Jag är nog en av få som har tur att ha bra läkare. På Prima har jag en grym läkare och på vårdcentralen likaså. Dom lyssnar, är intresserade och bra uppföljningar. Det är inte bara skriva ut mediciner och sedan ”Tack & Hej”.. Det känns verkligen som att de är måna om att jag ska komma framåt och få det stöd och den behandling som behövs.
Fick även remiss skickad för knölen jag fått på handleden. Förhoppningsvis är det bara ett Gangleon & då kan en handkirurg punktera den. Hoppas på en snabb tid dit.
Hamnade i värsta svackan psykiskt i lördags. Jag har sådan enorm prestationsångest och det här var en sådan gång då jag själv insåg hur jävla hög den ångesten är. Ser jag tillbaka så är det löjligt. Men för mig är det inte löjligt. Jag går sönder då jag inte känner att jag kan lika bra som andra.
Nu ska jag dricka kaffe och sedan gå på disken i köket. Hann inte med kaffe innan vc så kroppen skriker efter koffein.
Kan inte fatta att Pigglet fyller 5 år på Lördag! Min bebis!!
Och regnet bara öser ner här. När jag lämnade mina tre små troll imorse, så utbrister E innan vi ska gå till bilen;
”Men mamma, ska vi gå till skolan ”mitt i natten…”
Hon tyckte det var alldeles för mörkt ute för att det skulle vara dags för skolan 😂 Lite roligt hur det tänks och funderas i barnens huvuden emellanåt. Med tanke på att de alla tre vaknade innan klockan och alla serverades frukost och borstade tänderna, men när det var dags att gå ”var det mitt i natten”..
Efter lämning tog jag en promenad med Zirpan, och såg en så häftig regnbåge.
Jag borde försökt få med hela på samma bild, men med en ivrig luren hund i koppel, fingervantar på så vart det svårt att få till rätt perspektiv. Men den var väldigt fin.. Sedan kom ju såklart regnet 🥴 Mindre fint..
Ikväll ska jag mysa med barnen! Tänkte ha en Lill-lördag framför teven. Med chips och dipp! För på lördag kommer vi fira Siggis så då blir det massor av glottis ändå. Plus att jag känner att jag måste hitta på något mysigt med dom då vädret suger, det är mörkt när de kommer hem så utelek är inte så lockande. Så kanske tända lite ljus och mysa med snacks..? Jo, det är en stämningshöjare.
Måste gå och kissa, min adhd-blåsa är full igen.. Bråttom Bråttom..
Önskar det var pga träning eller annan fysisk aktivitet…. men icke!!
Jag har städat. Dammsugit och skurat golv och dammsugit soffan. Så vansinnigt skitigt, så vansinnigt svettigt. Skönt när det är klart givetvis, men nu står ett enormt berg av disk och blänger på mig varje gång jag går förbi köket. Finns en lösning på det!!! Jag går inte genom köket 😂
Haha, nä, ska ta hand om disken, men inte nu. Ska förbi Lidl och handla lite inför veckan med barnen, väntar bara på att mamma ska komma hem så jag får lite sällskap.
En av mina favorit serier har äntligen släppt säsong 3, BONUSFAMILJEN, på SvtPlay. Rekommenderas starkt! Både rolig, fin, hög igenkänningsfaktor, sorglig, aktuell.. Se den bara!!
Hela helgen har varit ett stort kaos av känslor. Jag har gråtit konstant känns det som. En vän sa en gång till mig
”Det finns en första gång” att gå igenom ”händelser, dagar, högtider osv Ensam efter en separation, och det är viktigt att man låter sig själv ha den Där ”Första Gången” ensam”
När hon sa det lät det bättre än hur jag lyckades formulera mig nu, men jag vet att detta stämmer så bra. Det är bara extremt svårt att faktiskt gör det. Men det är nog en del av resan mot att hitta sig själv och är ett nödvändigt ont att genomgå. Så bara att kämpa på.
Tänk att min lilla bebis fyller 5 år i helgen!! Min lilla yngsta kille! Sanslöst så fort det går! Jag är så glad att han fyller under mammaveckan! Så nu måste jag börja fixa inför hans födelsedag! Min minsting! Mitt sista barn! Och det kan jag med garanti säga att han är det! Jag är så nöjd med mina ”Fem troll” och önskar inte flera barn. Jag är välsignad med de jag har, och ska göra mitt yttersta för att de ska växa upp till trygga, älskade och stabila individer.
Jag är djurvän.. Alla djur jag haft runt mig har jag alltid visat respekt och kärlek..
Min första kärlek var en katt, Pyret, som följde med mig från min fosterfamilj hem till min mamma, när jag flyttade hem 1996.
Efter det köpte jag min egna kissemiss, Tjejen, när jag var 19 år. Det var min och exets första ”barn”.. En helt fantastisk svart/vit tjej med hjärtat på rätt ställe, hon levde vid vår sida i 19 år. För ca 10-11 år sedan fick vi äran att bli ägare till en röd hankatt, Killen, och han var helt fantastisk. Dock levde han bara 5 år, blev akut sjuk, något medfött hjärtfel. Det var enormt sorgligt!
När jag fyllde 39 fick jag en katt av min mamma. Världens bästa present, en fin sköldpaddsfärgad huskatt. Bästa Tezzla.
Och vilken start i livet hon haft. Hon har överlevt ett fall från 6:te våningen rakt ner i asfalten. Älskar min psykopatt!!
Nu har jag haft äran och turen att få vara kattvakt åt en Birma kille! Jag har läst om rasen, men mitt hjärta har slagit hårt för just bond/hus katt, så raskatter har inte varit något jag tittat på. FRAM TILL NU!!!
Denna pojke, den vackra, stolta, mäktiga, snälla katt.. Vi kan kalla honom Snöbollen.. Han har tagit hela mitt hjärta med storm. Jag föll som en fura, jag blev sååååå kääääär vid första blick. Jag som aldrig gillat långhåriga katter, har legat o masserat hans mage och rygg, smekt o lekt med hans lockar vid öronen..
Idag var ”katt-vaktandet” slut. Jag började gråta redan igår, därav rubriken, PATETISKT.. Tårarna har sprutat i ett dygn. Jag är så vansinnigt förälskad i den här pojken, jag saknar honom så mycket! Och det är inte bara hans snygga utseende, utan hans mentalitet. Det går att leka apport med honom. Det går att ”prata” med honom. Han svarar!! Jag kommer som sagt att sakna Snöbollen väldigt mycket!
Alla mina fördomar mot långhåriga katter är sönderslagna. Och Birman är en fantastisk ras. Lekfull, social, gosig, stabil o trygg, barnkär, vacker.. Allt i en kropp!!!
Min nästa katt ska bli en Birma. Och en hane! Det är min bästa dröm..
Så härligt det är med tystnad just nu.. Det har varit så mycket ljud, röster, spring, skratt, tjut, ”mamma mamma mamma”, ”vår är mamma” osv.. Och just när det gäller det sista uttrycket, så sitter jag oftast på toaletten eller står och lagar mat. Då har jag inte synts på 3 sekunder och då måste barnen såklart kolla upp vart jag befinner mig..
Men det är påfrestande. Igår fick jag hjärtklappning. Kändes som att hjärtat slog oregelbundet, hamnade helt i otakt och det var så obehagligt. När jag gick ut med Ziri så kom en moped uppifrån H-åsen, jag härden den först när den var cirka 20 meter bakom mig & jag hoppade högt verkligen. Fick sådan panik och hela kroppen blev stel. Riktig panikkänsla i hela kroppen. Ptsd börjar ta knäcken på mig. Jag ”hör” inte omgivningen, jag blir så jäkla rädd för ingenting.. Så jobbigt. Vaknar flera gånger per natt med ett ryck, ingen aning om vad som väckt mig, bara vaknar kallsvettig och med rädsla i kroppen.
Jag är så trött. Trött på att må såhär. Trött på att alltid stressa. Aldrig känna mig tillräcklig i någon situation.
Idag är det alltså en typisk ”måndags-känsla” och jag mår piss. Jag avskyr måndagar.
Varit fullt ös. Robin och Leon har varit här. Ätit god husmanskost, alla mina 4 yngsta har med dom påbörjat världens coolaste koja ”på utkiksplatsen”. Den kommer bli så häftig när den är klar. Jag följde upp dit i går kväll, men det var lite svårt att se något då det var bläcksvart ute och alla sprang runt med mobiler som lampor. Men det kommer bli magiskt!
Så idag har barnen varit ute hela dagen o lekt. Så skönt för dom.
Jag har sovit så dåligt, månen 🌕 jävlas med min sömn. Och ryggen är inte alls stark just nu. Varje morgon gör sjukt ont.
Nu, hoppas jag på en låååång dejt med John Blund och att han stannar vid min sida hela natten…
Ja, idag är det äntligen dags att hämta mina små troll! Nu börjar min mammavecka! Har längtat efter dom massor faktiskt!
Hoppas det blir fint väder i helgen så att vi kan ta oss iväg och hitta på något. Kanske gå i skogen & grilla korv. De behöver verkligen aktiveras, och jag behöver verkligen få gå mer i skogen 🙃🙂
Sovit som en kratta inatt, vaknade med så ont i ryggen. Fattar inte varför jag alltid har så himla mycket smärta efter att ha ”sovit”.. Ryggen typ skriker av smärta, känns som att någon rispar en kniv mot ryggen.. Så hemskt! Tycker kroppen borde slappna av under natten, men min verkar spänna sig konstant. Iof så är jag extremt spänd nu. Käke, nacke, axlar, skuldror är helt stenhårda. Gör ont hela tiden. Gnälligt värre; Jag vet, men är så himla trött på att alltid ha ont. Kan nästan, bara nästan, förstå hur mitt äldsta barn måste ha det som har reumatism. Hon har levt med smärtan alltid. Men inte gnäller hon.. Skäms Jojo!!!
Har inte något speciellt att skriva om idag, ska försöka mig på en powernap tänkte jag, vilket inte kommer att funka, jag kan inte sova på dagarna. Omöjligt. Men testa ska jag..
Just ja, en kul sak att se fram emot är att 5/11 ska jag med brorson, son & bror till Gröna Lund på deras Halloween 🎃 kväll. Ska bli kul! Sist jag var där var med Stora S, mamma, A & M. Vi var då 5 stycken vilket inte var så kul, då de flesta attraktioner är för 2 eller 4.. Jag hade precis kunnat börja ”gå” utan krycka efter att diskbråcket slagit till med full kraft. Jag gick på starka morfintabletter som smärtstillande så var ganska ”sänkt” i huvudet.. Så en blev ju utanför den gången.. Man ska försöka vara jämt antal, blir roligare då. Kommer ihåg att ena grejen vi gick igenom, Area51, där fick S & A putta upp mamma för en brant stege. Hon vart så rädd för zombiesen och fick panik när hon skulle klättra upp. Haha, vi hade ganska kul ändå.
Njut nu av dagen! Även om den är grå och kall. Hmm, kanske ska ta en promenad istället.. Jävla adhd-hjärna.. Promenad lät mera rimligt än en powernap 😆
Igår var det hemmagjord sushi till middag och idag åt vi resterna av det samt friterade räkor o kyckling.
Fortfarande sjuk nöjd med mitt hår!!
Ätit gott o skrattat massor. Jag har mått så sjukt bra då jag fått ha min stora tjej hos mig inatt. I fem timmar jobbade hon med mitt hår igår, sedan sov hon kvar här och jag fick vakna upp med hennes fina ansikte i mitt rum.
Eftersom jag ”vanligtvis” bor varannan vecka här o andra veckan hemma på bostadsadressen, men nu när det är stambyte så har jag bott ”här” regelbundet. Så jag träffar knappt min stora tjej, eftersom hon bor hos sin bestie eller ”hemma”.. Men igår var hon ledig från praktiken o kom o hängde med mig, o ja, resten har ni redan läst om i tidigare inlägg.
Jag älskar att ha henne hos mig. Hon är rolig. Hon är lika störd som mig. Vi har sjukt kul ihop!!
Stora S & äldsta pojken N”Jag hade precis tappat min telefon i ansiktet på min dotter, därav minen 😄😵💫
Jag älskar mina barn! Och just nu, i denna stund= även mitt liv.. Imorgon kommer utmattningen slå till och döda all min glädje och ork, men vet ni, det är värt det, bara att få må riktig bra ett dygn, så kan jag ta en vecka av ångest, svart omgivning, smärta, trötthet, och ren sorg.. Även om jag är ”slut” som människa nu, så kan jag inte sluta leva..
Jag kämpar på.. I min takt.
Och, NI som löser min blogg, TACK FRÅN HELA MITT HJÄRTA, TILL ER SOM KOMMENTERAR ELLER HÖR AV ER..
Jag uppskattar det massor!! Även om jag är dålig på att visa det.
DÄREMOT, NI SOM LÄSER, och sedan vidarebefordrar MINA ord, fast jag bett om att det som NI läser här ska STANNA här, Du borde kolla dig själv i spegeln och rannsaka dig själv och ta reda på om du verkligen är värdig att vara en ”skvallrande maskin.. Vet du hur mycket SKIT mina barn får pga du inte kan behålla det Du läst på MIN blogg för dig själv???
Jag är tydlig med att jag äger min domän, jag äger den här bloggen, och kan jag bevisa att människor tar mina ord o sprider vidare, då blir jag väldigt arg o besviken.
ALLA HAR ETT VAL!!! FORTSÄTT LÄSA ELLER SLUTA LÄSA!!
Jag delar inte bloggen öppet, annat än som länk på fb och insta, annars cirkulerar inte En divas blogg öppet.. Och de som hittat hit o läser är så välkomna, men när jag märker att de som ska vara familj inte kan ta till sig vad jag känner eller tycker och pratar utanför bloggen till andra i familjen (som inte läser bloggen) då blir jag väldigt kränkt.
Speciellt då mina barn får ta skiten av en annan anhörig via tonläge, ord o beteende. Mina barn står helt utanför min separation, helt utanför vad jag blir besviken för, och helt utanför vad jag känner/tycker/tänker i min blogg.. Kan Du inte särskilja på det, ta bort min blogg och sluta läs.
~Alltid En Diva~ 