Etikett: kämpa

~Bara jag~

23 dagar~

Jojjo

Nedräkningen har börjat.. Håller tummar o tår för att allt nu bara fortsätter smärtfritt och utan problem..

Haft en fin dag idag. Mått relativt okej, inte haft någon större ångest eller känt att tårarna bränt sönder insidan av mina ögonlock. Varit ute nästan hela dagen. Varit i parken med barnen och grannflickan. Rastat Ziri. Ett kvällsdopp för barnen i Arken Parken. Vid 20 tiden var alla hemma och då duschades all sand och smutsigt badvatten bort. Sen gick det fort för barnens ögon att stängas och det var dags att hänga med John Blund i drömmarnas land..

Nästa vecka, eller från tisdag, är min vecka borta från barnen, sedan ska jag ha dom i två veckor. Blir nog ett byte på söndagen v 32 så jag hinner fixa det sista, slippa kaoset som lätt blir.

Imorgon blir det en tur till CityGross, fylla upp kyl, frys och lite skafferi inför en vecka borta. Ska hjälpa mamma att tvätta i veckan. Hon kan ju inte bära o kånka själv med tanke på gipset. Sedan tänkte jag försöka satsa på att komma igång med träningen. Dags att få in ett mönster/schema nu innan hösten kommer. Så jag har hittat en någorlunda fungerande rutin. Kommer inte bli sådär super ”seriöst” nu, avvaktar till efter sommar & semester, men måste försöka komma igång för mitt psykiska måendes skull. Kan inte bara sitta o glo in i väggen eller titta på värdelöst skit på tv.. Blir knappast piggare eller friskare av det. Nu väntar remiss till PBM oxå, hoppas jag kan få tid dit om ca 1-1,5 månad. Och att dom är villiga att låta mig gå ett av deras program.

Nä, nu är det dags att fightas mot månen 🌕 och överlista fanskapet så jag får sova. Fasiken vad månen stör min sömn och mitt mående. Otroligt irriterande.

Ha det bäst!

~Bara jag~, ~Familjen~

Söndag den 2 maj~

Jojjo

Redan majmånad.. Det går bara för fort just nu.. Mamma fyller 63 om några dagar. Känns väldigt skönt dock att mina aprilbarn fyllt färdigt för i år.

Jag vill ha en fest när jag fyller ”DENFÖRBJUDNAÅLDERN” och har planerat att ha ett gemensamt party med min numera MYNDIGA dotter. Har under ett år suttit och tänkt och fnulat på hur jag skulle vilja ha vår fest. Men så kom det här äckliga Corona och satte käppar i hjulet för allt. Men jag hoppas ändå på att vi kommer kunna ha fest. UTOMHUS givetvis och under en varm sommarmånad. Nu kommer vi behöva begränsa antalet inbjudna, så vi kommer nog få välja bort barn som inte är helt självgående. Med andra ord så ingen under 15 år. Vilket känns så tråkigt egentligen, fast samtidigt är en FÖRBJUDNAÅLDERN-fest inget för barn och ungdomar som egentligen. Det ska vara 💯 fest, party, skratt, alkohol & musik, och då är ju åldersgruppen lite äldre.

Jag har haft en plan, att festen ska ha olika teman, vilket betyder att alla som får en inbjudan ska följa ett visst tema att klä ut sig efter. Inbjudningskorten visar vilket tema som gäller. Nu kanske det inte kan bli så, men tänk vad roligt det skulle vara om det gick att genomföra??? Jag har flera karaktärer jag skulle vilja vara, bla :

  • Groot
  • Harley Quinn
  • Gamora

Men nu tror jag inte det kommer bli möjligt, men kul hade det varit. Å andra sidan, har man för en gångs skull tur med vädret så skulle det vara svårt att vara helt grön och få sminket att sitta kvar.. Skulle se ut som en urvriden disktrasa efter någon timme bara..

Jaja, det är iaf kul att drömma och tänka, även om det inte blir av. Jag måste ju hitta något att se fram emot, och då får man tillåta sig att drömma lite..

Just nu sitter jag i soffan och kollar på repriser av ”Sommarlov” med E & S. M är hos M och leker. N är otroligt nog (kors i taket) på väg hem. Har inte sett honom sen i fredags vid 15:45. Pratat med honom, Ja, men inte träffat honom. Får hoppas att jag får ha hans sällskap i några timmar idag. Imorgon ska jag skjutsa till skolan, på tisdag skjutsa till skolan och sedan hämta honom för möte i TP.. Och där slutar min fysiska vecka. Så jag har träffat honom sammanlagt 6-7 timmar på 7 dagar. Känns otroligt tungt och ledsamt i hjärtat.

Det är bara kämpa på. Ligga på och aldrig låta styrkan och kämpaglöden helt dö ut. Då är det kört.. Även om jag gärna vill ge upp, så får jag inte tillåta mig att göra det, för ger jag upp är det nästintill OMÖJLIGT att hitta styrkan att bygga upp en ny kämpaglöd.. Så bara hålla ut och hoppas att om några år är den här tiden ett grått minne som vi överlevt..

~Bara jag~, ~Familjen~

Äts upp inifrån~

Jojjo

Nu har livet helt plötsligt tagit en ny vändning.. Helt plötsligt blev allt bara så tungt och mörkret omsluter mig.. Jag vet inte längre vilken väg jag ska välja för att hitta ut. Hela jag, varenda liten cell är i upplösningstillstånd, lungorna vill inte längre ta in den luft som finns, hjärtat vill inte följa mitt egna blodomlopps rytm..

Jag har knappt sovit. Knappt ätit. Inte velat känna efter eller ta in något. Allt är bara så mycket lättare att bara knuffa bort och låta mig själv isolera allt jag tycker, tänker & känner. Vill inte låta någon komma nära. Ingen får se hur trasig jag egentligen är. Fasaden byggs upp och murarna börjar hitta sitt fäste. Jag mår såklart allt annat än bra, och jag är inte ensam om att må så, så ingen offerkofta kommer fram på mig. Jag gör vad jag måste för att överleva en dag i taget. Även om varje ny dag är en ren jävla plåga. Att öppna ögonen gör ont. Att sluta ögonen är ännu värre. Paniken kliar i min hud, stickningarna i tungan gör sig påminda konstant.

Men vilka valmöjligheter har jag? Finns det någon lösning?

Svaret är: kämpa på. Kliv upp, andas bara, fyll lungorna, inse att varenda dag kommer att vara skit jobbig, inget kommer att gå att förutspå, det finns ingen skriftlig manual till livet, speciellt inte livet som förälder, bara fortsätt gå upp varje dag. Kämpa med varje andetag, försök ignorera stickningarna, fyll dig med kärlek. Försök att le. Någon gång är denna tid ett minne. Att se tillbaka på. Just nu är det en kall och brutal och jävligt jobbig vardag, som jag måste ta mig igenom.

För, hur jobbigt det än är, finns inte ”ge upp” i min ryggrad. Jag kan aldrig ge upp. Den ”lyxen” är inte för mig. Bara kämpa lite till. En dag i taget.. Ett andetag i taget.

Blunda… Titta… Andas… Älska…. Känn inget..

~Bara jag~

Lite positiva besked~

Jojjo

Gällande endast mig själv! Jag har verkligen fått en ordentlig utdelning av min träning. Som jag skrev förut har jag kommit under 80 på vågen, men det häftigaste resultat är dock alla centimetrar jag minskat. Det är där jag ser och känner skillnad. Jag kan ha på mig ett par jeans jag köpte för 4 år sen som jag aldrig kunde använda, fick diskbråcket då och efter det gick jag stadigt uppåt i vikt.

Testade de idag. Nu är de nästan förstora 😳

Men känns ändå ganska coolt att ha jeans. Jag som hatar jeans annars.

Nu blev det lita halvdålig bild där i profil. Byxorna är som sagt för stora i midjan så de sticker ut och ser ut som att jag fyller ut dom, vilket jag inte gör.

Spelar ingen roll, egentligen, det som däremot spelar roll är hur mycket bättre min kropp mår, även om jag troligtvis aldrig slipper ryggvärken helt, så mår jag ändå bättre, orkar mera, känner mig lite gladare och mycket starkare. Nu behöver jag bara fortsätta träna och försöka omvandla ”lösfettet” till lite muskler. Så det blir lite ”fastare” hud.

Men jag är stolt! Väldigt imponerad av mig själv. Trodde aldrig det här om mig själv. Att jag skulle orka fullfölja min motionsplanering och cirkelträning!

Bra jobbat Jojo!!! Nu kör vi lite till!

Kram

~Bara jag~

Dagens rensning~

Jojjo

…av mitt huvud.. Måste bli bättre och återuppta ett aktivare bloggande. Det är så satans skönt att bara skriva av sig.. Bara ösa ut ord och tankar..

Trots att jag mått piss så fick jag höra bara positivt på Saras utvecklingssamtal. Hon bara växer och växer både i sig själv och utåt sätt. Utvecklas, tar mer plats, visar hur hon tar till sig det hon lär sig och verkligen använder sina nya kunskaper på ett positivt sätt och på ett professionellt sätt. Stolt över hur långt hon kommit efter sina 3 helvetes år i högstadiet i Entré skolan i Gröndal. Fy vilket misstag det var att låte henne börja där.

Men gymnasiet är ”annorlunda”.. Allt hänger på den enskilda individen. Hur han/hon vill ta till vara på skolan, hur mycket tid som ska investeras i skolarbetet osv. Och Sara bara imponerar! Hon bara växer, tar för sig, tar ansvar, vill bara utvecklas och kliva utanför sin ”comfort-zone” och våga fortsätta och kämpa framåt. Från E & D betyg i alla ämnen i högstadiet har hon nu C i medel i alla ämnen!!

Med rätt lärare och mentorskap, uppmuntring och en ”jävlaranamma” klarar man fan precis exakt vad man vill! Det är Sara ett starkt bevis på!

Sen, för att bli lite ”djup”, så vet hon allt om mig. Allt om vad jag gått igenom. Vad jag fått resa mig upp ifrån, alla rykten och all skit jag växt upp med, men hon har sett att jag reste med g och motbevisade skiten ur mitt förflutna. Jag vet mitt värde. Jag vet hur det är att vara på ”botten” och verkligen kämpa sig upp.. På toppen är jag dock definitivt inte, men jag är väldigt nöjd med vad jag åstadkommit, att jag vågat tro på mig själv, att jag har människor runt mig som tror på mig och älskar mig villkorslöst, att jag är på en plats i livet, där jag är nöjd.

Det bor en ”fighter” i alla. Det gäller att orka ta fram den fightern och hänga med i tempot och inte ge upp. Alla får motgångar. I olika nivåer. Man kan välja att slås sönder & man kan välja att inte låta sig besegras. Alla har ett val. Motgångar är en lärdom. Lär av motgången och gå ut lite starkare, eller ge upp. Det är ett val.

Jaja, nog om detta.

Stolt över mina barn, stolt över min plats på jorden, med eller utan en helvetes kopia-förkylning till Corona, och nu ska jag kräla via golvet in i Ebba & Sigges rum och städa upp.

För inte är jag ”hemma sjuk själv” utan Ebba är oxå förkyld och hostig och tjock i luftrören.

Och nu har hon ”lekt” jordbävning i deras rum o de ser förjävligt ut.. Nu får mamma jobba lite.

Just ja, träffade min bror förra veckan. Han såg ok ut, problem med ryggen dock, lider med honom där. Jag ska röntga om min rygg i april, så vet helvetes smärtan han har.

Ha det!

~Bara jag~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Tråkigheter~

M@rdröm~

Jojjo

Hur mycket kan drabba en Familj på EN och samma gång?? Finns det inga rättvisor när det gäller fördelningen av sjukdomar och åkommor?

Jag ”ber” till det JAG tror på, att den här mardrömmen ska vara över och att Mampap snart är på bättringsvägen!! Att De båda i sommar kan gå på en picknick och njuta av grönska och fågelkvitter, åka till sin dotter och dotterdotter och fika, äta goda luncher i sommarsolen, krama om sina söner och bara må bra! Jag vill att det ska vara så! Allt annat är bara orättvist!

Är livrädd för hur min bästis ska kunna ta några andra besked än att allt går bra! Inget annat är ens ett drägligt alternativ.

Livet… och…. Döden.. Hatar det faktum att man inte vet vad som sker efter att en kropp dött. Det finns inget att ta på, ingen forskning som visar vad som händer ”sen”.. Vi vet att man föds, vi vet att man sedan lever, men ingen vet vad som kommer sen. Därför som döden är så skrämmande oxå..

Jag tror ändå att något finns kvar.. Att man efter döden är en energi, ande, ja något som kan hålla koll på sina anhöriga, göra små bus för att påkalla uppmärksamheten, på något sätt visa med känsla att man finns ”kvar”.. Jag tror så! Sen får alla tro vad de vill såklart, men att tro som jag gör döden mindre läskig och skrämmande.

Jag avskyr maktlösheten när jag egentligen vill göra allt jag kan för att hjälpa dom alla. Vill lyfta upp, lätta bördor, ta deras sorg och oro, lugna och krama om, trösta, sitta bredvid, hålla en hand, ta emot ilskna utbrott.. Men hela tiden finnas där.. Nära.. Jag lider inombords med henne.. Vill gråta med henne.. Vill säga att allt blir bra.. Allt Blir Bra!

Imorgon skola och sen tänker jag åka o möta upp henne.. Hälsa på med henne.

Puss kram

Glöm aldrig bort hur skört ett liv är.. Det kan vara för evigt, eller slockna på någon sekund.. Gör alltid allt varje dag du vaknar, njut av livet, älska med hela din kropp, ångra ingenting… Rätt som det är kan det vara försent… Det finns ingen reklamation på livet, du kan inte göra om! Kasta inte bort ditt liv på någon som inte är värd din tid, du vill inte på slutet ångra ditt liv.. Ta hand om dig! Ta hand om de du älskar! Låt dom veta.. Låt dom alltid veta.. ♥️

~Känslan idag~

Kommit hem till kaoset~

Jojjo

Så fort vi kom hem i fredags kom ångesten krypande.. Det stack i kroppen, svettningar, klump i halsen osv. Jag hatar vårt hem!!! Jag gör verkligen det.. Jag pallar inte längre med att bo såhär. Det har blivit för mycket för mig.. Jag kan gå en hel dag och städa.. Men det syns inte! Överallt är det saker, och ungar, trångt och saker överallt.. Sara är nästan aldrig hemma, hon pallar inte heller.. 12 år och dela rum med brorsan, jag förstår henne.. Men det är hemskt jobbigt att min förstfödde inte kan eller vill vara hemma för att hon inte har eget rum. Känns som om det är mitt fel. Allt lägger jag på mina axlar, allt får jag bära, och jag gör allt för att inte barnen ska behöva bära nåt på sina axlar..

Å igår var jag med en granne på akuten, hon blev biten av en hund i handen. 4 jack blev det, inget allvarligt dock. Men en stelkramp måste hon nog ta! 

Idag har jag som vanligt försökt att städa och plocka. Hjälper ju inte, men ändå.. 

Jo, blev väckt på ett så brutalt läskigt sätt idag. Innan kl 9.45 nångång vaknar jag med ett ryck av att Ebba vrålar till. Sätter mig upp och hittar inte Ebba! Hör henne skrika men hon ligger ej i spjälsängen.. Ser då hur hon sitter/halvligger under sin spjälsäng!!!! Ungen har legat och sparkat och lyckats åla sig ner i fotänden, där det finns som ett mellanrum mellan hennes och vår säng.. Jag skriker på R som kommer in och lyfter sängen så jag får upp min bebis! Hon skrek när hon gled ner, sen sa hon inte ett ljud.. Lilla Snufflan min!!

Och R är super-dunder-tokmycket förkyld! Fattar inte vad han åkt på… På 3 dygn har han inte ätit. Nu idag har han dock fått i sig blåbärssoppa. Sen gjorde jag, utav blåbären vi plockade i skogen i lördags, en hemmagjord blåbärssoppa. La blåbär och is i blendern, blev väldigt gott, och den drack han och fick behålla. Han är alltså inte magsjuk, han har åkt på typ influensan. Helt sjukt sjuk är han iaf. Så just nu gör jag precis allt här hemma.. Lagar mat, är domare, lektant, mamma, hundrastare, handlar,går ut med vovven, byta blöjor osv. Kan lova att jag är riktigt slut…. Men som de säger, ”när en kille är riktigt förkyld’… Ligger nåt i det uttrycket…

Oj då.. Somnar med telefon i handen…

Dags att sova tror jag..

Puss