Jag hamnar alltid i lite mera annorlunda situationer än många andra. Speciellt när det handlar om att få ett intresse för någon..
Ofta hör man om människor som träffat varandra, och hittat kärleken, genom jobbet, vänner, på lokala mataffären, bensinstation osv.. Ibland via dejting appar ( kan inte förstå hur man lyckas träffas där då jag själv inte ens vågar använda såna appar).. Men iaf, för att komma fram till mitt problem.
Jag har sett en man som jag attraheras av. Jag har sammanlagt utbytt kanske 3 vanliga fraser med honom, då för att hjälpa någon annan. Jag var flottig i håret & kände mig allmänt ofräsch, men han bara ”fångade” något i mig. Han är inte alls min typ, om jag nu ens har en typ, men han har leendet, charmen och det där mystiska ”det”. Problemet är, han jobbar inte på en mataffär, inte bensinstation, vi har inte gemensamma bekanta. Självklart jobbar han i en butik som jag absolut inte besöker varannan dag & jag har lixom inte anledning att gå dit speciellt ofta. För så framstår jag som en mindre bra person.
-Ja, han jobbar på Systembolaget! (S u c k)
Såg honom i början på december första ggn, när min kära mor ville beställa ”Miss Li’s” bubbel ”Komplicerad”. Hon lyckades inte genomföra beställningen med BankID, så jag fick hjälpa henne, jag var väl sådär allmänt irriterad över min mammas brist på kunnande gällande Qr-koder & identifiering osv.. Jag suckade nog lite för högt, och himlade med ögonen. Dessutom hade jag PYJAMASBYXOR på mig!! Han tog emot beställningen. Redan där & då kände jag ett sug i magen och hade svårt att inte titta honom i ögonen.
Jag skulle själv dit o handla någon god julöl innan jul, det ångrar jag; fan vad äckligt JulÖl är, och då jobbade han igen. Han ”Hejar” igenkännande och ler. Då fastnar jag igen i hans ögon och upptäcker att han har fint leende.. Och det där ”det” som nog bara en kvinna vet vad det innebär.
Har inte tänkt så mycket på det mer, men drömde om fanskapet inatt. Och jag är så nyfiken på den här mannen.
Men, hur gör jag?
Jag kan inte besöka Systembolaget hur ofta som helst, jag minns första bokstaven i hans namn från namnbrickan (tror jag), men jag vet inte ett skit om honom. Det här är mitt stora dilemma..
Ofta så träffar man ju någon via bekanta. Den här mannen o jag har ju inga gemensamma bekanta. Jag vet inte ens om han är singel, med min tur har han säkert fru & barn, Gun och villa & Volvo. Volvo är ju bra, haha, det har jag med!! Och hur sjutton tar jag ens reda på en såna saker?? Om jag skulle vilja veta alltså! Det här är bara så typiskt mig..
Jag trodde aldrig jag ens skulle känna den här typen av intresse för en man. Visst kan jag tycka att en man är snygg eller fin, men det här är inte så ytligt. Det är något med honom som stannar kvar hos mig, hans blick & leendet.. Jag har egentligen gett upp om att träffa någon, så har inte ens tanken på att intressera mig för nån. Tänkt att jag har mina fem barn och jobbet, så jag är ju inte det mest attraktiva på marknaden ändå.. Vem fan vill ens ”dejta” mig? Och jag är inte ute efter att flytta ihop med någon eller viga mitt liv till en man, barnen går först, och jag jobbar på att inse mitt egna värde.
Men jag kan inte bara förneka att han finns. Att han gör mig nyfiken. Att han oinbjuden dyker upp i mina drömmar. Är det kanske ett tecken? Eller är det bara en slump?
Hur som, vad ska jag göra med det här?
Jag är ingen modig person som bara kan gå dit o fråga honom rakt av. Jag vet heller inte när han faktiskt jobbar, så kan inte gå dit flera dagar i rad för att bara se om han är där..
Just nu känner jaga bara ”Varför”?
För första gången känner jag även en liten längtan efter att ha någon att kramas med, gosa med, dela värmen med & prata med, som inte är mina barn eller min vän. Jag vill inte ha en ny vän. Jag skulle vilja ha en man som får det att pirra i magen, som kanske skulle vilja hålla min hand, gå bredvid mig och vara stolt över att jag är den som går bredvid. Vill ha den här enorma attraktion, fastna i någons blick, känna mig sedd och uppskattad & känna att ”han” vill ha mig. Utan att vi måste bo ihop och leva ihop..
Herregud! Varför är livet och känslor så förbaskat komplicerat?? 🥴
~Alltid En Diva~ 