Etikett: diskbråck

~Bara jag~

~Mini semester, födelsedagar, möten, Stig Helmer~

Jojjo

Det har lina dagar innehållit sedan sista inlägget. Sonen som fyllt 18 år, sedan var det paus på födelsedagar och påsken kom & gick. Jag var ensam i år (igen) så någon påskmat eller ägg eller familj blev det inte. Jag hatar att vara ensam under högtider.. Eller jag hatar inte det egentligen, men min hjärna och kropp återupplever alla gånger jag blev övergiven som barn och alla gånger jag blev bortvald samt orden ”ingen vill ha dig, du är värdelös” som spelas upp på repeat i huvudet.

Söndagen den 20/4 lyften planet. Vi landade i Polen kl 9. Dagarna där var ett kaos. Vi firade min äldsta dotter som nu blivit 22 år ung!

Polen är ett land jag aldrig kommer att besöka igen och jag rekommenderar ingen att besöka just Gdansk. Fy! Jag kan vara lite orättvis i min bedömning, jag fick så jävla ont i min kropp där, jag kunde inte gå, och då överdriver jag inte. Mina ben började domna bort, fötterna gick inte att styra och det gick som elektriska stötar genom smalbenen ut i tårna. Det var vidrigt! Överallt kullerstensgator. Polacker är otrevliga och tjuriga, speciellt kvinnorna. Dom frästa åt oss när vi ställde frågor på engelska. Ett dyrt och överskattat Gdansk får minus 10 poäng av mig!

Träffade Stig Helmer igår. Samtalet flöt på bra, inte lika mycket tystnad. Jag lyfte en sak som tyngt mig och fick bra återkoppling på det. Jag tog tag i min ångest direkt efteråt och använde mig av de tips jag fått av S.H. Det blev bra. Bättre än om jag hanterat det på mitt sätt med ilska. Vågade visa mera svaghet och sorg.

Idag var det Planeringsmöte med Socialtjänsten, Familjebehandlare, Behandlingsfamilj, Perspektiva, vi föräldrar samt son. Allt via länk givetvis. Hatar möten via länk. Så opersonliga, många otydliga svar och frågor, för många röster som vill prata. Blir bara mera luddigt och otydligt. Inte alls nöjd med vad som sas, inte med det som beslutades heller, för när den sista pusselbiten besvarats av Polisen så kan allt ändå dras in och då är det här mötet helt värdelöst. Så trött på Soc och myndigheter. Så trött på information som är otydlig, även om jag ställer rätt frågor så är svaret inte tydligt.

Igår fyllde min mellanson hela 12 år. Nu är det slut på födelsedagar i April för i år! Han har blivit så stor!

Nu ska jag fortsätta deppa lite, skriva av mig på andra forum, tänka och sen förhoppningsvis kunna släppa allting och försöka njuta av Valborg.

Ska ni fira Valborg? Vart? Med vilka?

Jo, min insändare blev publicerad, så kul att det handlar om just kritik mot Glassbilen!!! Haha, som om det inte finns viktigare ämnen att diskutera och debattera om!

~Bara jag~

~Aspudden Cup~

Jojjo

Hela dagen igår stod jag på Cup som min sons lag arrangerade för att dra in pengar till deras lag och Gothia!

Eftersom det slog om till sommartid igår så slog detta hårt mot fysiken. Jag stod där, gick och städade (fyllde på toapapper, skura bort bajsspår i toaletterna, plockade papper från golv & tömde alla papperskorgar) inne i 8 toaletter/omklädninsrum, tömde soptunnor över hela Idrottsplatsen, gick runt fotbollsplanerna 8-9 ggr med påsar och skräpplockare i cirka 10 timmar. Alla sopor skulle dessutom bäras till en komprimator och kastas där.

Att vårt lag anordna en av de bästa och roligaste Cuper jag varit på var så kul, där fanns aktiviteter för alla, dunder goda hamburgare och frallor, dricka och snacks. Som fotbolls mamma har jag varit med sonen på oändligt många cuper, och tyvärr ofta blivit besviken av toaletter, tillgång till fika/kaffe, mat under långa dagar, men den här som vårt lag o ledare anordna var den bästa faktiskt. Det var så välplanerat!

Men slitsamt. Med min dåliga och skadade och opererade rygg, så är smärtan idag hemsk. Men ändå värt det såklart, allt för min sons lag och allt för att han ska kunna fortsätta med sin favorit aktivitet.

Ebba och Sigge hjälpte till massor, Sigge hjälpte mig med sopor och att samla in pant, bära säckar och kolla om toapapper fanns. Ebba stod nästan hela dagen och hjälpte föräldrar att ta betalt och sälja där hamburgare grillades. Max hade sin plats som Domare under cupen. Alla hjälpte till. Så stolt över mina barn. Äldsta dottern kom dit o hjälpte till med att plocka sopor och fylla på toapapper. Tack älskade Sara!!

Ebba styr upp grillningen ♥️
En av de lugnare stunderna under eftermiddagen. Annars var det barn och vuxna precis ÖVERALLT!

Tusen tack till alla lag som anmälde sig och deltog i vår Cup! Utan er, ingen cup! Tack till alla ledare och tränare som hade så bra koll på sina lag. Tack till föräldrar och ledare i Aspudden-Tellus som planerade och styrde upp så förbannat bra under hela dagen!

En annan sak jag bara måste få outa, min förstfödda ska för första gången flytta till eget hem. Inte bo hemma hos sin pojkväns pappa. Inte bo hemma hos mig, inte inneboende hos mormor. Nej, sin egna dörr att stänga om sig och sin Nosis, där de ska sova, laga mat, kolla på tv, tvätta och städa, diska, tända ljus, chilla på sin egen balle. Ja, min stora tjej flyttar nu in i sitt egna hem.

~Grattis Sara! Och Noha! Det här blir en spännande och rolig tid för er! Så glad för er skull~

Nu ska den här mamman, försöka dra igång lite tvätt, dammsuga, och förbereda för min yngsta dotter 10 års dag, imorgon fyller hon 2 siffrigt, och det ska firas såklart!!

Ha det bäst!!

~Bara jag~

Ska det aldrig bli lite mera ”normalt”~

Jojjo

De sista åren med mina barn har varit en riktig bergochdalbana. Inte en enda period på åtminstone 14 dagar har varit utan oroväckande samtal eller händelser. Det är något hela tiden.

Det knäcker mig totalt.

Det är inte så att det är ett barn som tjafsar om skolan, eller som vägrar plocka undan sin tallrik, eller ”inte orkar gå på träning”, såna där saker skulle jag kunna ge allt för att ha. Det är vanliga små problem i ett liv med barn.

Nä, här händer helt andra saker. Jag inser att jag varit väldigt godtrogen och naiv. Eller det är nog inte rätt ord, det är mera att jag så mycket vill ”fria” istället för att ”fälla”. Ingen mamma vill tro det värsta. Även fast det är precis framför dig, allting finns framför dig men ändå väljer man att försöka leta efter det där pyttelilla hoppet och när Jag har funnit det har jag hållit mig fast där stenhårt.

Men så kommer det där, det som gör att du inte längre kan hålla fast det där stenhårda greppet, utan jag faller handlöst ner i den hårda kalla verkligheten. Utan återvändo.

Och nu sitter jag här. Jag kan inte le längre. Jag har glömt hur det känns att vara utvilad och pigg. Jag är otrygg och orolig. Mitt flykt beteende är påslaget på 100%. Jag kan knappt se glädjen i det som vardagen vanligtvis gör mig glad. Jag kan inte somna. Jag spänner mig så mycket i käkar och kropp att jag har konstant ont. J

ag vill ingenting längre.

Eller jo, jag vill ta mina barn och flytta långt bort från den eländiga tunnelbanelinjerna, bort från Stockholms små ”orter”, bort från tätbebyggda områden där kommunala färdmedel möjliggör kriminella alltid att hitta en plats, där de lurar oskyldiga barn in i förödande konsekvenser. Jag vill långt bort från Stockholm.

Jag är så maktlös. Jag är maktlös i mitt eget liv, kan någon förstå hur det känns? Att inte ha någon kontroll? Att aldrig veta om nästa samtal är okej eller om det kommer orsaka mer ångest & oro? Att aldrig andas ut.. Bara andas snabbt och ytligt, för det är så det blivit. Jag väntar bara på att nästa katastrof ska komma.

Jag vill ha ett liv. Ett nytt liv. Börja om, långt bort från all skit. Bygga upp mig och mina barn igen. Bygga ihop oss.

Livet är svårt och har varit det under lång lång tid. Allt som gått sönder kommer ta tid att laga.

~Bara jag~

Sjukare än sjukast~

Jojjo

Jag åkte på en förkylning som verkligen bitit sig fast och tagit all ork ifrån mig. Långdragen jäkla skit oxå.

Började smått under min vecka med barnen, då var Max’s dunderförkyld så fick vabba. Sen jobbade jag kväll nu i veckan och redan i tisdags kände jag symtom i näsa o hals så anade att jag kanske var på väg att bli sjuk. Kämpade på med jobb ändå. I torsdags började jag passet med Coldzyme munspray, Stepfen halstabletter & Alvedon i kroppen. Passet var sjukt jobbigt. Kände att febern låg där inne o skrattade åt mig.

Hann bara komma hem efter avslutat kvällspass, då orkade jag inte kämpa emot viruset längre. Sov inte en Blund den natten. Låg med feber & frossa, ont i kroppen, litervis med snor frästes ut.. Har legat helt däckad sen torsdags natt. Minns knappt dagarna och vad jag gjort. Så himla kokt o slut har jag varit. Somnat när som, vaknat då och då. Tvingar i mig vätska och gått på toa.

Nu är första dagen jag sitter upp o tar en kopp kaffe. Frisk?? Nä, inte ens i närheten. Huvudet är som inbäddat i ett vakuum. Täppt i näsan fortfarande & dryg hosta. Tror fan jag fick årets influensa tidigt?

Idag ska jag hem till mina troll. Känns som om jag varit i en dvala i typ 3 veckor, ändå har det bara gått 7 dagar sedan jag sist träffade dom. Längtar efter deras söta ansikten och kloka tankar!

Hoppas att jag blir bättre och friskare nu för varje dag som går. Vill må helt bra utan minsta symtom.

Innan passet på onsdag.. Ser fan hur svullen jag är pga nästäppa och svullna bihålor..

Önskar alla en fin tisdag, önskar alla en vacker höstdag, god hälsa & positiva möten!

Ha det bäst!

~Bara jag~

Härliga regniga fredag, min lediga dag~

Jojjo

Jobbat dagspass 4 dagar i rad. Så kommer den här efterlängtade dagen, inget jobb, planen att vädra lägenheten & få lite städat. Att vädra är bara glömma, det blir bara fuktigt och rått inomhus. Städa är jag tvungen att göra då det är så jäkla skitigt på golven. Intorkade fläckar från saft/läsk. Det här golvet är inte skurat den senaste veckan.

Jag röjde hemma som bara den innan barnen skulle vara med sin pappa 2 veckor. Jag bad honom göra 2 saker som min rygg inte orkade. Det var att antingen ”sälja eller skänka eller kasta eller bära ner i förrådet” de 3 lackhyllorna som står på golvet i sovrummet. Och att ”bära ner EN KARTONG” i förrådet.

Kommer hem och detta är INTE GJORT! Två små saker, jämfört med de mängder av skit jag rensade bort samt möblerade om, tvättade allt, dammsög och skurade allt; dagen innan jag lämnade över. Jag blir så himla ledsen i hjärtat. Jag har en trasig rygg. Jag gör så mycket jag kan och jag gör det för att alla ska trivas i lägenheten. Barnen bor här på heltid, endast vi två som bor på halvtid. Fortfarande någon som undrar varför vi separerade?? Här är en del av orsaken! Inget stöd, ingen hjälp, inget intresse, massa snack men inget som händer.

Just nu sitter jag o tjurar över det.

Måste skruva ner köksbordet. Har hittat ett nytt lite mindre som jag ska ställa upp. Det vi har nu är riktigt stort, robust & stadigt & utrymmet i köket blir så tajt o trångt. Så ska skruva isär det, se om det går att skänka iväg, annars måste jag åka o kasta det. Samt ta hand om lackhyllorna OCH kartongen!

”Lämna inte över ett ansvar= skapar bara mer ångest, frustration, sorg och trötthet”

⬆️Mitt nya mantra tror jag⬆️

Nä, ska bälja i mig mitt kaffe och sedan försöka dra igång allt måste innan helgen med alla Trollen börjar!

Men, det bästa med det här vädret dock, att ikväll blir det mys med tända ljus! Att få sitta på kvällen framför tv med lite fredagsmys med mina älskade Troll, se lågorna på ljusen fladdra, känna doften av ljus och nystädat hem, den känslan som kommer av det; den är dunder!!

Trevlig helg på Er!!

Kram Jojo

~Bara jag~

Kaffe på ballen~

Jojjo

Kommit hem från jobbet. Väldigt ”spännande” förmiddag. Lite för många okända ansikten, men det blir en chans att lära känna ”nya” kollegor 🤪

Tagit av stödstrumpor! Det är en sådan underbar känsla att ta av dom, känna blodet röra sig, luft mot huden. Helt magiskt! Av med kjolen och nu i bara linne & trosor dricka en kopp kaffe med havremjölk i skuggan på ballen! Så skönt! Det är så tyst ute. Några fåglar som kvittrar, annars helt tyst. S

å fort grovsoporna öppnar i porten bredvid, imorgon dock, ska jag kånka ner skit från midsommar. Så stört att deras grovsopor har öppet bara en dag i veckan, torsdagar, och under begränsat antal timmar. Det är ju lixom ett flerfamiljshus och då kan det bli en hel del grövre sopor. Nu måste alla ha det stående hemma o vänta in just den där jäkla torsdagen för att kunna rensa ut o kasta större saker. Blev ju en del tomma glassförpackningar och annat här under midsommar för mig o barnen. Så är det borta när mamsen kommer hem från Åland på fredag..

Annars då? Jo, jag är ganska okej. Ganska stabil. Trött som attans, varmt som fan, svettas typ konstant, speciellt på jobbet vid omvårdnads moment, då är det riktigt vidrigt att vara jag. Men rent allmänt, det funkar. Alltid något ☺️

Tror jag ska skämma bort mig med en knoppis på soffan. Tror inte jag kan somna, men en liten vila är aldrig fel att försöka mig på.

Japp, så får det bli. Ska få i mig kaffet o sedan lägga ner huvudet och bearbeta intrycken från jobbet.

~Bara jag~

Onsdag= ledig~

Jojjo

Tre små troll kom iväg utan minsta problem idag! Glada & pigga!

Men så har vi den dära lite trögstartade 16 åringen, som aldrig går upp av något av 47 ställda larm! Inte vaknar även fast solen ligger på och lyser upp hela hans rum, aldrig störs av att jag ställt upp sovrumsdörren och ropar på honom ca var 3:dje minut, inte hör att jag står bredvid hans säng och knackar i väggar, garderobsdörr eller i händerna!!!! Jag blir som less på dessa förbaskade mornar! Denna trötta 16 åring! Jag tjatar & tjatar & tjatar! Jag vet att jag var morgontrött i tonåren, men såhär jäkla illa minns jag inte att jag var.. Fy farao!!!!

Har du en del att försöka hinna med o fixa idag, men när han strular då förskjuts mina planer och jag blir jäkligt stressad!

I helgen har Maxi hemmamatch, ska bli kul att gå på! Igår var det bara jag & Sigge som hängde efter skolan, Ebba stannade till hos två kompisar på väg hem från skolan och Max hade fotbollsträning.

Sovit piss dåligt inatt. Haft ont i ryggen som bara den. Blir så arg på vårdcentralen och läkare. Det står att alla ska förnya recept i GOD TID, minst så du har medicin för 5 dagar innan du behöver nytt recept. När Jag då följer den uppmaningen, men Läkaren inte förnyar ändå, vad fan ska man då göra? Jag har ätit medicinen i flera år, inget nytt som uppkommit där. Är det såhär vården ska vara? Ska det behöva bli en ekonomisk fråga för att få vård och jag är tvungen att gå till privata läkare för att klara av mina dagliga sysslor utan att gråta av smärta? Inte kunna sova pga ryggvärk? Blir så förbaskat trött på det här!!

Klagat nog nu, ska väl in o ställa mig o applådera över huvudet på sonen igen!!

~Bara jag~

Blir bättre dag för dag~

Jojjo

Varje pass på jobbet känns lite liiite lättare för varje gång. En dag avslutade jag med att skratta hjärtligt ihop med en kollega. Det trodde jag inte skulle hända på länge. Så tråkigt att hon ska sluta, jag kommer verkligen att sakna henne. Hon är en glad, hjälpsam, noggrann, omhändertagande & fantastisk undersköterska. Önskar henne såklart all lycka på nya arbetsplatsen!! Hoppas hon får ett lönelyft oxå!

Jag är långledig då en röd dag infaller då jag ska vara på pass. Men inga chefer är på plats då och då inte jag heller. Nästa gång Det Sjuka Huset kallar är på måndag.

Idag sällskapade jag & mamma till Arken Zoo, Hemköp, Lidl. Nu är hon på Mindrullness & jag har kastat in en fläskytterfilé i ugnen på 125 grader och hoppas få en fin Pulled Pork till kvällen. Ska hämta henne 16:00.

Min arbetsplats är verkligen annorlunda sen innan sjukskrivning. Det är stor omsättning på personal, då inte enbart undersköterskor som söker nytt, utan 3 fantastiska läkare har slutat, ssk är det flera nyutexaminerade (noll erfarenhet av arbete på avdelning) och undersköterskorna flyr avdelningen. Dessutom är vårdtyngden så mycket högre nu. Många med mera behov av stöd och hjälp med allt för daglig hygien, stöttning med mobilisering. Det känns inte som att det är en avdelning som är vad den heter, utan att vi blivit en Geriatrik. Det är så sorgligt. Det ska inte vara en sådan omsättning av personal. När så många byter på så kort tid så är det ett tecken på att något är mindre bra. Och ofta är då problemet ”Ledningen”.. Men ingen säger något. Alla går tysta & missnöjda. Jag älskar mina usk-kollegor. De är helt otroliga människor som är fantastiska på sitt jobb. Men utan rätt stöd och backning o uppskattning av befintlig personal så söker man nytt.

Usch vad jag klagar. Men vad vore livet utan att få gnälla lite, speciellt på sitt arbete. Det sker inom alla olika arbetskategorier.

Nä, ska kolla klart nästa avsnitt av Modern Family innan jag måste åka o hämta mamsen!

Ha de!!

maskrosbarn, psykisk ohälsa, psykoterapi, suicidal, ~Bara jag~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Känns inte bra.. Inte ens lite~

Jojjo

Nu känns det som att min grund håller på att fallera helt. Det som kändes ganska stabilt för en månad sen är bortblåst.

Dela fick jag då vet att jag enbart hade 4 behandlingstillfällen kvar på psykoterapin. Ena blev jag sjuk ifrån, de andra två försvann pga påsken & röda dagar. Så här sitter jag nu i väntrummet och undrar, – är jag ”frisk” nu? Är jag färdigbehandlad?”

Har jag sen i November behandlats för 11 år av trauma i foster hem? 4 år av mina första år i livet? Övergrepp? Allt som varit smärtsamt? Har allt det blivit behandlat och anses som ”rimligt”?

Nej!! Hela min själ skriker NEJ! Jag är inte klar. Känns som jag knappt börjat och nu ska jag vara klar? Det här var inte vad som SAS när jag fick samtalet om traumabehandling. Då hette det att jag inte hade ett slutdatum, vi skulle gemensamt jobba med mina minnen, återuppleva och exponera i min takt. Och det kändes så bra!!

Nu känner jag mig lurad av psykiatrin. Jag har varit tydlig med att jag inte haft förtroende för kurator/psykologer, terapeuter just pga när jag gått hos någon så kommer helt plötsligt en käftsmäll och de säger att ”tyvärr har jag inga flera tider till dig, dina 10 samtal har gått åt”.. Men jag kan alltid söka privat, vilket innebär bekosta själv. Vem fan har råd med det? Inte jag!

Jag litade på den här behandlingen. Jag litade på den informationen jag först fick. Återigen är det jag som blir drabbad psykiskt. Min självkänsla far i botten.

Vad ska jag göra nu?

~Bara jag~

Bara tankar~

Jojjo

Blir så irriterad över hur jag kan bli missförstådd över att jag en viss typ av människa. Du har säkert hört uttrycket ”leva i bubbla” eller att någon är ”fyrkantig”.. Jag är i jämförelse med de uttrycken en ”Stjärna” eller en ”spretig boll”.. Jag förstår inte människor som tänker i en liten fyrkant och inte kan tänka utanför boxen! Speciellt när det är Jag som då blir missförstådd bara för att jag tänker utanför boxen, jag försöker vara trevligt och lyssnar intresserad och ställer frågor. Då är Jag konstig…?

Alltså Nej, jag är så vansinnigt less på att allt jag gör kan misstolkas så otroligt av vissa, och då blir jag utpekad och ifrågasatt. Jösses, hoppa av din höga häst, försök fatta att inte alla har en hemlig agenda i allt de gör, utan det finns de som är sociala och glada och som inte lever kvar i något som var för ett tag sen. Jag kan skilja på Då & Nu.. Men bara för att Du inte klarar av att ”fler bollar i luften” så är inte jag så. Det gör mig oxå ledsen att jag då förlorar en vänskap. Men det är nu & här jag själv förstår att den vänskapen numera är förstörd och har blivit förminskad och skämmig! Jag vill och behöver inte det. Jag vill ha raka rör, ärliga konversationer, få tycka olika, kunna minnas med glädje, men när det inte kan vara så då släpper jag och borstar av mig och går vidare. Jag pallar inte ha dåligt samvete. För mig har allt varit kul, knasigt och förr, värt att ha kvar, men näe, inte nu! Jag ger fan upp!

Och det känns så vansinnigt skönt att jag kommit dit. Att jag tänker så. Att jag följer vad jag känner. Och står på mig.

Har kollat på ”Maskinen” på SVT med Anis Don Demina och lite Ato Karlsson. Den va bra! Jag älskar Atos stand up, och tycker att även Anis är bra! Bra kombo!

Nu blir det att bara slappa och chilla innan jag ska komma på vad magen ska få i sig idag.

Jag var bjuden på påskbrunch idag men tror jag förstörde det genom att säga ifrån till en fyrkant!! Well Well, vad göra?

Ha en fin söndag!