~Bara jag~

Cup, cup, cup & cup~

Tänk att Smarre nu ska börja spela 7-manna!? Så fort allt gått sen han började i laget. Han har utvecklats enormt och han växer inombords. Idag var en tuff Cup, men så lärorik och visst hade han kul!

ReymersCup 2022. Lidingövallen.

Det var en mysig dag med honom! Var 20:onde minut fick jag möjlighet att sitta ner o prata med honom på tu man hand! Det händer inte ofta när man har fem barn..

Hemma efter Cup’n brakade helvetet loss. Jag o tonåringen blir osams. Han trycker på varje jäkla knapp han kan och han gör det med ett leende. Pekar finger till syskonen. Får småsyskon att gråta. Kastar sönder kontroller. Han säger saker och jag likaså. Jag ångrar mycket såklart. Men i stundens hetta, det bara blir så.

Hämtade E från kalas kl 15, sedan hem o dammsuga o skura golv o hänga tvätt. Hämta Stora S vid 17. Hem o äta middag. Sen duscha barn och mig själv. Kolla lite tv, och så äntligen är det dags att be barnen gå och sova! Fick ca 20 minuter av total tystnad med bara mig själv. Då passade jag på att färga ögonbrynen. Att bara sitta o slappna av går ju inte. Så nu ligger jag i sängen, tårarna bränner efter bråk med sonen. Tröttheten av all stress. Andningen är väldigt högt upp i bröstet.. Men jag har iaf nyfärgade bryn 🤷🏻‍♀️.. Jo, jag hann boka en tvättid till imorgon oxå. Den passar in perfekt lagom till att jag har inskolningssamtal med Lilla S!

Att leva med adhd, ha barn med npf-diagnoser, där allas diagnoser är så olika men ändå lika, det är ett rent helvete. Det är omöjligt att förstå varandra, självklart är det så, ingen av oss förstår sig ens på sig själv. Det blir konflikter. Bråk. Hårda ord. Ångest & ånger för allt. Men imorgon börjar allt om igen o vi kommer fortsätta tjafsa och bråka. Är så trött på det här, vet inte riktigt hur jag ska göra för att komma ur de här bråken som blir. Det finns inget sätt att undvika eller parera. Jo, om jag aldrig gick in genom ytterdörren kanske..? Men det kommer inte hända. Inte så länge jag lever. Jag kommer aldrig att lämna eller överge mina barn.

Det har varit en otroligt snabb vecka ändå med barnen. Det har varit något nästan varje dag. Onsdag & Torsdag var det kast av gammal soffa och hämta nya soffan. Fredagen bara sprang förbi. Lördag promenad ner till sjön. Söndag Cup, Kalas, städa. Imorgon tvätta o inskolningssamtal. Tisdag ska jag åka igen. Snart fyller minstingen 6 år! Det ska vi såklart fira med pompa o ståt! Han vill verkligen ha riktig tårta på sin födelsedag och det ska han självklart få! Han som väntar så tålmodigt på sin födelsedag. Alla storasyskon fyller i april och han är sent på året. Men nu är det snart hans tur!!

Ska ta och försöka få kontroll på andningen nu & läsa bort alla tankar.

Godnatt vänner!

~Bara jag~, ~Dagligt~, ~En snabbis~, ~Familjen~

15 psykbryt, gnäll & skrik~

Syns inte, men våra mornar är så långt ifrån harmoniska så det går inte att beskriva! Den där ciggen är så efterlängtad för då får jag fem minuter av tystnad och nikotinet är just då så gott!! Sen tycker jag såklart att man inte ska röka, det tycker alla rökare, men just där & då, är det underbart!

Tre små troll är lämnade på skola. Ett större Troll ska lämnas 9:40.. Sen blir det Lidl för lite matinköp för att klara veckan. Sen hem, börja plocka isär soffan då den idag ska KROSSAS på tippen!! Sedan 13 har sonen tandläkaren. 14:30 inskolningssamtal med yngsta.. Efter det hem och vänta in barnens pappa som ska hjälpa mig bära ner soffan på släpet. Mormor är barnvakt. Sen hem och städa upp efter gamla soffan. Laga mat. Sova.

Imorgon hämtas den andra soffan! Längtar så mycket!! Men först psykologen för mig och som vanligt är den dagen tuff.

På fredag ska jag gymma! Det längtar jag faktiskt efter. Få göra av med svett och få känna att kroppen används.

Ha en bra dag!!

Tjo!

~Bara jag~

Modigt~

Råkad hamna på ”Naked Attraction Sverige” och jäklar vilka modiga människor. Som vågar ställa upp helt nakna och totalt exponerade. Så himla tuffa dom är. Hade aldrig vågat. Men samtidigt tycker jag det är ett väldigt intressant sätt att träffa någon. Med kläder på så ser man ju inte egentligen en person.. Kläder kan ju lura ögat väldigt mycket.

Riktigt häftigt. Och att själv sitta här och se så olika kroppar och höra vad åskådaren säger, för det är många fina ord som förklarar vad som syns och hur han/hon uppskattar det som ser. Vackra komplimanger och vackra kroppar.

Riktigt modiga och tuffa människor!

#nakedattractionsverige

~Bara jag~

Söndag~

Igår var Siggis här nästan hela dagen. Idag kom både Ebbis & Siggis hit medans Maxen gick på sin första Djurgårdsmatch! Känner att jag verkligen saknar mina barn. Nu har jag haft jättemycket den här veckan, med rensning, städning och besök av barn, så veckan har gått väldigt fort, men känner hur det suger i magen av saknaden efter mina barns små armar, skratt & kramar. Samtidigt är det just dessa grejer som kan göra mig galen ibland. Men hursomhelst, de är mina barn. Fina ungar!

Imorgon ska jag försöka lära ut hur man virkar mormorsrutor. Får se om jag fortfarande har det i mig..

Nu hoppas jag att fullmånen kan ta ett brejk från att stötas med min sömn, jag längtar efter att få sova en hel natt, vakna pigg o utvilad.

På torsdag ska jag till Psykologen igen. Ytterligare en dag som kommer bli extremt jobbig känslomässigt..

Så, ”Baj Baj”! SovGott!

~Bara jag~

Kastat, förnyat & städat~

Ja, så kan jag kort förklara den här fredagen.

Började med att bli väckt av min son kl 8:00. Ingen extra tid i sängen här inte. Kunde inte somna om så upp o borsta tänderna och sen till Vip för att tvätta bilen. Den är så fin nu min underbara & trofasta ”Syc’en”.

Lunchade med mamma. När hon slutat så koppla vi på släpet på hennes bil, jag fick släpa ut en ”ny” fåtölj som hon köpt av en kollega och få in den i släpet, väger ”bly” typ, och sedan styrde vi hem till henne. Där fick jag släpa upp ”fåtölj-fan”.. Då skulle hennes gamla fåtölj ner till släpet, samt en gammal teve, en bäddsoffa och en säng jag haft i mitt rum som jag lovat Max att få.

Min mamma kan inte bära. Dels pga alla frakturer hon har i händer o tumme, sen har hon noll styrka i ryggen. Jag är lika trasig jag med, men jag tar i med krafter jag inte trodde jag hade. Men satan vad det känns nu efteråt.

Iaf, när allt väl låg i släpet, ner till min hemadress, R mötte mig o hjälpte till att få upp sängen till Maxen. Vi bestämde att kasta E’s säng så hon får M’s gamla. Så ber med den på släpet.

R ficka backa ut mammas bil o släp, för ingen av oss kan backa med släp. Han blir övertalad av mamma att åka med till tippen dom hjälp. Tack o lov för det. Att kasta allt tog bara ca 10 minuter nu, men skulle jag gjort det själv hade det tagit minst 1 timme.

Väl hemma, såg mitt rum ut som ett kaos. Bara att dammsuga o rensa, byta möbler och torka golv. Men jäkla va fint det blev! Har så mycket blommor i mitt rum här så nu är rummet en fröjd. Något att nästan längta efter att vara i. Det enda som saknas nu är dock en teve. Vill kunna ha möjligheten att se vad jag vill, inte vara kolla i v-rum hos mamma.

Om en vecka ska jag hämta en ny soffa. Som är gratis. Men hel. Våran hemma på hemadressen är det hål i. Den har ändå ca 13-14 år på ”nacken” så att den ens håller ihop efter dessa år och fem barn, 2 vuxna, gäster är nästan otroligt. Nu ska den iaf bytas ut! Det ska bli så jäkla skönt. Just soffan har varit en sådan ångest för mig. Den är obekväm, ser hemsk ut, jag skäms när barnen har kompisar hemma. Men nu, äntligen, så kommer det bli fint och så skönt med en hel soffa!!

Min kropp värker. Mina armar gör så ont. Det pirrar i fingrarna av smärtan från axlarna. Jag är så trött. Ska ligga här o samla ork till att duscha sen blir det nog sängen för mig. Imorgon ska jag tvätta..

~Bara jag~

🍂🍁~Höst~🍁🍂

Jäklar, idag är det ett sånt busväder. Det blåser verkligen storm. Jag ut träd, ganska grovt och ungt träd, har gått av utanför mamma, och det är så skrämmande vilken styrka vinden har. Blir rädd när jag tänker att barn & människor skulle fått trädet i huvudet!!

Skjutsade S till jobbet idag, passade på att åka för Vip efteråt, tog en kaffe och mamma hjälpte mig fixa till skruven/bulten som släppt från min batteripool, så nu sitter den fast igen o jag kanske slipper mecka med bilen vara o varannan dag!

Annars, mitt psyke djupdyker och vissa dagar mår jag toppen. Men att öppna upp alla ”dolda minnen” och saker jag förträngt i så många år, gör väldigt ont! Det är så mycket sorg o ilska som kan blossa upp i mig. Jag har en hel del olika saker jag ska ”göra” som typ läxa för att kunna få mitt liv tillbaka.

En grej, som jag verkligen inte velat göra, men en del i min rehabilitering som blev helt fel. För att jag ville vara säker på att ”bilden” skulle skyddas och hamna i album bakom kod, så råkar jag lägga den offentligt! Vad är det med mig som gör att om jag inte tycker något är tillräckligt jobbigt, så ska jag självklart göra fel och visa det mest pinsamma och det jag aldrig vill att andra ska se… offentligt?!? Känner bara att jag vill dra skämskudden över huvudet och gräva ner mig.. Jag har aldrig velat exponera mig. Jag är snarare tvärtom när det kommer till nakenhet.

Samtidigt, jag ville ALDRIG att någon annan än jag skulle se det där för det är enbart för mig, men jag kände att jag själv ville försvara min kropp. Den är inte ful. Det är en kropp. Som varit med om mycket. Som aldrig blivit älskad eller uppskattad. Som burit mina barn. Som varje dag förflyttar mig. Den står alltid stadigt vid min sida, obviously, men har blivit så illa behandlad, av andra & av mig. Jag känner nu liiiite mera kärlek till min egna kropp. Har lång väg kvar, tro mig, men jag kommer knappast ta nytt foto av mig själv närmsta veckorna, utan det här som blev fel måste få lägga sig.

Jag kommer att värdesätta och älska min kropp en dag. Och vara tacksam över att den står ut med mig.. Vi ska nog hitta en förståelse och kärlek till varandra!

Jag tänker inte be om ursäkt för hur jag ser ut, det kommer jag inte, för det vore att sänka mig själv. Däremot ber jag om ursäkt för att mina fingrar kommit åt och visat min vackra kropp offentligt. Det är hemskt. För den är bara min att se på och att döma.

Tjohej!

~Bara jag~

Lukten av bajs~

Vaknar.. Somnat sådär underbart najs på soffan, det sticker i näsan, det typ svider i luftrören..!?!

Den doften av HUNDBAJS!!

Där har ”en” gått förbi bajset, men plockar inte upp det! Why??? Jag vet inte, helt ärligt, varför en vuxen människa gör så?? Varför tar ”en” inte upp bajset efter en hundvalp när Du ändå går förbi det?

Istället vaknar jag, av denna stank, PLUS att vovven kissat på gång golvet, o det kliver jag naturligtvis i.. Vad gör jag då? –Jo jag plockar upp bajs och kiss, blir enormt irriterad, och NU hoppas jag på ostörd sömn..! Utan dofter och kiss! Men just nu är jag mega sur, så irriterad, arg, mina strumpor blev blöta och min sömn förstörd..

Har sådan extrem jävla äckel PMS och blivit väldigt otrevligt behandlad av en vän, som tycker det är okej att bete sig som en snorunge när det passar honom, utan en enda tanke på hur JAG blir jävligt illa berörd och hur han har ”faktiskt behandlar” andra!! I det här fallet MIG!! Att vara en egoist är inte attraktivt! Om du tror det, tänk om! Att enbart, verkligen enbart tänka på sig själv och göra någon ledsen, för att sedan trycka det i deras ansikte, så ska jag berätta en enkel grundregel i LIVET;

– Du gjorde en sårande sak medvetet!

– Du kom undan med det 👋🏼👋🏼👋🏼🖕🏼

– Du väljer ändå att kasta det i ansiktet på den mest lojala personen i ”ditt” liv!?

Du tycker att JAG överreagerar???????

En annan sak, smutsa inte ner mig i onödan gullet, utan gå bara vidare, sluta berätta om ”varje jävla fluga du dödat” för att sedan framstå som att Du skulle gör mig en tjänst genom att höra av dig..? Till mig? Jag krälar inte i smutsen bland andra! Jag står över andras egoism, människors hat, människors bekräftelsebehov, jag är så mycket bättre! SÅ MYCKET B Ä T T R E! ! ! !

Jag kommer alltid vara en sådan som säger ”förlåt”. Men från o med nu, jag kommer aldrig be om ursäkt för andra människors ”idioti”! Jag är så förbannat less på att bli utnyttjad, duga ibland, och vara andras soppåse.. Ingen annan än jag kan ändra på det här, så jag har mycket blod, svett & tårar framför mig, ett hårt jobb för mig själv.

Det är mycket jobb på den ”psykologiska biten” som händer, extremt mycket tuffare än vad jag trodde, men värt det i slutänden?! Jag hoppas det.

~Bara jag~

Nu är det kanske igång på riktigt~

Har länge velat ha Ptsd behandling. Stod i kö för behandling i 8 månader. När jag väl fick tid krockade det med en operation i höger handled som självklart inte blev utan komplikationer, utan det läkte inte, det gjorde ONT, samt att de kom åt en muskel som under op kändes som en explosion av smärta mitt i handflatan.

Detta var i maj-juni 2022. Ärret är fortfarande ”fult”. Handen gör ONT! Jämt. Känselbortfall i fingrar och hand, kan er lyfta ens ett mjölkpaket, tappar grejer. Och nu, självklart, är en ny knöl på väg! OVANFÖR DET FULA ÄRRET!!

Iaf, jag sökte en ny remiss för Ptsd-bedömning. Nu har jag träffat psykologen 2 gånger. Nu hålls en intervju som bedömningsmaterial. Vi hann inte klart idag, nytt möte om 2 veckor. Att det skulle vara tungt, det visste jag. Men såhär, så påverkad jag var efteråt idag, det var… oj… så hemskt. Ringde Ryggraden direkt medans jag kämpade med att få andningen lugn och lät tårarna rinna. Det är många svåra och hemska frågor som ger upphov till fruktansvärda minnen. Jag blir så ledsen och arg, besviken på de ”vuxna” som inte fanns för mig, jag blir förbannad då det känns som att jag blivit snuvad på mitt liv. Jag vill väl oxå vara glad! Jag vill vara stark. Jag vill skratta högt och leva i ett glädjefyllt och högt tempo! Jag vill orka göra saker med mina barn. Jag vill vara en sån person som sprider glädje och kärlek. Jag är en sådan liten och sårad och skadad Johanna på insidan som känner hat o förakt för all vuxna som struntade i mig i hela halva början av mitt liv. Varför var inte jag värd att få en grym barndom med trygga vuxna? Jag är så fylld av så många känslor o känner mig så mentalt slut och avtrubbad. Och arg. Jätte arg!

Men jag är ändå glad att jag äntligen kommit till psykologen och börjat min väg mot behandling!

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Förundran~, ~Helt Galet~

Skogen gav utdelning~

Igår tog vi oss ut igen. Med stort hopp om att få hitta tillräckligt med svamp gör en krämig svampsås! Och äntligen!! Halva korgen fylldes av vackra goda höstkantareller!

Vi åkte till samma ställe vi varit på för ca 2 veckor sedan. Då såg vi spår av höstisar men de var pyttesmå.. Nu hade de växt till sig! Och det fanns överallt. Så himla glad och nöjd! Finns ingen större glädje och harmoni i min själ som när jag får plocka svamp! Skogens guld för mig är inte enbart Kantareller, för mig är det blek taggsvamp, rödgul trumpetsvamp och höstkantareller. Då är jag så mega lycklig! Igår hittade jag även Fjällig taggsvamp, eller mamma hittade, men de gav vi till en granne som inte har samma möjlighet att gå i skogen på samma sätt som oss.

Jag stekte/förvällde svampen när vi kom hem. Sedan la jag den åt sidan och stekte bacon knaprigt, la åt sidan och lätt fettet rinna av. I med smör, vitlök & gul lök och persilja fick svettas ihop i pannan. I med svampen och bacon. Krydda med salt & peppar. På med grädde och låt koka samman. Till det nykokt pasta. Det blev fantastiskt gott! Det doftade magiskt och smakerna var helt amazing!! Så en kanon middag efter en kanondag i skogen!

Nu ska jag snart tvinga ut mamma & Michonne och gå till en villa i närheten och fråga om jag kan gå 5-6 äpplen från deras tomt. De har syrliga, saftiga stora gula äpplen, och för 2 veckor sen hade de hängt ut påsar på ditt staket som jag tog en av. De där äpplena är bästa att baka med. Just för att de är så syrliga. Kakan blir så god. Så hoppas de vill ge mig några äpplen!

Just ja, ”Snabba Cash-serien” säsong 2 finns på Netflix! S E D E N ! ! Ja, se första säsongen först om ni missat den. Den här serien är verkligen så aktuell och ligger i tiden när det kommer till Gängkriminalitet, våld, rekrytering av barn, drogförsäljning, missbruk, falsk samhörighet, barn och ungdomar som har det tufft lurad in i en falsk trygghet och gemenskap. Så himla aktuell för föräldrar till unga vuxna att se.

Ha det bäst!!

~Bara jag~

En vanlig torsdag~

Började dagen med läkarbesök för att kolla upp knutan/knölen i ögat. Jag tror inte på någon typ av vagel, men just nu bedöms det som så, och jag ska ta antibiotika i ögat i en vecka. Kvarstår kladd och obehag om 2 månader skriva remiss till ögonläkare. Imorgon ska jag till psykiatrin och träffa min läkare där. Hoppas att få känna mig välkommen och lyssnad på. Haft lite problem med det senaste besöken. Vet inte om de har extremt tryck med patienter efter Coronan, eller om de bara blivit sämre på att lyssna på deras patienter som mår dåligt..?

Jag har en väldig energi just nu. Jag har ”detoxat” sen i måndags och känner mig väldigt pigg och energifylld. Imorgon är sista dagen med just detox och sen är det kost och motion som gäller. Utifrån mina förutsättningar naturligtvis.

Jag vill ut i skogen. Jag vill hitta en hel korg med blek taggsvamp, höstkantarell, gula kantareller och svart trumpet! Jag vill verkligen ha en hel korg fylld av svampar! Det har varit dåligt i de skogarna jag gått i de senaste 2-3 åren. Så himla tråkigt!

Nu sitter jag i soffan hos min mamma, känner mig rastlös men vet ändå inte vad jag ska ta mig för. Är dålig på att göra något ”själv”.. Roligare med sällskap. Men då mamma precis genomgått Covid-19 och har en envis hosta kvar så är hon inte upplagd för skogen eller aktivitet som kräver lite av hennes kropp. Fullt förståeligt såklart! Men tråkigt för mig!

Nu ska jag drick vatten och sen kanske baka en äppelkaka åt min mamma 🙂

Ha det!