~Bara jag~

Ryggläge, Drömläge, alla lägen~

Sovit så skönt inatt.. Vaknat utan ryggvärk.. Har ont i huvudet dock, men det kan lite kaffe och vatten fixa till. Det är helt tyst i lägenheten. Inga barn som skriker, bråkar eller skrattar. Inga dörrar som smälls. Jag hör till o med hur regndropparna touchar fönsterrutan.. Ett magiskt ljud, vackert.

Så kanske är det lite drömläge när man är borta, samtidigt som jag psykiskt aldrig är borta.. Men att vakna, relativt, utvilad & inte allt för ont, det är härligt.

Igår lärde jag mig om en gitarrs anatomi. Och jag läste massor om stjärntecken. Jag ska fördjupa mig o Jungfrun och se hur mycket av astrologin och de olika elementen, stjärnorna stämmer in på Frusemusen. Jag behöver ha något att göra för att få min hjärna att varva ner ibland, och då har jag börjat fördjupa mig i olika saker bara för att distrahera mina egna tankar? Haha, omvänd psykologi på mig själv?!? Jag hoppas få lite ”tystare” inombords och bli bättre på att slappna av och bara vara i nuet. Jag är extremt duktig på att se till att göra någon med händer, kropp, huvud bara för att få tiden att gå och slippa känna efter hur jag mår. Jag måste försöka bryta den trenden. Måste hitta mig igen..

Idag ska jag träffa mitt äldsta barn som hastigast, hjälp henne med sin injektion mot reumatismen. Vi glömde ta den när det var min vecka. Har blivit så att min vecka börjar med en injektion och slutar med en injektion.. Men nu glömde vi båda. Och hennes P har inget större intresse av att lära sig ge henne den, han visar heller inte något intresse mot henne att han vill lära sig för att kunna hjälpa henne. Tråkigt tycker jag.. Hon är bådas ansvar att skydda och ta hand om, stötta & hjälpa i alla situationer.

Men vissa människor har lätt för att inte bry sig. Så är det. De är emotionellt lägre än många andra. Undrar om det finns någon diagnos på det?

Nu skriker min kropp efter kaffe! Varit vaken sen innan 9:00, men njutit av drömlaget rygg i sängen!!!

Puss Hej Ses

~Bara jag~, ~Familjen~

Söndag den 2 maj~

Redan majmånad.. Det går bara för fort just nu.. Mamma fyller 63 om några dagar. Känns väldigt skönt dock att mina aprilbarn fyllt färdigt för i år.

Jag vill ha en fest när jag fyller ”DENFÖRBJUDNAÅLDERN” och har planerat att ha ett gemensamt party med min numera MYNDIGA dotter. Har under ett år suttit och tänkt och fnulat på hur jag skulle vilja ha vår fest. Men så kom det här äckliga Corona och satte käppar i hjulet för allt. Men jag hoppas ändå på att vi kommer kunna ha fest. UTOMHUS givetvis och under en varm sommarmånad. Nu kommer vi behöva begränsa antalet inbjudna, så vi kommer nog få välja bort barn som inte är helt självgående. Med andra ord så ingen under 15 år. Vilket känns så tråkigt egentligen, fast samtidigt är en FÖRBJUDNAÅLDERN-fest inget för barn och ungdomar som egentligen. Det ska vara 💯 fest, party, skratt, alkohol & musik, och då är ju åldersgruppen lite äldre.

Jag har haft en plan, att festen ska ha olika teman, vilket betyder att alla som får en inbjudan ska följa ett visst tema att klä ut sig efter. Inbjudningskorten visar vilket tema som gäller. Nu kanske det inte kan bli så, men tänk vad roligt det skulle vara om det gick att genomföra??? Jag har flera karaktärer jag skulle vilja vara, bla :

  • Groot
  • Harley Quinn
  • Gamora

Men nu tror jag inte det kommer bli möjligt, men kul hade det varit. Å andra sidan, har man för en gångs skull tur med vädret så skulle det vara svårt att vara helt grön och få sminket att sitta kvar.. Skulle se ut som en urvriden disktrasa efter någon timme bara..

Jaja, det är iaf kul att drömma och tänka, även om det inte blir av. Jag måste ju hitta något att se fram emot, och då får man tillåta sig att drömma lite..

Just nu sitter jag i soffan och kollar på repriser av ”Sommarlov” med E & S. M är hos M och leker. N är otroligt nog (kors i taket) på väg hem. Har inte sett honom sen i fredags vid 15:45. Pratat med honom, Ja, men inte träffat honom. Får hoppas att jag får ha hans sällskap i några timmar idag. Imorgon ska jag skjutsa till skolan, på tisdag skjutsa till skolan och sedan hämta honom för möte i TP.. Och där slutar min fysiska vecka. Så jag har träffat honom sammanlagt 6-7 timmar på 7 dagar. Känns otroligt tungt och ledsamt i hjärtat.

Det är bara kämpa på. Ligga på och aldrig låta styrkan och kämpaglöden helt dö ut. Då är det kört.. Även om jag gärna vill ge upp, så får jag inte tillåta mig att göra det, för ger jag upp är det nästintill OMÖJLIGT att hitta styrkan att bygga upp en ny kämpaglöd.. Så bara hålla ut och hoppas att om några år är den här tiden ett grått minne som vi överlevt..

~Bara jag~

Att skriva av sig~

Är så himla mycket värt.. Att få rensa varenda tanke och då ut den med ord, bara lämna över varje känsla och tanke någon annanstans än att bära omkring på din i hjärnan, det är bästa terapin i världen. För mig.

Jag älskar att ha min blogg. När jag var barn, från ca 9 års ålder fram till åldern 22-23 så har jag skrivit dagbok. Det har varit en livlina i mitt liv att kunna skriva i min dagbok, kunna ha någonstans där jag gett utlopp för varje tanke, varje grej som hänt. Nu tappade jag att skriva i just dagbok efter att första barnet föddes och när barn två kom kunde jag helt lägga bort dagboksskrivandet.. Men så upptäckte jag bloggen.. Jag hittade ett nytt sätt att ventilera. Och jag kommer nog aldrig att sluta blogga, om jag inte blir multisjuk och inte kan använda händerna såklart, då ”kanske” jag slutar.

Utan bloggen hade jag nog tappat talförmågan idag. Då hade jag gått med allt inombords och det vet ju alla, att det inte är hälsosamt. Nu har jag en kuratorskontakt oxå, men vissa saker pratar jag bara inte om, inte med utomstående. Vissa saker är ”mina” att bära på, då kan jag skriva i min blogg och välja att låsa inlägget, så finns det där, för mig, om jag behöver bearbeta eller gå tillbaka för att komma ihåg en ”viss detalj” eller annat.

Den här veckan, hittills, har varit väldigt rörig. Mycket upp och ner. Vi bara ”krockar” han och jag. Känns som att bråk, spydigheter, attityd börjar ta över våran relation helt. Livrädd för att helt tappa honom, men jag känner mig så otroligt rådvill och vilsen i hur jag ska nå fram.. Det är svårt. Rädd att vår relation ska bli infekterad av allt som händer just nu, och att det kanske kan förstöra även på lång sikt. Just nu har jag en ängel på ena axeln och på andra en djävul, och dessa två drar inte jämt någonstans. De är så jävla osams och då kanske ni kan tänka er vilka känslosvallningar jag har och hur alla beslut genomsyras av både godhet & ondska, rätt & fel, kärlek eller hat.. Jag är lite som Yin & Yang.. Hela jag är full av olikheter och motsatser.. Och den eviga frågan – Vad fan är RÄTT??

Nu är redan helgen på sluttampen.. Söndag när jag öppnar ögonen i morgon.

Ha det fint nu, ta hand om varandra.. Låt aldrig hat styra dig, försök alltid förlåta, se det Goda i människor, och funkar inte det, visa godhet & kärlek ändå, Det är då först Du är den större människan! ♥️

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Lösenordsskyddad: Så förvirrande~

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att visa det, ange lösenordet nedan.

~Känslan idag~

En unge kvar~

Av mina Aprillisar.. Nu, med facit i hand, så rekommenderar jag ingen att skaffa 4 barn samma månad.. Det är dyrt, stressigt och inte alls kul när det kommer till just födelsedagar!

Idag var min människa här och höll mig sällskap! Världens bästa tjej! Tack fina för sällskap och skratt & för att du är ”räddaren i nöden” åt mig! Utan dig ingen Hanna!!

Finns bara En som Dig! Unika vackra människa! ”Ögon i Nacken”

Just nu är äldsta sonen hemma med en kompis. Känns så skönt att dom vill vara här. Är van vid att jaga och leta, nu sitter de och spelar tv-spel på hans rum och skrattar & skojar, så underbar känsla i hela magen ♥️ Innan stod de och stekte bacon som de käkat som mellis..

Stora tjejen har gått för att möta en kompis, jag laddar för att hämta hem de 2 yngsta trollungarna. M borde komma hem snart han med, säkert med A med sig. Gissar på att dom små+A kommer gå ut och lattja med nya kompisen Jessie på gården när de kommit hem. Så skönt, medans jag fixar middag, så är det bara ropa in dom för att äta, sen lite mys i soffan och dusch ikväll innan sovdags.

Jag längtar till nästa vecka. Har inga direkt speciella planer, men alltid blir jag lite överraskad, och som en väldigt smart person sa; sänk garden lite successivt och se varsom sker.. vet att det är rätt, men ingen vill bli ”bortglömd”.. Jag ska nog iaf börja vara mera Johanna och tillåta mig njuta till 💯 och våga släppa på vissa hämningar.. Vem minns En fegis…?

Det var nog allt för idag. Mår liiiiite bättre just idag, dela för att jag fått träffa min älskade vän, min son är hemma med en kompis.. Och just idag, i nuet, tänker jag njuta av känslan och lyckan här och nu! Så det så!

Puss & Kram

~Bara jag~

Aprilväder deluxe~

Ena dagen snöstorm, andra snöblandat regn och senare hagel.. En dag sken solen så strålande vackert och värmde riktigt härligt.. För att kommande dygn bjuda på en mörkt grå himmel och hagelskurar.. Jävla aprilväder.. Trött på vädret som är så ostabilt. Mina läppar torkar sönder, huden blir torr och tråkig. Allt påverkas av vädret. Psyket är konstant trött och luddigt..

Har fått mig en riktig säng nu hem till mamma. Känns vansinnigt skönt att sova i en skön och ordentligt säng. Har fått i ordning lite ”mitt” och um här uppe på Gösta.. Börjar kännas mera hemma och fräscht.. Idag tog jag även tag i att byta ut mammas sängstomme. Hon fick ärva den vita, den vi hade för flera år sedan, och idag fick jag lite extra energi & bytte ut hennes gamla i furu till en vit och betydligt modernare. Blev riktigt bra.

Jag har känt mig förkyld i några dagar. Känner av lite i halsen och nästäppa. Tog såklart ett covid-test så jag vet om jag är safe eller smittsam..

Det har hänt så mycket skit den här veckan. Jag slutar aldrig att förvånas känns det som. Det blir bara sjukare och värre, det finns inget stopp någonstans. Kommer livet någonsin att bli som det varit? Eller är livet för alltid förändrat och förstört för all framtid? Känns som att hålet jag bor i bara blir djupare och mörkare. Jag känner inte så mycket, varken glädje eller sorg. Jag bara går på automatik.. Utan någon riktning, utan mål.

Jag kan bli så väldigt trött. Från ingenstans så känns det som att all luft bara går ur mig och jag vill bara sova. Sedan, när det är natt, då är sömnen som bortblåst. Då är det andra monster och demoner som upptar mitt huvud och då tillåts jag inte att sova.

Jag vill ha mitt vanliga liv tillbaka. Det liv där jag fortfarande kände glädje och stolthet, inte den här sjuka oron som äter upp mig. Jag vill ha min livsglädje tillbaka.

~Familjen~, ~Känslan idag~

21 april 2003: Kärleksbrev till min dotter~

Klockan 03:35 föddes en liten flicka som vägde 3295 gram och var hela 49 cm lång.

Efter 15 timmar på förlossningsavdelningen på Södersjukhuset så tog hon sina första små andetag utanför min mage.

Hon mådde lite dåligt då hon trasslat in sig i navelsträngen så hon fick ligga på Barnintensiven.

När jag första gången fick komma in där och träffa dig, så fångade du mig med din intensiva blick, du tittade mig rakt i ögon, de vackraste gröna ögon jag sett, och höll kvar min blick samtidigt som du sög ett ordentligt tag om mitt bröst. Du låg där och sög och tittade mig rakt i ögonen.. Jag fick ett sådant sug i magen, kan nog kalla det för fjärilar i magen, jag blev där och då så villkorslöst förälskad i dig. Du vann mitt hjärta. Även sköterskorna som jobbade där och hade vårdat dig kommenterade hur du tittade på mig. Precis som att du låg och tog in hur jag såg ut, som att du talade om för mig att Du är Min Mamma.. Du ägde min kärlek från första mötet.

Ni vet, det finns dom som säger att man kan bli kär vid första ögonkastet, och jag vet att jag upplevde det när jag fick träffa min dotter första gången. Det är en äkta och vacker kärlek, som nog bara en mamma kan känna till sitt barn. Hon var och är min första och största förälskelse.

I 18 år har hon haft sina fötter på jorden, i 18 år har hon lämnat spår efter sig vart hon än varit, i 18 år har jag idag varit hennes mamma. I 18 år har hon fått kämpa, mer än vad många andra i hennes ålder någonsin kunna tro. Hon har upplevt och genomgått så många kamper och fighter och hon har klarat av allt. Även om det påverkar henne, så står hon fortfarande stark och med styrka i blicken, fantastiskt sjuk humor, ett skratt som smittar av sig & ett leende som får mig att le stort. Hon är ödmjuk och snäll.

Min dotter är en fantastiskt stark och vacker ung kvinna. Hon vill och hon kan göra precis vad hon vill. Jag tror så mycket på henne, och jag vet att de mål hon har, kommer hon att uppnå. Hon är min första kärlek och min idol! Jag ser upp till henne och vill ta efter hennes enorma styrka. Hon får mig att alltid vilja bli lite bättre, vilja göra lite till. Att ”Ge Upp” finns inte i hennes vokabulär, därför finns de inte hos mig heller.

För 18 år sedan, 03:35, föddes en liten Sara. En vacker liten flicka med stora gröna ögon och en sådan intensiv blick. Hon vann mitt hjärta & jag skulle göra allt för henne. Att just hon är min dotter är en av de bästa sakerna i mitt liv, jag är så tacksam och stolt över att hon kallar mig Mamma, jag är så lycklig över att fått den äran att vara just Din Mamma!

2006
18 åringen
Grattis
Världens finaste tjej med ett hjärta av guld

Så idag är det bara din dag, älskade barn, gör den till det bästa du kan! Var stolt över vem du är, följ alltid ditt hjärta och lyssna till din magkänsla, för den leder dig rätt.

Jag älskar dig villkorslöst-Jag älskar dig överallt & Ingenstans-Jag tror på Dig-Stå upp för det du tror på-Skratta högt-Kramas mycket-Du kan allt bara du vill-Stay Strong

Så Hipp Hipp Hurra för världens coolaste Sara på hennes 18 års dag idag!

Puss och Kram & Grattis

//Mamma