~Bara jag~

Haft en paus~

Från bloggen och från mycket annat.

Så himla mycket har hänt, en hel del på det privata planet kring barn som tillfört oro och rädsla, panik och känslostormar. Det har varit helt kaos. Jag skulle gärna ventilera och skriva om det, men vissa saker får jag inte skriva ner och dela med mig av. Det kan handla om att jag då drar ner oss mer i skiten.

Jag stukade min fot på min födelsedag! Hipp hurra och Grattis till mig!! Blev sjukskriven på 100% i två veckor. I tisdags jobbade jag första dagen på Det Sjuka Huset efter sjukskrivningen och det gjorde ONT! Det gör ont! Foten knakar och knäpper, ibland hugger det till så illa efter ett pass att det typ tar stopp ”mitt i ett steg”. Inte alls kul. Är väldigt tacksam över mina stödstrumpor. Utan dom hade jag aldrig klarat av att jobba.

Den här helgen har varit efterlängtad. Det har varit så mycket på jobbet. Många väldigt sjuka människor med stort behov av mycket omsorg. Självklart brist på personal och då blir det väldigt mycket för oss som är på plats. Och kunskapen hos somliga är skrämmande låg, ytterligare en belastning på oss som kan rutiner och arbetet. Det är så skönt att jobba 4 dagar till och sedan 4 veckors semester!

Mina två första veckor har jag barnen! Nu är det väl mest de 3 små trollen jag kommer att få umgås med, stora grabben är upptagen med sina vänner och stora tjejen kommer nog vara mycket med sin pojkvän. Men något ska jag allt tvinga med även dom på!

Ska bli så mysigt! Hoppas på någorlunda bättre väder, iaf så temperaturen ligger runt 21/22 grader så vi kan hänga lite på stranden. Hittat ett bad som är jätte nära om jag totalt glömt bort. Vet att det finns där men själv aldrig ens tänkt tanken på att åka dit o bada. Men min mamma åkte dit igår med mina 3 små troll & brorsonen och tydligen var det jätte bra strand, varmt i vattnet, lite folk. Så helt perfekt.

Min stora Stjärna har varit i Spanien nu i ca 3,5 vecka. Hon åkte strax efter midsommar, så ja, det är längsta tiden jag varit ifrån henne. Jag saknar henne så mycket. Nu börjar hon o grabbarna iaf avsluta sin resa och ta sig hem mot Sverige! Jag är dock så stolt över henne som reser iväg utan större mål och plan, och får uppleva utlandsresa på ett sätt som inte vanligtvis görs. Alltså, ofta så bokar man ju flyg, hotell och transport i ett paket. Men hon bokar flygstol och sen bor dom i ”vanliga” lägenheter och sköter mat och allt själva. Så inget trist hotell med halvdan all inclusive. De tar sig runt med lokaltrafiken, moppe, cykel eller promenader. Så mycket mer hon får se och uppleva! Jag är lite avundsjuk på det sättet att resa. Så mycket mer för pengarna och så mycket mera minnen. Jag unnar henne verkligen det här. Hon har jobbat hårt för att få ihop pengarna och det har även tagit hårt på hennes kropp, så att hon är en kämpe med stenhårt pannben är det inget snack om! Jag har ju inte den ekonomiska möjligheten att hjälpa till med pengar i den omfattningen så hon har verkligen slitit röv för att kunna resa!! Vilja av stål och envis som fan. Snart är hon iaf tillbaka på samma mark som mig och jag längtar mycket!

Min sista vecka nu på jobbet är även min sista som halvtidssjukskriven. Efter semestern är jag tillbaka på heltid. Känns bra, trodde det skulle vara betydligt mer splittrade känslor, men just nu känns det bra. Det kommer bli en tuff höst såklart, men jag ser ändå fram emot att få göra mitt jobb, för jobbet som Undersköterska är helt fantastiskt givande, även om det är ett jävligt tungt jobb. Ser fram emot den sociala biten med patienter och vissa kollegor. Jag kollar runt lite efter nytt jobb oxå, många av de bästa kollegorna har sagt upp sig, och det säger en hel del om ledarskapet på avdelningen.

Men men, nu är det helg! Och jag ska koppla bort jobb på min lediga tid.

Ska se om jag kanske tar mig iväg till stranden med barnen idag. Just nu är det ju sol så det gäller att passa på. Igår när jag och 2 av trollen satte oss o käka middag så smällde det till utanför av åska. Jag hoppades på lite busväder men det blev bara en knall och sen kom lite regn och sedan sol och regnbågar 🌈!

En kort uppdatering blev det iaf!

Hoppas Du har en härlig semester, eller Du kanske redan haft och är i full gång med jobb igen, eller kanske har Du som jag= SEMESTERN FRAMFÖR DIG!!!

Hur som, ha det bäst! Ta hand om dig!

~Bara jag~

Kaffe på ballen~

Kommit hem från jobbet. Väldigt ”spännande” förmiddag. Lite för många okända ansikten, men det blir en chans att lära känna ”nya” kollegor 🤪

Tagit av stödstrumpor! Det är en sådan underbar känsla att ta av dom, känna blodet röra sig, luft mot huden. Helt magiskt! Av med kjolen och nu i bara linne & trosor dricka en kopp kaffe med havremjölk i skuggan på ballen! Så skönt! Det är så tyst ute. Några fåglar som kvittrar, annars helt tyst. S

å fort grovsoporna öppnar i porten bredvid, imorgon dock, ska jag kånka ner skit från midsommar. Så stört att deras grovsopor har öppet bara en dag i veckan, torsdagar, och under begränsat antal timmar. Det är ju lixom ett flerfamiljshus och då kan det bli en hel del grövre sopor. Nu måste alla ha det stående hemma o vänta in just den där jäkla torsdagen för att kunna rensa ut o kasta större saker. Blev ju en del tomma glassförpackningar och annat här under midsommar för mig o barnen. Så är det borta när mamsen kommer hem från Åland på fredag..

Annars då? Jo, jag är ganska okej. Ganska stabil. Trött som attans, varmt som fan, svettas typ konstant, speciellt på jobbet vid omvårdnads moment, då är det riktigt vidrigt att vara jag. Men rent allmänt, det funkar. Alltid något ☺️

Tror jag ska skämma bort mig med en knoppis på soffan. Tror inte jag kan somna, men en liten vila är aldrig fel att försöka mig på.

Japp, så får det bli. Ska få i mig kaffet o sedan lägga ner huvudet och bearbeta intrycken från jobbet.

~Bara jag~

Midsommarveckan~

Fy farao! Sådant knas det blivit, men allt löste sig tillslut!!

Jag tappade bort mammas katt. Den 18/6 kom hon inte tillbaka efter att jag släppte ut henne på morgonen. Gick ut på alla ”katt-sidor” på sociala medier och delade bild & info. Ut på vilse.se och la upp annons. En granne skrev ut lappar med bild och info som mina barn sprang o satt upp.

Två otroliga påfrestande grejer till med möten, oro och prat till, men de har båda löst sig bra! Men inget jag vill skriva öppet om, lite väl privat karaktär på det.

På onsdagen skulle S till reumatologen för en ”akut” injektion av kortison i fotryggen pga hela vänstra benet svällt upp o hon ej kunnat gå. Så eftersom hon flyger idag, måndag, småviltet hon ha injektionen innan. Där får hon (vi) jorden smäll i ansiktet av läkaren, inte fysiskt, utan psykiskt!! Hon tror S kan ha propp och skickar en akut remiss till Capio på St Göran. S grät, jag grät. Ingen av oss hittade ord, vi bara grina. Och väntan på det akuta ultraljudet var helt jävla fruktansvärd. Lättnaden när hon ringer o säger att hon inte har propp, där står jag o tre små trollen på Coops godis avdelning, och mina tårar rinner av lättnad. Lyckan var total.

Nu behövde katten hittas så skulle allt bli bra.

Midsommar var vi ute från kl 13. Satt i skuggan med god mat, lugnt sällskap, goda drinkar och massa jordgubbar, melon, gottis, kallt vatten mm. Så varmt men grymt skönt i skuggan o svalka vindar.

Kl 20 ringer en granne till min mamma o säger att katten är utanför hennes port. Jag sprang dit och fångade upp henne. Lite mager o hungrig som sjutton, halsbandet borta, men katten mår bra! Så jäkla underbart!! Så ca 6 dygn utomhus utan mat & vatten innan hon äntligen dök upp!!

Allt ordnade sig till det bästa!

Idag har jag jobbat. Min stora dotter sitter på flyget till Alicante. Jag har pratat allvar med min son och det kändes som att vi förstår varandra. Varit o handlat glass, bubbelvatten, frukt, yoghurt, kattsand. Tömt kattlådan och skurat ur den, kör en maskin tvätt och disk. Kastat sopor i grovsoprummet i två omgångar.

Börjar tidigt imorgon igen, sen tar pappan över barnen.

Just nu ligger jag på rygg i soffan. Tre små troll är ute o sparkar boll o tränar på ”hopp & klättring” innan jag ska fixa mat.

Mentalt är jag helt slut.

Ha en bra vecka!

maskrosbarn, psykisk ohälsa, ~Bara jag~, ~Känslan idag~

Det går ”uppåt” & framåt~

-Veckorna bara springer iväg! Nu jobbar jag 50% på Det Sjuka Huset. Än så länge enbart morgonpass och är nu med på rapport & rond. Och vill inte jinxa, men, det funkar bra.. –

Imorgon tidigt pass, ledig helg och sedan 2 morgonpass innan ledigt med barnen för att fira midsommar. Jösses vad fort det går.

Att arbeta inom sjukvården är på Gott & Ont. Mest ”ont” faktiskt. Det är så svårt att bli hörd. Få bekräftelse av de som är ”högre i rang” även fast jag känner mig som en papegoja som upprepar, säger till, markerar sådant jag tycker kan vara avvikande. Jag är hellre jobbig & tjatig i mitt arbete, än går med skygglappar och riskerar förbi se något. Så är det. Jag är säkert för engagerad i mina patienter, men helt ärligt, det struntar jag i, om andra tycker. Jag vill ha en säker o trygg vård. Vill att patienter ska känna sig trygga & införstådda.

Nu har mamma börjat resan mot Åland med sina hundar, så nu är jag solo ”i mitt andra boende”. Känns lite konstigt men samtidigt, FAN VA SKÖNT! Det är tyst. Jag har öppnat fönster. Jag kan sitta i soffan. Ingen hund som skäller loss. Det är tyst och så jäkla najs. Längtan efter ett eget hem växer mer o mer. Något som är enbart mitt och barnens. Där allt har sin plats. När jag lämnar så ser det likadant ut när jag kommer hem.. Ahhh, det är drömmen..

Ska slappa lite till & bara vara. Bara andas. Lyssna på fåglarna utanför.

Ha det fint!

~Bara jag~

Nu jävlar~

Nu kommer ett riktigt klag/gnäll inlägg! Jag är så förbannat less på att vara den som håller efter och håller ordning, dammar och putsar i den här lägenheten!

Till Dig som står inför en separation från din partner, det blir inte enklare, SPECIELLT om du som jag, behöver dela lägenheten med den andra föräldern till dina barn, pga ekonomi. Det blir ALDRIG enklare!!!

Jag trodde att allt började gå åt rätt håll för några månader sedan. Såg en klar förbättring när det gällde lägenhetens skick vid byte av vecka. Men icke! Jag misstänkte att det var för bra för att vara sant!

I min terapi jobbade jag med att ”lätta på min standard”. Att själv inte städa ihjäl mig & plocka undan och kasta skit för att det ska vara fräscht när den andre flyttar in. Jag gjorde så under några veckor. Slutade grovstäda och höll ”bara efter” som han gjort. Det slutade med en centimeter av dammlager på hyllor. Dörrposter har fingeravtryck. Golvbrunnen är alltid full av hår och vattnet svämmar ut på badrumsgolv. Tandkrämsfläckar på handfat, golv, tvättmaskin. Speglar blev helt matta. Luften i lägenheten blev unken. Jag klarade inte av smutsen och äcklet. Golven skurades enbart under min vecka. Skrev på almanackan att golven måste skuras en gång i veckan! Det verkade funka, för förra veckan skurades fan golven även under hans vecka! Wow!!

Men allt annat? Att hålla efter? Nä..

Jag rensade och skänkte bort möbler som stod i vägen. Sa naturligtvis till om det och fick godkänt av honom. Han går och skaffar två geckoödlor utan att meddela mig o ställer hemma. Jag hade precis rensat av den byrån för att kunna flytta den, men kommer hem o där står ett jävla terrarium. Ställde krav, HAN sköter ödlorna. HAN håller rent och köper mat. Han köper mat. Bajset ligger i högar. Terrariet ser förjävligt ut. Men för att komma till det jag började skriva om;

EN MÖBEL blev kvar. Trodde i min enfald att han skulle skruva ner den o ta bort den så jag kunde under min nästa vecka möblera och fixa i mitt & barnens sovrum. Men icke. Den står kvar. Och blir bara mer o mer överöst med smuts och skit.

Nu står jag här bitter. Hatar att vara bitter! Jag har dammtorkat, kastat trasiga saker som läggs på varje liten avlastningsyta i den här lägenheten. Det är smutsigt och äckligt fan överallt!!

Min högsta önskan är en egen lägenhet. En liten billig trea är så önskvärt just nu! Jag skiter i om det är trångt under min barnvecka. Så länge jag själv råder över skicket och städning i mitt hem så skulle jag bli lycklig! Det är inte hållbart i längden att dela bostad med någon som enbart bor här för att utfodra sina barn, dricka öl, på sin lediga tid eller under vab åker till sin flickvän, istället för att jobba i sina barns hem och göra det fint & trivsamt för dom! Han borde vilja kunna ta hit sin flickvän och då borde han vilja ha det fräscht och visa att han ”minsann är en skötsam och renlig karl”.. Hur sjutton kan en vuxen människa ha så taskig hygien i en bostad? Det påverkar ju måendet om man bor i en misär och sanitär olägenhet.

Jag har börjat jobba igen. Det sista jag behöver nu är att börja stressa över hur det ser ut när jag kommer hem till barnen. Jag behöver fokusera på barn & jobb & mig själv. Inte över sopor, damm, äckligt smuts.

-Så du som står inför en separation, och är tvungen att dela bostaden med föräldern till era barn varannan vecka, det kommer bli riktigt jobbigt. Mest tjafs blir kring städning & hygien, inte kring barn. Det blir inte enklare. Men förhoppningsvis, en dag, har du ditt egna hem, din egen standard, det ser ut som du lämnade det när du kommer hem, och det är det Du får kämpa för. Att en dag….-

Kram Puss

~Bara jag~

Onsdag= ledig~

Tre små troll kom iväg utan minsta problem idag! Glada & pigga!

Men så har vi den dära lite trögstartade 16 åringen, som aldrig går upp av något av 47 ställda larm! Inte vaknar även fast solen ligger på och lyser upp hela hans rum, aldrig störs av att jag ställt upp sovrumsdörren och ropar på honom ca var 3:dje minut, inte hör att jag står bredvid hans säng och knackar i väggar, garderobsdörr eller i händerna!!!! Jag blir som less på dessa förbaskade mornar! Denna trötta 16 åring! Jag tjatar & tjatar & tjatar! Jag vet att jag var morgontrött i tonåren, men såhär jäkla illa minns jag inte att jag var.. Fy farao!!!!

Har du en del att försöka hinna med o fixa idag, men när han strular då förskjuts mina planer och jag blir jäkligt stressad!

I helgen har Maxi hemmamatch, ska bli kul att gå på! Igår var det bara jag & Sigge som hängde efter skolan, Ebba stannade till hos två kompisar på väg hem från skolan och Max hade fotbollsträning.

Sovit piss dåligt inatt. Haft ont i ryggen som bara den. Blir så arg på vårdcentralen och läkare. Det står att alla ska förnya recept i GOD TID, minst så du har medicin för 5 dagar innan du behöver nytt recept. När Jag då följer den uppmaningen, men Läkaren inte förnyar ändå, vad fan ska man då göra? Jag har ätit medicinen i flera år, inget nytt som uppkommit där. Är det såhär vården ska vara? Ska det behöva bli en ekonomisk fråga för att få vård och jag är tvungen att gå till privata läkare för att klara av mina dagliga sysslor utan att gråta av smärta? Inte kunna sova pga ryggvärk? Blir så förbaskat trött på det här!!

Klagat nog nu, ska väl in o ställa mig o applådera över huvudet på sonen igen!!

~Bara jag~

Förberett morgondagen~

Det är fasiken att plocka på mig VUXENPOÄNG!! Åkte o tanka bilen, köpte cigg (mindre viktigt att poängtera iof) och tvättade av min älskade röda i biltvätt! Nu är hon inte längre törstig och hon riktigt glänser i sin mörkröda lack!!

Min bil är så älskad av mig! Hon är min första alldeles egna bil! Och jag vet med sorg i hjärtat att hon inte kommer hålla så många säsonger till. Hon är ändå 23 år ca, genomgått renoveringar för sammanlagt 30000:- så det sista jag fixade på avgasrör & bromsar är det sista ingreppet hon får. Men oj vad jag kommer sakna min S80! Så skön att köra, bra utrymme.. Enda nackdelen är att hon är dyr i drift!

Men om jag bortser från allt det där, imorgon kommer hon vara snyggast på vägen, haha!!

Två dagar har jag njutit på ballen och sol ☀️. Jag som har så svårt att sitta i solen, börjar alltid mega svettas och får typ panik, men har lyckats att tanka solens strålar 2 dagar i rad. Kanske blir idag med, vem vet! Solkrämen är på ifall att jag hamnat på ballen idag igen!!

Eller kanske lägga mig nere på gården med en bok, sola lite baksida? Hmm.. Får se hur det blir!

Imorgon är det Det Sjuka Huset som gäller igen. Tror min sista session med terapin är på fredag. Nu i fredags var den avbokat pga klämdag. Förra fredagen var Sigge sjuk med astma och krupp så jag kunde inte gå. Känns som att jag blivit snuvad på massor av behandlingstillfällen och nu är det ”slut”.. Det som mig. Det retar mig. Vart ska jag nu få hjälp med att hantera min vardag och prata av mig?

Tankning av ☀️igår
~Bara jag~

Blir bättre dag för dag~

Varje pass på jobbet känns lite liiite lättare för varje gång. En dag avslutade jag med att skratta hjärtligt ihop med en kollega. Det trodde jag inte skulle hända på länge. Så tråkigt att hon ska sluta, jag kommer verkligen att sakna henne. Hon är en glad, hjälpsam, noggrann, omhändertagande & fantastisk undersköterska. Önskar henne såklart all lycka på nya arbetsplatsen!! Hoppas hon får ett lönelyft oxå!

Jag är långledig då en röd dag infaller då jag ska vara på pass. Men inga chefer är på plats då och då inte jag heller. Nästa gång Det Sjuka Huset kallar är på måndag.

Idag sällskapade jag & mamma till Arken Zoo, Hemköp, Lidl. Nu är hon på Mindrullness & jag har kastat in en fläskytterfilé i ugnen på 125 grader och hoppas få en fin Pulled Pork till kvällen. Ska hämta henne 16:00.

Min arbetsplats är verkligen annorlunda sen innan sjukskrivning. Det är stor omsättning på personal, då inte enbart undersköterskor som söker nytt, utan 3 fantastiska läkare har slutat, ssk är det flera nyutexaminerade (noll erfarenhet av arbete på avdelning) och undersköterskorna flyr avdelningen. Dessutom är vårdtyngden så mycket högre nu. Många med mera behov av stöd och hjälp med allt för daglig hygien, stöttning med mobilisering. Det känns inte som att det är en avdelning som är vad den heter, utan att vi blivit en Geriatrik. Det är så sorgligt. Det ska inte vara en sådan omsättning av personal. När så många byter på så kort tid så är det ett tecken på att något är mindre bra. Och ofta är då problemet ”Ledningen”.. Men ingen säger något. Alla går tysta & missnöjda. Jag älskar mina usk-kollegor. De är helt otroliga människor som är fantastiska på sitt jobb. Men utan rätt stöd och backning o uppskattning av befintlig personal så söker man nytt.

Usch vad jag klagar. Men vad vore livet utan att få gnälla lite, speciellt på sitt arbete. Det sker inom alla olika arbetskategorier.

Nä, ska kolla klart nästa avsnitt av Modern Family innan jag måste åka o hämta mamsen!

Ha de!!

~Bara jag~

Snigelfart~

Så kan jag beskriva hastigheten på min återgång i arbete. Men, 1,5 vecka avklarad, det är inte illa. Och jag lever. Jag har överlevt. Nä, jag lever faktiskt. Även om det är jobbigt, psykiskt påfrestande, jag känner mig så skör och är orolig, så är jag på plats på Det Sjuka Huset! Helt ärligt trodde jag inte det. Trodde inte ens att en dag skulle gå.

Kanske är det nu en vändning sker? Är det nu allt bara ska fungera och Jag ska må bra hela tiden och hitta trygghet o självsäkerheten i mig? Det vore ju drömmigt värre.. Nä, att det kommer motgångar är jag väl medveten om. Och det är inget jag ser fram emot. Känner mig som ett uppblåst ballong i psyket, så är rädd att den spricker och att jag bara tappar all ork, all lust, all kämpaglöd & bara ger upp. Jag vill inte det. Vill inte alls Ge Upp! Vill fortsätta framåt, vill hitta lösningar. Vill kunna vara som ”alla andra” och göra det alla andra klarar av, såsom att arbeta.

Nu är det ledigt imorgon och helgen, så just nu är jag helt slut. Så trött. Ska tvinga mig att duscha innan sängen. Har psykoterapi o b-mott imorgon. Så upp med tuppen!

Tack för titten!!

Puss

maskrosbarn, psykisk ohälsa, psykoterapi, suicidal, ~Bara jag~, ~Känslan idag~

Möte~

Möte med personalansvarig & HR för n anpassad återgång.. –känns inte alls som att jag blir helt hörd, trots att jag använder min röst!

Hur sjutton ska jag få en omgivning att litegrann förstå, när jag inte vill outa mig själv helt o hållet? Jag vill absolut inte berätta allting, jag vill fortfarande vara någorlunda anonym på min arbetsplats, och den biten är jäkligt svår att få behålla, när människor är nyfikna, trångsynta och inte är intresserade av hur människor i omgivningen ”mår”, inte utan att få ”gotta” sig i alla detaljer.

Jag är så känslig för ord. Hur man säger en sak och hur orden når mig. Exakt det hände såklart. Utan att ens ha påbörjat min återgång får jag höra vad jag inte får göra för då blir det jobbigt för min närmsta chef. HR såg min reaktion, och försökte lugna mig, men orden har redan slagit till med full kraft. De har redan börjat gro i mig och redan planterat sig som ett mörker och orosmoln.

Jag känner enorm stress. Ångest. Det här kommer bli tufft och svårt. Det kommer innebära sömnlösa nätter och många känslor. Det vet jag. Till viss del är det okej. Det är normalt efter en långtidssjukskrivning. Jag är bara orolig att det kommer bli betydligt mera svårt än jag klarar av. Jag är orolig att jag ska hamna nere på botten igen. Jag som alltid strävar efter att vara bäst på det jag gör. Göra mitt yttersta i alla situationer. Få människor runt mig att må bra och känna sig sedda. Den här prestationsångesten suger faktiskt. Önskar att jag inte hade den. Att jag kan känna att ”tillräckligt” är lagom. Att acceptera att ”mitt bästa” är alldeles lagom. Men min hjärna funkar inte så.

Ja, på måndag börjar jag. Då är jag återigen på ”Det sjuka Huset” och…. där tog orden slut..