Författare: Jojjo

39 år UNG mamma till 5 barn, har Hunden Ziri som är 8 år. Fick i 39 års present en kattunge av min mamma, hon heter Tezzla och är min lilla pälskling. Arbetar som Undersköterska på Danderyds sjukhus sedan i september 2019.
adhd, ~Bara jag~

Hej~

Jojjo

Idag är det fredag! Sjukgymnastik-fredag. Jag älskar när Eva drar mina ben. Det är så jäkla skönt och jag går lite lättare därifrån. Fast när jag vaknar dagen efter har jag såklart sjukt ont igen.

Idag ska jag pressa min kropp till skyarna dock. Jag ska gå på Halloween på gröna lund med Sara, mamma & Alex. Jag ska ju inte sitta ner, vilket jag ändå inte kan, och jag ska stå o gå och det ska jag verkligen göra idag.

Noel går på Klubben idag. Dom ska åka o bada. Jag tycker han kan vara ledig, men han vill gå och jag tänker inte bråka. Han frågade tom personalen om han fick gå. Så igår & idag har han gått. Han får en dag full med aktivitet vilket är extremt bra för honom, då jag själv är ”handikappad”. Robert åkte till landet med de 3 små i onsdags o kommer hem idag. Så jag har haft det sjukt lugnt och skönt 2 dagar.

Igår hade Sara tre kompisar här typ hela dagen. Kian, Johannes & Miryam. Jag kunde vara med och hänga med dom, kolla på film, skoja & skratta. Senare på kvällen då jag kört hem killarna (Kian hade skadat foten) fick jag höra att Kian snapat med Sara och sagt att han tyckte ”Din mamma är cool, du behöver inte skämmas, hon är helskön, inte som andra mammor” osv. Det värmde otroligt i mitt hjärta. Jag vill inte att mina barn ska skämmas över att ta hem kompisar. Sen är det skitkul att höra att alla andras föräldrar är stela, vuxna, tråkiga och pryda. Det är inte jag 😝 Hahaha, jag skryter jag vet, bjuder på det! Ibland behöver jag bara den bekräftelsen, precis som alla gör, och varför inte få dela med mig av den?

Nä, nu ska jag dricka upp mitt kaffe sen ta på mig byxor, kanske äta något innan sjukgymnasten.

Önskar alla en fin dag i den vackra höstsolen. Det är dock jävligt kallt, men halsduk & mössa är två av mina favoritplagg 😋

Puss puss

adhd, ~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Sjukgymnast & vårdcentral~

Jojjo

Idag kl 9.00 hade jag sjukgymnasten i Bredäng. Jag svor, grät och var allmänt tjurig när jag skulle ta mig hemifrån och dit. Hade så djävulskt ont, men fick sällskap av Noel och fick be om ursäkt för mitt humör och kände mig lite lugnare när vi väl satt i bilen på väg dit. Eva heter min sjukgymnast och jag tror nog jag blev lite ”kär” i henne. Hon gav mig övningar, jag fick tens, och hon ”drog ut” mina ben. Jag kunde faktiskt gå därifrån lite bättre. Vilken underbar människa. Jag ska tillbaka på onsdag och få akupunktur. Helt sjukt att jag lixom kan längta tillbaka till någon jag träffat en gång. Jag är ju vanligtvis ganska avståndstagande till läkare/& liknande då jag inte tycker om beröring, men kände mig trygg med henne. Det är väldigt bra betyg. Har iaf fått övningar att göra & så regelbundna besök hos henne så hoppas jag att jag snart är helt 100 i kroppen.

Kl 11.00 fick jag äntligen tid till en läkare på vårdcentralen. ÄNTLIGEN! Efter att de en gång skickat mig till akuten, den andra ggn inte ville ta emot mig utan igen vill skicka mig till akuten. Idag gav jag mig inte. Jag krävde läkartid. Läkaren misstänker som alla andra läkare, diskbråck. Får genomgå ytterligare undersökning på vc, och det gör ju ont! De ska dra i benen osv. Mina reflexer i benen svarar inte alls. Så ska tillbaka på uppföljning om ca 2 veckor & är det ingen förbättring då, så ska jag på mr-undersökning. Fick iaf påfyllning av smärtstillande som jag kommer ta på morgonen så kanske det inte behöver ta 1,5 timme att komma upp ur sängen.

Det här är bland det sjukaste & mest smärtsamma jag varit med om. Jag vill bara att det ska vara över. Jag vill ha tillbaka mina rutiner. Jag vill återgå till min vattengympa.

Att ha adhd och få alla rutiner och vanor helt ändrade är nästan värst. Inte nog med att jag själv alltid är ett vandrande kaos, nu kan jag inte gå ordentligt, då är jag ett liggande kaos och det funkar inte. Jag blir lixom vänd ut & in utan att kunna styra någonting. Det är skit!!

Jaja, varför klaga, det hjälper egentligen inte ett skit det heller.

Ha de//

Divan

~Familjen~, ~Känslan idag~

30 oktober 2017~

Jojjo

Idag är dagen här.. Dagen jag våndats över. Att faktiskt vara tvungen att inse att jag inte längre har någon bebis! Att min bebis nu är 1 år. Att han är min sista bebis och att jag inte kommer få flera barn.

Jahaja dock vara nöjd. Och det är jag såklart, mer än nöjd. Jag är så lycklig o stolt över mina 5 barn. Trots diagnoser och svårigheter så har jag 5 friska, starka och fantastiska ungar.

Och idag fyller han, min lilla bebis, 1 år. Han, som kom med akut kejsarsnitt, som var så värd all väntan, all smärta. Som utvecklats till en otroligt charmig och glad individ. Som följer med på allt, anpassar sig otroligt efter alla måsten som han är tvungen att följa med på. Som får mitt hjärta att svämma över av kärlek när han tittar på mig med glittrande pepparkorns-ögon och leende mun. Som älskar att dansa med sin äldre syskon. Som kräver minst 50 kramar varje dag för att vara helt nöjd.

Älskade fina underbara Sigge!

Du blev den som slöt ihop cirkeln. Som fullbordade vår familj på 7. Och aldrig har jag ångrat en sekund!

Jag är världens lyckligaste 5 barns mor! Världens mest stoltaste mamma till alla Ni mina ungar! Tack för att jag får äran att vara med er varje dag!

30 oktober 2017

Sigge Oskar Jonny Silver

Mammas lilla Pigglet/Piggekott/Piggis/Älskling

adhd, ~Känslan idag~

AjAjAjAj~

Jojjo

Bokat in sjukgymnast på måndag! I Bredäng! Hoppas så att hon kan hjälpa mig.. För som det är nu går bara inte.

Ringde vc imorse i hopp om att få en tid för att få nytt recept. ”Finns inga tider, du får åka till akuten”

*Men hallå.. Jag satt på akuten i typ 9 timmar i måndags, i rullstol, utan att kunna kissa, gå, eller andas för att få min diagnos ischias, pga att vårdcentralen inte kunde ta emot mig då heller*

Nu är det så att jag har så ont, jag har 5 barn, jag har väldiga svårigheter med toabesök, och jag kommer inte klara helgen om jag inte har smärtstillande..

Du får åka till akuten ändå..

*Ska jag ta med barnen dit oxå???

Tystnad…..

Jag är så jävla less! Jag vet att det finns så mycket värre saker som människor går igenom, det här är ingenting, egentligen!

Men, för mig, som aldrig ber om hjälp, som knappt tar alvedon, som alltid är självgående, som alltid hjälper andra oavsett vad, för en gångs skull verkligen behöver hjälp, kan det då inte bara rulla på så jag slipper gnälla och gråta???? Jag som aldrig brukar gråta, gör nu inget annat pga smärta. Att gråta av sorg är en sak, men att gråta för att det gör ont är inte rättvist. Jag vill ju bli bra. Jag vill kunna gå! Jag vill kunna kissa utan att skrika av smärta.

HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!!!!

Att oxå ha adhd, väldiga problem med kontrollbehov, dålig självkänsla, panikångest och 100% ren smärta, det går fan inte ihop.

Så jävla sur just nu på min vårdcentral. Vad det än handlar om tycker de att man ska till akuten. Tror inte dom vill ha patienter här överhuvudtaget. Skit på dig Axelsbergs vårdcentral!!!!

~Känslan idag~

Så ont~

Jojjo

Jag ger upp. Jag inser nu att min envishet och dumhet gör att jag nu behöver ha mer ont än vad som är rimligt. Jag kan knappt gå nu igen. Jag lyckad hasa mig fram med sned rygg och tårar i ögona. Varje steg skär som knivar genom rygg och högra låret. Att sitta gör svin ont, toabesöken är svåra. Kan man inte sitta, ja tänk svälja hur ett toabesök då ser ut.

Jag önskar inte någon ischias. Inte någon. Det påverkar mitt psykiska mående, påverkar min familj, inte bara jag som blir drabbad av det här. Jag har smärtan, familjen måste genomlida mitt humör. Jag är inte van att titta på när andra gör saker. Jag är van att jag gör saker. Nu kan jag verkligen inte göra något.

Måste ringa läkaren imorgon o försöka få mera värkmedecin. Jag hatar ”flum”tabletter och undviker gärna att ta dom, men det här är nog enda ggn i mitt liv jag kan erkänna att utan dom kommer jag gå under. Jag kan knappt andas av smärtan nu, hur det känns då att aldrig ta något för att dämpa det onda, vågar jag inte tänka på. Då går jag sönder i själen.

Jag hatar mitt tillstånd. Jag hatar ischias. Jag hatar att ha ont. Jag hatar att inte kunna gå på vattengympan. Jag hatar mig just nu.

Over and out

adhd, ~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~

Fy sjutton~

Jojjo

Efter kräftskivan på landet så blev bara värken i rugg o ben värre än värst. Kvällen/natten till måndagen kröp/ålade jag fram samtidigt som tårarna bara forsade av smärta. Jag har aldrig upplevt en smärta som den här. Att föda barn är ingenting jämfört med det här.

På måndagsmorgonen ringde jag vc för att få tid o rådgivning. Dom skrämde naturligtvis slag på mig genom att misstänka blodpropp och beordrade mig att söka till sjukhus akut.

Åkte till Huddinge.

Träffade läkare som konstaterade att jag har kraftigt inflammerad ischiasnerv i kläm.

Läkaren var lite rolig när han sa-

Diagnos- inflammerad ischiasnerv

Orsak- kan vara 5 barn……

Det blev några timmar i akutens väntrum. Först satt R & Sigge där med mig. Men efter 1-2 timmar tappa Sigge tålamodet och mamma kom dit o bytte av dom. Jag satt i rullstol, oförmögen att resa mig.

Med vila, smärtstillande & sjukskrivning så kommer det att gå över. Så R är hemma med Sigge nu. Ja och assistera mig ganska mycket.

Men det här är ju inte allt.. Idag när R skulle passa på att röja upp i köket så skär han sig i handen på en trasig ugnsform. Så pass djupt att han direkt fick springa till vc och sys med 3 stygn.

Vi är tydligen Familjen Otur…

Nä, vi är fulla av kärlek. Och det slår ju otur med hästlängder.

Skämt å sido, här är vi iaf just nu. Jag mår inget vidare psykiskt på mina smärtstillande, muskelavslappnande osv. Jag hatar att bli flummig, ger mig en känsla av att inte ha kontroll, och då får jag ångest. Idag tog jag mina tabletter så som läkaren rått mig & jag tycker det blev för mycket. Så imorgon tar jag bara den starkaste 1-2 ggr och inte mitt på dagen. Fy vad jag mått.

R mår bra, såklart det bultat & spänt där de sytt men inget mer. Det är blod på väggen i köket och på golvet. Ingen av oss har haft ork eller möjlighet att torka upp det.

Sara fick sina linser till Halloween idag. Skit coola! Önskar så att jag oxå kunde ha linser..

Sista tiden här har varit för mycket! Alldeles för mycket. På så många olika plan, Sara, Mig själv, Robert, tonårsproblem, mmm.

Och det här med ischias och synd hand hoppas jag avslutar allt nu…

Puss Hej

~Känslan idag~

Känns bra~

Jojjo

Heeeeej på Deeeeeeej!!!!!!

Alltså, dagarna bara rullar på, hösten är här och jag älskar den! Färgerna, dofterna och ljuset. Jag älskar även det faktum att jag får använda mössa, vantar och halsduk! Jag trivs så bra i dom ytterplaggen!

Jag har utökat mitt motionerande. Nu har jag vattengympa 2 ggr i veckan. 1 dag vanlig vattengympa och en dag med djupvattentabata. Det här är den absolut bästa träningsformen för Mig! Jag kör hårt på passen, har nu verkligen fattat hur jag ska använda vattnet för motstånd. Dessutom svettas jag utan att det stör mig. Annars avskyr jag att svettas.

Men i vatten är det helt ok att svettas!

Idag har vi handlat inför kräftskivan. Imorgon åker jag & 4 barn ut. Hoppas hinna med att gå i skogen oxå, vill verkligen plocka svamp.

Mindre roligt är det dock att Siggis är dunder hostig och landet är kallt invändigt. Alltså huset är rått. Känns inte bra att kasta ner Siggekotten i sängarna där ute. Men vad göra? Hoppas på att komma iväg i god tid så vi hinner värma upp huset lite till natten.

Sara stannar hemma med R. Hon har reumatologen på fredag morgon och ska bedömas inför ny sprutning. Det går fan aldrig över med den där jä%#*la reumatismen!

Hon får iaf kliva upp tidigt för hon får åka med och lämna Maud på Arlanda innan. Hon ska resa till Egypten med Veronica & familj.

Nästa helg är det halloween på Gröna Lund! Jippie! Ska bli sjukt kul att se om de kan få till det bra o kanske överträffa mina förväntningar 🤗

Godnatt & SovGott nu❣️

adhd, ~Bara jag~

Adhd<For life~

Jojjo

Att vara på sin vakt jämt, försöka in i det sista att tänka innan jag talar (skriver) är väldigt, jag upprepar VÄLDIGT svårt för mig. Ibland hoppar grodor, med all ”rätt” med tanke på min diagnos.

Jag har en diagnos som gör att hjärnan går på högvarv, munnen älskar att uttrycka sig högt, även om saker andra håller tyst om. Sån är jag.

Men tro mig, jag kämpar med att passa in!

Jag försöker se till att det ska bli bra för alla! Och jag tror ingen kan säga att jag är självisk. För dom jag älskar ger jag allt. Jag går bokstavligen genom Eld & Vatten för er! Jag kräver inget i gengäld, däremot så skulle det uppskattas. Och i det långa loppet, om jag känner mig utnyttjad då är jag inte rädd för att säga det. Jag vill ha vad alla vill.. Lojalitet, skratt, humor, umgängen, förlåtelse, stabilitet.

Däremot är jag inte en kul ”fiende”. Med det menar jag att min diagnos förstärker alla känslor, hatar jag, då hatar jag ordentligt. Älskar jag älskar jag mest. Lika när det gäller gråt eller glädje. Jag blir 100% av den känslan. Aldrig halvdana känslor från mig, jag går alltid All In…

Jag är Johanna. Jag är en kämpe. Jag är ett 100% svin om jag behöver vara det. Jag är aldrig långt ifrån att förlåta heller. Jag bara är.. Försöker varje jävla dag att hotta något som jag kan känna ”det här gjorde jag bra” eller ”Det blev skit o pannkaka idag, men försöker bättre imorgon” osv. Förstår ni hur jag tänker? För i mitt huvud låter detta så himla bra, men tveksam till om andra förstår.

Att ha adhd, har jag nu som vuxen insett, är värsta mega power! Sån otrolig styrka när det gäller min syn på saker. Detta är dock med medicin. Utan medicin var det jobbigt. När jag ser tillbaka på mig som yngre, tänker jag hur mycket annorlunda saker kunnat blivit om min adhd upptäcks i tid. Men jag kan inte hänga upp mig på det. Jag måste fokusera på nu. På idag. Inte igår.. Inte 20 år sen.

Jag måste vara den Johanna jag vill vara. Den Johanna som mina barn kan se en förebild i. Den som står upp för sig själv & sina åsikter. Det är inte lätt. Det är faktiskt skitsvårt.

Jag tror att alla med diagnos måste hitta vad som lyfter just deras diagnos, vad som gör Dig unik i din diagnos, saker som är positiva & bäst. Inte hänga upp sig på det negativa. Det finns det så många andra som gör, så vi med npf problematik borde jobba mer med att hitta styrkan i våra svårigheter istället för pt andra hållet. Många nämner ofta nackdelar när de beskriver sin diagnos, sluta med det OMEDELBART, beskriv vad som gör dig unik, vilken styrka du har för att din hjärna tänker på ett visst sätt, hur du ser på en sten, som andra bara ser som en sten.

Sen är det såhär-

D U Ä R I N T E D I N DIAGNOS! punkt

adhd, ~Bara jag~, ~Känslan idag~

Inte haft något att skriva om~

Jojjo

Dagarna rullar på och allt bara flyter på. Lämningarna av Max & Ebba går bra och så länge det inte spöregnar så älskar jag den promenaden på morgonen. Imorgon har jag en känsla av att det kommer bli ganska blött, tur att jag köpt en regnkappa!! Den kommer väl tillhands nu :).

Jag väntar på något stort. Det brister nästan i mig av spänning! Jag vet snart inte vart jag ska ta vägen! Men… Förhoppningsvis är det snart säkert att släppa bomben 🙊

Den här veckan som kommer så har vi Bup med Noel på tisdag. Ska träffa läkare & sjuksköterska och förhoppningsvis kan vi få prova att ge Ritalin 10 mg snabbverkande 2 ggr om dagen istället för dessa långtidsverkande kapslar som han inte reagerar bra på.

Förra veckan var Maxs hos reumatologen för utredning. Stefan (samma dr som Sara) kände, klämde & det fanns många frågetecken, men inget helt uppenbart, så han fick lämna blodprover, 6 rör, samt urinprov. Han var så duktig. Sa inte ett ljud när dom stack. Så sjukt lik Sara han är på det sättet, precis som i kroppen, lite därför man känner en viss oro för honom. Men vi skulle fortsätta iaktta, försöka skriva ner en notering när han säger/påvisar smärta/ömma leder. Som vanligt, vänta & se!

På tisdag är det vattengympa igen, JIPPIE, så jag längtar till tisdagar numera, och på torsdag har vi slagit på stort och ska prova djupvattengympa med Tabata inslag. Ska bli riktigt spännande. Man får ett flytbälte på sig så det är inte så att man trampar vatten konstant i 45 minuter. Då skulle jag drunknat!

I helgen har jag rensat ur min byrå, kastade en halv sopsäck med trasiga & förstörda kläder. Mamma tog några tunikor o så.

Sen hjälpte hon mig att frosta av vår frys, det var väldigt nödvändigt. Robert & Max var på landet och fyllde på vedförrådet. Det måste ju fixas men ingen annan visar intresse för landet så då faller det på oss. Som vanligt!

Idag lyckades jag tillslut övertala R att börja rensa sin garderob oxå, då han & Noel ska byta garderober. Från Noels garderob blev det nästan en full sopsäck med urtvättade, trasiga, fläckiga kläder. Nu har han riktigt fint i sin nya garderob i deras sovrum. Jag har nu Saras gamla garderob, hon har fått en ny som står i deras rum. Noel flyttade in i en platsbyggd garderob i deras rum och R flyttade därifrån ut i hallen där N hade sina kläder förut. Jag bodde i en trasig malm byrå i vardagsrummet, men har nu flyttat in i Saras gamla i hallen. Ebba & Max delar på en av de platsbyggda i Sara & Noels rum, och Sigge har två lådor i Rs garderob!!

Jag förstår att det där var skit krångligt för nån som aldrig varit hemma hos oss, men nu känns det lite bra att barnen har sina kläder i sina rum. Och jag & R behöver inte gå in i deras rum för att hämta våra kläder.

Dessutom håller jag på att röja ordentligt här hemma, så den trasiga Malm byrån ska kastas, den svarta Kallax med 4 fack i hallen ska bytas ut mot en vit som just nu bor i storbarnens rum. Ska bara ta mig i kragen att skifta dom två och sen sätta ut svarta Kallax på annons. Den får flytta till någon annan.

Mitt mål är förändring.

Jag är så less på hur trångt vi bor och hur det påverkar mig psykiskt och även min familj, så jag gör mitt yttersta varje dag för att hitta lite mer utrymme, röja bort onödigt skit.

Är inne i en fas och säljer av barnkläder i massor. Har även plockat ur kläder jag fått låna av Veronica och packat ber så får dom det när de kommer hem från Egypten. Har lixom inte plats för det här hemma. Har fixat en liten väska där jag lagt kläder jag ska sälja, lägger ut i ”barnkläder dygnsauktion från 10:- pp” på Facebook, så nu har jag lite kläder att sälja i 2-3 veckor. Det gör ont dock, att inse att vi inte får fler barn. Att nu är det slut med bebiskläder på flera år. Nästa gång är när jag blir mormor/farmor.. Sjukt egentligen!

Jag är ju absolut inte missnöjd med min familj. Vi är alldeles perfekta i vårt team, men det här med bebisar är så sjukt…..beroendeframkallande!!!

Men äsch, ska plugga och bli något. Göra skillnad i andra människors liv. Förverkliga mig!

De ni, Det är mitt mål i livet!

Tack för titten! Hoppas ni får en skön & godnatt och att ni inte blir dyngsura imorgon 💙

Puss puss