Etikett: trött

adhd, ~Bara jag~, ~Känslan idag~

Ledig tisdag~

Jojjo

Jag fattar inte att jag imorgon har sista lektionen i hälsopedagogik. Imorgon gör jag ett grupparbete med 3 klasskamrater om ”Matvanor & Livsmedel”. Sammanlagt får gruppredovisningen sammanlagt ta 10-15 minuter. Vi har gjort ett collage med text och bilder samt vi alla har en liten text att prata ifrån. Kommer bli så bra så. Synd bara att vi alla även som vuxna HATAR muntliga redovisningar inför klassen!! Men vem är egentligen jätte förtjust i det?

Igår hade jag tid hos läkare hos Prima i liljeholmen. Perfekt då det ligger i huset bakom min skola så tog knappt 1-2 minuter att gå dit. Jobbade lite med gruppen vårt grupparbete sen åkte jag hem. Har lämnat in min sista skriftliga uppgift och väntar betyg på det, sen är hälsopedden klar. På måndag börjar Specped på 100 poäng. Alltså 5 veckor sammanlagt. Efter det läser jag Etik på 100 poäng i 5 veckor. Känner att allt blir mer och mer intressant, längtar tills jag börjar med Medicin :). Nu på onsdag ska vi få testa ta blodtryck på varandra. Jag bara längtar tills vi får göra allt det praktiska. Känns så verkligt allting när det kommer till blodtryck, puls osv. Och när vi ska börja sticka lite!

Igår kväll började jag känna mig snorig, tjock i näsan och febrig.. Men tror jag sov bort det mesta för mår betydligt bättre idag.

Imorgon ska R operera ut röret som hållit ihop hans tolvfingertarm under läkningen. Han ska göra det på Södertälje sjukhus. Hans mamma kör honom dit o hem. Hon kommer även ha Sigge imorgon då jag är i skolan. Jag måste vara vid Prima innan 8.00 för att ta blodtryck osv för att få förnya mina recept, sen direkt till skolan för att repetera inför redovisningen. Så lagom stressigt känns det som.

Det sjuka är att R ska få veta idag när han ska opereras. Alltså ingen längre framförhållning alls, så vid 14 ska dom ringa och säga om han ska vara där vid 7 eller 12… Helt sjukt egentligen.. På måndag den 12/2 ska jag opereras. Jag känner mig nervös och orolig. Jag hatar att sövas men samtidigt ser jag fram emot att få det här gjort. Jag längtar till efteråt, att bli smärtfri, få tillbaka min rörlighet i kroppen. Börja träna upp styrkan i benen. Samtidigt hatar jag tanken på att behöva ligga inne ett dygn på sjukhus. Det lixom skrämmer mig, får sådan ångest.. Men usch, kan inte tänka på det nu, för då kommer jag att framkalla en panikattack!

I övrigt idag händer ingenting här hemma.

Däremot ska jag på torsdag gå och få en elevbehandling på nya fransar hos Lashia i Aspudden. Kostar 250:- och är de bra, noggranna och försiktiga tänkte jag låta Sara gå dit oxå o få nya fransar. Idag fick jag hem min gel från Bettan, äntligen en RIKTIGT bra gelé. Så jäkla less på gelén från wish som jag varit dum nog att prova. Har tillomed dragit på mig en skada på min tumnagel för att gelén släpper och slås av så lätt. Så nu ska jag äntligen göra riktiga naglar! Längtar!

Puss på Er ♥️

adhd, ~Bara jag~, ~Känslan idag~

Trött & tröttare~

Jojjo

”Gick på en promenad, och sen somnade Trött…

Nä, jag skoja, tänker inte skriva nån saga här.. Har varit inskolad från typ 11-16 idag. Det var LärarTorg när vi elever ha möjlighet att fråga mentorer grejer, få hjälp osv. Fick det glada beskedet att de 3 skriftliga uppgifter jag redan lämnat in, var just det enda som vi hade skriftligt som eget arbete. De moment som är kvar, de är grupparbeten, som vi blir introducerade för imorgon och tror även vi blir ”placerade” i grupper. Det gillar jag INTE! Tyvärr är det väldigt olika språkbarriär i min klass och språket kommer emellan. Jag kanske är lite udda, men jag förstår verkligen inte vad somliga menar.. Tycker till viss del att det är skrämmande att vissa ska jobba med sjuka, gamla, barn, men knappt kan föra en vanlig dialog på svenska. Tänk en gammal vårdtagare som kanske har svårt att höra, eller lite förvirrad, så kommer nån som knappt kan säga ”Hej, vad vill du att jag handlar åt dig idag?” Det är faktiskt skrämmande.. Men det är inte mitt problem att lösa! ……. (just nu). Däremot ligger det en stark dragning i mig att få förändra. Att göra framförallt äldreomsorgen bättre. Tydlig och trygg, med bra salugent arbetssätt. Jag ska göra mitt bästa! Mer kan jag inte göra!

Imorgon börjar som sagt moment två (uppgift 1 & 2 ) i Hälsopedagogiken. Tänk att jag redan är unna på vecka 2!! Alltså jag är så många steg närmare mitt diplom och att ta Examen som Undersköterska!! Hur coolt????!!!!!???

Idag jobbade jag med 20 studieuppgifter som finns i boken. Alltså plugga in de kapitel vi jobbar med nu. Kommer behövas när vi sen får prov 😱 Gick även på en föreläsning om Källkritik. Ganska logiskt tänk det här med källkritik, men har man språket emot sig så är denna föreläsning genast jätte svår… Suck!

Nej, nu ska jag nanna-kudden och bara koppla av. Imorgon en ny spännande & lärande dag i skolan! Tjoho 🤗

Bjuder på en ful bild på mig när jag sitter på morgon toan 😂

~Härligt~

Tacksam, lycklig, lättad~

Jojjo

Jag hoppas verkligen alla känslorna ⬆️ får stanna kvar länge! Idag, ÄNTLIGEN, dränerades vätskan som kommit av bukspottskörtelinflammationen. Men fan vilken resa dit det varit. Robert har haft så ont. Bara mått sämre & sämre. Ingen smärtlindring alls. För att sjukvårdens ”automatiska doseringsmaskiner” INTE fungerat!

Och ingen levande människa kollar såklart om allt funkar, utan istället TROR dom att allt funkar fast man vid första anblicken när man tittar på Robert nästan kan Se Hans Smärta! Behöver inte vara läkare för det. Så i minst 2 dygn har han varit utan smärtlindring. Knappt kunnat andas, inte röra sig, inte äta.

Det finns så mycket mer jag skulle kunnat skriva om alla händelser sen i lördags, men mitt huvud är överbelastat just nu. Så många känslor har krigat i min kropp. Hjärnan har läst av minsta sak & analyserat. Maktlösheten har varit överväldigande. Och det är hur Jag känt.

Robert grät idag. Tårarna bara rann, han fick inte fram orden. Han behövde så mycket närhet, veta att allt ska bli bra. En hand att hålla, en klapp på kinden, sällskap. Jag har kunnat vara där nästan hela dagen idag. Och det är jag så glad för.

Vid 15 ca så blev han äntligen dränerad. Efter att stått först på en Prioriteringslista i ca 2 dagar! 2 dagar!! Prioriterad?!? Ordet prioriterad har tappat sin innebörd om du befinner dig på sjukhus. Det betyder ”Du får ligga i smärtor tills du verkligen ger upp”… Jag åkte upp igen till sjukhuset vid 18 tiden. Och den man jag såg i sjukhussängen var en ny människa! Det var som ett mirakel slagit in. Han kunde ta djupa andetag, han pratade, han log. Och all denna förbättring pga vätskan i buken sugits ut. På knappt 2,5 timme blev han som en ”ny” människa. Varför behövde han helt i onödan lida så extremt mycket???

Jag blev så glad. Varm i hjärtat. Kände ett lugn.. Såg Roberts lättnad. Såg honom känna hopp.

Nu hoppas jag att det går fort för honom att läka helt. Att det blir bättre och bättre varje dag.

Just nu är jag så extremt trött. Mycket tror jag det beror på att oron, ångesten & skräcken släppt. Jag har gått som en stålfjäder i 6 dagar. Inatt ska jag sova. Och det ska bli så jäkla skönt.

Fick det här messet från honom när jag kommit hem nu på kvällen

Det värmde så mycket att jag kände tårarna bränna.

Jag inser verkligen hur skört ett liv är. Hur något kan förändras på bara nån sekund. Att haka upp sig på små/stora saker ÄR inte värt det i slutänden. Tänk efter nog hur mycket negativitet Du vill ha i ditt liv. Ta till vara på varje sekund, älska så mycket du kan, visa dina känslor, våga vara älskad, våga älska. Tillåt dig känna, men slösa inte känslor på skit.

Jag inser att jag aldrig vill leva mitt liv utan Robert. Han är så viktig för mig. Jag älskar honom så ofantligt mycket!

Sänder kärlek till svägerskan som ringt, kämpat för Robert, åkt från Gnesta till Stockholm för sin brors skull. Svärmor som måste lidit så när hennes son ligger så sjuk på sjukhus. Mamma som hjälpt mig enormt mycket…

Tack för att Du läste ♥️

~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Tråkigheter~

Ett steg fram, två steg bak~

Jojjo

Så känns det som att det går i R sjukdomsförlopp. Ena dagen bra, andra dagen motgång, nästa gång stabilt efter oväntade händelser, och nu dåliga (oroande) besked igen.

Bara idag har 2 oväntade saker hänt. Och inte åt det positiva håller utan såklart negativa hållet. Jag saknar min man så sjukt mycket. Jag längtar efter hans doft i vårt hem, hans skratt, hans närvaro. Det är så tomt. Han behövs hos oss. Vi behöver honom så mycket.

Jag vill verkligen inte klaga eller gnälla om mig, men det här är min blogg, och självklart kommer jag ”beklaga” mig… Mitt inre är i kaos. Hela jag sitter ibland som åskådare och tror jag ser ett dåligt drama. Sen kastas jag in i verkligheten med raketfart och inser

”fan, det här är mitt liv”

(Borde förstått det på skådespelarna egentligen 🤯)

Barnen mår skit. Dom små förstår inte fullt ut, men de ser. Ser på mina ögon, mitt kroppsspråk, när jag svävar iväg helt, när jag får utbrott på en bananfluga. Dom ser & känner att något är fel. Frågar efter pappa såklart, men förstår inte varför han inte kommer hem.

Dom äldre är mer medvetna såklart. Nästan för medvetna. Jag försöker vara så öppen som möjligt utan att skapa mera oro. Men det är svårt. Jag har själv 1000 tankar att försöka hantera, och inte ens det klarar jag.

Jag lägger locket på. Jag stänger av. För det är det enda jag kan göra. Annars går jag under.

Jag har hjälp av mamma här hemma. På gott & ont. Kan säga såhär, man flyttar ”hemifrån” av en anledning. Det är inte underbart att bo ihop med sin mamma när man själv är vuxen och har barn. MEN hon hjälper mig på sitt sätt. Idag tex har hon gått till återvinningen med massa gamla glasflaskor o liknande, städat & skurat ur vår kyl, städat diskbänken, plockat och fixat inne på toaletten. Och framförallt är jag inte ensam. Jag kan inte grubbla mig djupt ner i tanketräsket, hon håller mig ändå flytande. Och i henne har Jag har någon som faktiskt leker med barnen, ritar & spelar spel. Hon tar Ziri på promenad. Hon finns hela tiden på sitt sätt. Och jag är tacksam! Men vet att jag visar det asdåligt. Jag har fortfarande så jäkla ont i benen. Och utan hemma hade jag gått under. Det inser tom envisa egotrippade jag.

Livet är tufft. Och väldigt skört. Vad som helst kan hända närsomhelst. Man vet aldrig när?

Vågar man då chansa på att bara låta livet rulla på, eller borde man ta till vara på varje sekund?

Jag ska varje dag hitta något vackert i situationer. Det ska bli en liten läxa till mig själv.. Att inte vara helt blind och bara låta livet passera.

Det var allt jag orkar idag.

Puss

adhd, ~Bara jag~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Inget går enligt planen~

Jojjo

Hur mycket otur kan egentligen få drabba EN familj? Hur mycket prövningar ska man behöva utstå? Om det finns en Gud så sitter han/hon däruppe och asgarvar åt min familj just nu! Måste var hysteriskt roligt att se en sjukskriven mamma med konstant smärta ta hand om 3 småbarn ensam som dessutom är sjuka med feber, hosta och väldigt sänkt allmäntillstånd. Dessutom ska den lilla hunden ut och mamman som har svårt att gå, ska då rasta vovven såklart, men med 3 småbarn? Hur går man tillväga?

Och pappan i familjen åker in akut till sjukhus i lördags kväll pga smärtor i mellangärdet. Det visar sig att han har fått hål i magsäcken och måste opereras. Jag tror det kallas ”perforerat magsår” men är inte säker. Nu ligger han på sjukhus och oroar sig för mig, jag är hemma och oroar mig för honom. Hur kan det vara rättvist någonstans????

Han är nu opererad, ligger med slang genom näsan ner i magsäcken, och efter operation har han även dränage från magen.

Jag lider med min man. Den smärtan han hade här hemma var hemsk. Jag är så glad att jag stod på mig och tvingade honom att åka till akuten. För envis som han är skulle han såklart inte åka upp. Tur att han gjorde det, vem vet hur mycket värre det kunnat bli om han inte fått så snabb hjälp som han fick.

Men alla problem kvarstår. Nu kommer han bli sjukskriven med restriktioner (såklart) och det är ju en självklarhet. Men jag ser problemen som nu kommer. Nu är vi 2 vuxna med olika former av handikapp, och 5 barn som kräver sitt & en liten oskyldig hund som blir missunnad.

Tro mig, jag kommer göra allt för att R ska kunna få vila och läka, jag kommer lägga bort min smärta och köra på. Men med risk för att jag kommer få mera värk och så, men det får jag ta.

Min mamma ska ta vab för barnen för att hjälpa mig, istället är hon nu hemma och agerar psykolog till min missbrukande storebror!

PRIORITERINGAR!!! Betyder inte mycket för somliga!

Varför ska allt hända oss OCH alltid på en och samma gång?

Önskar alla en fin dag!

adhd, ~Bara jag~, ~Känslan idag~

Förlängt~

Jojjo

Sjukskriven ytterligare en månad. Det är inte alls vad jag vill vara just nu. Eller sjukskrivningen i sig skiter jag i, det är det här med att ha konstant smärta & värk som jag inte klarar av. Jag hade äntligen lagt till med nya vanor, nya rutiner. Fått i ordning på saker o ting och verkligen förändrat mitt liv. Inte så att jag helt tappat mig och nu är tillbaka på ruta 1, utan att jag måste avstå mina promenader och är mer stilla. Det funkar inte för mig psykiskt.

Jag har gått ner ca 7 kilo i vikt. Har tappat många centimetrar och känt mig så jävla stolt och stark! Idag var jag på vattengympa igen efter 3 veckors uppehåll. Fick ta det ganska lungt och inte använda benen fullt ut, men det var så skönt att vara där igen. Jag vill verkligen bara ha tillbaka mina funktioner. Ha tillbaka min rörlighet.

Idag (15/11) (pssst, påbörjade bloggen igår men var tvungen att bryta då Sigge vaknade) var jag hos sjukgymnasten igen. Hon skulle idag försöka töja ut mina muskler. Och det, kära du, gör man genom att hon drar ut leder,skelett,”någonting” och sen med all hennes tyngd sätter armbågen i muskeln och stretchar och drar. JÄTTESKÖNT!! Eller inte. Det kändes inte så farligt just då, det var nästan lite skönt men nu ikväll, aj aj aj!!! Det gör ont! Fick även akupunktur för första ggn i mitt liv. Det var säkert 18-25 nålar hon satte. Några gjorde riktigt on när hon satte dom andra kändes knappt. Kände mig lite snurrig och onykter när jag skulle gå därifrån. Men hon är helt underbar denna kvinna. Trevlig, duktig, noggrann, ödmjuk. Jag älskar att hå o ”plågas” hos Eva ♥️

Hade även läkartid igår på vårdcentralen. Blev sjukskriven 1 månad till och remiss är skickad för magnetröntgen (MR) och jag hoppas jag får en tid snabbt. Bara så jag får bekräftat vilken (om det är diskbråck) typ av diskbråck och om dom kanske kan försöka få bort det som ligger i kläm på något sätt. Nu är jag inne på 5te veckan med smärta.

Ja! Livet händer! Hela tiden! Det bara springer förbi o jag undrar just nu varför jag sitter på en läktare och tittar på när mitt liv bara rusar förbi. Jag vill gärna rusa med det.

Å andra sidan så är det här en prövning i mitt liv just nu. Jag måste gå igenom den här fasen för att komma ut starkare och kanske lärt mig något av det. Jag väljer att se det så!

#jagväljermig

Puss puss

~Känslan idag~

Så ont~

Jojjo

Jag ger upp. Jag inser nu att min envishet och dumhet gör att jag nu behöver ha mer ont än vad som är rimligt. Jag kan knappt gå nu igen. Jag lyckad hasa mig fram med sned rygg och tårar i ögona. Varje steg skär som knivar genom rygg och högra låret. Att sitta gör svin ont, toabesöken är svåra. Kan man inte sitta, ja tänk svälja hur ett toabesök då ser ut.

Jag önskar inte någon ischias. Inte någon. Det påverkar mitt psykiska mående, påverkar min familj, inte bara jag som blir drabbad av det här. Jag har smärtan, familjen måste genomlida mitt humör. Jag är inte van att titta på när andra gör saker. Jag är van att jag gör saker. Nu kan jag verkligen inte göra något.

Måste ringa läkaren imorgon o försöka få mera värkmedecin. Jag hatar ”flum”tabletter och undviker gärna att ta dom, men det här är nog enda ggn i mitt liv jag kan erkänna att utan dom kommer jag gå under. Jag kan knappt andas av smärtan nu, hur det känns då att aldrig ta något för att dämpa det onda, vågar jag inte tänka på. Då går jag sönder i själen.

Jag hatar mitt tillstånd. Jag hatar ischias. Jag hatar att ha ont. Jag hatar att inte kunna gå på vattengympan. Jag hatar mig just nu.

Over and out

adhd, ~En snabbis~, ~Familjen~, ~Härligt~

Höstig helg på landet~

Jojjo

Efter många helger hemma så var det att faktum att det nu var dags att åka ut o kolla till landet. Och tur var det för på lördag fm kom föreningen och kollade upp tomtgränserna. Det var ju inga problem för vår del, men fet finns idioter som smyger omkring på andras tomter och kollar upp vad man gör och sen sticker väl svartsjukan i ögonen på dom och dom gnäller till föreningen. Men vi hade inget att dölja och inget vi gjort fel.

Det är verkligen dags för en röjning på tomten och allmänningen runtom. Träd som är över 10 cm i omkrets får inte tas ner, då måste man betala 100:- per träd som överstiger det måttet. Så nu vill vi passa på o ta ner allt under 10 cm annars växer snart tomten igen. Jag började med att ta ner sly bakom lillhuset ner mot vattnet. Men efter 7-8 sly-träd var jag helt slut. Vi får hoppas att den andra familjen kan tänka sig att komma ut och hjälpa till lite. Skulle underlätta massor och det kommer bli så fint!

I lördags fick jag äntligen komma ut i skogen. Så mycket svamp vi hittade! Så underbart och skönt det var!

Sammanlagt fick vi ihop ca 3-3,5 liter svamp. Har fryst in och R tog svamptoast till middag.

Noel längtar tills på lördag. Då ska vi till Gröna Lund med Tekkel-Lord. Rädd för att det kommer att vara skitkallt, men man blir nog varm i kläderna av alla åkattraktioner. Det ska iaf bli roligt!

Helgen efter det ska Noel få ha sitt allra första kompiskalas på Laserdom Hägersten! Som han längtat efter det!

Sen blir det landet om 3 veckor igen, för att plocka upp båten, röja sly osv, kratta om det behövs.

Jag är så trött. Kan bero på att menshelvetet är här på besök, eller så är det bara för att jag är allmänt utmattad. Dåligt med sömn, men gott om stress. Imorgon är det dagis igen och mornarna är faktiskt inte alls roliga. De är sååå stressiga och jag har oftast så ont i magen innan jag kommer hemifrån att jag nästan knäar i hallen. Men det är bara resa på sig och gå! Livets Lott som Mamma! Tur att man får så himla mycket tillbaka av sina barn så att det i slutänden är värt allt❤️

Godnatt! SovGott! Vi hörs!

adhd, ~Bara jag~

Det bor en djävul i mig~

Jojjo

Idag har varit fullt ös medvetslös hela dagen.. Började med att jag försov mig FEM MINUTER!!! Redan där kom stressen med sin hammare o knackade mig på axeln.. Det förstörde iaf min morgon.. Sen när ungarna utfodrats och alla var påklädda, då bajsar Sigge ett MEGA lass (såklart) så det var bara börja om från början med honom. Kom ca 2-3 minuter sent till dagis.. Sen stressa ner med Sara till hennes skola, hon var ju försenad med allt så hon kom inte iväg i tid heller.. Väl hemma igen, upp o hämta hunden och ut och promenera snabbt i ca 40 min. Svetten rann! Upp och äta lite yoghurt med Siggis, sen fick han leka lite medans jag drog igång diskmaskin och plockade ihop smutstvätt. När han sen somnade i min famn tänkte jag att jag skulle prova vila lite jag med, gick ganska åt helvete.. Men jag kopplade av iaf 🙏🏻

Vid 13.30 var det dags för tvättstugan. Släpa tvättkorg & vagn ner och starta igång maskinerna. Sen ut och gå igen med Siggis & Virpin. Blev ca 25-30 minuter bara, liiiite besviken på mig själv faktiskt.gom till jag kom tillbaka så var det dags att hänga tvätten.

Kom hem ganska precis 16 & bara nån minut efter jag satt mig i soffan kom Max, Ebba & R från dagis & jobb.

Slängde ihop en chili con carne till middag.

Sara käkade ute med kompisar, Noel dissade mitt samtal, så till bordet var det Jag, R, och dom 3 yngsta.

Efter maten fick jag för mig att vi måste tvätta vår vardagsrumsmatta. Sagt o gjort, slet fram den och vi 5 ner i tvättid. Skrubba/spruta/blöta/gnugga! Hänga på tork i tornrummet.

När vi kommer upp åkte Max & Ebba i badet. Jag står och röker och hör hur R dividerar med barnen i badkaret och även Sigge som gör allt för att bryta sig igenom grinden in till badkaret och jag garvar ihjäl mig i mitt huvud.. Alla gjorde allt för att inte lyssna på sin pappa, och det måste vara så jag låter när jag är själv med barnen. Det var bara så roligt.. Jag riktigt njöt! 😈

Nu är jag typ döende av trötthet och ska försöka plöja några sidor i boken. Bytt till Lotta Thells böcker, mer i min smak än den tidigare.

Ja, det var min dag i ord, kanske missat nåt, men vem bryr sig mer än jag 🤔

Ha de!

Puss

adhd, ~Bara jag~, ~Familjen~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~

Märks att höstterminen startat~

Jojjo

Det är läkarbesök, bvc, Bup, reumatologen, bettfysilogin, hörselkoller och gud vet vad…

Fortsätter det såhär med bokade besök varje vecka är julen här fortare än kvickt.

Igår var vi Huddinge sjukhus med Max för att kolla hans hörsel. Bvc har gjort 2 hörselkontroller som båda gett kraftige nedslag, dessutom på olika sidor. Så dom skickade iväg en remiss och igår var det dags.

Det gick sådär. Max var jätteduktig. Men första screeningen visade nedslag på båda öronen. Nästa test oxå. Sen fick vi träffa läkaren och hon såg att hans trumhinnor är stumma, kan bero på vätska bakom, sen reagerade inte ”snäckan” som den skulle, den ska skicka ut ett ”ljud” tillbaka som deras instrument ska uppfatta och det gjorde den inte. Något med trumpeten var det oxå..

Jag har inte riktigt hunnit bli orolig ännu, men det kommer väl. Vi kommer få ny tid för honom om några veckor då de vill se vad testerna visar då. Och den 4/10 ska Max till reumatologen och starta utredning om reumatism.

Sara hade idag Eastman & bettfysiologen. Det riktigt tråkiga svaret vi fick var att smärtan i hennes käkar beror inte på att kortisonet hon fick innan sommaren inte funkat, utan att artrosen är tillbaka. Ja, vad säger man.. Fan… Punkt.

Hon ska dit på måndag igen och göra en ny avgjutning av sin käka för att börja med bettskena nattetid igen. Det ska kunna lindra det onda.

Noel har tid till Bup 10/10 för att träffa läkare om att ev få byta medecin. Igen. Det är inte hållbart med Elvanse just nu. Vi får se vad det blir av det mötet, vad vi kommer fram till.

Ebba mår bra. Nu har hon accepterat Dagis och förstått att hon kan vara trygg där. Gick fortare för henne än vad det gjorde för Max.

Sigge går nu. Han e så go med sina runda lår när han stapplar omkring här hemma. Idag kom han på att han kunde gå runt i en ring, det var jättekul i typ 10 minuter.

Ja, höstterminen är verkligen igång.

Det är tur att jag iaf älskar årstiden Höst, annars hade jag nog varit tokdeppig nu.

Ha det bra!

Ta hand om nära & kära för Du vet aldrig vad som kan hända..

Puss & Godnatt