Etikett: jag väljer mig

~Dagligt~, ~Förståelse~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Inte gett upp~

Jojjo

Gällande David Tobias, jag har fått många mejladresser och jag har försökt mejla er alla. Om jag inte mejlat DEJ och Du vill ha kontakt med mej, så har jag mejl : joso81@live.se

Jag heter Johanna Larsson Söderberg på Facebook, men då jag har sekretess på mitt konto kan man inte lägga till mig som vän. Men du kan skicka ett meddelande till mig så får vi kontakt där.

Vi är många drabbade. Du är absolut inte ensam i det här. Vi finns för varandra, och jag vet att många valt att försöka leva med de ord den här personen utdelat, samtidigt finns en skräck ritad ända in i ryggmärgen, en skam, en fråga om ”var/när/hur/varför?” Och vet Du, vi ska få svar på det. Vi ska få rätt. Det händer mycket nu och jag vill ha så många som möjligt med mig. Kanske finns en det ett ljus i mörkret..?

Så sök kontakt med mig, så löser vi allt efter det!

Tillsammans klarar vi allt.. Vi ger aldrig upp!

Kram på Er!

~Bara jag~

Söndag~

Jojjo

En helt vanlig söndag.. Jag älskar söndagar. Men hatar måndagar. Det går egentligen inte ihop, men så är det. Söndag är bara en skön dag. Det är dagen jag fixar för kommande vecka. Barnen ska duschas, tvätta så det finns kläder för kommande vecka, det kan gå åt en hel del kläder när vädret är så ostabilt som det är nu. Men så vaknar jag på måndagen och bara känner Neeeeeej.. Iof så är en bra sak med måndagar att barnen börjar samma tid. Annars börjar en tidigare än 2 andra. Men måndagar är det en tid för 3 st! Det gillas. Jag är ingen super trevlig människa på morgonen, så just för att det är enklare med lämningar så får måndagen ett litet plus i kanten..

N har fått ett nytt schema. Som ska testas i 3 veckor. Hoppas att det kommer bli bra. Skolan gör verkligen allt för att underlätta och göra skolan till en roligare plats, nu ligger det på honom att verkligen ta till sig det. Håller tummarna för att det kommer bli bra!

Jag är så sjukt trött. Idag fick jag sovmorgon av mina barn. De lekte så fint och lät mig sova. Visst, Stora S, var vaken, men ändå..!? De stängde dörren till sovrummet och jag fick ligga och dra mig bra länge.. Helt underbart! Ändå är jag lika trött nu igen. Längtar till timmarna efter middagen, då barnen duschas, bompa i soffan och sn sovdags! Då är det så satans skönt.

Har planerat att de nya avsnittet av mig Tunna blåa Linjen med S & jag hoppas att jag orkar det. Tror jag somnat ifrån varenda film vi kollat på på kvällarna. Ögonen orkar inte hålla sig öppna.

Tror det till viss del kan bero på att det varit mycket för mig att bearbeta sista tiden. Jag börjar sakta hitta fotfästet igen men tror min kropp reagerar med trötthet. Jag längtar till nästa vecka och att ta mig an meditation och promenader. Jag ska rå om min kropp & själ. Så mycket jag kan. Och jag ska dricka rödvin! De ni 😜

Jag dricker aldrig när jag är med barnen. Känns inte som en speciellt klok sak att göra. De gillar inte alkohol, och varför ska jag sitta i min ensamhet och dricka? Bara att skriva den där meningen, gör att jag ser hur sjukt det låter. Dricka i sin ensamhet? Bland barn? Nää, ingen bra kombo..

Men nästa vecka. Då ska mitt inte få dricka lite rödvin. Och ett gott rödvin. Ett riktigt gott rödvin.. Det ska vara min lilla belöning till mig själv efter allt obekvämt jag gjort sista tiden. Längtar även efter att träna. Börjar få abstinens av att inte fått någon svettas & flåsa, träningsvärk. Även om träningsvärken suger så gör den att jag känner mig stark.

Usch vilket otroligt trist inlägg det här blev. Nu ska jag klura ut vad jag ska utfodra mina troll med.. ”Hon som hatar att laga mat…”

~Förståelse~, ~Härligt~, ~Känslan idag~

Försök hitta styrkan och det positiva i livet~

Jojjo

Det här inlägget riktar sig inte till NÅGON specifik person, vill verkligen bara poängtera det.. Iaf ingen som känner mig, levt med mig, lämnat mig eller bara kommit förbi i mitt liv på tillfälligt besök. Det här inlägget riktar sig till mig. Till att försöka hitta styrkan i mig själv igen. Att orka skratta och gå vidare, men aldrig glömma. Aldrig någonsin glömma hur sjuk och skev världen kan vara, hur grymma människor kan vara. Och bara just därför behöver jag fokusera på det som gör mig glad. Det som lyfter just mig.

Mina barn är den största delen av mitt liv. Den viktigaste delen av mig. Det finns absolut ingenting jag inte skulle göra för dom. De är en förlängning av mig. På både gott& ont. Jag ser glimtar av mig i dom, jag ser drag av deras pappa, det bästa av oss har hamnat hos dessa fantastiska små människor. Sedan blandats med deras egna personligheter som göra att dom är alla helt otroliga individer. Jag vet att mina barn kommer klara allt de vill i sina liv. Jag har så mycket tro på dom.

Jag fick träffa min finaste T häromdagen! Vi har inte kramats på flera veckor! Det är sjukt lång tid för oss! My partner in crime det är du Spättan ❤️

Igår skrattade jag så tårarna sprutade. De hittade mitt spel ”Speak Out” och ni som vet vilket typ av sällskapsspel det är fattar nog ganska snabbt hur knasigt roligt det blev. R & Lilla S såg så hysteriskt roliga ut. Man ser ju ganska skev ut när man använder tillbehören till spelet. Det var så fantastiskt skönt att skratta. Att skratta med hela kroppen.. Tittade på Stora S och sa att ”det här var så välbehövligt”.. Hon höll med..

Jag har pratat med Frusemusen. Hon frågar varje dag hur jag mår. Det går inte att lirka bort henne heller, hon frågar igen. Det är så värmande. Så betydelsefullt för mig.. Hon bryr sig verkligen. Jag älskar henne och är så tacksam för att hon kom till dig Det Sjuka Huset och blev min vän. Där har jag en sak till jag behöver kämpa för, för hennes skull, då hon är viktig för mig!

Jag har velat bara lägga mitt liv på ”is”.. Bara stänga ner alla sociala medier, jämka mig för ondskan, bli passiv, lägga locket på. Men jag kan fan inte göra det.. Jag är för jävla envis för det. Jag låter inte orättvisan segra. Jag låter ingen annan styra mig. Jag äger mig själv och mitt liv, och allt här, ska ske på mina villkor. Det låter kanske inte så ödmjukt, men de jag bryr mig om vet att jag är ödmjuk mot dom. Alla andra kan ärligt talat bara hoppa åt helvete..

Jag kom att tänka på en låt text idag. Dels för att sångerskan sjunger med så bra inlevelse och jag gillar hennes röst..

Sara Löfgren- STARKARE

Jag älskar texten. Orden. Hur hon förmedlar känslan. Att aldrig ge upp. Och dessutom kan man alltid välja sina fighter, man måste inte alltid vara den som ”vinner”, man kan välja när det verkligen är dags att inte Ge sig. Alla har den valmöjligheten. Det har tagit tid för mig att inse att så är fallet. Jag har alltid varit obstinat och uppkäftig, alltid velat ha sista ordet, även om jag inte haft rätt.. Det är skönt att inse att jag inte är så nu. Jag väljer mina fighter.

Idag har varit en bra dag. Barnen är glada och nöjda. Varit ute och lekt några timmar. Jag har fått hemmet städat, vilket är så befriande i själen. Har handlat till middagen. Ska börja med middagen om någon timme.

Just idag är livet bra. Just här och nu.

Vad mer kan jag begära?

~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Varför~

Så många~

Jojjo

Kunde aldrig tro att responsen skulle bli så här.. Så många kvinnor, mammor, som fått dessa trakasserier av denna som kallar sig David Tobias.. Så många..

Till Alla Ni som fått liknande meddelanden så vill jag bara be er att polisanmäla händelsen. Hänvisa till dagens artikel i AFTONBLADET! Har du gjort en anmälan som lagts ner, Ring igen och gör en TILLÄGGSANMÄLAN! Ju flera desto bättre! Vi får hjälpa varandra så gott det går! Starka kvinnor äger världen, kom ihåg det!

Kan fortfarande inte begripa vad personen får ut av detta..!? Vad är det som lockar en person att knäcka en mamma på det här sättet? Majoriteten har barn.. Varför?

Jag har själv knappt tittat på artikeln på Aftonbladet. Jag orkar och vill inte.. Även om jag på något konstigt sätt är glad att jag ”vågade” ställa upp i tidningen med Monica, så känns allt ändå extremt jobbigt.. Extremt tufft..

I måndags drabbades jag av bakslag efter bakslag. Verkligheten kom ikapp mig, och ångesten slog till med full kraft.. Där och då kände jag att jag inte orkar mera.. Inte just nu. Det har varit lite för mycket på för kort tid. Och dessutom så kommer ny skit farandes från R (ej pappan) och där kände jag mig bara äcklig och ännu mera förnedrad. Vad är det för fel på folk? Seriöst…

Idag börs här plats igen. Känns skönt även om jag inte mår sådär jätte bra. Men skönt att ha barnen. Något att fokusera på. Få kramar och pussar och glada som ögonkast. Det är exakt vad jag behöver just nu. Och ungefär nu tog all ork slut. Finns inget kvar jag orkar ta mig till. Vill bara sluta ögonlocken och hoppas på en fantastisk dag imorgon. En ny dag!

#DavidTobias

#DavidTobiasOffer

~Bara jag~

David Tobias via Messenger~

Jojjo

Har du fått meddelanden? Har någon skrivit till dig och sagt att dina barn är i fara? Att de planeras saker bakom din rygg? Att du absolut inte får kontakta din ex man?

Då önskar jag att du tar kontakt med mig. Lämna en kommentar så kan jag svara dig på mejl. När du kommenterar måste du lämna en mejl adress, via den kan jag skriva till dig. Den är ändå inte synlig för andra som skriver eller läser. Den enda som ska se din mejl är jag.

Den här sjuka jäveln njuter av att få alla oss kvinnor o mammor till marken, men det måste sluta nu. Du kan alltid vara anonym med mig. Jag kommer aldrig avslöja dig. Jag vill bara ha din hjälp att stoppa DT. Du kan stötta mig genom att bara vara ”bakom” mig.

Men allt måste sluta. Jag vill ha mitt liv tillbaka. Vi ska ha våra liv tillbaka.

Kram

En Divas Blogg 💙

~Bara jag~, ~Dagligt~, ~Härligt~

Mamma-vecka~

Jojjo

Jag trodde aldrig att jag så snabbt skulle uppskatta att vara varannanvecka-mamma!! Jag som låg i fosterställning hemma hos min mamma och grät första gångerna jag och R byttes av. Nu är det så fantastiskt skönt att få vara Johanna varannan vecka och vara Mamma Veckan efter!! Jag känner mig så mycket mera tålmodig, energisk, stark och glad när jag har mina barn. Och när jag är borta från barnen, då är jag bara mig själv och kan vara en grym undersköterska på jobbet och en gladare människa. Jag är väldigt nöjd med vart jag befinner mig i livet och ångrar absolut inte mitt beslut om att separera. Det är helt rätt beslut och i helt rätt tid. Jag mår toppen!!

Dock blir jag så himla irriterad över att R inte fattar vad det innebär att dela en lägenhet varannan vecka. Att även han ska sköta om hela hemmet och ta sitt ansvar för städning. Jag får alltid grovstäda på onsdagar.. Och då menar jag grovstäda. Han kan dammsuga av golven. Men att skura, det händer inte. Han står och kissar. Alltså borde han se hur äcklig toan är. Men att städa toan, nä, det finns inte. Sånt här bygger upp irritation i mig, men jag försöker att inte kommentera till honom. Han måste någon gång lära sig att se själv, tycker jag. Varför ser alltid kvinnor allts om behöver göras, men inte män?? Varför?

Skit samma.. Jag lämnar alltid ett rent vem till honom och barnen. Jag har gott samvete när jag lämnar över. Det får räcka för mig.

Jag har kommit närmare min målvikt. Jag har nu gått ner 18,5 kilo! Och detta genom en jävlaranamma och promenader och jobbet. Inget mer än så. Nu väger jag 78,5 kilo. Sist jag vägde det vet jag inte. Känner mig så sjukt stark i min kropp och mitt psyke tar efter. Jag är på väg åt rätt håll. Jag kommer att klara vad jag än tar för mig. Jag Kan & Jag Vill! Jag väljer Mig! Så himla kul oxå när S rensar sin garderob och jag tar över kläder av henne 😂 Trodde jag aldrig skulle hända.

Planerar att ta en tripp upp till NorrlandsBlondie, få se Luleå igen n och kanske få se ett riktigt Norrsken!

Nä, nu kastade jag ut trollen i snön för lite aktivitet, jag har tömt diskmaskinen. Nu lite film och fix, innan middag och dusch ska tas tag i!

Ha en fin dag!

adhd, ~Bara jag~, ~Familjen~, ~Hysteriskt~, ~Varför~

”Ledig dag= Städa,diska,plocka,tvätta,damma,handla”~

Jojjo

Börjar lite smått ledsna på varannan–vecka livet i mitt hem. Jag städar och fixar så det är helt rent och fräscht när jag går på tisdagar och R ska ta över.. Glömt en soppåse någon gång, men annars är det rent på diskbänken, rent på golv och toaletter, renbäddat osv. Nu måste jag tyvärr göra exakt samma sak när jag kommer hem tisdagen efter. Frågar mig själv VARFÖR det är så, och svaret jag kommer fram till är, ”det är så det alltid varit”.. I 20 års tid har jag tagit huvudansvaret för städning. Så varför blir jag ens förvånad?

-Jo, för att delvis så trodde jag att när man ”SEPARERAR” så betyder det att man då tar fullt ansvar för barn och hem den veckan man är i FÖRÄLDRATJÄNST, och då innefattar det städning, mat, tvätt, barn, dusch, djur, plocka efter barn, läsa, Ja ALLT som man ska när man är förälder! Eller en ansvarsfull vuxen!

Men när jag kommer hem och får ta hand om rentvätten, för att han inte orkar vika in den barnens lådor som står 20 cm ifrån tvättsäcken, jag får städa av spisen från gamla intorkade matrester, städa toaletten från papper som hamnat bredvid toan istället för i, plocka papper och leksaker från golven, dammsuga och skura golv, då det är så allmänt skitigt, då börjar jag ledsna. Jag vill oxå komma hem och bara fokusera på barnen när det är min vecka. Inte behöva storstäda det första jag gör. Nu behöver jag alltså lägga mitt arbetsschema så att jag har onsdagen ledig för att städa mitt hem varje gånga jag flyttar hem, och så städar jag varje måndag/tisdag innan jag flyttar ut. Jag vet att det kanske framstår som att jag gnäller, men varför kan inte vuxna män bara ta sitt ansvar? Är de så sönder curlade av sin mammor/flickvänner/sambos/fruar att de aldrig lär sig hur man sköter om ett hem? Det måste bli en ändring på det här.. Jag gör mitt yttersta för att fostra mina söner likadant som mina döttrar. De ska veta hur en tvättmaskin funkar. De ska kunna fylla på/ur en diskmaskin och se när den behöver köras.. De ser när golven behöver dammsugas. De kan lägga sin kläder i smutstvätten, ibland med lite påputtning, men de kan. Det finns snart inga kvinnor kvar som orkar bo och leva ihop med lata män. Har man dessutom barn ihop så vill man ju lägga energin på barnen, inte behöva städa och fixa efter en vuxen oxå? Eller har jag fel?

Gemensamt Ansvar= D E L A T A N S V A R !

SAMMARBETE= inte MOTARBETA!!

Igår jobbade jag som koordinator. Jösses, vilken kväll.. Jag var så inte upplagd för jobb igår, kände mig låg, trött och irriterad pga den här fega människan som skickade meddelanden till mig. Men nu vet jag hur personen hittas, och det ska bli mig ett nöje att se till att inte flera MAMMOR råkar ut för en sådan skev människa. Eller troll är nog mera rättvist.. Ett jäkla nät-troll som njuter av att förnedra, trycka ner, hota och skrämma ensamma kvinnor. Jag är så förbannad innerst inne, men det här ska lösas på rätt sätt, och det kommer bli mig ett sant NÖJE! Iaf, kvällen var både tung, lite galen, hysterisk, mycket ringande, problemlösningar osv, kul oxå såklart, och alltid lär man sig något nytt! Mycket då jag har fantastiska kollegor och arbetar på Stockholms bästa Sjukhus! Det Sjukaste Huset, min arbetsplats.

Självklart skulle det snöa fööör mycket på eftermiddagen. Vid 9 var jag på P i Lilje, fick såklart ”sopa” fram bilen (med armar och händer) o skrapa. Sen när jag skulle till jobbet hade det kommit 10 centimeter snö över hela bilen, så det blev att upprepa det jag gjorde på morgonen. Efter jobbet hade hela 30 centimeter lagt sig över bilen. INSÅG ATT JAG MÅSTE SKAFFA EN BORSTE TILL BILEN!!! Jag ser nog ganska kul ut när jag försöker ”åla” över bilen och klättra för att få bort snön på taket.. Tog ca 15-20 minuter att bara få fram plåten på bilen under all snö..

Idag åkte jag förbi K i M-höjden. Han fixade min handbroms! Så nu ska jag boka en ombesiktning så är älskade bilen godkänd i 1 år till!

Nu har jag så sjukt ont i min rygg efter allt städande. Ska bara slappa o chilla framför teven innan det måste handlas och fixas för kväller!

Ta hand om Er!

Tack för titten!