Etikett: undersköterska

~Bara jag~

Vab för Lilla S~

Jojjo

Lilla killen har feber! Annars ganska okej i kroppen, men en feber och snuva som bråkar med honom.

Jag har så mycket att göra! Så mycket jag behöver ta tag i… Dammsuga, skura golven, fixa ”fika-frukost” till födelsedagstjejen till imorgon.. Blev så irriterad när jag gick ut på min mejl och kollade vart mitt paket från lager157 är, och igår när jag kollade så borde paketet anlänt idag, men nu, dagen INNAN jag behöver ha det, står det att ”Leveransen är försenad”!! WHAT THE HELL..??? Barney fyller 7 år imorgon! Hon ska få nya vårkläder och de ligger i det paketet! Jag beställde dessutom allting den 25/3. FAAAAAN oxå ”rent ut sagt”!!

Varför ska jag alltid ha sådan satans otur med allting..? Känns mindre kul att ge henne kläderna i efterskott! Barn vill inte ha i efterskott!!

Jag kan inte göra så mycket mer än att svära och tjura ordentligt. Det är bara gå vidare och hoppas innerligt att paketet ändå dimper in på Utlämningen idag ändå! 🙏🏻

Har en granne som flyttar till hus, hon ger bort halva sitt bohag. Vi har fått ett nytt skrivbord till Smarre, ny klädhängare & vitt högt nattduksbord till stora S, spegel och garderobsförvaring till N. Så sjysst! Och för oss är det nytt & just dessa möbler är något jag verkligen kollat efter. Så igår lyckades N (med hjälp av sin pappa) få ner det stora och trasiga svarta skrivbordet från Smarres rum till grovsoporna. Blev väldigt bra i hans rum. Nu återstår att få ner sängen jag har hos mamma till hans rum oxå. Men det blir att framtida projekt.

Idag skulle jag behöva rensa, plocka, damma, få undan krukor som jag bytt ut, tvätta fönsterbrädor, klä om min sänggavel, klä om soffan i hallen.. Så mycket att göra och så lite tid… (läs O R K)

Tjo på er!

~Bara jag~

Letar nytt~

Jojjo

Jag har bestämt mig för att söka mig vidare i livet. Jag tror det är det bästa för mitt egna välmående. Att typ börja om, testa något nytt.

Jag vet att jag är en person som lätt blir uttråkad och känner ”nu kan jag det här” och då måste jag hitta nya utmaningar.

Nu dök mitt drömjobb upp. Klart som fan att jag sökte det! Men jag är ganska säker på att jag inte kommer få det, men jag måste ju iaf försöka. Jag borde egentligen ”sitta ner i båten och komma igång ordentligt efter min långtidssjukskrivning” men när drömjobbet dyker upp, en tjänst som sällan blir ledig, då måste jag ju bara söka den! Sagt o gjort, så fick det bli!

Kväll på Det sjuka huset idag. Jag stod som vanligt inte på tavlan, känns så otroligt ”ovälkomnande” när ens namn inte är med bland kvällspersonalen. Men jag hittade lite jävlaranamma och tog för mig själv och klev in i Blå grupp. Blev en trevlig kväll, fanns en del att göra och tiden gick fort. Även om jag kan hamna i en känsla av helt tom i huvudet, helt utmattad, ångesten kryper i huden, man jag kämpar ändå på. Livrädd för att det ska smälla till igen, men jag kämpar verkligen så mycket jag kan.

Imorgon är det kväll igen.. De hade lagt mig på tisdag oxå, men där satte jag ner foten.. 4a pass i rad/4a dagar i rad när jag precis kommit tillbaka från långtidssjukskrivning, med en paus dag på onsdag för att sedan jobba torsdag, Nej, där räcker det. Måste fixa hjälp att hämta barnen på torsdag, men tisdagen tog jag bort. Jag kommer krascha helt igen annars. Blir snart jag En patient själv på Det sjuka Huset!

Så trött. Så tom i huvudet. Ändå tiotusen tankar som snurrar.

Over and out 🤦🏻‍♀️

~Bara jag~

Det sjuka huset~

Jojjo

Jajamensan, jobb hela helgen.. Plus Måndag & Tisdag. Min rehabkoordinator kommer inte gilla det här!

4 dagar i rad, han kommer bli vansinnigt irriterad. Men vad gör man? Jag har förklarat för jobbet hur jag vill jobba. Min rehabkoordinator har sagt hur passen ska fördelas samt tryckt på hur viktig återhämtning är för mig.. Men icke, det går lixom inte fram.

Det är dags att hitta nytt jobb. Söka sig till något nytt inom vården. Men jag måste komma in i arbetet helt, känna mig ”hel” inuti och utanpå, innan jag startar om med nytt arbete. Men nytt ska det bli! Jag måste vidare i livet. Vill inte stå och stampa och ha ångest när jag inte bör ha det

Det blir en tidig kväll. Mentalt slut i huvudet!

Träffade min Frusemus idag! Som jag saknat den vackra människan!

~Bara jag~, ~En snabbis~

Vardagsbestyr~

Jojjo

Jag känner att det är vår i luften.. Jag får då verkligen behov av att städa och röja. Vill kasta gammalt skit, få undan onödiga saker, rensa ut skåp osv..

Min mamma vecka fick jag rensat i hallen. Blev en svart sopsäck fylld med gamla svettiga och trasiga skor som inte används. Jag rensade tv-bänken i vardagsrummet, den blev helt ren o fin och jag flyttade in bland mina orkidéer så en fick stå på tv-bänken. En sådan liten grej hör enorm skillnad för mitt välbefinnande. Jag dammsög av hyllan över soffan, den hade 1,5 centimeters damm över sig, så jävla vidrigt!

Gick runt och hittade trasiga saker som låg på golven som även de fick flytta ner i en sopsäck. I badrummet fanns mängder av tomma schampo/dusch flaskor, (varför?) som även de fick nytt hem i sopsäcken..!

Att få rent och fint och rensat gör underverk för min själv verkligen. Jag blir lugnare och känner mig gladare faktiskt.

I måndags var jag på Bumm med Ebba. Helt ärligt förstod jag inte varför vi var där, tydligen ville ”vi” påbörja medicinering för henne, men jag har inget minne av att jag bokat tid för det..? Så vi screenade av alla frågor, men jag vill avvakta med medicin in i det längsta. Hon är ju snart 7 år och jag vet ju av erfarenhet att medicin är jätte bra, men biverkningarna på just aptit och så är mindre bra.

Vi kom lite tidigt till Huddinge så vi bestämde oss för att ta en fika innan Bumm. Hittade ett café och både jag & Ebba var så kissnödiga att vi frågade om att få låna toaletten. ”Vi har ingen toalett” säger den höggravida tjejen i kassan…”

Jag fattar att man kanske inte har en toa för 340 gäster varje dag, men en mamma med en dotter som ska fika och frågar akut efter toa & då får Nej, det fanns inga andra kunder där heller.. Men hon tipsade om en offentlig toalett vid McDonalds. Vi sprang dit. Kostade 5 kr.. Jag betalar och Ebba springer in före mig, drar ner byxorna och släpper ut kisset. När hon reser sig från toan ser jag BLOD PÅ HELA TOARINGEN, kanyl förpackningar i toan, blod på toapappershållaren… Fick panik! Skrubbade henne med vatten o tvål, tvättade av sitsen och med ångest halvstor jag själv o kissade. Golvet var fullt med aska efter cigaretter och papper med blod. Narkomanerna hade haft fest på den offentliga toaletten under natten!!

Ebba blev väldigt äcklad och ville ut från toan direkt. Vilket jag förstår. Hon förstod nog inte att några människor suttit med sprutor o nålar där inne, hon såg blodet o trodde nog mera att någon dött.

Jag var så arg när vi gick ut därifrån så jag vrålar ”Äckliga jävla KNARKOMANER”

Utanför står byggarbetare, mammor med barn i barnvagnar & ja, ni förstår nog blickarna och även att jag chockade halva Huddinge Centrum med mitt inte så glada utrop!

På eftermiddagen köpte jag några Norrlands Guld ljusa öl, mellanöl, för att sitta på mammas balle i solen och bara njuta. Fick sällskap av en vän. Vi pratade och skrattade. Hon kämpar oxå med återgång i arbeta så vi har en del gemensamt.

Igår blev en slappdag, tog mig en välförtjänt sovmorgon, när mamma kom hem gjorde vi tonfiskröra med pasta, kollade på tv och jag somnade på soffan o vaknade vid 05 och bytte då soffan mot min säng. Läste lite men somnade snabbt om. Vaknade strax innan 10 idag, liiiiite senare än vad jag hoppats på. Men men, kaffet är drucket, solen skiner. Huvudet mår okej, ångesten är under kontroll. Jag ska jobba lördag o söndag. Imorgon ska jag besikta bilen.

Ja, så såg mina senaste dagar ut. Nu ska jag komma på i vilken ordning jag ska göra saker nu, ska jag duscha först o sedan gå ut och gå, ingen powerwalk bara ut o tanka lite sol o luft.. Vi får se!

Kram o puss

~Bara jag~

Människor~

Jojjo

Vuxna kan vara så elaka. Och jag tror att just ”dessa” jag syftar på är fullt medvetna om hur de beter sig! Det som skrämmer mig ganska mycket är att de har barn. Hur uppfostrar de sina barn när det kommer till hur en bra kompis är, eller att ingen har rätt att ”kolla snett, döma andra, att alla ska bemötas på ett värdigt sätt”.. Det är inte konstigt ibland att det finns så mycket mobbning bland barn, speciellt inte när man ser deras föräldrar 🤐

Att jobba kväll var betydligt trevligare, det var lugnare på Det Sjuka Huset & avdelningen. Jag träffade 3 kollegor som jag inte träffat på Ett år. Och De var så glada att träffa mig! Det värmde i mitt hjärta! Jag fick höra att de verkligen saknat mig och att det har märks tydligt på avdelningen att jag var borta! Det värmde massor i mitt hjärta. Och jag behövde få höra den positiva feedbacken, att få veta att jag varit saknad och att jag är en uppskattad kollega!

Jag är trött. Hopps verkligen att få sova inatt. Det närmar sig en fullmåne 🌕 period, och det påverkar mig mycket.

Imorgon börjar mamma-veckan igen! Mina små troll ska få kramar av sin mamma, jag ska få kramas om av deras gosiga armar!

~Bara jag~

Dag 4:a blir eftermiddags pass~

Jojjo

Hoppas att det finns parkering när jag kommer. Det är ett helvete att hitta parkering när man jobbar kväll, eftersom ”dagen” slutar efter att ”kvällen” börjat blir det kaos med parkeringsplatser. Självklart är det begränsade platser för de som arbetar på Det Sjuka Huset, medans besökare har hur många valmöjligheter som helst! ”Sverige i ett nästan”!!

Sitter och kollar lite ”Sex and the City”, började se den från början igår. Jag är ju ett stort fan av den här serien och de fantastiska karaktärerna! Har sett uppföljaren ”And just like that…” med. Såg dokumentären om inspelning av just den serien igår, saknar Samanthas härliga karaktär, men den är absolut sevärd.

Så nu plöjer jag om serien, är på säsong 2.. Min stora dotter har fått sitt förnamn efter just ”Carries” skådespelerska Sarah Jessica Parker! Älskar henne! I alla roller hon gör!

Nu ska jag njuta av dessa vassa, starka och roliga kvinnor, innan jag ska göra en proteinshake, släppa in Filmlance vid 12 & själv packa ihop mig själv o åka härifrån vid 12:50 ca..

Så, dag 4:a av återgång till arbete efter en långtidssjukskrivning, med en triggade Ptsd, kraftig ångest, utmattningssyndrom, stora sömnproblem, så kämpar jag på.. Det är en jävla berg o dalbana av känslor, ångest, tankar, prestationsångest.. Och att vara så trött då jag inte kan sova.

~Bara jag~

Fri Fredag~

Jojjo

Inget jobb idag. Inget jobb i helgen heller. Nästa pass blir på måndag.

Haft samtal med min psykolog/rehabkoordinator om hur det gått och hur jag mår. Han är inte helt nöjd med hur många timmar jag jobbar och hur jag blir bemött på arbetsplatsen. Och jag inser nu att just bemötandet från kollegor och även chef är ganska dåligt. Jag har sett min chef sammanlagt 4-5 minuter. Somliga kollegor är väldigt korkade i sina kommentarer & har ganska låg insikt och förståelse för att människor kan må dåligt. Vilket är ganska konstigt då vi alla arbetar med människor i behov av hjälp på ett sjukhus. Men så är väl ”människan” överlag. Egocentrisk, noll sympati, hellre ”fälla” än att ”fria”.. Jag kan känna att jag känner mig som det svarta fåret på arbetsplatsen. Men alla är inte så! Det är några få som förpestar andras liv och känslor, men det finns de som är förstående, snälla och omsorgsfulla.

Jag är fortfarande så trött! Alltså både hjärntrött och helt slut i kroppen. Det är stor skillnad att börja jobba som frisk & börja jobba med utmattningssyndrom, adhd, triggad ptsd & förhöjd ångest. En enorm skillnad. Allt är så mycket mer påtagligt, så mycket mera svårt o jobbigt o utmattande. Hela min kropp gör ont, av den fysiska ansträngningen. Att tänka är omöjligt. Så jag känner en viss oro för hur jag ska lyckas återgå till att ha mitt sociala liv, mitt liv som mamma, mitt liv som undersköterska och fortfarande fungera som människa..? Jag är enormt fokuserad när jag gör något, jag är rädd att göra fel, bara det tar all min energi.

Så vad har jag mer gjort idag…? Jo, pratat med min son, som vanligt får han inte hjälp att komma upp på morgonen när det inte är min vecka, så skolan blir drabbad och då även min sons välmående. Han känner sig ”dålig” när han missar/blir sen till skolan. Pratat med min dotter, bokadebin onsdag som hennes modell i skolan. Och bokade en dag för umgänge bara hon och jag!

Jag har gjort en marinad som jag lagt kycklingen i. Det blir kyckling med potatisgratäng, ugnsgrillad tomat, 3 sorters pepparsås! Mums!

Jag har virkat lite. Håller på med ett pannband i rosa och vitt. Tänkte ge det till en kompis så hon kan ge det till sitt barnbarn!

Just nu ligger jag i sängen och fryser. Jag fryser typ jämt, det är dels pga utmattningssyndromet. Det är ett av symtomen, frossa. Så jag ligger här under täcket, passade på att blogga & tänkte ta och läsa lite, innan det är dags för matlagning!

Önskar er alla en trevlig Fredag!!

~Bara jag~

En vecka tillbaka på Det Sjuka Huset~

Jojjo

Idag är jag så enormt stolt över mig själv. Jag har tagit för mig, känner mig mera ”säker” i mig själv & känner att jag idag uträttat något meningsfullt. Grymt Hanna 🤟🏼

Jag sov så dåligt inatt. Jag tror det var en underliggande ångest då jag visste att det var jobb idag. Jag inbillade mig att jag hade myrkrypningar i benen. Det får jag av Lergigan & Propavan. Och jag äter inte dessa läkemedel för sömnen pga den hemska biverkningen. Så att ligga i sängen & ha sådant obehag och krypningar i benen är helt fruktansvärt. Till slut somnade jag iaf. Mamma & jag gick samtidigt imorse. Lite trevligt faktiskt.

Dagen har varit bra. Jag har gjort mer än vad som förväntas. Jag kände mig mera som en i Teamet. Jag pratade mer. Jag log tillomed. Jag har hopp om framtiden. Just idag. Det här kan vända naturligtvis, men just idag har varit bra!

Har hunnit hämta ut paket och dammsuga efter jobbet. Nu blir det serie på soffan i tystnad och härlig ensamhet.

~Bara jag~

Det sjuka huset~

Jojjo

Två dagar. Bara två onyttiga dagar som är sammanlagt 10 timmar. Och 10 timmar är ju ingenting, eller?

I måndags tappade jag helt talförmågan. Redan på plats på Det sjuka huset när någon kollega hälsade och ställde vanlig trevliga frågor så fastnade orden i min mun. Det tog bara stopp. Jag kände mig så otroligt korkad. Medans jag försökte svara på en vanlig fråga då glömde jag bort vad fråga var och vad mitt svar var..? I tisdags kände jag mig hjärntrött. Ni vet, kan liknas vid första dagen på ett helt nytt arbete, där du inte vet någonting, och du bara försöker hänga med, utan att egentligen förstå varför? Jätte svårt att förklara. Jag försökte att städa lite, fylla på material, hänga med i ronder mm. Men ändå kände jag mig dum.

Missförstå mig rätt nu, jag vet att jag kan mitt jobb, jag kommer inte utsätta någon annan för fara, jag har varit tydlig med att jag behöver få komma in i alla rutiner, checklistor, möten och rond, i min egen takt. Jag har avsagt mig allting som kan påverka mitt arbete negativt, just pga att jag inte vill göra fel. Jag är ändå nöjd med att ha varit där två dagar, 10 timmar. Imorgon är det dags igen. Idag är en vilodag, att vila hjärnan, slippa alla larm och människor, reflektera och känna efter hur jag klarat mina två första pass. Hade jag börjat jobba som man ska efter en sjukskrivning skulle jag varit på jobbet 1,5-2 timmar varannan dag. Men då jag bad om att få min vecka med barnen mera ”fri” från pass, så blir det istället 5 timmar per pass. Inte alls den ultimata lösningen, inte ens säker på att det är den bästa för mig, men jag är tacksam över att min chef och schema-ansvarig tar sig tiden att försöka fixa om ett väldigt personligt schema utefter mina önskemål och förutsättningar så att jag kan få prova att jobba såhär. Det är bara hålla tummarna. Och hoppas på det bästa.

Jag önskar att jag kunde knäppa med fingrarna 🤌🏼 och bara bli helt harmonisk i hjärna och kropp och inte alls ha kvar min ptsd, min utmattning, mina ångestsattacker. Och jag tror att alla som lever med psykisk ohälsa önskar exakt detsamma.

Igår efter jobbet åkte jag till bostadsadressen och packade ner lite kläder innan jag åkte upp till mitt ”varannan-vecka-hem”. Jag la mig i soffan och skulle kolla på andra säsongen av Bäckström, hann se 1,5 avsnitt innan jag somnade!!!! På soffan!!! Ni som känner mig, vet att det är extremt sällsynt att jag somnar på dagarna! Det händer typ inte. Jag vaknade av en blöt tunga i örat.. Det kan ju vara trevligt, men nu var det en hundtunga, som slafsade runt. Pepzi var jätte glad att jag låg på hennes soffa.

Sovit bra inatt oxå. Vaknade vid 6 tiden av att jag var så kissnödig, men dum som jag är så låg jag kvar till 7:30 innan jag gick på toa. Varför går jag inte och kissar när jag behöver? Det var ju inte så att jag kunde sova vidare med full pissblåsa..? Nu har jag fått i mig mediciner, kaffe och hinner blogga. Vet inte alls vad jag ska göra idag. Inga planer alls, förutom att jag ska duscha sen. Jag känner mig så jäkla rastlös, men ändå totalt slut. Jag vill göra något, men vet inte vad..

Okej, för att ändå peppa mig själv, när jag någon gång i framtiden kollar tillbaka på mina inlägg här, så måste jag säga till mig själv;

Hanna
Att du tog modet till dig att gå tillbaka till ditt jobb, trots att tårarna forsat, hjärtat dunkat i miljoner slag i minuten, ångesten fått dig att tappa andan, men att Du ändå försöker. Du är modig! Du är stark! Du låter inte alla kroppsliga symtom hålla dig tillbaka! Du ”tar tjuren vid hornen” och Du försöker. 
Mer kan du inte göra. 
Att Du just nu inte kan le, inte kan skratta, inte kan prata är enbart tecken på hur fokuserad Du är. Det kommer att släppa när Du kommit till rätta i ditt arbete och insett att Du är bara människa. 
Du kommer göra fel (ur Ditt egna perspektiv) men det gör inget. Den som dömmer Dig hårdast är Du!
Du är grym! 
Du är här!
Du väljer dig själv. 
Bra jobbat Hanna ♥️

Jag behöver jobba med att peppa mig själv. För just nu är den jobbigaste biten väldigt psykisk.

Jag är totalt livlös i ansiktet. Ingen mimik. Jag är så sjukt fokuserad. Jag är annars en så glad och sprallig personlighet på min arbetsplats. Jag skrattar och skojar. Jag har alltid bidragit med skratt och humor. Varit en uppskattade undersköterska bland mina kollegor. Jag känner själv att jag inte är samma person just nu. Och det ger mig prestationsångest. Därför blir det att jag sluter mig, pratar inte, tar inte ögonkontakt, ler inte, skrattar inte. Jag är som i ett vakuum utan att tillåta mig själv att slappna av. Men det kommer! Visst…?

Tack för att Du tog dig tiden att titta förbi!

Jag ska försöka skriva av mig här så mycket jag kan, uppdatera kring min återgång till Det Sjuka Huset. (Det är MITT uttryck, jag startade det, och har märkt att flera av mina kollegor tagit efter det, men JAG ”myntade” uttrycket) Jag ska skriva om varje framsteg, motgång, beteendeutveckling, när jag ler på jobbet första gången, när jag slappnar av och hittat tryggheten i mig själv som Världens Bästa Undersköterska!!

Så, framtidens-Hanna, Du är Fantastisk!!

~Bara jag~

Nästan precis 1 år~

Jojjo

… har gått sedan jag blev sjukskriven..

Och idag har jag alltså satt mina fötter i det ”Sjuka huset” igen.

Jag är totalt tömd på ork och energi. Orden fastnar i min mun. Jag känner mig ”dum” nästan. Men jag antar att det kommer vara såhär ett tag. Imorgon är det dags igen och jag försöker bara andas och ta dag för dag. Eller minut för minut är nog mera sant. Eller nja, sanningen är, jag räknar sekunder!

Nu ligger jag på soffan. Bup ringde för uppföljning gällande N’s medicin byte. Jag fick tvinga mig själv att svara och prata. Så enormt slut är jag i huvudet. Jag hoppas att detta kommer göra att jag sover riktigt bra inatt.

Första dagen tillbaka på Sjuka Huset, med utmattningssyndrom, ptsd, ångest och stressorerna på helspänn. Lite stolt över att jag iaf lyckades med idag.