~Bara jag~

Ljust i mörkret~

Älskar verkligen hösten och alla färger. Att få tända ljus och bara njuta av mörkret och lågornas flackande sken och vackra skuggor. Jag verkligen älskar det.

Men nu har jag varit sjuk. Och vabbat. Det har sammanlagt blivit 2 veckor vabb och 2 veckor av egen sjukdom. Den ledvärken jag åkt på i samband med förkylning har inte varit rolig någonstans. Jag har fortfarande sjukt ont i armar, höfter och nacke. Hostat till mig ett ryggskott i alltihopa oxå. Haft sådan otur känns det som.

Men nu kan jag äntligen återgå i tjänst på Det Sjuka Huset. Som jag saknat mina patienter och kollegor. Nu känner jag längtan efter att jobba lördag och söndag kväll! Ska bli så skönt att få tillbaka rutiner och få träffa människor igen!

Helgen har varit annorlunda. Jag har varit uppe och hälsat på mamma både fredag och lördag. På fredagen var jag bara där nån timme med Ziri som sällskap. På lördagen tog jag med mig Max, Sigge & Ziri dit. Då stannade vi väl 2-3 timmar. Max ville sova kvar och det fick han. Även Ziri tog en ”sleep-over” hos mormor. Men Sigge fick jag med mig hem.

Jag har köpt en ny säng via blocket. En 160 säng som jag fick så billigt och som jag & Sigge delar på. Vi sover som ”prins och prinsessa” där i. Max tyckte det var jobbigt att Sigge kunde vakna på nätterna ibland o vara ledsen, då stördes även Max’s nattsömn så Sigge fick till en början flytta in till mig. Men sov på madrass på golvet. Det kändes ohållbart så när jag såg annonsen om sängen slog jag till på en gång.

Igår fick jag för mig att vara en duktig ”bull-mamma” så jag ställde mig och bakade saftiga vaniljbullar. Jag avskyr att baka. Jag tycker inte det är kul alls. Men någon enstaka gång kan jag få för mig att baka, och igår var det dags.

Saftiga vaniljbullar

Så när mamma kom ner med Max bjussades det på nybakade vaniljbullar. Lite mysigt faktiskt. Dock har mitt luktsinne typ försvunnit av förkylningen så det känns sjukt tråkigt att inte kunna känna doften av bullar i lägenheten.

Idag har jag dansat med dammsugarn, tömt diskmaskinen, rensat o tvättat ur kattlådan och fyllt på med ny sand. Och köpt katt & hund mat då det var slut hemma och djuren var lite ledsna på mig på morgonen. Nu är ordningen säkerställd, djuren är nöjda, golvet är rent och köket rent.

Sen ligger det en karl på soffan och jag fattar inte varför. Han är inte sjuk. Han har inga bokade läkarbesök. Kanske blev det för mycket igår, jag vet inte. Fattar inte tänket, ekonomiskt har vi inte råd att han är hemma. Jag är sjukskriven och kan ha Max hemma. Vad han ligger här för vet jag inte. Enormt irriterande är det iaf.

Nu ska jag lägga mig o vila lite. Har så fruktansvärt ont just nu o tror vila är vad jag behöver.

Ha en fin dag i höstvädret!

~Känslan idag~

Allt eller Inget~

Lite så funkar jag. Lite så funkar Adhd! Så då kan jag undra om det är mina Egna personliga drag eller om den sidan av mig kommer av min Adhd? Eftersom jag idag inte känner mig speciellt ”alert” så tänker jag inte fundera mer på den saken.

En kompis till mig, la igår upp till n sådan jäkla bra beskrivning av Adhd. Jag känner att jag måste dela med mig av den..

Tycker denna beskrivning var grym. Det är verkligen så det är att leva med Adhd. Sen är alla människor olika i sin diagnos såklart, men den här visade i stort sett ut calypsos hur jag funkar.

På tal om Allt eller Inget, så tyckte någon någonstans att förkylning med hosta inte var ”lagom” nivå av sjukdom hemma hos oss, nä, vi slänger dit lite magsjuka oxå! Så, Ja, M ligger magsjuk nu. Klockan 7 hade han kräkts ner hela sin säng. Nu tvättar jag sängkläder, bäddade ner honom i lillebrors säng, och ställt fram hink, han har teven på lite lågt, sover från o till och kräks när det behövs. Köpte hem coca cola och blåbärssoppa till honom. Nu får han ligga i ett mörkt o svalt rum, och jag hoppas att det snart är över för honom. Finns ingen värre sjukdom än just magsjuka. Självklart känns det som att jag själv har en ”8’a” i magen.

Känns så tråkigt att först vabba förkylda barn, sn bli förkyld själv, och nu även ett magsjukt barn. Kan alltid önska att det här är ”vår” beskärda del av sjukdomar på ett tag, men så vet jag att det inte är. Vi kommer med största sannolikhet få magsjuka minst 1-2 ggr till innan jul, och förkylningar lär pågå fram till maj-juni 2021. Om vi har tur då alltså…

Jag har ont i ryggen och axlar/skuldror. Ont i halsen och bröstet av hostan. Så idag tänker jag göra absolut INGENTING. Förutom att tvätta då, men annars bara glo på teve, tömma spyhink, gosa med djuren, och bara känna mig lat. Får se hur länge jag står ut med att vara lat. Inte min starka sida att göra ingenting.

Hej hopp, ”kräkskopp”

~Bara jag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Hatar~

PÅ RIKTIGT HATAR Stora S reumatiska sjukdom! Om jag kunde skulle jag ta över den helt. Låte henne slippa Enbrel 1 gång i veckan! Låte henne slippa ha ångest inför varje spruta och känna smärta när vätska går in. Hon lider verkligen. Jag HATAR att det är jag som sticker henne. Jag som ”gör” henne illa. Jag känner mig som ett monster som gör så mot min stora vackra tjej. På torsdag är det planerat att vi ska till Reuma för uppföljning och utvärdering av Enbrel och leder. Men nu återstår det att se om vi är friska till att börja med. Hostar hon eller jag imorgon då måste vi boka om.

Jag blir så himla ledsen och känner mig så elak när jag ger henne sprutan. Jag ser hur hennes muskler spänns, kroppen blir som en fiolsträng, hon kniper ihop ögonen, och många gånger efteråt springer hon in på toa och gråter.

Jag kan aldrig förstå vad hon genomlider. Jag har inte den minsta susning om hur det är att leva med reumatism. Jag vet vad kronisk värk är, med tanke på diskbråcket, men jag vet inte alls hur det är att ha ont i lilltå, käken, fingrar, underarmar och i stort sett alla leder… Jag kan aldrig fatt den biten. Därför hatar jag att ge henne medicinen. Jag hatar att göra mitt barn ledset och besviket. Jag avskyr att orsaka henne smärta.

Jag hatar Reumatism!

~Bara jag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Hatar~

PÅ RIKTIGT HATAR Stora S reumatiska sjukdom! Om jag kunde skulle jag ta över den helt. Låte henne slippa Enbrel 1 gång i veckan! Låte henne slippa ha ångest inför varje spruta och känna smärta när vätska går in. Hon lider verkligen. Jag HATAR att det är jag som sticker henne. Jag som ”gör” henne illa. Jag känner mig som ett monster som gör så mot min stora vackra tjej. På torsdag är det planerat att vi ska till Reuma för uppföljning och utvärdering av Enbrel och leder. Men nu återstår det att se om vi är friska till att börja med. Hostar hon eller jag imorgon då måste vi boka om.

Jag blir så himla ledsen och känner mig så elak när jag ger henne sprutan. Jag ser hur hennes muskler spänns, kroppen blir som en fiolsträng, hon kniper ihop ögonen, och många gånger efteråt springer hon in på toa och gråter.

Jag kan aldrig förstå vad hon genomlider. Jag har inte den minsta susning om hur det är att leva med reumatism. Jag vet vad kronisk värk är, med tanke på diskbråcket, men jag vet inte alls hur det är att ha ont i lilltå, käken, fingrar, underarmar och i stort sett alla leder… Jag kan aldrig fatt den biten. Därför hatar jag att ge henne medicinen. Jag hatar att göra mitt barn ledset och besviket. Jag avskyr att orsaka henne smärta.

Jag hatar Reumatism!

~Bara jag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Hatar~

PÅ RIKTIGT HATAR Stora S reumatiska sjukdom! Om jag kunde skulle jag ta över den helt. Låte henne slippa Enbrel 1 gång i veckan! Låte henne slippa ha ångest inför varje spruta och känna smärta när vätska går in. Hon lider verkligen. Jag HATAR att det är jag som sticker henne. Jag som ”gör” henne illa. Jag känner mig som ett monster som gör så mot min stora vackra tjej. På torsdag är det planerat att vi ska till Reuma för uppföljning och utvärdering av Enbrel och leder. Men nu återstår det att se om vi är friska till att börja med. Hostar hon eller jag imorgon då måste vi boka om.

Jag blir så himla ledsen och känner mig så elak när jag ger henne sprutan. Jag ser hur hennes muskler spänns, kroppen blir som en fiolsträng, hon kniper ihop ögonen, och många gånger efteråt springer hon in på toa och gråter.

Jag kan aldrig förstå vad hon genomlider. Jag har inte den minsta susning om hur det är att leva med reumatism. Jag vet vad kronisk värk är, med tanke på diskbråcket, men jag vet inte alls hur det är att ha ont i lilltå, käken, fingrar, underarmar och i stort sett alla leder… Jag kan aldrig fatt den biten. Därför hatar jag att ge henne medicinen. Jag hatar att göra mitt barn ledset och besviket. Jag avskyr att orsaka henne smärta.

Jag hatar Reumatism!

~Bara jag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Hatar~

PÅ RIKTIGT HATAR Stora S reumatiska sjukdom! Om jag kunde skulle jag ta över den helt. Låte henne slippa Enbrel 1 gång i veckan! Låte henne slippa ha ångest inför varje spruta och känna smärta när vätska går in. Hon lider verkligen. Jag HATAR att det är jag som sticker henne. Jag som ”gör” henne illa. Jag känner mig som ett monster som gör så mot min stora vackra tjej. På torsdag är det planerat att vi ska till Reuma för uppföljning och utvärdering av Enbrel och leder. Men nu återstår det att se om vi är friska till att börja med. Hostar hon eller jag imorgon då måste vi boka om.

Jag blir så himla ledsen och känner mig så elak när jag ger henne sprutan. Jag ser hur hennes muskler spänns, kroppen blir som en fiolsträng, hon kniper ihop ögonen, och många gånger efteråt springer hon in på toa och gråter.

Jag kan aldrig förstå vad hon genomlider. Jag har inte den minsta susning om hur det är att leva med reumatism. Jag vet vad kronisk värk är, med tanke på diskbråcket, men jag vet inte alls hur det är att ha ont i lilltå, käken, fingrar, underarmar och i stort sett alla leder… Jag kan aldrig fatt den biten. Därför hatar jag att ge henne medicinen. Jag hatar att göra mitt barn ledset och besviket. Jag avskyr att orsaka henne smärta.

Jag hatar Reumatism!

~Bara jag~, ~Känslan idag~

Sakta mot det ”friskare”~

Både jag och Stora S ligger hemma förkylda. Vi snorar, harklar, hostar och mår nog allmänt rätt pissigt.

Fick veta av R att han ska med M till landet i helgen. Blev lite förvånad men samtidigt bryr jag mig inte faktiskt. Han får göra som han vill. Är landet dit han vill åka så inga problem för mig. Jag är van att ta hand om allt hemma så jag känner ingen speciell oro eller ångest för det. Kanske liiite, då jag är förkyld. Men han har aldrig brytt sig speciellt mycket innan när jag är sjuk, så varför börja nu?

Jag väljer mig, och tänker på vad som blir bäst och roligast för mig & barnen.

Idag, trots hosta och snuva och värk i kroppen, lyckades jag dra fram dammsugarn och fräschade till hemmet lite snabbt. Sen hade jag bokat tvättstugan 14-18, sååå skönt när det blir tvättat och torrt alltihop. Nu var det bara 1 veckas tvätt så det blev bara 4 maskiner kläder och 3 med 60 graders tvätt. Satte upp ny tid till på söndag.

Efter tvättstugan var jag helt slut. Men hunden ska ju ut, så Sara o jag tog det. Sen har jag legat på soffan och hostat.

Fick återigen ett mindre roligt samtal från N’s rektor. Jag hoppas bara att han kan ”tagga ner” med allt och landa i sig själv, hitta tryggheten i skolan och i hjärta och knopp. Jag vill honom så väl, men ibland vet jag verkligen inte hur jag ska gå till väga. Hela tiden maler tankarna ~

”Tänk om jag fått mera uppbackning med regler för flera år sedan… Hade det varit annorlunda nu då?”

Fortsätt läsa ”Sakta mot det ”friskare”~”
~Känslan idag~

Sjukdomar kommer &… kommer~

Kan knappast skriva ”går” eftersom det känns just nu som att sjukdomarna endast kommer. Trodde M var på väg att bli bra och att han skulle kunna gå till skolan idag. Men så har han ont i halsen. Säger han, och jag måste tro honom. Lilla S är fortfarande dålig i magen och imorse hörde jag det vidriga ljudet av ”krupp” i hans luftrör när han hostar. Så något ”värre” är på G hos honom.

Hoppas innerligt att E klara sig. Att hon inte blir sjuk hon med. Jag har fått samma mage som Lilla S, men annars mår jag bra. Spelar ingen roll egentligen vad Jag har, vabbar ändå.

Just nu sitter M och jag och tittar på Guardians of the Galaxy på tv. Vi älskar GROOT och Rocket! Sen är väl ”humorn” i filmen mer anpassad för mig, men den humorn som syns är ju hysteriskt rolig. Som när Rocket legat o sovit och reser sig och är helt PLATT på kinden i pälsen. M höll på att skratta ”på sig”..

Morgonen var relativt bra idag. E bråkade bara i ca 20 minuter om att vägra leggings/strumpbyxor till en kort jeanskjol. Hon skulle gå i endast kjol och strumpor när det regna ute. Tillslut fick jag på henne kläder, men hann såklart bli sena ändå.

Påklädd efter 20 minuters bråk.

Självklart blir det ännu mera bråk då R hämtar och låter barnen gå hem från dagis i det de har på sig just då. Oftast är det lite bättre väder på eftermiddagarna och han lämnat då mössa, vantar, stövlar, utebyxor & jacka kvar. Så på morgonen ska jag lyckas hitta en ”hel” garderob att lämna barnen i. Så vansinnigt trött på det! Därför fotade jag barnet idag så jag kan skicka bild på vad hon har på sig så kan han förhoppningsvis ta med en full garderob hem.

Nu tog orden slut och tankarna går omlott.

Ha det!

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Känslan idag~

Vab, vab, vab~

Är det roligaste som finns! Inte!!

Nu är näsorna våta och magarna oroliga, och då får man vara hemma från förskola och skola. Så är det! Hårdare riktlinjer just nu, och det är bara att acceptera och följa.

Just nu sitter M och bygger ett helt fantastiskt hus i Lego och S sitter uppkrupen bredvid mig i soffan och tittar på Zootropolis. Jag har hunnit städa av i köket, dammsuga, klippa av tomaterna från plantorna och lagt in i fönstret. De kommer aldrig bli röda ute nu, för lite sol och värme.

Tog in paprika-plantan oxå, hoppas den fortsätter gro inne och att paprikorna växer sig stora. Men så fort den togs in så satt den Lilla Katten mitt i krukan och lekte kurragömma i jorden under alla gröna blad. Hon lekte ca 25 ggr innan hon fattade att jag hittade henne innan hon gömt sig! Tillslut fick jag flytta krukan till ett annat rum och förhoppningsvis hittar hon den inte.

På fredag ska jag träffa min husläkare, hon vill fortsätta följa upp min rygg. Värken har spridit sig, nu har jag ont både i rygg, skuldror, överarmar, armbågar och fingrar. Antingen så har muskler & leder tagit så mycket stryk av tiden med diskbråcket, tog nästan 1 år från det att jag fick själva ”bristningen” i diskbråcket tills jag blev opererad, och jag kunde ju knappt gå, eller så har något annat hänt som gör att jag har mera värk. Hon skickade ny remiss till sjukgymnast, så får jag se om jag helt gör mina övningar fel, eller om jag kan komplettera med några nya övningar. Den som lever får se!

Nu ska jag gosa ner mig i soffan med S och kolla på någon konstig tecknad film med knasiga fåglar.

Önskar alla en fantastisk dag!