~Bara jag~

Halloween Gröna Lund~

Jojjo

Igår bet jag ihop och vi gick på Grönan. Vi skulle gått i lördags men det blev inte av, med tanke på min rygg.

Vi var där strax efter 16. Då var det ganska lugnt. Alltså väldigt mycket folk, v ä l d i g t mycket folk. Det gick runt häxor, spöken, clowner och nån dödgrävare av nåt slag. Inte speciellt skrämmande egentligen, men kul inslag.

Kön till Motellet (⭐️⭐️/av 5) var ca 2 timmar lång! Det var så jävla jobbigt att stå i kön. Och själva huset gick du igenom på ca 3-4 minuter. Det var inte värt det. Om kön varit 20 minuter så hade det kanske varit mer värt men inte 2 timmar.

Sen hade de gjort om Lustiga huset till Olustiga Huset. Där inne skulle det finnas en hel del clowner, men även där var kön 75min+. Så vi orkade inte stå i den kön.

Vi gick istället till MilitärZon. (⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️ av 5) Ca 50 min kötid stod det, men vi stod knappt 20min i kö och det var så värt det! Jäklar vad bra det fått till det där inne. Där kom man verkligen i närkontakt med Zombies, riktigt bra spelat av dom och jag blev riktigt skrämd. Sen att vara halvt handikappad och knappt kunna gå, gjorde att vissa Zombies bröt ihop……av skratt, när de såg halta Lotta (mig) försöka fly uppför stegar/trappor av rädsla 😂 Jag bjuder på dom skratten. Dom fick verkligen till det så jäkla bra där inne.

I Blå Tåget (Betyg ⭐️⭐️⭐️/5) skulle det vara riktiga spöken men Njae, man blir lurad. 2 st stod därinne och det var ganska löjligt. Hade högre förväntningar. Speciellt då det verkligen finns potential att kunna få till det så jäkla bra där oxå. Finns massa utrymmen där det kan stå spöken, och skrämma skiten ur en. Så var det värt att köa över 50 min? Nej.

Spökhuset, House of nightmares, hann vi inte gå. Dom stängde kön dit redan 20.00 och då var de som stod sist i kön väntade att stå i ca 1-1,5 timme. Det var lite synd. Hade gärna gått det.

I det stora hela var det otroligt överskattat. Reklamen väldigt överdriven. Och speciellt då vi förväntade oss att kl 18.00 skulle Zombis, blodtörstiga varelser, clowner äntra Gröna Lund, men inget sådant hände.

Jag önskar att jag kunde få sitta med i styrelsen och hjälpa till att planera Halloween för jag har så många bra idéer och vet vad man förväntar sig som inbiten skräckälskare.

Lite bilder från vår kväll kan jag bjuda på ändå.

Den första Clownen stod vid utgången och sa Hej Då till alla.

Däremot hur de pimpat områdena, med höbalar, pumpor, batteriljus, fågelskrämmor, skelett i burar, spindelnät, ljusbelysta områden. Det var fint gjort. Kändes som amerikanska majsfält på vissa ställen.

Kommer satsa på att åka dit om kanske 2 år igen om dom fortsätter med Halloween på Gröna Lund.

Hej hopp!

adhd, ~Bara jag~

Hej~

Jojjo

Idag är det fredag! Sjukgymnastik-fredag. Jag älskar när Eva drar mina ben. Det är så jäkla skönt och jag går lite lättare därifrån. Fast när jag vaknar dagen efter har jag såklart sjukt ont igen.

Idag ska jag pressa min kropp till skyarna dock. Jag ska gå på Halloween på gröna lund med Sara, mamma & Alex. Jag ska ju inte sitta ner, vilket jag ändå inte kan, och jag ska stå o gå och det ska jag verkligen göra idag.

Noel går på Klubben idag. Dom ska åka o bada. Jag tycker han kan vara ledig, men han vill gå och jag tänker inte bråka. Han frågade tom personalen om han fick gå. Så igår & idag har han gått. Han får en dag full med aktivitet vilket är extremt bra för honom, då jag själv är ”handikappad”. Robert åkte till landet med de 3 små i onsdags o kommer hem idag. Så jag har haft det sjukt lugnt och skönt 2 dagar.

Igår hade Sara tre kompisar här typ hela dagen. Kian, Johannes & Miryam. Jag kunde vara med och hänga med dom, kolla på film, skoja & skratta. Senare på kvällen då jag kört hem killarna (Kian hade skadat foten) fick jag höra att Kian snapat med Sara och sagt att han tyckte ”Din mamma är cool, du behöver inte skämmas, hon är helskön, inte som andra mammor” osv. Det värmde otroligt i mitt hjärta. Jag vill inte att mina barn ska skämmas över att ta hem kompisar. Sen är det skitkul att höra att alla andras föräldrar är stela, vuxna, tråkiga och pryda. Det är inte jag 😝 Hahaha, jag skryter jag vet, bjuder på det! Ibland behöver jag bara den bekräftelsen, precis som alla gör, och varför inte få dela med mig av den?

Nä, nu ska jag dricka upp mitt kaffe sen ta på mig byxor, kanske äta något innan sjukgymnasten.

Önskar alla en fin dag i den vackra höstsolen. Det är dock jävligt kallt, men halsduk & mössa är två av mina favoritplagg 😋

Puss puss

adhd, ~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Sjukgymnast & vårdcentral~

Jojjo

Idag kl 9.00 hade jag sjukgymnasten i Bredäng. Jag svor, grät och var allmänt tjurig när jag skulle ta mig hemifrån och dit. Hade så djävulskt ont, men fick sällskap av Noel och fick be om ursäkt för mitt humör och kände mig lite lugnare när vi väl satt i bilen på väg dit. Eva heter min sjukgymnast och jag tror nog jag blev lite ”kär” i henne. Hon gav mig övningar, jag fick tens, och hon ”drog ut” mina ben. Jag kunde faktiskt gå därifrån lite bättre. Vilken underbar människa. Jag ska tillbaka på onsdag och få akupunktur. Helt sjukt att jag lixom kan längta tillbaka till någon jag träffat en gång. Jag är ju vanligtvis ganska avståndstagande till läkare/& liknande då jag inte tycker om beröring, men kände mig trygg med henne. Det är väldigt bra betyg. Har iaf fått övningar att göra & så regelbundna besök hos henne så hoppas jag att jag snart är helt 100 i kroppen.

Kl 11.00 fick jag äntligen tid till en läkare på vårdcentralen. ÄNTLIGEN! Efter att de en gång skickat mig till akuten, den andra ggn inte ville ta emot mig utan igen vill skicka mig till akuten. Idag gav jag mig inte. Jag krävde läkartid. Läkaren misstänker som alla andra läkare, diskbråck. Får genomgå ytterligare undersökning på vc, och det gör ju ont! De ska dra i benen osv. Mina reflexer i benen svarar inte alls. Så ska tillbaka på uppföljning om ca 2 veckor & är det ingen förbättring då, så ska jag på mr-undersökning. Fick iaf påfyllning av smärtstillande som jag kommer ta på morgonen så kanske det inte behöver ta 1,5 timme att komma upp ur sängen.

Det här är bland det sjukaste & mest smärtsamma jag varit med om. Jag vill bara att det ska vara över. Jag vill ha tillbaka mina rutiner. Jag vill återgå till min vattengympa.

Att ha adhd och få alla rutiner och vanor helt ändrade är nästan värst. Inte nog med att jag själv alltid är ett vandrande kaos, nu kan jag inte gå ordentligt, då är jag ett liggande kaos och det funkar inte. Jag blir lixom vänd ut & in utan att kunna styra någonting. Det är skit!!

Jaja, varför klaga, det hjälper egentligen inte ett skit det heller.

Ha de//

Divan

~Familjen~, ~Känslan idag~

30 oktober 2017~

Jojjo

Idag är dagen här.. Dagen jag våndats över. Att faktiskt vara tvungen att inse att jag inte längre har någon bebis! Att min bebis nu är 1 år. Att han är min sista bebis och att jag inte kommer få flera barn.

Jahaja dock vara nöjd. Och det är jag såklart, mer än nöjd. Jag är så lycklig o stolt över mina 5 barn. Trots diagnoser och svårigheter så har jag 5 friska, starka och fantastiska ungar.

Och idag fyller han, min lilla bebis, 1 år. Han, som kom med akut kejsarsnitt, som var så värd all väntan, all smärta. Som utvecklats till en otroligt charmig och glad individ. Som följer med på allt, anpassar sig otroligt efter alla måsten som han är tvungen att följa med på. Som får mitt hjärta att svämma över av kärlek när han tittar på mig med glittrande pepparkorns-ögon och leende mun. Som älskar att dansa med sin äldre syskon. Som kräver minst 50 kramar varje dag för att vara helt nöjd.

Älskade fina underbara Sigge!

Du blev den som slöt ihop cirkeln. Som fullbordade vår familj på 7. Och aldrig har jag ångrat en sekund!

Jag är världens lyckligaste 5 barns mor! Världens mest stoltaste mamma till alla Ni mina ungar! Tack för att jag får äran att vara med er varje dag!

30 oktober 2017

Sigge Oskar Jonny Silver

Mammas lilla Pigglet/Piggekott/Piggis/Älskling

adhd, ~Känslan idag~

AjAjAjAj~

Jojjo

Bokat in sjukgymnast på måndag! I Bredäng! Hoppas så att hon kan hjälpa mig.. För som det är nu går bara inte.

Ringde vc imorse i hopp om att få en tid för att få nytt recept. ”Finns inga tider, du får åka till akuten”

*Men hallå.. Jag satt på akuten i typ 9 timmar i måndags, i rullstol, utan att kunna kissa, gå, eller andas för att få min diagnos ischias, pga att vårdcentralen inte kunde ta emot mig då heller*

Nu är det så att jag har så ont, jag har 5 barn, jag har väldiga svårigheter med toabesök, och jag kommer inte klara helgen om jag inte har smärtstillande..

Du får åka till akuten ändå..

*Ska jag ta med barnen dit oxå???

Tystnad…..

Jag är så jävla less! Jag vet att det finns så mycket värre saker som människor går igenom, det här är ingenting, egentligen!

Men, för mig, som aldrig ber om hjälp, som knappt tar alvedon, som alltid är självgående, som alltid hjälper andra oavsett vad, för en gångs skull verkligen behöver hjälp, kan det då inte bara rulla på så jag slipper gnälla och gråta???? Jag som aldrig brukar gråta, gör nu inget annat pga smärta. Att gråta av sorg är en sak, men att gråta för att det gör ont är inte rättvist. Jag vill ju bli bra. Jag vill kunna gå! Jag vill kunna kissa utan att skrika av smärta.

HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!!!!

Att oxå ha adhd, väldiga problem med kontrollbehov, dålig självkänsla, panikångest och 100% ren smärta, det går fan inte ihop.

Så jävla sur just nu på min vårdcentral. Vad det än handlar om tycker de att man ska till akuten. Tror inte dom vill ha patienter här överhuvudtaget. Skit på dig Axelsbergs vårdcentral!!!!

~Känslan idag~

Så ont~

Jojjo

Jag ger upp. Jag inser nu att min envishet och dumhet gör att jag nu behöver ha mer ont än vad som är rimligt. Jag kan knappt gå nu igen. Jag lyckad hasa mig fram med sned rygg och tårar i ögona. Varje steg skär som knivar genom rygg och högra låret. Att sitta gör svin ont, toabesöken är svåra. Kan man inte sitta, ja tänk svälja hur ett toabesök då ser ut.

Jag önskar inte någon ischias. Inte någon. Det påverkar mitt psykiska mående, påverkar min familj, inte bara jag som blir drabbad av det här. Jag har smärtan, familjen måste genomlida mitt humör. Jag är inte van att titta på när andra gör saker. Jag är van att jag gör saker. Nu kan jag verkligen inte göra något.

Måste ringa läkaren imorgon o försöka få mera värkmedecin. Jag hatar ”flum”tabletter och undviker gärna att ta dom, men det här är nog enda ggn i mitt liv jag kan erkänna att utan dom kommer jag gå under. Jag kan knappt andas av smärtan nu, hur det känns då att aldrig ta något för att dämpa det onda, vågar jag inte tänka på. Då går jag sönder i själen.

Jag hatar mitt tillstånd. Jag hatar ischias. Jag hatar att ha ont. Jag hatar att inte kunna gå på vattengympan. Jag hatar mig just nu.

Over and out

adhd, ~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~

Fy sjutton~

Jojjo

Efter kräftskivan på landet så blev bara värken i rugg o ben värre än värst. Kvällen/natten till måndagen kröp/ålade jag fram samtidigt som tårarna bara forsade av smärta. Jag har aldrig upplevt en smärta som den här. Att föda barn är ingenting jämfört med det här.

På måndagsmorgonen ringde jag vc för att få tid o rådgivning. Dom skrämde naturligtvis slag på mig genom att misstänka blodpropp och beordrade mig att söka till sjukhus akut.

Åkte till Huddinge.

Träffade läkare som konstaterade att jag har kraftigt inflammerad ischiasnerv i kläm.

Läkaren var lite rolig när han sa-

Diagnos- inflammerad ischiasnerv

Orsak- kan vara 5 barn……

Det blev några timmar i akutens väntrum. Först satt R & Sigge där med mig. Men efter 1-2 timmar tappa Sigge tålamodet och mamma kom dit o bytte av dom. Jag satt i rullstol, oförmögen att resa mig.

Med vila, smärtstillande & sjukskrivning så kommer det att gå över. Så R är hemma med Sigge nu. Ja och assistera mig ganska mycket.

Men det här är ju inte allt.. Idag när R skulle passa på att röja upp i köket så skär han sig i handen på en trasig ugnsform. Så pass djupt att han direkt fick springa till vc och sys med 3 stygn.

Vi är tydligen Familjen Otur…

Nä, vi är fulla av kärlek. Och det slår ju otur med hästlängder.

Skämt å sido, här är vi iaf just nu. Jag mår inget vidare psykiskt på mina smärtstillande, muskelavslappnande osv. Jag hatar att bli flummig, ger mig en känsla av att inte ha kontroll, och då får jag ångest. Idag tog jag mina tabletter så som läkaren rått mig & jag tycker det blev för mycket. Så imorgon tar jag bara den starkaste 1-2 ggr och inte mitt på dagen. Fy vad jag mått.

R mår bra, såklart det bultat & spänt där de sytt men inget mer. Det är blod på väggen i köket och på golvet. Ingen av oss har haft ork eller möjlighet att torka upp det.

Sara fick sina linser till Halloween idag. Skit coola! Önskar så att jag oxå kunde ha linser..

Sista tiden här har varit för mycket! Alldeles för mycket. På så många olika plan, Sara, Mig själv, Robert, tonårsproblem, mmm.

Och det här med ischias och synd hand hoppas jag avslutar allt nu…

Puss Hej

~Känslan idag~

Känns bra~

Jojjo

Heeeeej på Deeeeeeej!!!!!!

Alltså, dagarna bara rullar på, hösten är här och jag älskar den! Färgerna, dofterna och ljuset. Jag älskar även det faktum att jag får använda mössa, vantar och halsduk! Jag trivs så bra i dom ytterplaggen!

Jag har utökat mitt motionerande. Nu har jag vattengympa 2 ggr i veckan. 1 dag vanlig vattengympa och en dag med djupvattentabata. Det här är den absolut bästa träningsformen för Mig! Jag kör hårt på passen, har nu verkligen fattat hur jag ska använda vattnet för motstånd. Dessutom svettas jag utan att det stör mig. Annars avskyr jag att svettas.

Men i vatten är det helt ok att svettas!

Idag har vi handlat inför kräftskivan. Imorgon åker jag & 4 barn ut. Hoppas hinna med att gå i skogen oxå, vill verkligen plocka svamp.

Mindre roligt är det dock att Siggis är dunder hostig och landet är kallt invändigt. Alltså huset är rått. Känns inte bra att kasta ner Siggekotten i sängarna där ute. Men vad göra? Hoppas på att komma iväg i god tid så vi hinner värma upp huset lite till natten.

Sara stannar hemma med R. Hon har reumatologen på fredag morgon och ska bedömas inför ny sprutning. Det går fan aldrig över med den där jä%#*la reumatismen!

Hon får iaf kliva upp tidigt för hon får åka med och lämna Maud på Arlanda innan. Hon ska resa till Egypten med Veronica & familj.

Nästa helg är det halloween på Gröna Lund! Jippie! Ska bli sjukt kul att se om de kan få till det bra o kanske överträffa mina förväntningar 🤗

Godnatt & SovGott nu❣️

adhd, ~Bara jag~

Adhd<For life~

Jojjo

Att vara på sin vakt jämt, försöka in i det sista att tänka innan jag talar (skriver) är väldigt, jag upprepar VÄLDIGT svårt för mig. Ibland hoppar grodor, med all ”rätt” med tanke på min diagnos.

Jag har en diagnos som gör att hjärnan går på högvarv, munnen älskar att uttrycka sig högt, även om saker andra håller tyst om. Sån är jag.

Men tro mig, jag kämpar med att passa in!

Jag försöker se till att det ska bli bra för alla! Och jag tror ingen kan säga att jag är självisk. För dom jag älskar ger jag allt. Jag går bokstavligen genom Eld & Vatten för er! Jag kräver inget i gengäld, däremot så skulle det uppskattas. Och i det långa loppet, om jag känner mig utnyttjad då är jag inte rädd för att säga det. Jag vill ha vad alla vill.. Lojalitet, skratt, humor, umgängen, förlåtelse, stabilitet.

Däremot är jag inte en kul ”fiende”. Med det menar jag att min diagnos förstärker alla känslor, hatar jag, då hatar jag ordentligt. Älskar jag älskar jag mest. Lika när det gäller gråt eller glädje. Jag blir 100% av den känslan. Aldrig halvdana känslor från mig, jag går alltid All In…

Jag är Johanna. Jag är en kämpe. Jag är ett 100% svin om jag behöver vara det. Jag är aldrig långt ifrån att förlåta heller. Jag bara är.. Försöker varje jävla dag att hotta något som jag kan känna ”det här gjorde jag bra” eller ”Det blev skit o pannkaka idag, men försöker bättre imorgon” osv. Förstår ni hur jag tänker? För i mitt huvud låter detta så himla bra, men tveksam till om andra förstår.

Att ha adhd, har jag nu som vuxen insett, är värsta mega power! Sån otrolig styrka när det gäller min syn på saker. Detta är dock med medicin. Utan medicin var det jobbigt. När jag ser tillbaka på mig som yngre, tänker jag hur mycket annorlunda saker kunnat blivit om min adhd upptäcks i tid. Men jag kan inte hänga upp mig på det. Jag måste fokusera på nu. På idag. Inte igår.. Inte 20 år sen.

Jag måste vara den Johanna jag vill vara. Den Johanna som mina barn kan se en förebild i. Den som står upp för sig själv & sina åsikter. Det är inte lätt. Det är faktiskt skitsvårt.

Jag tror att alla med diagnos måste hitta vad som lyfter just deras diagnos, vad som gör Dig unik i din diagnos, saker som är positiva & bäst. Inte hänga upp sig på det negativa. Det finns det så många andra som gör, så vi med npf problematik borde jobba mer med att hitta styrkan i våra svårigheter istället för pt andra hållet. Många nämner ofta nackdelar när de beskriver sin diagnos, sluta med det OMEDELBART, beskriv vad som gör dig unik, vilken styrka du har för att din hjärna tänker på ett visst sätt, hur du ser på en sten, som andra bara ser som en sten.

Sen är det såhär-

D U Ä R I N T E D I N DIAGNOS! punkt