. Men det vart fullt ös en kort period med bäcken, , urinmätningar, kräkningar som ska mätas o skrivas upp, urinscanningar, mat, allergier och hitta rätt typ av mat, och sen urinscanningar igen. Men det är lite kul oxå, då springer timmarna iväg och passet tar slut snabbare.
Kom hem och blir mött av stora S och Znirpan. Så mysigt när dotter och hund nästan alltid möter upp mig i Örnsberg. Idag var det dags att ge S hennes Enberg efter 2 veckors uppehåll pga att hon varit sjuk. Hennes pappa var onykter när jag kom hem. Väldigt tråkigt tycker jag. Varför är han hemma? Han är inte sjuk.. Och kan man dricka då kan man gå o jobba.. Inte samtidigt såklart, men man är inte speciellt sjuk om man kan dricka whiskey o bli onykter ”mitt i veckan” tycker jag.. Kumde nästan misstänka att han druckit redan när S hoppa in i bilen. Syntes på hennes kroppsspråk att det var ”något” & nu fattar jag vad det var.
Blir så irriterad.
Nu ligger jag i sängen bredvid Lilla s och han ligger och skrattar i sömnen! Riktigt hjärtligt skratt. Så gulligt! Men nu är det på väg över till gråt så ska krama om min lilla pojke!
Godnatt! SovGottis! Dröm Söttis
~Alltid En Diva~ 