~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Varför~

Så många~

Kunde aldrig tro att responsen skulle bli så här.. Så många kvinnor, mammor, som fått dessa trakasserier av denna som kallar sig David Tobias.. Så många..

Till Alla Ni som fått liknande meddelanden så vill jag bara be er att polisanmäla händelsen. Hänvisa till dagens artikel i AFTONBLADET! Har du gjort en anmälan som lagts ner, Ring igen och gör en TILLÄGGSANMÄLAN! Ju flera desto bättre! Vi får hjälpa varandra så gott det går! Starka kvinnor äger världen, kom ihåg det!

Kan fortfarande inte begripa vad personen får ut av detta..!? Vad är det som lockar en person att knäcka en mamma på det här sättet? Majoriteten har barn.. Varför?

Jag har själv knappt tittat på artikeln på Aftonbladet. Jag orkar och vill inte.. Även om jag på något konstigt sätt är glad att jag ”vågade” ställa upp i tidningen med Monica, så känns allt ändå extremt jobbigt.. Extremt tufft..

I måndags drabbades jag av bakslag efter bakslag. Verkligheten kom ikapp mig, och ångesten slog till med full kraft.. Där och då kände jag att jag inte orkar mera.. Inte just nu. Det har varit lite för mycket på för kort tid. Och dessutom så kommer ny skit farandes från R (ej pappan) och där kände jag mig bara äcklig och ännu mera förnedrad. Vad är det för fel på folk? Seriöst…

Idag börs här plats igen. Känns skönt även om jag inte mår sådär jätte bra. Men skönt att ha barnen. Något att fokusera på. Få kramar och pussar och glada som ögonkast. Det är exakt vad jag behöver just nu. Och ungefär nu tog all ork slut. Finns inget kvar jag orkar ta mig till. Vill bara sluta ögonlocken och hoppas på en fantastisk dag imorgon. En ny dag!

#DavidTobias

#DavidTobiasOffer

~En snabbis~, ~Helt Galet~, ~Känslan idag~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

~Det här är för oss, Två röster för oss alla~

Idag har jag helt lämnat min comfort zone och lämnat ut mig själv. Jag har gått ut med mitt ansikte, tack o lov med en kvinna till, gällande de här meddelande vi fått. Så otroligt kränkande och extremt jobbigt, för nu ska våra sanningar uppdagas, det är så jobbigt bara det..

Men förhoppningsvis kommer någon där ute i landet, att se det, och förstå att vi är så många som råkat ut för samma idiot. En människa som livnär sig på att sätta skräck i kvinnor. Som njuter av att vara så vidrig och smutsig och trycka ner en kvinna på det värsta sätt som finns, genom att namnge hennes barn. Få det att framstå som att en planerad fara ska drabba hennes barn..

Jag har mått psykiskt piss sen det här hände. Jag har varit, och är, rädd, ledsen och förbannad. Nästan så jag börjar bli paranoid.. Vem kan jag lita på? Är jag förföljd? Finns det en hotbild mot mina barn? Skulle jag fortsatt dialogen med David Tobias? Är allt bara på låtsas? Överreagerar jag? Underpresterar jag? Vad mer kan jag göra? Kommer jag någonsin känna mig helt säker igen? Nej, jag tror inte det. För det här vidriga mähät har lyckats skaka om mina nerver ordentligt. Jag är inte samma människa som jag var innan 30/1-21. Jag känner mig mera orolig & utsatt. Jag är kränkt, och känner mig nästan smutsig av D T’s äckliga beteende.

Jag vill bara se ett slut på det här. Jag vill bara veta ”Varför?” Varför just mig? Varför just någon av de fantastiska kvinnor jag pratat med? Ingen av oss mår bra av det här. Ingen! Alla tar det olika. Jag har fortfarande styrkan och orken kvar att med detta sista kunna få ett avslut eller hoppas på att få hjälp av Trolljägarna.. Jag gör detta för alla kvinnor därute som helt stängt ner sina liv, som tigit om detta för länge. För er skull ska jag orka lite till. Ni ska få er rättvisa, det är fasiken ett löfte till er, från mig! Tillsammans fixar vi det här! Alltid tillsammans!

#DavidTobiasskafast

#StoppaDavidTobias

~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Men USCH~

•David Tobias• Fortsätter terrorisera kvinnor/mammor~

Denna hemska människa fortsätter. Fortsätter skicka ut meddelanden där en kvinnas barn hotas. Du älskar visst att skrämma mammor, skrämma någon genom att nämna deras mest viktiga och älskade del av sitt liv, vid namn. Du fortsätter med din sjuka lek, dina vidriga hot om vad som planeras bakom våra ryggar och ditt sjuka sätt att krossa människor psykiskt. Du har inga som helst skydd då du skriver, du sitter någonstans helt utan ordentliga skydd, och du fortsätter att skrämma och förnedra människor. Du knäcker familjer. Att Du inte har barn, är jag ganska säker på. En person med barn skulle aldrig hota/skrämma någon annans barn. Du verkar ha noll empati för familjer? Noll känsla för hur mycket du förstör hos så många människor just nu..

Jag tror fortfarande att du är en tjej.. Fast du är en väldigt smutsig tjej. Hela Du är bara smuts.

Jag undrar så vad du får ut av det här? Har du lyckats knäcka någon så pass med dina sjuka frågor och hot att du fått pengar för det? Vad exakt går du igång på i ditt vidriga sätt att kontakta kvinnor?

Eftersom det nu uppdagats några områden du skickat dina vidriga hot till, det är ganska utspritt, Sundsvall, Norrköping, Jämtland, Stockholm, så är jag ganska säker på att Du inte alls känner någon av oss, som du så fint hävdar i ditt första meddelande, det meddelandet som fick mitt hjärta att hoppa över ett slag, mitt blod att frysa till is, paniken som stack på tungan, hur hela min kropp reagerade med FARA & PANIK, hur du helt enkelt raserade hela min värld på två jävla sekunder, Du sitter någonstans i ditt smutsiga hem, framför en data helt utan alla skydd som behövs för att kunna vara osynlig för alltid, och det ska bli så fantastiskt skönt den dagen du åker dit på det här. För Du har Gett dig på någons barn med verbala hot om planeringar som hotar deras liv.. Du har hotat en mammas villkorslösa kärlek och spottat på den.. Bland det lägsta man kan göra.. Bland det smutsigaste och lägsta man kan göra..

#davidtobiasskafast

~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~, ~Varför~

Fuck U Covid-19~

Så känner jag just nu! Och igår och imorgon! Satans jävla virus att krossa liv, hopp och människor! Det värsta är dock de som har noll hänsyn till detta vidriga virus som tar Sverige med storm! EN ANDRA GÅNG!! Var det inte jobbigt och skrämmande nog i våras? Var det nödvändigt att fortsätta testa virusets gränser genom att träffa vänner, gå på café/restaurang/bio/konsert? Var det så livsviktigt att det inte kunde vänta?

Nu är vi i Stabsläge på sjukhusen. Man kan tro att man ska vara lite rutinerad sen i fjol, men icke! Den ”andra vågen” känns mera brutal, snabbare, ilsknare, nästan giftigare på något sätt. Den biter hårdare på människor och invaderar deras lungor.. Utan lungor är det mycket svårt att leva. Prova andas genom ett sugrör.. Du får inte använda näsan.. Kolla hur länga du orkar.. Tänk dig att ligga så i veckor..? Nää, ingen vill hamna där. Så ge fan i att åka runt. Håll varenda centimeter ni kan i avstånd. Använd munskydd om ni absolut måste åka kommunalt. Vid minsta symtom på halsont, hosta, snor, stanna hemma. Det är skit tråkigt! Att behöva vara hemma endast för lite snor i näsan, men kanske hellre det än att aldrig mer träffa den familjemedlemmen? Stanna hemma!

Jag ser panik. Jag ser oro. Jag ser sådan hjärtskärande ångest.. Jag försöker trösta, genom mitt munskydd som döljer halva mitt ansikte, genom ett visir som jag måste skrika genom för att höras, prasslande förkläder som stör en konversation. Svetten rinner under förklädet, i pannan under visiret ner i ögonen, men jag får inte torka bort det inne hos patienten. Jag biter ihop. Jag känner ångesten. Jag tar med den hem. Det är inte bara min ångest, jag tycker det är så fruktansvärt att se människor bli rädda och oroliga, men jag kan inte trösta. Till viss del kan jag såklart, men jag känner mig ganska hjälplös. Idag har satt sina spår. Det är tungt med all oro. Det är tungt att säga isolering.

Jag fick ett så otroligt uppskattat samtal idag. Och oväntat, fast ändå inte. Jag hoppades någonstans att han skulle fått höra om det här och faktiskt skulle reagera på hur allt gick till. Och det gjorde han. Min bror fattade precis vilket övertramp det blivit, och försvarade mig! Tack för det! Jag blev så jäkla glad! Spelar ingen roll vilka ”rykten” som går. Du är min storebror och jag älskar dig! Jag vet att du kämpar och jag är stolt över att Du ringde mig! Stolt över att Du hittar styrkan att kämpa åt rätt håll. Jag tror på Dig!

I förrgår fick jag så fina, och väldigt oväntat, ord från Lisa. Som kom från hennes mamma. Det värmde ska ni veta. Jag blev nästan helt mållös, och det är sällsynt. Jag tar verkligen till mig era ord. Jag lägger dom längst in i mitt hjärta och ska plocka fram som när livet känns tufft igen! Tack till Er!

Efter denna tunga dag, med känslostormar, förvirring, för lite tid, för mycket kaos, lättnad, för lite tid för att kissa, så har jag ont i varenda muskel och längtar nu efter en natts sömn.

Imorgonbitti är det lämna barn igen, Skolsköterskan med Max för vaccin och kontroll.

Men, inget jobb imorgon.. Bara obetalt jobb hemma..

Puss hej Ses Ej!!!

~Bara jag~, ~Helt Galet~

Så jävla ARG!!!~

Alkohol är ETT gift!! Det tar bort varenda mänsklig cell och fungerande hjärnverksamhet hos människor och lämnar kvar ett skal som tar DUMMA beslut och skadar andra!! Jag vet då jag själv varit det Dumma skalet!!

Den här gången gick hon bara för jävla långt! Och De två ihop, NEEEEEJ, inte alls bra kombo! Två människor som knappt sagt bu eller bä till varandra på 21 år, har nu inom loppet haft ”två” seriösa samtal!! Förra gången kom R hem och dumpade mig efter att han och M haft ett så bra och fint samtal! Under hela Samtalet det tog att dela på en platta öl!! Wow!

Nu skulle han ”låna 3 öl” och fastnade där sen kl 19.00. När jag ringer M och frågar vad de gör säger HON att de diskuterar mitt äktenskap. HON vill att vi ska lösa det här… H O N !!!!!!!!!! Ursäkta mig??? Vem fan är Du att ta en diskussion med den jag är gift med om vårt förhållande NÄR NI BÅDA DRICKER ALKOHOL och grunden till många problem är just den här JÄVLA alkoholen!!!!! Hur fan kan hon gå bakom min rygg och ta ett samtal med honom, ett samtal jag knappt själv haft tiden att ta???? Hon tycker att Hon ska vara barnvakt så vi kan prata!!! Öhh.. Tack men Nej Tack!

Snälla söta M, du har precis gjort allt så mycket enklare. Du har berättat för honom vad jag sagt till dig i FÖRTROENDE, och nu ”vet han hur det ligger till”.. Så Tack så jävla mycket för att Du Vill Laga Mitt Äktenskap! Verkligen! Tack!!

Att dessa två, så förbaskat olika människor ALLTID lyckas hitta varandra och bli sååå ”nära” varandra, de förstår varandra till 100% & uppskattar varandra och tar och löser sina diskussioner bäst med kompisen ALKOHOL!

Jag tycker att ni TRE kan flytta till en koja i skogen och fan flytta ihop och sitta där och dricka er fulla, lösa alla verklighetens problem, lösa världssvälten, lösa grunderna och hitta botemedlet för cancer, i er jävla koja i skogen, så kan allmänheten gå till er om goda råd och betala med några Öl eller lite sprit.. Ännu bättre, R kan lösa problemen med sin hustru i sin koja, M kan lösa alla hennes dotters problem genom att berätta allt som hon gav dig i förtroende.. Så nu är lyckan gjord! Ordningen återställd!

Till M- Bella, du har precis knäckt det sista i mig där jag litade på dig! Jag trodde MIN mamma fanns för MIG! Att JAG ska kunna prata med dig om allt. Även om jag känner mig osäker i min relation, osäker på om vi ska fortsätta ihop som ett par eller bli särbos, och jag väljer att berätta för dig, då jag inte har så många att prata med, så väljer du helt kallt att berätta allt för den jag är gift med? Hur tänker du???? Och jag vet att du inte vill att jag & R separerar, men är det verkligen DU som ska tycka och tänka i den frågan? Är det inte upp till mig vilket val jag gör att Du ska acceptera och finnas bakom mig i det här.

Du har förstört precis allt! Du har förnedrat mig, sänkt mig, räknat bort vad jag känner och tycker för din egna egoistiska vinning.

Men är han så viktig för dig for du mer än gärna ta hem honom till dig. Ni kan supa skallen i bitar ihop och lösa världsproblemen.

Jag trodde du var med mig. På min sida. Nu vill jag aldrig mer prata med dig. Kommer inte yppa ett ord om mina känslor för dig.

Hoppas ditt övertramp var värt det! Hoppas ölen smakade godare när ni fick varsin ”suparkompis”.. Ni passar varandra som handen i handsken.

~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Börjar bli lite väl mycket nu~

Denna sabla ADHD kan verkligen både stärka och knäcka en människa. Omgivningen förstår sällan vad Adhd är eller hur olika den kan te sig i olika människor. Tjejer har oftast fallit bort pga att från början fanns endast forskning kring Adhd på det manliga könet.

Nu fick jag min diagnos som vuxen, men sablar vad min värld ändrades. Hur stärkt jag blivit genom att så mycket som jag gjort äntligen fick en liten förklaring. SJag n är händelser inte enbart pga diagnosen, det är Jag som haft fel omdöme. Men ändå, tänk om jag blivit sedd tidigare? Redan i tonåren.. Eller redan som barn..? Undrar hur livet sett ut då?

Min son, den stora, har verkligen ett rent h*****e med sig själv. Inte nog med att han är tonåring, han har sin Adhd att tragglas med. Jag vet så innerligt att mycket kring honom sker pga noll konsekvenstänk. Jag vet att fel kommentar/ord från någon kan få det att brinna i huvudet på honom på bara några sekunder. Jag vet att varje dag i skolan är kämpig. Att varje tanke i hans huvud går så mycket fortare att han inte hinner med att fatta vad han just tänkte. För i samma sekund trängs 75 andra tankar i hans huvud och jag vet att det blir övermäktigt och öronbedövande. Enda sättet att ibland få tyst i huvudet är genom agerande. Att göra något, och ibland agerar man fel.. Fast man vet att det är fel, så hinner man inte uppfatta det. Inte förrens man redan agerat.

Jösses så luddigt och knasigt det skrevs nu. Min son är avstängd från skolan imorgon. På tisdag möte med rektorn.

Jag vill hjälpa honom. Jag vill stötta. Men sista tiden har många olika incidenter skett, och han är alltid nära, men aldrig delaktig?? Ni som fattar, fattar…

Jag känner att min ork tryter. Mitt tålamod tar slut. Jag orkar inte vara en arbetande glad mamma till fem barn. Alla i behov av mig. Jag håller på att gå sönder inombords. Jag är inte tillräcklig.. Jag hör inte rätt. När jag väl har lediga dagar så är det möten, städa, disken, tvätten, handla, mediciner, osv osv. När jag väl jobbar är det upp tidigt och fixa allt för ungarnas dagar på fsk/skola. För naturligtvis hinns det inte med att få ordning på allt kvällen innan. Lämna ban, oftast är en alltid arg och ledsen. Hem, ut med hunden, hinna duscha, käka, försöka slappna av för att vara alert på jobbet. Men det sista hinns inte med. För då är klockan 12 och jag har nerverna utanpå av stress för att komma sent till jobbet (?) och hur sjukt är inte det? Redan kl 10 börjar räkna minuter tills det är dags att åka.

Imorgon ska jag försöka prata med mitt barn. Få honom att våga vara ärlig med mig. Få honom att tala om för mig vad han vill att jag ska göra! Hur kan jag stötta? Vad krävs för att han ska våga prata mer med mig? Han ska få berätta hur han vill att det ska funka, hemma o i skolan, och hur vi ska nå det målet..

Snälla, säg att det någon gång blir bättre!?! Snart är M tonåring, tätt följd av E som redan är helt obstinat och full av hormoner i obalans, och S kommer åka på ”samma tåg”.. Jösses!! Hur ska dessa barn slippa den hemska delen av tonårstrotts??

Kram & Hej

~Familjen~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~

14/6-2020~

Datumet för vår första gipsbärare!! Som är ett barn då alltså.. Majen har haft gips några ggr genom livet, jag har endast stukat fötter och handleder under mina tonår.

I fredags ramlade Ebba ner från ett äppelträd inne på förskolan. Det är endast 1,5 meter upp, men det räckte visst för en ”krossad” armbåge. Det är andra gången hon klättrar och ramlar ner från just det trädet.

I fredags när hon kom hem var hon så ledsen, hon grät och höll ”om” sin vänstra arm hela tiden. R åkte till HS akut, de gav henne 1 gram Alvedon och sa att deras röntgen är stängd och tyckte att vi tidigt på Lördagen skulle söka upp ALB istället, där de har barnröntgen. Men de kände lite lätt på armen men tyckte vi kunde vänta då de inte rådde oss att sitta hela natten på ALB.

Hon fick Alvedon när de kom hem och somnade ganska snabbt. På lördagen var hon ganska ”normal”. Använde inte vänster arm, men jag lindade om den med gasbinda, då vi skulle på Konfirmation i Gnesta kl 11.00. Hon lekte knappt hos kusinerna. Fick Alvedon på kvällen då hon hade ont.

Imorse såg det bara konstigt ut, lindade av armen och hon vägrar använda den.

Blev HS närakut. Röntgen visade en ”krossade” armbåge, en rejäl fraktur som ”tur i oturen” ligger rätt. Vanligtvis opereras frakturer i armbågar, men Ebbas borde läka med 4 veckors gips. Om en vecka ska hon röntga om armen igen på Huddinge Sjukhus.

Stackars barn! Hon har gått sen i fredags med fraktur i armen. Knappt gnällt. Använt hela kroppen när hon ska förflytta sig, klättra, sätta sig, utan att använda vänster sida av kroppen.

När vi kom hem från sjukhuset hade Ebba med sig glass till syskonen. Och av röntgen fick hon såpbubblor som hon delade med sig av ute på gården på kvällen. Röntgen tyckte hon var läskig. Och hon hade så vansinnigt ont när de skulle lägga armen rätt för bilderna. Jag fick hjälpa till så att det blev bäst för BomBom. Dessutom ”lärde” jag röntgen usk & ssk något helt nytt om hur man röntgar ett barn som har ont och är rädd.

Nu sover 2 av tre små troll. Sigge sitter som en ”glödlampa” i soffan. Imorgon är det dagis och 6års och jobb som gäller.

Ha det bäst!